
Idag vet vi att var fjärde lärarstuderande slutar och att antalet sökande sjunker. Läraryrket håller på att bli riktigt oattraktivt tyvärr. I ett pressmeddelande påstår skolministern och utbildningsministern att det har med 2001 års reform om en enhetlig utbildning att göra så därför blir såklart slutsatsen enkel och snabbt serverad:
- "Jag vet...vi återgår till som det var förut. Då måste ju ungdomarna älska att bli lärare. Ja vist det gör vi, yay !"
Ungefär så har det väl antagligen låtit på departementet sedan i höstas kan man tänka. Om läraryrket skall bli attraktivt måste man göra som i Finland, för det finns saker finnarna är bättre på än vi. En sak är att de tex alltid talar om skolan och lärare i positiva termer och medierna skriver om hur duktiga man är i skolan. Alla vill bli sedda. Även lärare.

"Och för att klara globaliseringens utmaningar behöver vi lärare som fokuserar på inlärning och tidigt väcker våra barns intresse för kunskap."
Regeringen 27 juni 2007
Ok ministern, nu snurrar ni till det igen. Så här är det faktiskt: Efter att ha umgåtts med en hel del personer de senaste åren som verkar nere i Kina inom diverse olika områden så börjar vi se en ganska klar bild växa upp framför oss. Kunskap är ingen konkurrensfördel längre och särskilt inte i den form Leijonborg talar om, dvs ämneskunskaper. Vist det är viktigt i någon mening men för att klara konkurrensen i en alltmer globaliserande värld kan vi inte fortsätta att göra ännu mer av det som Kina och Indien nu gör lika bra och bättre. De har åkt om oss. Vad måste man göra om konkurrenten kopierat allt man själv kan och gör det både bättre och billigare? Jo många tänker tyvärr att "jaha då måste vi väl se till att göra det ändå bättre då och ännu mer". So wrong! Leijonborg visar med tydlighet hur lite han förstått när han säger att det viktigaste är att väcka elevernas intresse för kunskap. Det kan tyckas vara småaktigt men det finns en nyansskillnad här som utgör viktiga vägval och framtida flaskhalsar. Det viktiga är att väcka elevernas intresse för lärande, kreativitet och nytänkande. Just nu hjälper vi chefer i Kina med detta och inte våra egna barn. Läs här till exempel om vad Fredrik och Teo Härén gör med cheferna på världens största mobiloperatör med 480 milj abonnenter.

Istället för att träna mer på saxandet och fördjupa lärarnas ämneskunskaper ännu mer så borde vi redan nu förvänta oss tillräckliga ämneskunskaper i utbildningen och istället fokusera utvecklingskraften på det som Leijonborg och 2,9:an Björklund och andra vägrar tala om. Nämligen utveckling av lärmetoder (förhållningssätt till elever och lärande) och inte minst införa, utveckla förmågan till kreativitet. Om läraryrket förnippades med kreativitet, förändring och anpassning till omvärlden så skulle yrket bli fantastiskt attraktivt. Regeringen och andra säljer helt enkelt in yrket för dåligt och blir sen förvånade när ingen vill längre. Hallå!
Därför oroar det att se hur regeringen nedprioriterar allt som har med detta att göra och låter göra sken av att framtidens problem kan lösas med gamla metoder.
Fler boggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap