Nytt nationellt projekt: "Framtidskompetenser"

Under 2011 kommer personer från arbetsliv/näringsliv, kultur-musik-teater, forskning, skola-utbildning, ideella organisationer, ungdomsorganisationer att identifiera vilka "framtidens kompetenser" är. Bakgrunden till initiativet är att det blir allt mer tydligt att globaliseringen ställer allt fler annorlunda krav på samhället, på både arbetsliv, utbildning, kultur och föreningsliv. Det betyder att vi tillsammans behöver utveckla och nära de kompetenser vi behöver ha i samhällskroppen.

Projektet startar med en presentation för inbjudna deltagare torsdagen den 11 november kl 15-17 på Sveavägen 34. Pressen är varmt välkommen att närvara. Själva identifieringsarbetet genomförs sedan i januari-februari i form ett flertal workshops, djupintervjuer och analysarbete med stöd av fil Dr Jan Hylén på Metamatrix.

Framtidskompetenser syftar i sin förlängning till att iscensätta processer på arbetsplatser i bl.a arbetslivet, skola och utbildningssektorn för att säkerställa att de framtida kompetenserna verkligen odlas. Hela samhället hänger samman i den nya konkurrensen som kunskapsekonomin och globaliseringen nu satt fart på. En miljö där mer än bara grundkunskaper fäller avgörande för välfärd. Det är allas ansvar att se till att utveckla förmågor och talanger som gör oss unika, vi måste hitta tillbaka till sådant som vi ligger steget före i. detta är särskilt nu när vi ser stora delar industrin flytta utomlands.

- Vi ser att många pratar om dessa framtida kompetenser men ingen har hittills tagit på sig det ambitiösa jobbet att samla människor med insikter och erfarenheter och göra grovjobbet att identifiera vilka kompetenserna i själva verket är. Det är det vi gör nu, säger Ida Karlberg Gidlund, verksamhetsansvarig Framtidskompetenser.

Resultatet av arbetet kommer iscensättas under hösten i tre skolor och på tre arbetsplatser i näringslivet.

- Det är viktigt att vi hittar indikatorer som pekar på arbetsplatser som verkligen skapar de förutsättningar som behövs och att vi aktivt hjälper till att stimulera dessa. På det sättet skapar vi praktik av det hela, säger Ida Karlberg Gidlund, verksamhetsansvarig Framtidskompetenser.

Projektet kommer att skalas upp under 2012.

Framtidskompetenser är finansierat av stiftelsepengar och med bidrag från arbetslivet/näringslivet.
För mer information:
Ida Gidlund Karlberg, ida@framtidskompetenser.se 0766 26 98 51
Fredrik Svensson, fredrik@framtidskompetenser.se 0733 40 41 10

http://www.framtidskompetenser.se

Framtidskompetenser drivs av föreningen Rektorsakademien, som är ett av Sveriges största nätverk för chefer och ledare i skola och arbetsliv. Rektorsakademien driver flera andra olika utvecklingsprojekt, bland andra Oneeighty och TÄNK OM. Rektorsakademien grundades 2004 av Caj Malmros och Fredrik Svensson.

Brain Drain & Förväntningar på framtid

Jag skulle gissa att vi snart kommer att få ett rekryteringsproblem i skolan. Visst, det kommer alltid finnas "nån" som för några extra tusenlappar ikläder sig rollen att tex basa över skolor. Och inte heller tror jag det kommer bli svårt att hitta människor som vill jobba med barn och lärande. Det vore på nåt sätt att inte tro på människan eller sätta hopp till uppväxande släktet.

Men kommer vi att "finna" den eftersökta kompetensen?

Frågan är naturligtvis fullständigt ogenomtänkt ställd.... Finna och finna, den kompetensen vi kommer behöva måste vi identifiera och arbeta fram i både skola och arbetsliv. Den måste hållas levande och vara i ständig rörelse framåt.

Relevant kompetens "poppar inte bara upp av sig själv" när man behöver den. Den måste odlas och näras utifrån behov och funktioner i samhällskroppen.

Det är det framtidens välfärd hänger på. Vi behöver nämligen lärare och medarbetare i företag med stor insikt i hur världen förändrats och vilka krav som kommer ställas på de unga när de lämnar utbildningssystemet. För rektorer och chefer i arbetslivets företag handlar det om att ständigt arbeta med att förändra och förbättra processer så resultaten på ett positivt sätt möter en verklighet och skapar trygghet.

