Betyg i ordning och uppförande

Känns inte förslaget om betyg i ordning och uppförande som att backa 100 år i utveckling? Känns inte det förslaget också som att passiv åtgärd ? Vore det inte bättre för barnens och ungdomarnas skull att ändra vårt ledarskap, våra arbetsmetoder och förhållningssätt så att eleverna får den motivation för skolarbete som krävs för att uppnå både "studiero" och goda inlärningsresultat?

Hur vore det att koppla in föräldrarna i skolan mer och hur vore det att sätta in ordentligt med stöd från socialtjänsten i de familjer som saknar engagemang, struktur och som skapar en livssituation för en del ungdomar som innebär kaos. Skapa en ny stödfunktion i samhället. Tänk innovativt för en gång skulle istället för att backa 100 tals år och pröva förlegade idéer.

Då kanske kaoset skulle minska i skolan. Ett betyg i ordning och uppförande skulle straffa enskilda elever för att de har föräldrar som inte ger dem de grundvärden som förväntas i samhället.

Struliga ungdomar hanteras bäst genom att ge dem den trygghet de söker eftersom i det i de flesta fall (säkert 80%) saknas trygghet helt i denna grupp. Att straffa ut dessa ungdomar är som att beställa fler värdetransportrån, fler våldtäkter, misshandelsfall, fler gängbråk i korridorer, mer mobbing framöve.

Jag anser att så länge barnen är myndiga är det föräldrarna som skall stöttas och löser det inte ut föräldrarollen måste samhället gripa in och skydda barnet, inte straffa barnet genom att ge dem betyg i sina föräldrars misslyckanden. Vissa vuxna skulle mer eller mindre sättas i tvångsprogram där de lär sig sätta gränser utan att uppfattas som ondskefull eller auktoritär. Annars gärna vite och till sist i extremfall kanske man skall överväga att omhänderta barnet professionellt. De flesta föräldrar med gränssättningsproblem vill kunna sätta gränser och tillsammans med skolan skulle man också lyckas utan betyg i uppförande. De har bara inte kopplat hur man gör, det är nämligen svårt om man inte kan. Vi har alla svårigheter i detta.