Magnus Ugglas inlägg om skola 1978

Ska man sitta här hela dagen,
I den här jävla bleka lokalen
Och bara titta på klockan,
Och vänta på att dan' ska ta' slut.

När solen steker ute,
Och bara en strimmans sol härinne,
Ska man bara sitta tyst och stilla,
Och lyssna på majens snack om geografi

Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul
Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit,

Jag vill inte gå hit,  Jag vill inte gå hit
Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

Så idag ringer dom psykologen,
Då ska de kolla vad jag 'entligen 'e för en,
På papper ska man svara på frågor
Som säger om man 'e dum eller om man 'e idiot

För om man älskar allt i livet,
Och skiter blankt i allt det som står skrivet,
Ska man då på papper svara på frågor,
Som säger om man 'e dum eller om man 'e idiot

Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit

Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit
Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

 Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit

 Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

School does not kill creativity....

I usually don´t write in English, but I will give it a try. I think this message may interest people outside Sweden too, it´s about a common interest. Namely the future of creativity....in the context of learning.

The more we spread phrases like "schools kill creativity", the more schools will actually kill creativity. It becomes a self-fulfilling prophecy. The problem is that the message it self starts from a wrong perspective.

The modern school does not kill anything, it gives birth to ideas. 

There are thousands and thousands of creative teachers out there that actually shows this for a fact. Teachers who develop the most creative and positive learning experiences on the planet. They are doing an insanely great job.

It's not that I do not agree with Sir. Ken Robinson, he has lots of interesting arguments and very wise analyzes. But he mostly talks about the old school, where he and most grown ups were students. He speaks rarely, or vaguely, of the content of the modern school. At least not as much as he could, if his goal was to make a difference and engage further school developments. Not just selling books. He is a powerful voice in the context of how we relate to the future school development. It should be used even better.

We need more stories about schools we now see emerging in the new era of learning, in virtually all parts of the world today. A movement spreading quickly from US to Asia and in some parts of Europe, where Sweden is a sparkling lighthouse and role model. The results and progress in these great schools vary greatly, due to social culture and especially the school culture. There are, despite this, no doubt that the movement from traditional school to a modern school has started. And it will not stop.

If we instead of looking back in history could focus on the future and spread phrases like "it's the modern teachers of today that really develops creativity in society" or "the new modern schools give birth to creativity". If we do that we create not only a belief in the future, we also encourage teachers and principals all over the world to experiment with methods of learning that develops not only learning it self in the traditional sense, but at the same time abilities and talents such as creativity, drive and engagement. If we continue looking back with bitterness, then the bitterness quickly blinds us bit by bit and the conservative forces will take over permanently. The opposite of what Sir Ken actually strive for.

We need to talk positively about school and learning if we want teachers and principals to strengthen their confidence and rebuild the views of learning.

We all need them and we sure do need their creativity.

Go back to sleep again folks....

Svenska lärare är världens mest kreativa yrkesgrupp...

En sak jag funderat över ett tag är att samhället utanför skolan och särskilt de utanför den moderna skolutvecklingskulturen inte alls känner till att de lärare och rektorer som leder utvecklingsprocesserna ute i skolsverige förmodligen och med hög sannolikhet är några av världens mest kreativa människor. 

Den traditionella synen på var kreativitet hittas är att det återfinns i de s.k "kreativa yrkena" som exempelvis kulturbranschen och naturligtvis design-, formgivning-, film-, musik- och reklambranschen. Det är bara det att folk i allmänhet tyvärr inte förstår det verkligt självklara, nämligen att:

1) moderna lärare i sanning tillhör de kreativa yrkena
2) det till stor del är våra lärares förtjänst att de kreativa branscherna världen över överhuvudtaget har tillgång till världens mest kreativa och kompetenta människor

Om nu Sverige är ett av de mest kreativa länderna, vilket flera oberoende undersökningar världen över understryker, så är det naturligtvis så att det sannolikt beror på att svensk skola bidragit stort till att utveckla dessa kompetenser. Förvisso kanske inte alltid medvetet, men trots det så har arbetsmetoder och förhållningssätt starkt bidragit.

Reser man ut i världen och möter lärare som tillhör de olika ländernas frontlinje skolutvecklingsmässigt inser man ganska snabbt  att de moderna skolutvecklingsmänniskor vi har här i Sverige inte bara är överlägset nytänkande, framtidsorienterade och kreativa.  Utan när vi landar i att läraryrket tillhör de "kreativa yrkena" så är plötsligt svenska lärare samtidigt


världens mest kreativa yrkesmänniskor.  

Och det oavsett bransch. Se upp reklambranschen, nu kommer svenska lärare. På gott och ont...

Det betyder dock inte att man generaliserande kan hävda att alla Sveriges lärare är världens mest kreativa människor, MEN däremot att vi kan dra nytta av de moderna skolutvecklarnas kraft och låta de som fastnat i den svenska skolhistorien inspireras av dessa fantastiska personligheter. (Kanske kan ett trettiotal av dem ta tjänst som sakkunniga på utbildningsdepartementet?) Förr skedde huvuddelen av skolutvecklingen av universitetens forskare, men nu minst lika ofta av kreativa pedagoger som passionerat lever i en ständigt föränderlig värld.

På Facebook kryllar det av dessa kreativa människor och på Twitter likaså. Ge er in där och inspireras och följ med i rörelsen så svenska elever rustas ännu mer för den moderna världen.

Mer om premiäravsnittet av Skolsnack GarageRadio...

I fredags spelade vi in premiären av Skolsnack GarageRadio. Vår programidé är att granska skolan ur ett lättsamt med seriöst perspektiv. Ett ganska enkelt upplägg ligger till grund för genomförandet, en mikrofon, en dator, fyra personer och lite hederlig prestigelöshet. Det var hemskans roligt! Så roligt att det blev svårt att redigera ned materialet till det halvtimmes vi siktade på. Det blev 47 minuter, kanske lite långt. Men det kändes i alla fall att om vi klippt mer så skulle resonemangen bli alltför platta.