Samhällskroppens delar hänger samman tätt tätt genom fina kommunikationstrådar, även om vissa av oss sticker huvudet i sanden inför den komplexitet detta innebär.

När det till exempel gäller skolledare har vi ca 20% personalomsättning, det betyder att var femte rektor i princip byter jobb varje år. Många av dessa slutar. På ett sätt är det ett bra tecken att sluta om man inte trivs eller känner att ens situation är ohållbar. Samtidigt förlorar vi av fel anledning, helt i onödan, duktiga chefer/ledare.

Vi har också sett att många av de vassaste lärarna tidigt rör på sig i högre grad än tidigare, vilket betyder att skolor förlorar värdefull kompetens. Det är inte heller ovanligt att riktigt vassa lärare efter några år avslutar sin lärarbana eftersom de inte trivs i miljön eller kulturen som omger verksamheten. Att se naturbegåvningar lämna skeppet är sorgligt, men också en viktig signal om att något inte stämmer.

Parallellt med detta ser vi ett stadigt sjunkande intresse för skolan hos elever, sämre läranderesultat och en hel del andra signaler som sammantaget pekar åt håll vi inte behöver i globaliseringstider.

Signaler som borde ge varje skol- och utbildningsminister en askgrå ton i ansiktet...oavsett politisk färg...

Man kan naturligtvis se detta utifrån två perspektiv:

1) Samhället har orimligt höga förväntningar på skolan

2) Samhället har orimligt låga förväntningar på skolan

Jag skulle nog välja både a och b

Samhället har orimliga förväntningar på skolan i den meningen att eftersom lärandet aldrig varit viktigare än nu och detta på grund av att det ekonomiska värdet på tex akademisk kunskap internationellt sett sjunker. problemet är att vi inte investerar i förändringar och förbättringar som gör skillnad och tillför nya perspektiv och förmågor som vi kan "addera till" och konkurrera med. En sådan förmåga eller talang skulle kunna vara att skapa nya idéer tex...dvs kreativitet. Det skulle även kunna vara initiativförmåga, empati, mångfaldsperspektivet etc. Kompetenser som det måste jobbas aktivt och helhjärtat med. Det räcker naturligtvis inte med att bara skriver in nya ord i läroplaner eller kursplaner. Det handlar om att aktivt utveckla och driva de framtida kompetenserna framåt hos både vuxna och barn i skolan...det handlar om att leva efter någon form av vision.

Men istället talar vi hellre om hur bra allt blir med en "lärarlegitimation".

Vi tror att vi kan behålla den gamla skolans struktur och ändå möta den nya globaliserade världen, där tidigare utvecklingsländer lär allt mer av det vi kan till ett lägre pris och med större motivation och hunger.

Det är en värld som kommer uppföra sig helt skilt från den värld som skolan uppstod i och konstruerades för.

Så nästan alla förslag om att behålla eller återinföra gamla idéer är en signal om att avsändaren antingen inte förstått eller har en dold agenda (dvs representerar något etablissemang).

För att ställa om skolan mot ett nytt synsätt och arbetssätt som möter de nya kraven så måste man ställa högre förväntningar på skolans rektorer och lärare tidigt, och inte som nu enbart på eleverna. Förväntningar kring att förändra och förbättra skolors inre arbeten med eleverna, förväntningar kring att förändra kunskapssyn och anta nya moderna arbetsmetoder.

Att omdefiniera skolan helt enkelt.

Vi måste utveckla de Framtida Kompetenserna...

Håll koll på Rektorsakademiens nya projekt Framtidskompetenser som snart lanseras. Det handlar ganska mycket om detta på ett sätt.

"Confinement Loaf" och entreprenörskap

I slutet av 80-talet gav Frank Zappa ett förslag på temat "ordning och reda i skolan". Zappa var, för den som inte vet, en av rockhistoriens mest inflytelserika kompositörer och inte minst en engagerad samhällsdebattör. Han framhöll allt som oftast vikten av att se möjligheterna i mångfald och kämpade för yttrandefriheten, som han ansåg var av avgörande betydelse för bland annat kreativitet. Följande utspel gjordes under liveturnen 1988 och finns dokumenterad på LPn "Broadway the hardway":

FZ: Alright. CNN ran a story last week about this new product that has been developed for our prison system. It is called "Confinement Loaf." Now what it is it's, uh, bean by-products compressed into a loaf, which is administered to problem prisoners. Their diet will be a slice of "Confinement Loaf" and a cup of water, and it seems to mellow them out right away. So my question is: How long before "Confinement Loaf" appears in United States High Schools?

