Anne-Marie om Kreativitet och Ämnesintegrering

Påskintervjun med pedagogen och tankevävare Anne-Marie Körling fortsätter...spännande...indeed.... :-)

Fredrik: Varför tror du att stora delar av svensk skolkultur har så ofantligt svårt att förstå vikten av och tillämpa ämnesintegrering?

Ann-Marie: Rädsla för att inte kunna bedöma sitt enskilda ämne. Det svenska språket finns ju i alla ämnen så den integreringen sker ju naturligt men utan medvetenhet om. Eleverna lär sig att språk är ämnen och inte kommunikationsredskap eller möjligheter att såväl förstå en annan människa, komma i dialog med denna, ingå i textvärldar, filmer, youtube, teater... sociala arnenor, internet och digitala spelplaner. Jag ser inte heller någon svårighet i att i en skönlitterär bok undervisa om geografi, eller för den delen undervisa matematik i engelska. Men det är klart att begränsningarna sitter i ett alltför styrt schematänk och rädslan för att man som lärare tappar kontrollen. Den man för övrigt aldrig äger. Kontroll och rädsla för att förlora kontrollen. Detta är en risk med att inte förstå kursplanerna rätt - att vi snuttifierar dem och enskildhåller varje ämne för sig. Ingen lär sig så. Så mitt svar blir - rädsla för att förlora kontrollen. Och det på många plan!

Fredrik: Hur arbetar man som pedagog effektivast med att utveckla ungas kreativitet?

Anne-Marie: Tillåta den. Det kreativa är att ingå i sammanhang som utmanar. Undervisning och lärande sker alltså i samspel med ett undervisande fokus som utmanar. Jag tror svensk skola är bra på att uttråka. Det är mycket väntande i klassrum. Mycket energi i att vänta. Jag brukar titta på hur mycket kreativitet det ryms i att ha tråkigt. Allt det där som händer i en stel organisation av väntande är kreativt. Fast det ses mest som bråk och stök. Jag tror att läraren kan vara modell för hur att göra också. Om läraren antar sin roll som modell och en görande sådan får eleverna uppleva trygghet och ha något att utgå ifrån. Alla hjul behöver inte skapas från början. Jag tror också att vi ska ta vara på den kraft som finns i elevernas görande utanför skolan - i spel, i musik, i skrivande - och inte värdera detta som något sämre utan se det som tillförande. Jag tror inte att världarna ska delas upp utan inkluderas.

Mina elever har grubblat på sina World of Warcraftproblem - den diskussion jag då för med dem är uteslutande på engelska. Deras språkliga kunskaper är stora, jag tar vid där de är och utvecklar ytterligare. Det är kreativt tillåtande. Hela tiden är jag inne i kursplanen och strävar mot syfte och strävansmål. Jag ser det som äger rum, gör mer av det med närvaro och frågor...

I morgon kommer sista delen...