Ja innehållet då, ja jag tror att innehållet eventuellt för traditionalister att provoceras och vräka ur sig spydigheter här nere i kommentarsfältet. men hur det nu är med det så är vi stolta över att i alla fall ärligt försökt att skapa en Podcast som berör och tar ut svängarna lite. Vad sägs om följande "checkar" som panelen föredömligt tog med sig:

Ante Runnquist, chef forskning och utveckling på Vittraskolorna inledde med en "check" som  handlade om hur vi börjar städa i västerländska skolor med ambitionen att lämna det gamla och gå mot det nya och hur viktigt det är att vi lyfter upp "fusk" som en nödvändigt förhållningssätt till lärandet utifrån den värld vi faktiskt lever i. Fusk är inte bara bra, det är nödvändigt. En spännande iakttagelse, minst sagt. Självklar men ändå provocerande i vissa läger.

Emma Roséns "check" berörde det faktum att vi, lite till mans/kvinns, kanske borde fundera allvarligt på. Nämligen hur vi egentligen använder begreppet tid och hur vi skulle kunna skapa riktigt effektiva möten. Att det faktiskt handlar om så enkla saker som att skapa rutiner och teknik för fruktsamma möten. Så självklart naturligtvis, men ändå genomförs 1000 meningslösa möten varje vecka. Dessutom lyfte hon kulturskillnaden mellan att jobba i en skola och i ett företag, en högaktuell fråga för henne då hon precis bytt jobb. Spännande.

Mattias Odhner Larsson avslutade med att peka på hur snuttifierad den svenska skoldebatten är och att vi kanske skulle må bra av att ta oss själva på lite mindre allvar och tillåta oss att vara lite mer ironiska gentemot oss själva och det vi sysslar med. Att våga skratta åt oss själva och på det sättet få igång en mer nyanserad skoldiskussion i exempelvis medierna. Ett konkret förslag var en svensk "Daily Show" där skolan lyfts på ett djupare och mer humoristiskt plan, en show där frågorna inte stannar med de enkla och ytliga svaren utan på ett avspänt sätt går på djupet och avslöjar vad skolan egentligen borde syssla med.

Till nästa avsnitt fick "panelen" uppgiften att göra en "check" som helt och hållet är positiv. Det blir vårt bidrag till att lämna den nästan uteslutande negativa ingången vi i skolan ofta tar, dvs att ständigt "leta problem". Balans blir ledordet är det tänkt. Vi har ju världens bästa förutsättningar i skolsverige att utveckla en stark och förebilds-skola sett ur ett internationellt perspektiv. Och svensk skola dräller av goda positiva exempel. Och programmets längd ska vara 30 minuter max...well...let´s see...

Programmet finns att lyssna på här http://www.facebook.com/rautveckling eller direkt på SoundCloud: Skolsnack GarageRadio1

Ett tredje alternativ är att lyssna på programmen genom Appen SoundCloud (iPad/iPhone):

För Android finns Appen att ladda ned här (Android):

Vi Kan, Vi Vill och Vi Törs...

Svensk skola mår, trots alla skriverier och svartmålande beskrivningar, bra. Det finns mycket som tyder på det. Det betyder å andra inte att det saknas utvecklingsområden, tvärt om. Det behöver utvecklas med fokus på lärande och pedagogik överlag, hela tiden.

Det är nämligen det som präglar vår tid och vårt samhällsklimat. Man kan aldrig förvänta sig att hitta ett sätt som gör allt finimang över tid. Att leva och verka i vår värld, i vårt samhälle, innebär ständigt arbetande med "förbättringar" och "nya idéer" som löser nya problem.

I stora delar av skolsystemet driver det omkring fantastiska lärare, rektorer, tjänstemän, projekt, forskare, elever, föräldrar arbetsgivarparter, arbetstagarparter som aktivt bidrar till att svensk skolutveckling rör sig framåt. Det finns ideella organisationer som lägger ned enormt med kraft och bidrar till otroligt mycket gott inom olika områden och det finns företag man möter som nånstans i botten verkligen brinner för att göra svensk skola bättre. Svensk skolutveckling är en stor organism som faktiskt hittat informella vägar fram i samarbete med fokus på framtid. Och vist blir det ibland fel, men själv lever efter devisen:

"Det är bättre att göra rätt saker än saker rätt"

Gör man fel saker men väldigt "ordentligt rätt" blir resultatet ändå helt kass. Och det är detta som är min poäng. Det saknas inte driv varken i svensk skola eller hos aktörerna runtomkring. det mesta som görs är rätt saker. Och att konsekvent se bakåt och konservera kan ju rimligtvis aldrig vara rätt saker, utan istället ett suktande efter att tryggt och enkelt "göra rätt".

Vist finns även det motsatta, dvs aktörer som inte alls vill se utveckling och som tror att förbättring handlar om att göra som förr i världen, med argumentet "det gick ju bra då så varför inte fortsätta så". Men som droppen urholkar stenen så kommer dessa krafter förr eller senare få maka på sig.

Allt är inte guld och gröna skogar men

Vi Kan, Vi vill och vi Törs...

I Svt om skolutveckling i Sydkorea....

I morse hade jag den stora äran att få vara med i Svt:s Gomorron Sverige. Det handlade om Vetenskapens Världs dokumentär av Sharon Jåma som djuptdykt i Sydkoreas skolutveckling. Jag blir alltid så sjukt imponerad av projektledningen i TV-branschen. Så proffsigt genomfört rakt igenom. 