För er som inte riktigt minns Zappa så finns ett exempel här, bland annat på temat entreprenörskap och om att våga ta risker för att få saker och ting gjort. Enjoy:

:-D

Nyheter på gång... !

Just nu sitter jag och planerar arbetet med min nya bok. Trevande söker jag nya mönster och nya inspirationsriktningar kring framtidens annorlunda krav på utbildningssystem och arbetsliv. Denna knutpunkt som är så ofantligt viktig för vår allas välfärd. Även om jag på sätt och vis sett en del kring den globaliserande världens påverkan på oss i skola och arbetsliv så har jag med tiden blivit en smula mer ödmjuk.

Inte lam eller trött infogad i systemet om nån nu trodde det, nej nej...men kanske med ett uns mer ödmjuk inför de tuffa utmaningar som väntar väst. Det är en viss skillnad där.

Finanskrisen som lamslog hela länder över världen för några år sedan är förmodligen ett uttryck för en accelererande variation eller förskjutning av den globala världens syn på, och tillit till, kunskap och lärande. Världen snurrar fort men ändå tycks många av oss vägra släppa hörnflaggen och snurra igång förbättringsprocesser av betydande grad i utbildningssystemet. Men vad vet vi om framtiden? Ja en hel del faktiskt. Men eftersom den globala ekonomin balanserar på sköra trådar på olika håll i världen så blir framtiden en smula mer svängig än vad vi trots allt vant oss vid. Vem anade för tio år sedan att några av världens mest inflytelserika banker skulle gå omkull? Eller att Kina skulle gå från bottennivå till världens andra största och starkaste ekonomi på 15-20 år. Inte så många. Det visar på just den snabba förändringens tid. Där de som ställer om snabbast har bäst möjligheter att hålla sig flytande.

Men trots detta numer alltmer svårbedömda läge finns naturligtvis saker att konkret hugga tag i. Bland annat är det ställt utom allt tvivel att vår förmåga att lära modernt, växla fokus, utveckla idéer och snabbt anpassa oss till nya förutsättningar. Förmågor vi antagligen måste utveckla till helt nya nivåer. Göra till våra "Unikiteter..."

Lätt att säga....svårt att göra....det ska villigt erkännas...

Därför kommer jag det kommande dryga halvåret göra en störtdykning i detta ämne och koncentrera mig på att lära ännu mer om vad den nya världsordningen kräver av utbildningssystemet och arbetslivet/näringslivet. Jag planerar att göra ett antal resor över tre kontinenter i jakten på mer förståelse för lärandets betydelse. Resor i jakten på hur vi skulle kunna utveckla skola och arbetsliv så att vi bättre förbereder oss alla för den verklighet vi väntar. Oavsett vi pratar om unga i skolsystemet på väg ut i samhällskroppen eller befintliga företags medarbetare. Det handlar om att finna de "framtidskompetenser" som vi verkligen behöver vid sidan av grundkunskaper. Men vilka är dom då...egentligen? Vet vi det? Det är där som utmaningen startar...

Parallellt med skrivandet av boken så planerar därför Rektorsakademien, under ledning av Ida Karlberg, att samla ihop människor från samhällets olika delar och försöka identifiera vilka framtidskompetenser de ser som viktiga. personer representerade i det offentliga & privata arbetslivet, föreningslivet, forskningsvärlden, skolan, ideella organisationer, idrottsvärlden, konst, teater & musik m.m. Allt för att få en så bred bild som möjligt kring dessa "framtidskompetenser".

Det handlar om att hjälpas åt, som Ida brukar säga.....det handlar om Framtidskompetenser.

Hör av mig med mer efterhand....

Har ni tips och ideer på ställen att besöka, skolor att belysa i boken, framåttänkande arbetsplatser, nytänkande entreprenörer, kreativa kulturyttringar, innovativa lärmiljöer eller spännande framtidstankar så skriv till mig på fredrik@rektorsakademien.se eller kommentera här. Eller varför inte ringa, det är helt ok.

:-)

Skara, kreativitet och lite iPad

I dag var jag i Skara och hade en heldag med Katedralskolans gymnasielärare. Föredrag på förmiddagen och preparerade diskussionsfrågor på eftermiddagen. Nästan alla grupper valde att fokusera på uppgiften runt hur vi förbättrar lärares och elevers kreativa förmåga. Det vill säga hur denna förmåga kan utvecklas och tränas. Det är ju så att ju mer vi tränar oss i färdigheten idéskapande ju bättre förberedda kommer vi vara att möta en föränderlig verklighet både i samhälls-och arbetsliv. Många spännande tankar dök upp, tankar som nu kan tas vidare i arbetet med att utveckla Katedralskolan som helhet.

