Staden betraktas i innovativa sammanhang allmänt som kreativitetens huvudstad nummer ett. Enligt "Otis report on creative economy 2011" arbetar 640 000 personer direkt eller indirekt i kreativa yrken, som skapande av reklam, webtjänster, musik, film, spel, dans, teater, mode, heminredning, leksaksproduktion och pr/kommunikation. Var åttonde jobb i Los Angeles har anknytning till kreativa yrken. Framförallt har det digitala samhällets olika uttryck och tjänster fått fotfäste i regionen. Och givetvis kan man se liknande tendenser i nästan alla stora Metropoler idag, kreativitet är idag en stor del av den globala samhällsekonomin. I sammanhanget står sig både malmö och Stockholm relativt väl i sammanhanget.
Hela den kreativa branschen i Los Angeles omsätter ca 130 miljarder dollar (hela 910 miljarder skr). Intäkterna ger staden skatteintäkter på 3,1 miljarder dollar (21 miljarder skr).
Detta indikerar stora möjligheter för länder som vill skapa nya värden och säkra välfärden. Sverige borde satsa mer på denna så viktiga framtida kompetens som kreativitet är än att bara stirra på enbart "gammal kunskapsyn".
Faktum är att närapå alla branscher numera på ett direkt eller indirekt sätt kommer påverkas av det ökade kravet på kreativitet och med det kreativa medarbetare. Kreativitet är en nyckel för att kunna följa samhällsutvecklingen, som idag har ett helt annat tempo än 1950.
Otisrapporten förutsåg redan 2009 en 10 procentig ökning i sysselsättningen för personer inom exempelvis digitala kreatörer fram till 2013. Och utvecklingen går bara framåt i takt med den eskalerande utvecklingen av vårt globala sätt att kommunicera och utbyta tjänster mellan och inom länder.
En intressant detalj med Otis raport är att man i sammanhanget räknar in lärare som arbetar med estetiska ämnen och mediepedagoger som en del av denna bransch, inte en så stor del 14 000 av totalt 640 000 jobb men ändå. I Sverige räknar vi knappast in lärare som en del av de kreativa yrkena, tyvärr.
Och kanske går det långsiktigt en skiljelinje här. Medan man i andra länder aktivt supporterar kreativitet som en viktigt framtida tillgång så har vi i Sverige hamnat längst fram av en slump. Vi har med våra fantastiska läroplaner och vår i grunden mycket unika samhällstillvända kunskapssyn utvecklat vår kreativitet, men utan att kanske veta om det. Det var liksom inte meningen. Det bara blev så att vi numera betrakta oss som världens mest kreativa land.
Kanske ska vi då ta och utnyttja denna unika position och möjlighet och stärka oss i utvecklingen kring kreativitet så vi kan bli bra på något annat nu när tekoindustrin, varvsindustrin och bilindustrin är ett minne blott? Om prylarna görs nån annanstans kan vi bli dom som tänker ut dem. Eller de som skapar värden för andra som kan gynna vår välfärdsekononmi.
"Imagination (creativity) is more important than knowledge."
Albert Einstein
Om vi nu vill satsa på att utveckla unga människors förmåga att skapa nya idéer och använda sin fantasi så får vi i så fall först ta och fundera över varför vi inte reser oss man ur huse när krafter talar om likformighet snarare än divergens i skolsystemet.
Creativity, the highest form of intelligence, is not recognized, measured or fostered by the conventional school system. Research is now suggesting that perhaps the majority of super-creative people are slower at rote learning than people of lesser intelligence.
Creativity, the highest form of intelligence, is not recognized, measured or fostered by the conventional school system. Research is now suggesting that perhaps the majority of super-creative people are slower at rote learning than people of lesser intelligence.
No comments:
Post a Comment