Hur som helst så blev det blev ett nästan 10 min långt samtal om demokrati, lärande, kreativitet, svenska lärare i världsklass och digitalisering av skolan. Att hävda att svenska lärare är i världsklass är alltid provocerande, men att hävda att svensk skola är helt värdelös är tydligen helt ok. Jag försökte i alla fall förmedla min övertygelse kring vad jag ser när jag tittar ut i svensk skola, och det är svenska lärare som har mer att komma med än i de flesta andra länder i världen som jag ser.

Håll till godo, här är hela avsnittet:

Gomorron Sverige 10e september

Smart Schools i Sydkorea, Svt2 måndag....

På måndag sänder Svt2 ett reportage om skolutveckling i Sydkorea, det är Vetenskapens Värld som producerat ett unikt program. Jag har inte sett det men fått delar beskrivna för mig. Det låter verkligen intressant, särskilt eftersom jag själv besökt ett antal skolor i både Kina och Singapore och där sett utvecklingen med egna ögon. Skolsystemet transformeras på ett sätt vi har svårt att förstå hur det går till. För det går snabbt. Mycket beror förstås på att samhället är mer auktoritärt styrt såklart och de är vana vid att genomföra saker som bestäms, nästan oavsett vad det handlar om. När de väl bestämmer sig så händer det saker. 

I Sydkorea kallas de nya elitinriktade skolorna Smart Schools och de präglas i hög grad av ambitionen att skapa en skola för samtiden och framtiden. En viktig del är tillgången till teknik, den är lätt att köpa. Mer svårköpt är naturligtvis pedagogisk utveckling, för den sitter oftast rotad i våra olika "kulturer". I Sydkorea och andra Asiatiska länder vill man snabbt bort från renodlad "förmedlingspedagogik" (katederundervisning) och istället gå mot kollaborerativt lärande, samarbete osv för att bland annat stimulera utveckling av kreativitet. I detta arbete lägger man mycket fokus på modern forskning kring lärande. man vill snabbt sätta teser om det moderna lärande rätt in i verkstaden. Klokt eller oklokt, jag vet inte. Men ofta är göra bättre än inte göra och korrigera efter vägen.

Vi som lever i en väl utvecklad demokrati sitter samtidigt häruppe i norr och resonerar på allvar om vi ska stanna kvar där vi är eller till och med backa tillbaks ännu mer in katederpedagogiken. Och detta när vi har så otroligt goda förutsättningar att ta täten i världen på pedagogiskt område, mycket just på grund av vår långtgående demokrati.

Stora delar av den svenska lärarkåren är nämligen, hävdar jag, i särklass vassast och modernast i hela världen. Det betyder att våra förutsättningar för skolutveckling är bättre än många andra länders.

Men Sydkorea, och övriga Asien, satsar hårt på att skapa bilden är världens modernaste skola. Drivkraften är deras nyvunna förståelse (kanske mentala frigörelse) för hur viktigt det är med både grundkunskaper och att samtidigt utvecklande av de mjukare kompetenserna som bland annat kreativ förmåga, samarbetsförmåga, kritiskt tänkande etc. Även om dessa länder utvecklats ur en mer auktoritär kulturhistoria (ofta diktaturer) kommer det inte dröja länge innan de knäckt koderna för hur man gör skola modernt i samklang med både forskning och lärande, lärmiljöer och teknik utifrån det globala samhällets utveckling. Det har gått imponerande snabbt bara de sista tre åren skulle jag vilja säga.

Jag tror inte ni ska missa det här programmet som sänds måndag 10 sep kl 20.00 Svt2. Här är beskrivningen av programmet:

Tolvåriga Haen i Sydkorea pluggar från halvsex varje morgon och kommer hem från kvällskurserna vid midnatt. Det är hon inte ensam om så inte undra på att Sydkorea har världens bästa skolresultat. Nu börjar allt fler ifrågasätta utbildningshysterin. Men samtidigt börjar ny teknik komma in i de koreanska klassrummen som gör barnen både mer delaktiga och kreativa. Det finns forskning på vad som är de bästa studiemetoderna - men frågan är hur bra den svenska skolan är på att fånga upp de rönen. Programledare: Victoria Dyring.

Jag tänker i vart fall kolla.

Recyclar på Antes tema "Läxor? Whattaf..!?"

Jag gillade Ante Runnquist inlägg "läxor-whattaf" om läxor idag. Faktiskt så pass mycket att jag tänkte "recyla" ett inlägg jag själv skrev från 2009. Just jämförelsen med vuxenlivet som Ante tar upp tycker jag är mer än relevant i sammanhanget. Detta var mitt lilla försök för några år sen. Inte i närheten så väl uttryckt som Antes, men "Whattaf..!?"

Från 2009:

Diskussionen om läxor verka pyra ute i vimlet. I alla fall hos vissa av mina vänner på facebook. Jag satt och följde diskussionen där och kom att fundera över att det är en ganska konstig idé det där med läxa. Vi har inget i lagstiftningen som säger att läxa är en del av skolans uppdrag, utan det är en kulturtradition. Det är också så klart "självklart" för föräldrar att barnen skall göra sina läxor.

Vissa ser det som en metod att hinna ikapp det man missat, andra som en pedagogiskt arbetssätt som fyller sin funktion. En del tycker det är självklart att läxor skall finnas och ofta utan att man kan förklara något rimligt skäl till dem. Sen finns det dom som vill ta bort läxor helt eftersom det inkräktar på barnets fritid, som man menar bör vara till för lek, vila, återhämtning och social interaktion.

Men kanske ska man innan man bestämmer sig för om läxa är ett bra sätt att öka lärandet ta reda på lite vad forskningen säger.