Katedralskolan är också med stora kliv på väg in i 1-1, dvs en dator per elev. Och vi fokuserade en hel del på vikten av att ta utgångspunkt i den pedagogiska processen snarare än i teknikens möjligheter. En nog så viktig fråga, som på ytan kan vara lätt att missförstås. För en skola i den här storleken, 1 200 elever, är det naturligtvis extra viktigt att ingången i 1-1 baseras på pedagogiska bevekelsegrunder och diskussioner om synen på kunskap. Att förhållningssättet måste utvecklas var det flera grupper som lyfte. Och jag är benägen att hålla med dem om att förhållningssättet spelar en avgörande roll för alla processer. Ju större skola ju viktigare blir de inledande processerna, så att en konstruktiv riktning tidigt stakas ut. De ska bli intressant att se vartåt det bär framöver.

Nu blir det reklampaus...



På stationen när jag väntade på tåget hem igen till Stockholm så passade jag på att utnyttja väntetiden för egen kompetensutveckling. Jag såg Dokument Utifrån på Svt-play som avslöjade wikileeks analyser av de hemliga amerikanska dokumenten kring vad som egentligen hände i Irak och vad som mörkats av den amerikanska administrationen. Ytterligare ett bra exempel på att nätet skapar oändliga möjligheter att lära i situationer som tidigare var omöjligt. Wikileeks spridning av hemliga dokument över just Internet gör ju att fler kan nås av informationen och därmed får de möjlighet att processa den till kunskap. Kunskap som i sin tur sprids vidare ungefär så här via en blogg. Att snabbt kunna ta upp min iPad och stilla min nyfikenhet när tanken flyger på gör min digitala vardag oändligt effektiv och ger mig så många fler möjligheter att tänka kreativt, fundera eller bara njuta.

Dessutom verkar det som att svenska lärare inte är så förtjusta i tanken att förstatliga skolan, det skriver i vart fall DN idag. Det låter som en sund tanke.

Kakao, kunskap och konstruktiv förändring...

Ryktena om vad kakao kan ge för effekter har alltid rört sig kring styrka och potens. Därför förbjöd man under 1600-talet munkar och kvinnor att förtära choklad. Men det höll tydligen inte i sig.

Texten är hämtad från förpackningen till en present jag fick i veckan på .SE. Ett budskap som leder tankarna, i alla fall mina, till hur vi förhåller oss till nya ideer och förändring. Att mycket tycks styras utifrån de rädslor vi har kring vad detta "nya" kommer ställa till för oss i vårt lömskt trygga och kontrollerade "nuläge".

Ett tämligen okonstruktivt och förändringsobenäget förhållningssätt.

;-)

Trevlig helg

Mitt tal på "digital delaktighet" som film

I går kväll hittade jag filmen från .SEs dag om "digital delaktighet", alltså det jag bloggade om igår. För den som är intresserad så finns den nu här:

Digital delaktighet & framtidskompetenser

Igår hade jag ett kort anförande på .SEs upprop "Digital Delaktighet". Ett mycket viktigt upprop med tanke på att 1,7 milj svenskar står utanför internet, dvs använder inte internet. Detta är naturligtvis ett stort problem ur demokratisynpunkt men även utifrån ett "lärandeperspektiv" då allt mer av lärandet kommer knytas till förmågan att utnyttja informationen som finns runt oss, där Internet utgör en växande del.

Utanförskapet när det gäller internet tycks finnas i alla åldrar, ca 17000 unga använder enligt .SEs undersökningar inte Internet, en siffra som förvånar med tanke på att de vuxit upp i just ett medierikt samhälle. Annars är en stor grupp naturligtvis inte så oväntat +65. Svenskar med utländsk bakgrund är en annan stor grupp som riskerar hamna utanför de samhälleliga processerna. Så trots att Sverige har en infrastruktur med bredband ut till en stor del av befolkningen så använder inte alla det som en naturlig del i samhällslivet.

Men dessutom finns ett annat lärandeperspektiv på detta, nämligen det att även om internet alltmer fyller viktiga funktioner för människor, företag, offentlighet etc så är det fortfarande påfallande många skolor och kommuner som ännu inte tagit klivet in i att utrusta alla elever och lärare med verktyg för att komma åt informationen därute som sedan processas till kunskap. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att om Internet är en av huvudnycklarna i samhället så tycks beslutsfattare i skolan helt blunda för det faktum att det är skolans ansvar att ge eleverna denna kompetens. Digital Kompetens är ju dessutom en av EUs 8 definierade nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det vill säga en kompetens man behöver för att fungera i EUs länder.

