Hur kan det komma sig att förslagen på åtgärder för att få fler elever att lära mer är ökad frånvarorapportering till föräldrar? Egendomligt va? Vist måste eleverna vara på plats, men frågan är om det räcker?
Min erfarenhet är att vi människor, inklusive barn, lär bäst om vi har roligt och om lärsituationen är engagerande och stimulerande. Någon sa härom månaden att "ja men allt kan inte vara roligt". Det är säkert sant att allt i livet inte ger upphov till skrattanfall men hur roligt är det egentligen i skolan när eleverna skolkar så mycket att man bedömer det som det enskilt viktigaste problemet för elevers måluppfyllnad? Det är i alla fall inte FÖR roligt kan man konstatera. En del tycker till och med att det inte skall vara roligt att lära, utan att det handlar mer om att lärandet är ett hårt och tufft och många gånger tråkigt arbete som kräver flitighet. det är inte konstigt att vi gärna vill diskutera livslångt lärande när det präntas in i oss att lärande är betungande.
Naturligtvis är det så att om undervisningsmetoderna blir mer anpassad efter elevernas kulturidentitet och inte, som nu, utifrån de sätt som vi vuxna fått för oss vara de bästa sätten att lära så får vi ett högre lärande.
Ett exempel: Hur många urtrista jobbkonferenser och jobbmöten har du varit på genom åren där du drömt dig bort under flera timmar? Varför gör vi inte dessa lite roligare?
:-)
No comments:
Post a Comment