Så här säger Jan Olof Hellsten, skolforskare Uppsala Universitet:

"Ansvaret för läxorna måste ligga på kvalificerade lärare, som vet vad de pratar om".
SVD

Ingrid Westlund, forskare Linköpings Universitet:

"Många föräldrar tycker att läxor gör att de får en chans att följa barnens skolarbete, och därför är bra. Men Ingrid Westlund menar att det finns andra sätt. Som att prata med sina barn".
Helsingborgs Dagblad

Jan-Olof Hellsten (igen), Uppsala Universitet

"Samtidigt finns det ingen svensk forskning som pekar på att läxor gör någon nytta, säger Jan-Olof Hellsten som har arbetat som lärare, skolledare och forskare vid Uppsala universitet"
GP

Ja säga vad man vill om föräldrar men att utgå från av de kan sköta det pedagogiska handledandet bättre än skolans professionella har jag svårt att se. 

Men om det handlar om att stötta sina barn och ge dem ökat självförtroende i skolarbetet så är jag med. Och lärandet sker ju överallt och inte enbart i skolan, så kanske är det skolan som bör ändra sitt perspektiv på lärandet...hmmm...tänk om vi hade en skola som var så spännande och stimulerande att de unga inte vill sluta lära mer av ren nyfikenhet. Och tänk om vi då hade en debatt om hur vi får barnen att ägna mindre tid åt skolarbete...? Ja tänk om vi hade en sån skola...

Däremot undrar jag om läxdebatten inte skulle ändra karaktär om man applicerade resonemanget på arbetslivet istället.

Borde vi kanske införa arbetsuppgifter i arbetslivet som ligger utanför arbetstid att ägna sig åt på kvällar och helger...låter inte det bra? Viss del av semestern borde också vara arbetsrelaterad, särskilt om man inte hunnit med dem på ordinarie arbetstid. Och även om skälet till att man halkat efter är chefens...

Nu säger ni väl att de flesta faktiskt redan jobbar en del på sin fritid. Att det handlar om att ta ansvar för sitt arbetsresultat och att det ibland kan innebära visst merarbete. Javisst så är det ju. Men arbetsgivaren kan ju inte i juridisk mening lägga ut obetalda arbetsuppgifter på din tid utanför arbetet. Och det är nog bra det, för vi vuxna behöver ju vila mellan arbetspassen och sen har ju vissa av oss familjer att ägna uppmärksamhet också. Tiden efter arbetet anses vara en rättighet i vårt samhälle. Så nej resonemanget håller inte på vuxna i arbetslivet. Vi behöver vår fritid !

Min fråga blir nu:

Gäller inte detta även barn?

:-)

Fredrik

Som jag har letat....

Det är något som förbryllar mig. Jag vet inte hur det är ställt med mitt läsande egentligen, men jag har nu letat sedan 2002. Det jag letat efter är exakt var det i styrdokumenten för grundskola eller gymnasieskolan står om det där kravet på läxor, eller att läxor överhuvudtaget är något som lagstiftaren stipulerar som metod eller verktyg. 

Möjligen har jag missat just de rader som klarar ut detta. Vänligen hjälp mig, jag börjar tröttna på att leta. Det måste ju finnas något i de där texterna eftersom alla hela tiden pratar om det som om det var det mest självklara på hela jorden. Till och med mer självklart än TV verkar det som.

Fredrik

"Bloggers Corner", skoltwittrare och idéspridare

Ju längre in i den digitala kommunikationen som skolutvecklande lärare, förskollärare och rektorer kliver ju fler intressanta bloggare och twittrare tycks dyka upp. Vi är nu riktigt många sociala skolutvecklare som brinner för att barn ska bli bättre förberedda för livets olika prövningar.

En del är kritiska över detta bloggande och twittrande, och menar att det inte leder till något konstruktivt. Att det bara tar tid från annat. Inget kan vara mer fel. De negativa synpunkterna har dock en gemensam nämnare, de är själva inte en del av utvecklingen.

Eftersom bloggandet och tweetandet är en del i kommunikationen skolutvecklare emellan så är det också en lärprocess, för alla inblandande. De som skriver processar med sig själva och andra, de som läser och diskuterar för tankarna vidare och de som bara läser blir inspirerade. Visst finns också kritiska debattörer därute, och en del rätt ohyfsade och ibland till och med i undantagsfall personkränkande, men de har också plats i en demokratisk process. Alla får plats. De negativa okonstruktiva krafterna brukar spela ut sin roll över tid. De bygger personliga varumärken som blir självmarkerande. Den positiva kraften i skolutvecklingen har i allmänhet inget till övers för de negativa krafterna över tid. De flesta tröttnar helt enkelt på att följa dem pga deras trista enkelspårighet. Men man ska dock komma ihåg att kritiska röster också har sin plats, så att de kritiska rösterna blir hörda och dess tankar behandlade. Det är ofta det som skiljer vår nutid från dåtid, förr kunde ett fåtal bakåtsträvare styra och hindra den stora massan. Nu med större transparans och friare utrymmen för idéer skapas färre trösklar och barriärer.

Det i särklass mesta som skrivs och diskuteras därute är enbart fokuserat på att sprida nya idéer och fart på skolutvecklingen.

Det är många gånger fantastiskt att följa bloggvärlden och det är helt klart så att de sociala mediernas skolutvecklare har betydande påverkan på skolans utveckling. 

Därför tänker SETT2013 starta Bloggers Corner där vi ska försöka hitta Skandinaviens mest intressanta bloggare, med andra ord bloggare från Danmark, Norge, Sverige och Finland.

I varje Skandinaviskt land finns det fantastiska idéskapare som borde nå längre ut med sina tankar kring skolutveckling.

I mässhallen bygger vi därför ett särskilt inrättat och designat område där Du kan träffa Skandinaviens mest intressanta bloggare och diskutera med dem. Kanske också inspirera dem till att skriva något du föreslår eller har att berätta. På det sättet kan fler nås av fler idéer och därmed ta ytterligare steg i sina arbeten med att modernisera den svenska skolan.