Utmaningen vi nu står inför är att vi riskerar äntra ett delat samhälle i följande mening:

Vi kommer ha ungdomar som ges tillgång till och som bygger sitt lärande kring informationen på internet och vi får ungdomar som bygger sitt lärande utefter informationen som finns i lärarens hjärna och i ett eventuellt överlevande skolbibliotek (inte att förväxla med de nytänkande skolbiblioteken).

I bilden ovan här vill jag åskådliggöra förhållandet mellan den skola som stannar i en pedagogik och didaktik enligt det gamla informationsmonopolistiska synsättet och det är pricken till vänster (orange). Den stora pricken till höger representerar mängden information för de skolor som skapar digital delaktighet i lärandet (röd). Givet att skolan till höger förändrar sina pedagogiska arbetsmetoder och sin kunskapssyn så ger den skolan fler och djupare möjligheter för eleverna. Och det sista här är inte oväsentligt. Utan att utveckla lärmetoderna efter de nya förutsättningarna är hela idén om inte dödfödd så i alla fall att betrakta som onödig. Men givet att skolan förändrar sina pedagogiska metoder från grunden så förändrar internettillgänglighet i stort sett hela skolans uppdrag.

Om du var/är förälder, vilken skola skulle du helst se dina barn utvecklas i ?

Ja det naturliga svaret hos de flesta är naturligtvis det högra röda alternativet. Ett naturligt val eftersom de flesta vill att deras barn ska få så gynnsamma förutsättningar som möjligt.

Slutligen leder detta naturligtvis till att vi står inför en stor utmaning, nämligen den att de båda "skolorna" defakto utvecklar olika typer av kunskaper och kompetenser. Och att vi snart äntrar det jag talade om förut, nämligen ett delat kunskapssamhälle, eller kunskapsklassamhälle. Ett samhälle där några har fått mycket bättre förutsättningar än andra att klara sig i en alltmer komplex värld. Och det är bra att de fått bättre förutsättningar, men det är självklart en rättighet för alla att få möjligheten att utvecklas och förberedas optimalt för att fungera i samhällets arbetsliv, familjeliv etc.

Detta är synnerligen viktigt i takt med att samhället nu går allt djupare in i globaliseringen och där det helt tydligt ställs andra krav än tidigare. Ett samhälle som kräver Framtidskompetenser.

Därför är det viktigt att alla svenska elever får tillgång till varsin dator eller annat verktyg fritt rakt ut på nätet och att skolorna förändrar sitt förhållningssätt till kunskap och hur vi lär idag. Det är i lärandet allt sker....

TÄNK OM

IIS och digital delaktighet

God morgon
På väg till Folkets hus Kongressal i Stockholm för ett 15 min långt anförande om bland annat Framtidskompetenser. Ca 300 pers från kommuner, forskning och internetfolk på temat digital delaktighet ur ett kompetensperspektiv på nationell strategisk nivå.

Se: http://www.iis.se/docs/agenda_digital_delaktighet_25_oktober.pdf

Återkommer efteråt...

(Skickat från iPhone...)



-- Post From My iPhone

Skolfront igår om rektors roll

Igår medverkade jag i en diskussion i programmet "Skolfront". En ganska kort diskussion mot slutet av programmet som kunde varit längre. Men ändå, det var en diskussion i alla fall.

Se programmet här, som dessutom tar upp kränkande behandling av Romska barn:

Tankar om räkneapor och Cédric Villani

Skolinspektionen varnar i en rapport för att matematikundervisningen i skolan är alltför inriktad på att räkna själva i boken. Att förstå matematik är inget mekaniskt arbete, det har jag själv erfarit. Många är vi som lärde oss utantill alla möjliga regler och tekniker för hur man räknar rätt på uppgiften. Teknik före förståelse. Teknik är viktigt, men står sig ganska slätt utan förståelse. I en Taxi utanför Härnösänd för några veckor sedan då jag var där och hade ett föredrag så pratade jag med chaffisen. Han var gammal pensionerad mattelärare och han pratade om vikten av att relevansgöra, diskutera och få eleverna att verkligen börja tänka matematiskt. Han sa också att man kan lära vilken apa som helst att räkna, sätt 100 000 apor med en mattebok och det dyker upp en "räknare". Men att kunna räkna är inte matematik.

