Uppfinnare, innovatörer & att sno (låna) andras idéer...

Uppfinnare och innovatörer finns i alla samhällssektorer. Tyvärr uppmärksammas de oftast bara i företagsvärlden som de hjältar de faktiskt är, men de finns överallt. De finns i skolan, vården, brandförsvaret, idrottsrörelsen. Överallt där vi hittar människor. Skillnaden mellan en uppfinnare och en innovatör sägs vara att uppfinnaren "skapar något" med stor potential medan innovatören gör den tillgänglig för den breda massan. Ibland är uppfinnaren och innovatören samma person, men faktiskt oftare olika personer.

En uppfinning är ju en idé som sätts i verket, det vill säga resultatet av lyckad en kreativ process. Alla uppfinningen blir dock inte omedelbara succéer, tvärt om faktiskt. Det flesta uppfinningarna stannar i uppfinnarens garage, verkstad, skrivkammare eller köksbord. De funkar helt enkelt inte på det sätt man hoppats. Misslyckande? Ja kanske om man skapar uppfinningar för att andra ska tycka att man är ball. Nej om man ser det hela en lärprocess som i grunden är positiv och ökar möjligheterna att göra skillnad längre fram. Jag tror att de som ständigt lär och försöker igen är de som lyckas förändra ordentligt, men då krävs både uppfinnaren och innovatören. I samma person eller i par.

Skillnaden mellan uppfinnaren och innovatören tycks ligga i förmågan att se sammanhang, sikta på en framtid och lyckas med att nå ut med produkten, tjänsten, hjälpen, budskapet eller vad det nu än må vara. Men ofta är skillnaden, tycker jag mig kunna se, att innovatören vågar ta steget och kliva ut och säga

"check this out, it´s amazing".

Många uppfinnare har inte den förmågan, behovet eller kanske intresset överhuvudtaget. Därför tänker jag mig att den perfekta kombinationen är att bara anställa människor med massor bra idéer och sen mitt i detta peta in innovatörer som kan se sammanhang och samband och få saker att hända. Båda rollerna är ju livsviktiga. Samarbetandes.

Och detta med idéer och kreativitet handlar ju om att inspireras och ta andras idéer vidare, jag har tex aldrig kommit på något jag gjort själv. Det tror jag nämligen ingen kan hävda, helt enkelt eftersom det inte är sant. Man måste vara ödmjuk inför det, att idéer är fria för alla att andas och dra nytta av. Precis som luften är fri att andas. I alla fall tills idéerna skyddas av upphovs-, mönster- och varumärkesskydd m.m.

Men det här är också svårt eftersom människor ändå känner att idéer de kommit på är deras, ofta längre än vad som är rimligt. Därför brukar jag anstränga mig att vara så öppen som möjligt med att jag sällan eller aldrig kommer på något själv. Jag brukar också försöka hänvisa till personer som inspirerat mig, jag tänker att då kanske andra hänvisar till mig. Jag har säkert flera gånger glömt bort det, men det har i så fall aldrig varit meningen. Åandra sidan så om man tar någon annans idé och utvecklar den vidare, då blir just den idén att betrakta som "din". Det är ett givande och tagande, de bästa idéerna kommer ut flera olika personers kreativa processer över tid som liksom steg för steg förädlar grundidén till nya höjder.

“I don’t believe I have ever invented a line of thinking. I have always taken one over from someone else”.
Ludwig Wittgenstein

Här är ett exempel på hur en innovatör tänker, Les Paul, snubben som förändrade synen på gitarr helt och hållet. Företaget Gibson köpte hans idé om en en elektrifierad gitarr och initialt var övernöjda, men fick de kalla fötter efter ett tag och ville sälja idén vidare eller lägga den i papperskorgen. Man var rädd att den skulle döda den stora marknaden av (då) traditionella gitarrer. Med Les Paul lyckades till slut påverka dem till att inte göra sig av med den utan se framtiden komma och vara en aktiv del del av den. Här berättar han själv:

=:)