SETT2013 tar mer än gärna emot tips på skolutvecklande bloggare, gå in och tipsa på:

http://www.facebook.com/settdagarna

Inspirerande kontor och lärmiljö....

Just nu är vi inne i en process där vi ska bygga ett kontor.

Frågor vi ställer oss är av typen:

Varför ska vi ha kontor?
Var ska kontoret ligga?
Vad ska vi göra i vårt kontor?
Hur ska det se ut inredningsmässigt?
Hur kan man göra det lite roligare än normalbilden av "kontor"? 

Nu har vi alla fall skaffat ett kontor som vi gillar. Det ligger i Gamla Stan i Stockholm, på Drakens Gränd 6.

I vårt kontor ska vi jobba med olika projekt och dessutom bygga en funktionell lokal för lärande. I den tänkte vi utveckla/utbilda/stimulera/inspirera både lärare, rektorer och tjäntemän i kommunal förvaltning och friskola. Den "utbildningslokalen" får gärna vara modern och ge inspiration till miljöns betydelse för lärande. Vi får se hur långt vi kommer, men vi ska göra ett försök. Vi har sedan tidigare goda erfarenheter av att jobba med färg och form när det gäller lärmiljö.

Vårt mål är kanske inte att bygga det modernaste "klassrummet", utan kanske mer att påvisa miljöns påverkan på hur inspirerade vi kan bli med enkla medel.

Jag återkommer med mer info om detta kontorsbygge....och har ni tips på stimulerande, inspirerande lärmiljöer så hör gärna av er.

Vi lyssnar alltid på goda idéer.

"Stålpenna & riktigt bläck", "släpp hörnflaggorna" och nyfikenhet

Tänk hur diskussionerna alltid ska bli snedvridna och konstiga så fort utvecklingen går mot att "fler får tillgång". Det spelar ingen roll vad det gäller verkar det som.

Det kan handla om att digitaliseringen av skolan gör att fler får tillgång till information andra gjort karriär på genom att ha "ensamrätt". Det kan handla om att gruppinriktat lärande som sprids provocerar de som vill behålla lärarens status bakom katedern. Eller om reklambranschen som högg som kobror i början av interners spridande, de menade att sann reklam är printreklam, dvs att tryckta broschyrer och tidningsannonser.

Till och med när kulspetspennan spred sig till alla genom sitt billigare pris och ökade tillgänglighet så dök det upp diskussioner, och det handlade förstås om problemet att nu skulle fler ha tillgången till "bläckets makt". Att skilja sig från mängden och signalera att man är viktigare än andra är något maktens representanter gärna vill behålla, med alla medel.

"Stålpennegardet" argumenterade typ så här:

"Om man inte lär sig skriva med stålpenna, doppad i riktigt bläck så kommer man inte att få jobb".

En av mina gamla släktingar från "Kullabygden" norr om Höganäs i skåne, "Challe Svensson" målade skonare med olja och blyerts under lång tid. Fantastiska tavlor man kunde titta på i evigheter och drömma sig till havets piskande vågor och äventyr. När kulspetspennan kom började han måla tavlor med blyerts och kulspetspenna istället och bröt väl troligtvis alla normsystem som fanns i kontsnärskretsar. Det där med kulspetskonst blev ingen hit visade det sig, de konservativa vann väl antagligen. De fick behålla sin unikitet.

När det nu gäller skolan så ser vi samma tendens upprepa sig. När vår skolminister (och även personer i andra politiska läger) resonerar så blir det ofta så här utifrån deras rädsla för att det nya ska utplåna det gamla fina:

 – Man måste lära sig skriva för hand i skolan, det går inte att upphöra med det. Man kan inte säga att bara för att det är svårare att skriva med penna så ska man sluta med det. Jag blir rätt sorgsen när jag läser att man tänker så. Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig, säger Jan Björklund".
Dagens Nyheter 2012-02-01

Det viktiga i detta är att inse att lärandet redan har påverkats, påverkas och kommer att påverkas ännu mer ju längre utvecklingen av människans kommunikation fortskrider.

Så släpp hörnflaggorna nu och se framåt med nyfikenhet....

Vinn "Nya iPhone" och VIP-fribiljetter till SETT

Nu har SETTs nya Facebooksida öppnats. Där kommer mycket information att spridas framöver om talare, workshopledare, happening och nya grepp som vi planerar.

Ni som redan gillar den gamla sidan har nu chansen att vinna "Den nya iPhone" när den släpps. Dessutom deltar ni i utlottningen av 5 VIP biljetter med full access till allt på SETT2013.

Tävlingen gäller också de som registrerar som "likare" för första gången på vår nya Facebooksida.

PLUS: Det lönar sig att "dela SETTs Facebooksida", en delning räknas som en like och större chans i lottningen hälsar "tävlingsledningen".

Den NYA Facebooksidan finns här

http://www.facebook.com/settdagarna

Hälsningar

RAU

Mer om SETT2013: SETT är Skandinaviens största mässa/konferens inom området det innovativa och moderna lärandet. Mässan och konferensen genomförs av Rektorsakademien Utveckling och Kistamässan, i samverkan med Stockholms Stads Utbildningsförvaltning.

Gilla oss på RAU

Vi kommer snart släppa vår nya hemsida men så länge släpper vi vår Facebook-sida. Gå gärna in och "lika" här:

http://www.facebook.com/rautveckling

Trosa, skola, äldreomsorg och EntrepreLÄRskap...

I förrgår föreläste jag i Trosa kommun för områdets fritidspedagoger. Det blev ett riktigt roligt föredrag och dessutom lärorikt för mig. Det är ofta det. 

Själva tillställningen var en del i arbetet kring "EntrepreLÄRskap", ett projekt man jobbar med i Trosa Kommun,  finansierat via ESF-pengar. Det är ett spännande perspektiv och inte minst ett iögonfallande, kreativt och bra projektnamn. 


