I oktober kommer timplanedelegationen att förslå slopande av timplanen. Denna kvarleva från en svunnen tid vars utgångspunkt är att alla behöver lika mycket av allt. En utgångspunkt som vem som helst som har barn kunnat lista ut för hundra år sen inte stämmer med verkligheten. De som nu har barn vet ju att till och med de egna barnen utvecklas i olika takt beroende på att de i grunden är OLIKA.
Timplanen har skapat en hel del oreda i skolan genom åren, inte minst så har den påverkat den nya målstyrda skolans resultat. Det har varit svårt för vissa lärare att anamma den nya målstyrda skolan samtidigt som man bakbundits av skyldigheten att fylla tid. Många skolor har helt enkelt insett att timplanen ändå skulle försvinna i den målstyrda skolan eftersom den motarbetar målstyrning. dessa skolor har helt enkelt skitit i timplanen inofficiellt. Bra och modigt ! Inte minst bra för barnen !
Timplanen har tyvärr mest varit ett sätt för lärare att planera sin undervisning utifrån skyldigheten att ge eleverna i svenska tex 1490 timmar, matte 900 timmar, musik 230 timmar etc. Sammanlagt 6665 timma ska fördelas mellan åk 1-9. Med lite baskunskaper i matte kan man fördela dessa mellan låg, mellan och högstadie (fel beteckning). Därefter fördelar man timmar på högstadiets 3 år och till slut får man ett ondskefullt industrisamhälle-schema uppdelat på 40 minuters pass och 5-10 minuters raster att springa mellan olika klassrum som en liten stressad arbetsmyra. Kanske hade det en funktion på industrisamhällets tid där skolans uppgift var att lära huvuddelen tillräckligt så att det kunde dra i rätt spak vid rätt tillfälle och komma i tid till skiftet så maskinernsa inte stod still.
Möjligheten till flexibelt tänkande och anpassning efter elevernas aktuella kunskapsnivå har varit omöjlig. En tråkig konsekvens har varit att mycket energi till exempel läggs på de svaga eleverna så har de som har det lätt tvingats sitta med trots att de redan nått målen. Detta skapar tristess och omotivation. Elever ledsnar helt enkelt på iden om skolan. Nu nkan man fortsätta lägga mycket energi på de som behöver (naturligtvis) men man kan anpassa undervisningen efter de starka elevernas förutsättningar också. Mer frihet för de som fixar det och mer struktur till de som behöver det. En bra grund eftersom det handlar om sund resursfördelning. Resultaten kommer att öka. I de skolor där man fattar poängen alltså.
Nu kommer man kunna nivågruppera elever utan att det är något konstigt och därmed anpassa arbetsmetoder efter den nivå eleverna befinner sig på. Vist, det kräver att skolorna omorganiserar och att lärarna ändrar arbetsflöden men det kommer också att öka resultaten om man gör detta med genesamma ambitioner.
De skolor som fastnar i det gamla tänkandet kommer på sikt att läggas ned och det är bra.
Timplanens avskaffande är det sista steget i en helhet kring målstyrd och rersultatstyrd skola.
No comments:
Post a Comment