Skolledarkongress, samhällsförändring och om att gå långsamt

Idag hade jag förmånen att föreläsa på Skolledarkongressen i Göteborg. Drygt 400 personer dök upp på mitt 45 min korta och därför rätt hetsiga inlägg i skoldebatten.

Innan mig pratade bland annat Øystein Johannessen från Norge. Han berättade bland annat om Norsk skolas fokus på digital kompetens och om Norges ganska breda uppslutning kring att framtid är angeläget.

Torbjörn Sandén från Finland talade under temat "Omdeffiniera skolledarrollen", en rubrik som han tyvärr strax innan döpte om till "Omdeffiniera skolledarrollen?", alltså med ett fågetecken.

"För att ha ryggen fri", som han sa....hmm...

Innehållet handlade mest om hur svårt alla skolledare har det och hur kämpigt det är att elda skolor. Sen eldade han på om att skolledare måste få mer betalt....det var inte annat än att man gäspade lite åt de alltför tydliga flirtarna in i valrörelsen som verkar börjat nu på allvar.

Men framförallt var Skolministern själv på plats på kongressen och diskuterade skolpolitik med Socialdemokraternas Marie Granlund. En diskussion som mestadels uppehöll sig kring frågan om ifall skolledare ska, kan eller borde lägga mer resurser på administration men också givetvis hur jobbigt och svårt det är att vara rektor. En ganska tröttsam diskussion. Behållningen för lyssnaren fanns dock där i detta en timmas långa samtal, men det av en helt annan anledning. debatten hamnade nämligen programmässigt direkt efter Øystein Johannessen där moderator Erik Blix tog tillfället i akt att ställa några mentometerfrågor till auditoriet. Frågorna rörde bland annat förändringsbenägenheten i skolan kring nya kommunikationsformer, som Facebook och sociala medier. Man kan säga att det fick spegla hastigheten i samhällsutvecklingen. Resultatet var i princip det att en del skolledare i kongresshallen tyckte att det gick lite för långsamt. När Björklund och Granlund klev upp på scenen för sin debatt avslöjade Granlund genast att Jan viskat att det borde funnits ett svarsalternativ till, nämligen att "utvecklingen går för fort". Varpå Blix retoriskt vänder på frågan, vänder sig till Jan Björklund som försöker skämta bort det hela och dundrar:

"Om det inte är så att det är du som går för långsamt?"

"Jo så kanske det är, sa Jan".

Applåder, såklart :-) Erik Blix är verkligen snabb i tanken. All heder också åt Skolministern, som trots allt har humor och bjöd på det hela. Han är faktiskt en ganska rolig Jäkel....mitt i allt.

Detta kunde jag ju naturligtvis inte låta passera obemärkt under mitt föredrag så jag tog upp händelsen i sammanhanget att det måste vara svårt för en skolminister att jobba fram en tydlig framtidsvision om man själv inte anser sig behöva gå i takt med samhällsutvecklingen.

För om vi verkligen vill ha FÖRBÄTTRING av svensk skola så måste vi ha visioner som möter framtiden på framtidens arena. Och det tycker tyvärr jag inte att vi har, långt ifrån. Jag hoppas visionen kommer fram i valrörelsen, men jag är tyvärr pessimist i frågan. Detta eftersom visioner har den lilla egenheten att de förpliktigar satsningar, kreativt nytänkande och förmåga att lämna gamla invanda mönster. Mönster som ofta fjättrar en kvar i det förgångna.

Jag tror faktiskt samtidig, paradoxalt nog, att politiken mycket väl inser detta och att det till viss del är just därför ingenting händer i frågan. För var i stadsbudgeten ska man ta de 5-10 miljarderna extra per år som kanske behövs för att verkligen sätta en riktig vilja (ambition) i verket om en skola som hela världen vill kopiera som en naturlighet?

Den som lever får se...