Man beskriver projektet bland annat så här :

"Vi vill öka skolpersonalens kunskap om, förståelse och intresse för företagande och entreprenörskap, öka elevernas innovativa förmågor genom lärarnas kompetens och deras möjlighet att prova på hur det är att driva ett företag."
Esf hemsida

Det är intressant med alla uppfinningsrika projekt man möter i Sverige som syftar till stärka och utveckla elevers förmågor. Det är roligt att se hur många smarta svenska skolchefer, rektorer och lärare det finns, trots att bilden många gånger är en annan i media. 

Under föredraget pratade vi om hur viktigt det är att entreprenörskap kanske också handlar om fler områden än enbart att få unga att starta företag.  Att fler områden i samhällskroppen behöver "entreprenörens" styrkor. 

Vi kom in på att det behövs starka, frimodiga, nytänkande, initiativrika och möjlighetiserande personer i tex äldreomsorgen, särskilt nu när de kravfylda 40-talisterna ska tas om hand. En generation som inte enkelt nöjer sig med att bli utrullade på baksidan en kvart per vecka för att få luft och höra avlägsna fågelkvitter eller trafikljud. "Brukare" som kommer kräva vinprovningar, teaterbesök, surströmmingsskivor, konserter och annat de varit vana vid under sina mer aktiva dagar. Att äldreomsorgen kommer se ut som tidigare är nog en utopi. Det blir kanske viktigt att rekrytera personal som klarar av att snabbt  upptäcka och tillfredställa de annorlunda behoven/kraven. För det är väl det som entreprenörskap handlar om? Att utveckla trygga individer som upptäcker och gör. 



Trosa kommun är inne på helt rätt spår utifrån kommunens demografi och lokala arbetsliv. För i Trosa är egenföretagande väldigt stort. Av 11 500 innevånare är över 1000 småföretagare, huvuddelen skulle jag tro med en eller ett par anställda. Det finns inga större industrier, utan nyföretagandet är en oerhört viktig del för bygden. Trosa behöver ett ständigt tillflöde av fler och fler egenföretagare, annars får man det tufft. 

Go Trosa....Go !

En sursöt blandning av Metta Fjelkner, friskolreformen, Troed Troedson och marknadsföring i skolan....

Jag är relativt säker på, precis Metta Fjelkner ordf LR (för ovanlighetens skull), att nästa vals stora fråga kring skolan kommer att bli friskolereformen.  Det är i alla fall mycket som tyder på det. Dels börjar oppositionen så smått lyfta ytterligare regelskärpningar och dessutom så har LR länge kritiserat friskolornas existens, inte minst de senaste dagarna när artiklar om marknadsföringskostnader på gymnasiet blossat upp. Regeringen å sin sida ligger lågt än så länge. 

Att riva upp friskolereformen är naturligtvis omöjligt, däremot handlar det förmodligen om uppstramning av regelverket för att komma till rätta med de värsta avarterna där tex enskilda entreprenörer skor sig i orimliga proportioner på att  medvetet bygga otillräcklig kvalitet och på det sättet skära (skinna) pengar emellan. En företeelse jag skulle gissa är förhållandevis liten om man ser till uppenbara fall och naturligtvis svårt att bedöma i de allra flesta fall. Motargumentet är ju att det finns kommuner som skär ned i kvalitet i skolan för att bekosta andra delar i kommunbudgeten. Också det är utifrån skolans perspektiv helt orimligt.

För mig är dock friskolereformen tämligen enkel och okomplicerad, även om det i sina konsekvenser ibland innehåller mekanismer som många gånger är mer komplicerade än om enbart kommunen skulle vara huvudman. Att förutsättningarna är så pass olika för kommunala och fristående rektorers ledarskap är tex en sådan mer komplicerad fråga. Lagstiftningens uppbyggnad ger helt enkelt dessa skillnader.

Men förutom det så är det utifrån ett skolutvecklingsperspektiv väldigt enkelt:

Driftsformen är i helt ointressant, det som spelar roll är vad skolorna gör om dagarna och om eleverna får tillgång till en skola de har rätt till eller inte.

Utifrån det blickfånget så blir det hela enklare, men långt ifrån okomplicerat. De som inte lever upp till dessa krav på ett rimligt sätt och aktivt kan visa att de jobbar mot förbättringar ska naturligtvis inte bedriva skola, oavsett det rör sig om en kommunal eller fristående rektor eller huvudman. Komplikationerna kring detta är många och mitt inlägg har inte utrymme för mer om det.

Däremot så tycker jag, likt de flesta av oss, att möjligheten att välja skola är bra och så självklar att ingen ens lyfter frågan om alternativet. Men som Troed Troedson skrev häromdagen på Facebook så är det ju lite konstigt ibland i skoldebatten. Så här beskriver Troed den pågående debatten om den kritiserade marknadsföring som bedrivs av gymnasieskolor:



1. Elever bör få välja vilken skola de vill gå i
2. Skolan bör få ekonomiska resurser utifrån hur många elever som valt just den
3. Skolan bör avhålla sig från att försöka få elever att välja den egna skolan?

Punkten tre blir väldigt knepig givet att de två första är accepterade. Därför så tror jag, och av liknande krockande skäl, att frågan om uppstramning av friskolereformen inte är så himla enkel som man kan tro. Därför är en valfråga kring det här klockren för samtliga partier oavsett var de står.

Undertiden, givet min inställning ovan, så struntar jag i friskolefrågan och koncentrerar mig på den mer viktigare frågan:

Hur får vi skolor oavsett driftsform att jobba på ett modernare sätt så att både unga och vårt land får de förutsättningar de behöver när vi möter samtid och framtid?   

Dr. Seymour Papert, tillämpad skolforskning och Trevor Dolan...

