Det slutar aldrig det där med att ropa på hårdare tag för att komma åt ordningsproblemen i skolan. Bra tycker jag. MEN ökade befogenheter att flytta de mest otrevliga och kriminella elementen löser inte problemen. Jag är orolig för det att man inte ser problemen ur rätt perspektiv och straffar unga människor som uppenbarligen inte fått de guidelines från vuxna alla behöver.
Jag råkar veta att de elever som man åberopar vara skälet till att att tex tvångsflytta är så grovt socialt handikappade att det inte spelar någon som helst roll, man flyttar bara beteendet från en plats till en annan.
En bättre åtgärd vore att ta specialutbildade kompetenser och punktmarkera dem under undervisningssituationer och raster. Att ge dem trygghet. Parallellt med det är det nödvändigt att ge samtliga anställda en ledarskapsutbildning värd namnet.
Det de flesta glömmer är alltså att dessa "värstingar" är ett resultat av vårt samhällssystem och avsaknad av vuxna. Nu ropas på åtgärder för att de skall straffas. Jag tillhör inte någon flumfallang om det nu florerar sådana tankar i läsarens huvud. Däremot vet jag att de allra flesta av dessa "värstingar" kan hållas genom relationsbyggande åtgärder och de som inte kan nås behöver som jag ser det vård, hjälp och stöd. Astma, diabetes, autism och fysiska handikapp är det självklart att vi ger stöd men de socialt handikappade då? De bör också få det stöd de behöver. Inte kastas fram och tillbaka i systemet eller mellan skolor.
Kravet på ordning och reda är helt rätt, men det måste skapas på rätt sätt från grunden. I ledarskapet och förståelsen för var problemen uppstår och genom stödåtgärder tidigt.
4 comments:
Håller absolut inte med det du skriver om att flytta "socialt handikappade", som du beskriver bl a mobbare som, knappast löser några problem. Att det bara flyttar problemen någon annanstans. Jag håller inte med av flera skäl:
1. Den som blivit systematiskt utsatt av en eller flera personer under en längre tid, kan gå till skolan utan att lida alla helvetes kval. Offren i skolan, liksom i det övriga samhället, är något som ofta glöms bort.
2. Den som mobbar, den socialt handikappade personen, har en möjlighet att starta i en ny skolan från noll. Inga negativa förväntningar (som ofta blir en självuppfyllande profetia) från vare sig skolpersonal eller andra elever.
3. Konsekvenser (kanske ingen bra orsak, men jag vill ändå ta upp den). Alla aktioner får en reaktion. Självklart får fysisk och psykisk misshandel av andra elever konsekvenser. En förflyttning av en elev är ett led i dessa konsekvenser.
1. Du drar lite snabba slutsatser här, som att jag tex skulle missat att den som mobbas inte lider och till varje pris måste skyddas, stöttas etc. Alla som mobbas i och utanför skolan eller blir brottsoffer i olika sammanhang skall naturligtvis komma i första hand.
2. Erfarenheten säger att samma beteende snabbt tar fart vid en flytt av en stökig elev. Många mobbare mobbas hemma systemeatiskt.
3. Konsekvenser är bra, men det måste komma som ett led i "rehabiliteringen".
Jag tror vi har samma syn faktiskt....
Du kanske har rätt, och ja, jag kanske var lite snabb i mina slutsatser, men jag utgick från vad du skrev. Tror heller inte att du negligerar de s k brottsoffren. Jag vet också att det alltid finns en bakgrund, ofta tragiskt sådan, till den som mobbar andra. Tycker ändå att samhället agerar allt för tamt i de flesta mobbingfall. Och på fel sätt.
Jag vet att det handlar om att klargöra konsekvenserna för mobbarna och stärka allas självförtroende. Det handlar om att visa att man inte blir stark genom att trycka ner någon annan i skosulorna.
Det gäller att från vuxet håll visa hur man har en egen styrka och lyfta fram det. Visa hur man utvecklar den egna styrkan.
Genom mina år som tränare inom självförsvar så vet jag att mobboffer kan nå insikt om deras egen styrka och våga gå emot.
Det här handlar om mäsnkliga rättigheter. Ingen ska behöva kränkas varje dag. Frågar man elever så vet de det men ändå agerar de som de gör.
Post a Comment