Jag minns sedan ett program på Svt:s Skavlan någon vecka innan där en av gästerna var det nya matematikgeniet och franske professorn Cédric Villani. Han talade på ett inspirerande sätt om att matematik finns med i varje moment i livet och att det var att likna vid skön konst, som ett stycke vacker musik. Han berättade också om kopplingen mellan matematik och kreativitet. Hela hans inställning var att det inte alls hade något att göra med "att räkna". Han påstod dessutom sig själv som en ganska usel person på just räkning.

Därför tror jag att man i någon mening måste ta ett nytt grepp om matematiken och förändra vår allas approach till vad matematik är och vad det är som är viktigt? Det måste finnas fantastiska matematiklärare i svensk skola som redan arbetar på detta sätt. Hur sprider vi deras tankar?

För om fler och fler tänker matematik istället för att, om man ska lyssna till skolinspektionen, mekaniskt ENBART räknar så kommer förmodligen också MOTIVATIONEN för matematik och naturvetenskap att skjuta i höjden.

Det gamla talesättet som jag brukar använda alltsom oftast känns även relevant här:

Det är bättre att göra rätt saker än att göra saker rätt...

...huruvida det nu finns ett eller många "rätt" är en annan diskussion....men min poäng är att om alla blir räkneapor och jäkliga på att räkna rätt på provet men inte tänker matematiskt, vad är då nyttan?

Ha en fin dag...

Framtidskompetenser och Svt:s "dokument inifrån"

I går (måndag 16/10) sändes ett mycket intressant program om den omställning som välutvecklade länder, som Sverige, står inför. Omställning från produktion till kunskaps- och tjänstesamhälle i en värld där allt mindre tung industri kommer sysselsätta människor. Sedan lång tid tillbaka (de senaste 10-20 åren) har allt färre sysselsatts i tung produktionsindustri och allt fler blivit sysselsatta i kunskapsintensiva företag. Den tyngre industriproduktionen har i mångt och mycket flyttat till Asien, däribland Kina. Detta är bara början på en stor och kännbar omställning för oss som vant oss vid en hög levnadsstandard. För att kunna behålla den så måste vi helt enkelt snabbt "ställa om" i arbetslivet. Det innebär naturligtvis också, även om det inte tas upp så mycket i programmet, att även vårt utbildningssystem måste "ställas om". Ett mycket intressant program där bland annat Victor Norman som är professor vid Norska Handelshögskola vittnar om vad som krävs.

"De stora vinnarna i globaliseringen är de som klarar omställningen först"

Victor Norman, prof i Ekonomi

En till synes liten och självklar formulering men som vid närmare eftertanke betyder oerhört mycket. Se programmet här på SvtPlay.

Programmet bekräftar det faktum att Asien kommer att påverka oss mycket här i Västeuropa, och att mycket hänger på hur vi nu fokuserar på "framtidens kompetenser". Vi ska inte vara rädda för länder som Kina och Indien, som Victor Norman säger, vi ska vara rädda för oss själva...eller vår förmåga att ställa om.

Så det handlar alltså i stor utsträckning om att Tänka Om....och givetvis så är det inte minst viktigt i skolan. Att tänka om eller "ställa om" snabbt då det behövs är basen i att utvecklas i samklang med utvecklingen runt om. Ibland är det smärtsamt till en början, men nödvändigt.

Därför har vi nu precis dragit igång ett arbete som tar fokus på just frågan om "framtidens kompetenser". Det nya nationella och ambitiösa projektet heter just kort och gott Framtidskompetenser. Och inom en kort kommer ni kunna följa projektet, som ägs och drivs av Rektorsakademien i samarbete med Jan Hylén Metamatrix, på hemsidan www.framtidskompetenser.se (ej uppe ännu).

Men se först och främst Svt:s "Dokument inifrån"...

"Jag har ny roll", förändringar och Steve Ballmer....

Min nya roll på Rektorsakademien blir "Trendspanare". Rent praktiskt betyder det att jag överlämnar allt operativt till vår nya vassa verksamhetschef Ida Karlberg Gidlund.

Men förutom det så betyder det också att jag nu får en betydligt friare roll. En roll med fokus på att hålla ögonen på olika trender som rör kopplingen skola-arbetsliv och sedan rapportera det till verksamhetsansvarig och styrelse. En spännande och mycket intressant utmaning.

Trendspanare låter kanske lite diffust (eller pretto) i mångas öron, men det är i allt väsentligt så långt ifrån diffust och pretto som det går att komma. Och ni som tänker det är förmodligen i maskopi med Jante.