Dr. Seymour Papert är en av mina favoritforskare. Jag har inspirerats av hans budskap i snart 10 år. Framförallt är det hans arbete med "Project based learning" som intresserar mig och hans framtidsresonemang. Han är som en rationell forskare i allmänhet är, men med den lilla skillnaden att han också intar flera andra riktigt värdefulla perspektiv, och troligen därför inte är helt okontroversiell i den akademiska världen. Han är full av spännande överraskningar.

Ett av dessa perspektiv är insikten om att det är rationellt tänkande i kombination med passion och intresse för att TÄNKA NYTT och ANNORLUNDA som gör att vi vi får en bättre värld. Att tänka nytt står så klart inte i kontrast till rationellt tänkande säger du, men det kan det faktiskt göra om du tänker efter.  Många innovationer i samhället idag kommer inte inte alltid, som förr, via universitet, utan också från vildhjärnor som vågar bryta mönster och testa saker som ännu inte belagts med "facit". Och här kan ibland skönja en skepticism mellan de båda världarna, inte alltid men ganska ofta.

Jag tror att Papert i någon mening syftar på att det är "bättre och modernare metoder för relevant lärande" som ger oss "en bättre värld". 

Att vi faktiskt måste inse att om vi vill ha en hållbar utveckling så måste skolan utvecklas i samklang med sin sam- och framtid, som ju förändrats i allt väsentligt de senaste 15 åren, och med stöd av forskning. En knepig ekvation kanske? Forskningens processer är tyvärr många gånger långsam både processmässigt och finansieringsmässigt medan rektorer och lärare jobbar i den praktiska verkligheten och ofta har svårt att vänta in. En utmaning, minst sagt.

Det skolan behöver är ju kontinuerligt inflöde av ny fruktbar kunskap om det moderna lärandet och dess metoder, alltså behovsmotiverad/tillämpad forskning. Det är det forskarsamhället enligt min mening bör koncentrera sig mest på. Men också grundforskning i olika former så vi lär oss mer om hjärnan i samband med skolans miljö och lärande. Här finns bland annat Trevor Dolan från Stockholm Universitet som är lite av en utmanande forskare. Läs gärna hans blogg och se hur han tänker kring detta.

Vi behöver ökad koppling mellan forskning och experimentell jordnära skolutveckling. Båda behövs och jag hoppas att forskningen kan hitta konstruktiva modeller och effektiva metoder för hur skolutvecklingen kan kvalitetssäkras tydligare. Då blir detta ett smörjmedel för utveckling.
Det finns många goda exempel på när detta sker och en bra aktör i detta är Skolporten som fokuserar hårt på just detta.

Här en kort liten film med Seymour Papert, the one and only:

DNs kultursidor är okunniga och ansvarslösa helt enkelt...

Kajsa Ekis Ekman recenserar Emma Leijnes reportagebok om skolan på DNs kultursidor. Det är intressant med varumärket Dagens Nyheter, denna maskinmässiga opinionsbildare som på egen hand har möjlighet att välja ut vad som får eller kanske bör synas och vad det eventuellt tillför. Kajsas roll är att reflektera utifrån sin egen världsbild när hon recenserar böcker, och det står henne och naturligtvis alla oss andra också fritt att göra det. Några har dock en position med mer makt att sätta tankar i huvet på svenska folket än andra. I allmänhet baserat på nån form av kompetens. Det är därför de utses till denna roll.

Men man ska också komma ihåg att med den position hon har på "DNs kultursidor" kommer också ett stort ansvar, OM man vill bidra till utveckling och förbättring vill säga. Kanske är det bara "att väcka debatt om den aktuella boken" hon söker? Lätt att komma undan med det i så fall, tyvärr alltför lätt.

Jag kan dock också se inslag i hennes text som tangerar en vilja att diskutera skolan, i grunden en bra drivkraft och särskilt på kultursidorna. Men att på ett så raljerande, och får jag ändå säga det på en gång okunnigt sätt, ge bilden av svensk skola i aldrig förr skådad kris och att dess framtid ligger i att "se bakåt" och återgå till mer "korvstoppning" är bara beklämmande att läsa. För oss som jobbar i skolan blir hon en pajas utan trovärdighet, men för dem som inte jobbar i skolan blir hon sanningssägaren.

Jag skulle jag vilja påstå att det finns hur mycket forskning som helst, sedan länge, som pekar på att resonemanget "titta bakåt" och "minneskunskaper" inte är lösningen för vare sig svensk skola eller någon annan organisation som kliver i en globaliserad värld med NYA utmaningar vi hittills aldrig sett. Det moderna lärandet i skolan är därför flexibelt, situationsanpassat, kommunikativt, engagerande, kolaborerande och i hög grad baserat på modern tillgänglighet till informationen på Internet. Ett i allmänhet ganska snårig miljö att fullt ut förstå, så det är inte alls konstigt att Kajsa brister i sin bakgrundskunskap kring den moderna skolan. Trots detta väljer hon att försöka, och resultatet blir ett onyanserat och föga belagt resonerande långt från verklighet. En "nu-dänger-vi-till-skolan-så-jag-får-många-läsare-artikel".

Smutskastningsartiklar, och särskilt sådana som inte håller sig till verklighetsbaserad fakta (som ju Kajsa vurmar så för), siktar inte på att skapa utveckling. De är destruktiva. De sänker läsarnas syn på skolan för varje sida som trycks eller sprids. Jag har verkligen inget emot kritiska artiklar som granskar skolan, men bara så länge granskningen bygger på vad vi verkligen vet om skolan och lärande och inte på politiskt ideologiskt färgade resonemang som:

"När jag gick i grundskolan på 90-talet var ett konstant klagomål från oss elever att det vi lärde oss i skolan bara var ”korvstoppning”. Långt senare har jag undrat: var fanns den där korvstoppningen egentligen? I själva verket led vi av stor brist på just inpluggade faktakunskaper, medan vi blev experter på att jobba i grupp, göra egna projekt och redovisa framför klassen. Jag minns när någon bad geografiläraren att få lära sig världens alla huvudstäder. Åt detta skrattade läraren: ”Varför ska man lära sig något som man kan kolla upp? Det är viktigare att man lär sig leta efter kunskap!”. Vi blev fritt tänkande individer och vi blev av med scenskräcken, något jag är mycket tacksam för. Men jag har ofta tänkt på att vi saknar den bildning som andra européer har i ryggen. Fråga en svensk ur min generation om världens floder eller historia som inte är andra världskriget och vi bara: Va? (Undantaget är om vi gjort ett specialarbete om ämnet, då kan vi å andra sidan allt.)"

