Innovation, IKT och lärande

Innovation har länge fascinerat mig. Joseph Schumpeter funderade tidigt på detta med innovation och entreprenörskap.

För Schumpeter var entreprenören den fundamentala faktorn bakom den industriella revolutionens utveckling. Hans definition av entreprenörskapet är någon som genomför nya kombinationer och innovationer av en redan existerande produkt.
Wikipedia

Jag tänker att det fortfarande är så att entreprenören, alltså en person som genomför nya kombinationer av redan existerande saker, tankar, tjänster m.m, är den fundamentala faktorn för framtidens utveckling och förbättringar inom hela samhällskroppen. I skolan är det pedagogen som har förutsättningarna att tänka innovativt kring det framtida lärandet som kommer sätta prägel på hela skolans utveckling. En spännande tanke.

Vi har en mängd personer i IKT-svängen som har chansen att bli skolans sanna innovatörer. Mycket är på gång överallt i landet och om vi gemensamt kan hjälpas åt att hålla kurs på själva lärandet och dess konsekvenser så kan IT faktiskt utgöra katalysatorn för innovativa lärprocesser. Dvs en utveckling av lärandemetoder och kognitiva krumsprång som omdefinierar hela skolans sätt att vara och se på sin omvärld. Det är helt och fullt möjligt.

Men bara om vi fokuserar ännu mer på själva lärandet än vi gör idag.

Hur det går till, vad vi vill uppnå, hur möter vi eleven, med vilka tankestrukturer, vilka uppdrag leder dem framåt och hur "mäter" eller "stämmer vi av" lärandets progression i detta kunskapande?

Det kan låta enkelt eller knepigt, det kvittar. Vi måste ändå trots allt röra oss snabbare och kraftigare i den riktningen och inte fastna i tekniken i sig.

Teknik fascinerar, och det är det som kan vara förädiskt lockande att kvarstanna i den fascinationen...

Innovationsforskningen pratar om radikala innovationer, som skapar fundamentala omvälvande förändringar i organisationer eller hela branscher, och om inkrementella innovationer, som små förändringar i strukturen som snarare befäster tidigare kunskap och beteenden. Schumpeter ansåg att radikala innovationer bryter ned existerande föreställningar och exempelvis arbetsmetoder och ersätter dem med nya. Han kallade detta för Creative Destruction, lite som kreativ förstörelse. Lite som tanken om metaforen "Spräng Skolan", en modig tanke. Det krävs helt enkelt modiga ihärdiga entreprenörer som bryter mark och utmanar strukturerna med hjälp av radikala innovationer, annars händer mycket litet i vår omvärld.

Pedagoger i IKT-sammanhang som idag verkar överallt på nätet via bloggar, twittrar och andra fora kan mycket väl vara de "early adopters" som banar väg för de breda massorna, de pedagoger som snabbast adapterar nya radikalt innovativa pedagogiska metoder. Det visar sig nämligen att Everett Rogers beskrivning av den process som sprider innovation bland människor även passar in här:

• ”Innovators” (2,5 % av en population) Först att ta till sig en ny innovation. Ofta riskbenägna, välutbildade och med ett intresse att följa spetsutveckling.
• ”Early adopters” (13,5 %) Andra gruppen att ta till sig en ny innovation. Ofta välutbildande och sociala ledare.
• ”Early majority” (34 %)
• ”Late majority” (34 %) skeptiska, traditionalistiska.
• ”Laggards” (16 %) De som sist tar till sig en ny innovation.
  Wikipedia
  

Möjligen har jag en känsla av att procentsatserna kan se lite annorlunda ut. Rogers menade även att det finns 5 steg för en innovation att få fäste hos mottagaren.

• Steg 1 – kunskap (Knowledge): Att mottagaren lär att innovationen existerar och dess funktion (vilket problem den löser).
• Steg 2 – övertygande (Persuasion): Processen där mottagaren blir övertygad om värdet av innovationen.
• Steg 3 – beslut (Decision): Mottagarens beslut att ta till sig innovationen (köp, införande av en idé osv)
• Steg 4 – start (Implementation): Mottagaren sätter innovationen i bruk och börjar försöka utnyttja dess värden.
• Steg 5 – bekräftelse (Confirmation): Det slutliga steget där mottagaren använder innovationen fullt ut (eller har beslutat sig för att ta innovationen ur bruk igen

Jag tror att flaskhalsen för skolan sitter i steg 2, dvs i övertygelsen efter att man insett vad det rör sig om. Det är ganska lätt att förstå ett nytt pedagogiskt perspektiv eller metod, men att ta det till sig och känna att "det här är min grej" och sen raska vidare till steg 3 och fatta beslutet som leder till att sätta det hela i verket och köra fullt ut är helt andra saker.

Här kommer ledarskapet in. De IKT-pedagoger som finns därute måste börja se sig som ledare och leda sin omgivning i de 5 stegen. Lyckas vi inte med detta så kommer skolan tyvärr att ta till sig IT som ett sätt att göra på det sätt det man tidigare gjort, vilket betyder att pedagogiken, didaktiken eller lärprocesserna blir desamma som innan. det blev ingen innovation, eller möjligen då inkrementell innovation utan förnyelse.

Så stötta alla IKT-människor så fort ni ser dem. De kan vara dem som får just din skola eller den skola dina barn går i att ta klivet in i det 21:a århundradets lärande. De behöver stöttning och bekräftelse, annars släcks deras låga sakta men säkert.

Tänk Om :-)