När jag jobbade i försvaret fanns det ett utryck för detta med trendspanare och dess betydelse, man sa "ingen spaning ingen aning". I min tolkning av vad jag kommer fokusera på nu som trendspanare är just att fungera som "spanare" med skillnaden att jag gör det för att inspirera andra, resonera och diskutera kring trender i samhället och då skola, arbetsliv, ledarskap och lärande i specifikt.

Alltså ett positivt underrättelsearbete :-)

Syftet är att först och främst att lära själv och sen utifrån det lärandet dra slutsatser, tillsammans med andra, om vad som kan ske framöver och hur Rektorsakademien, företag och skolor skulle kunna tänka. Att helt enkelt identifiera strömningar och "snackisar" bland rektorer, lärare, entreprenörer, företagare, forskare, politiker och andra intressegrupper, och allt i syftet att försöka se mönster i detta. Urspännande !

Mina arbetsredskap blir nätet, möten, föredrag och en ny liten behändig videokamera. Men den tänker jag "ad-hoc-intervjua" människor kring olika områden och särskilda frågeställningar. Kanske kan det hända att några av intervjuerna dyka upp på bloggen här eller www.rektorsakademien.se, vi får se hur det utvecklar sig.

Just nu ägnar jag mig åt förändringar, både privat men även i hög grad yrkesmässigt. Eller snarare så ägnar jag mig åt förbättringar som jag brukar vilja benämna dem. Ordet förbättring är mer framåtsyftande än förändring och handlar mycket mer om att "möjlighetisera". Förändring leder heller inte alltid till förbättringar som vi alla vet, men förbättringar kräver alltid förändringar.

Det vanliga är att förbättringsprocesser faktiskt drivs fram av förändringar i ens omvärld, tex att en majoritet av kunderna ser sig om efter något nytt som ger dem mer. Eller om att påtagligt många föräldrar på en skola plötsligt tröttnar och väljer en annan för sitt barn. Saker man naturligtvis hade kunnat förutse eller påverkat, men man brast i sin utvecklingsambition. Men det kan naturligtvis också röra sig om saker som man överhuvudtaget inte rår över, händelser som sker utan att man kan mota bort dem eller förhindra att de kliver in i manegen. Då är det dags att ta fram förbättringsviljan och spotta i nävarna.

Det är tveklöst så att det idag krävs mer förbättringar, eller utvecklingsrörelser, än för bara 15 år sedan. Och oftare.

Förutsättningarna ändras nu överallt, och i en allt snabbare takt. Och vi kan helt enkelt inte bara stå och se på...och hoppas det går över...

Om processen i en komplicerad situation tar fokus på det positiva och strävar mot tanken att "jag ska bli bättre" så leder det i sig mer eller mindre automatiskt till förbättring, bara tanken kan ibland leda en rätt... Det är alltså en fråga om att hitta motivationen och se möjligheterna. Även i de mest omöjliga situationer så kommer människor som har den förmågan att överleva och förbättra sina options. Tänk efter själv, visst har du mött människor som alltid tycks hitta framkomliga vägar ur de mest mörka och omöjliga situationer.

En del ser dock situationer så "jobbiga" att man inte förmår mer än att blunda, förneka och fortsätta i gamla fotspår. Jag tror det är djupt mänskligt på ett plan. Men konsekvensen blir ofta att man bygger vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar eller slänger i båten och hissar segel. Man blir då tvåa på bollen när andra som sett ljuset seglar förbi.

Jag läste om Microsofts Steve Ballmer idag i Svenska Dagbladet. Artikeln handlade om att Microsoft som bolag tjänar bra med pengar, men inte pga att de kommit med så särdeles mycket nya spännande idéer kring sitt verksamhetsområde. Utan ännu duger det gott att vila på gamla lagrar, frågan är bara hur länge aktieägare och kunder har det tålamod som krävs? Nästan alla projekt Microsoft genomfört de senaste åren ligger långt bakom både Apple och Googles häpnadsväckande innovationsförmåga. Och artikelförfattaren sätter med ett svärdshugg fingret på en i sammanhanget särskilt intressant fråga:

Fast hur gör man egentligen för att tänka nytt i ett bolag som gör mångmiljardvinster på det gamla och helst inte vill släppa taget om det som varit? Hur håller man uppe innovationsförmågan?

Svd 2010-10-17

Vill man vara elak kan man kalla det för vad jag brukar prata om när det gäller:

"Fat and Happy"

En sjukdomsbild som kan bli riktigt jobbig....