Dagens Nyheter 2012-08-20

Ja varför ska man lära sig floder? Det kan naturligtvis inte vara skadligt att lära sig namnen på floder, eller huvudstäder. Men det är ju inte det diskussionen om skolans samtida och framtida lärande handlar om. Man kan naturligtvis ha stor nytta av utantill-kunskaper, det är inte det.  Och det fina är ju att med engagerande moderna lärsituationer går det utmärkt att lära sig en hel del sånt PLUS att man lär sig betydligt fler saker. Saker som t.ex. förståelse och analysförmåga, dvs gentligen det som Kajsa beskriver sig så tacksam för att ha fått från sin skoltid, att hon blivit en "fritt tänkande individ". Men samtidigt tycker hon, verkar det som, att vi har lite för många fritänkande människor här i Sverige. Vi skulle må så bättre i den här världen om vi blev mer klassiskt bildade som övriga Europa, resonerar hon. Jag antar att hon menar som i Grekland, Frankrike, Spanien och andra länder som nu står öga mot öga med en trolig ekonomisk kris och bristande samarbetsförmåga. Granskar man lärandet i dessa länder ser vi just att deras skola präglas av just det Kajsa söker...

Det är länder som ligger långt efter oss när det gäller problemlösning, kreativitet och förmåga att anpassa sig och klara av stora relativt snabba förändringar (resilience). Nej lite mer klassikt bildade ska vi vara enligt DNs kulturelit, i meningen att komma ihåg många saker. Kanske är det ett sätt att överleva på DNs kulturredaktion, att tävla i vem som är mest "klassiskt bildad". Vad vet jag?

Den svenska skolan ligger längst fram i världen när det gäller det moderna lärandet och den svenska skolan har de vassaste och mest nyfikna lärarna. Svensk skola har också de mest aktiva lärarna i sociala medier, vi ligger i bräschen. Och våra elever är fantastiska. Den svenska skolan förtjänar inte smyg-opinions-artiklar av det där slaget.

Jag kommer nu förmodligen få så mycket spö av traditionalisterna nu att jag inte hinner med att svara på alla kommentarer. Och det är helt ok. Skriv vad ni vill, eller avstå. Det står alla fritt att göra som de vill. Men jag publicerar inte anonyma inlägg. Tycker man något så står man för det.

Lärarutbildningen i Borås bryter mönster...

Det är glädjande att se hur Lärarutbildningen i Borås tar steget in i lite divergent tänkande och lär lärarstudenterna skapa digitala läromedel för iPads. Det är faktiskt första gången jag hör talas om att en lärarutbildning öppnat upp för digitalisering kring lärandet. Ett litet steg, och för många möjligen ett oansenligt sådant. MEN utifrån strukturella kulturskäl och den i övrigt långsamma utvecklingen är det en viktig fas som inletts i Borås. Man måste börja någonstans.

Det intressanta är att projektet som pågått ett år förmodligen redan skapat spännande och utmanande diskussioner på institutionen, och inte minst bland lärarstudenterna, kring vad lärande egentligen är idag. Något annat kan jag inte tänka mig. Så här säger Josefine Hirsch Sturesson.

– Det har varit givande att jobba på det här sättet och man lärde sig jättemycket. Jag tror att man lär sig på ett mer hållbart sätt när man får göra annorlunda saker jämfört med de mer vanliga skoluppgifterna. Jag kommer absolut att ha användning av det här i framtiden.
Svenskt Näringsliv

Josefine Hirsch Sturesson resonerar nyfiket och klokt och har kommit fram till något viktigt, nämligen att hon tror att man lär sig bättre på det här sättet. Om hon menar sitt eget lärande eller barnens framgår dock inte. Möjligen spelar det ingen roll i den fas de är i just nu. För det är ju lärandet det handlar om, och INTE tekniken i sig.

Om man samtidigt passar på att forskningsbelägga det man kommer fram till så vinner man dessutom ytterligare några utvecklingsår.

Kanske betyder detta att fler lärarutbildningar framöver också tar ett par rejäla kliv i sitt "mindset" kring modernt lärande och i förlängningen faktiskt påverkar läraryrkets utveckling. Vi är inte där riktigt än, men jag hoppas det.

Det är nämligen inte en dag för tidigt.

Angående reformen kring yrkesprogrammen -No Shit Scherlock

"Allt färre elever söker sig till gymnasiernas yrkesprogram, trots att möjligheten till jobb efter studenten är god. Sedan gymnasieskolan gjordes om förra året tappar de yrkesinriktade programmen elever över hela landet, och en del program måste läggas ner helt, rapporterar SVT Rapport. I den nya gymnasieskolan ger yrkesprogrammen inte automatiskt behörighet att läsa vidare på högskolan.

– Många är osäkra på vad de ska göra senare och vill ha högskolebehörighet, säger Mikael Larsson, rektor på en gymnasieskola i Flen."
SvD 2012-08-20 

No Shit Scherlock.... 

Inte så förvånande eftersom det på det stora hela är en riktigt ogenomtänkt reform med tanke på att värdet på kunskap sjunker samtidigt som vikten av att "lära" ökat dramatiskt och aldrig varit så stor.