Men kom samtidigt ihåg att när Steve Jobs kom tillbaka till Apple 1997 så var företaget i princip konkursmässigt... Nu är Apple värderat högre än Microsoft. Något få då trodde var möjligt...

Never say never again ;-)

Rektorsakademien får ny VD/Verksamhetschef

PRESSMEDDELANDE 2010-09-12
Ida Karlbeg Gidlund ersätter Helena L'Estrade som VD och verksamhetschef för Rektorsakademien i Sverige. Ida har tidigare varit verksam som rektor i Gävle och drivit egna projekt som företaget Ida Idé med fokus på idéer och innovation. Ida har både 2009 och 2010 listats som en av Sveriges framtids kvinnliga ledare av nätverket "Shortcut" och chefsorganisationen "Ledarna".

”Svensk skola står inför många utmaningar. Jag tror att en nyckel till att skapa framgångsrik skola och utbildning är ett modigt och kreativt ledarskap och förändring av skolans inre arbete med eleverna", säger Ida Karlberg Gidlund.

Ida startar sitt arbete som chef för Rektorsakademien 1 oktober 2010 och mycket av hennes arbete kommer att fokusera på att behålla tillväxt i viktiga delar av verksamheten och att utveckla och driva ett nytt större rikstäckande projekt inom framtidens talanger och kompetenser.

"Rektorsakademien är i en ständig rörelse framåt och det väntar stora utmaningar framöver för såväl svensk skola och arbetsliv som Rektorsakademien som organisation. Därför känns det extra roligt att en så skicklig person som Ida vill ansluta till vår verksamhet och bidra till förbättringsarbetet", säger Rektorsakademiens båda grundare Fredrik Svensson och Caj Malmros.

Avgående Helena L'Estrade kommer att fortsätta samarbeta med Rektorsakademien som fristående konsult inom framförallt utbildning och projektet TÄNK OM.

"Helena har gjort ett mycket fint arbete med att bygga upp det moderna ledarskaps- och lärarprogrammet inom TÄNK OM och skapa tillväxt i nätverket", avslutar Caj Malmros.

Rektorsakademien är Sveriges ledande nätverk för skolledare och arbetsliv med över 9000 professionella personer kopplade till sig. Nätverket startade 2004 och har idag förutom nätverksdelen också en utbildningsdel, föredragsdel, förlagsdel, Framtidsbyggare, TÄNK OM samt Oneeighty, som hjälper "hemmasittare" att komma tillbaka till ett "socialt sammanhang".

Rektorsakademien vision är: Att bidra till att öka Sveriges attraktionskraft i en alltmer globaliserad värld genom att via arenorna skola och arbetsliv ge unga en bättre utvecklingsmöjlighet.

För mer info om Rektorsakademien kontakta:

Fredrik Svensson, 0733 40 41 10, fredrik@rektorsakademien.se

Rektorsakademien, Sveavägen 34, Box 1380, 11193 Stockholm, 08-231090

Rektorsakademien har genom åren stöttats av Torsten och Ragnar Söderbergs Stiftelser | Stichting af Jochnick Foundation | Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond | Oscar och Maria Ekmans Donationsfond | SparbanksAkademin | Stiftelsen Prins Gustaf Adolfs och Prinsessan Sibyllas Minnesfond | Sven Hagströmer

Hösten är här, med nya idéer...

Nu har jag återupptagit bloggen igen efter sommarens ledighet och efter en intensiv liten föredragsturné i augusti. Jag har bland annat besökt Partille, Härlanda, Åkersberga, Sala, Södertälje m.fl.

Det är alltid lika roligt att möta lärare och skolledare. Sakta men säkert börjar man (jag) i dessa möten förstå lite mer av skolans innersta väsen och hur viktigt det är med ett tydligt utvecklingsfokus. Utveckling där "förbättring" snarare än "förändring" bör ligga i nosposition.

Förändring leder nämligen inte alltid till förbättring, men förbättring kräver alltid förändring.

Det är kanske paradoxalt för en del, men faktum är att nästan all rörelse mot det bättre handlar om vilket perspektiv man intar och inte vad man initialt bestämmer sig för att göra. Hur pass motiverad personalen är till att skapa det där "nya" och ta bort det där "gamla" som inte längre är funktionellt är långt mer avgörande än de flesta tror.

Posse est velle...

Att vilja är att kunna...

Men många av oss, inklusive jag själv, hänger tyvärr alltför länge kvar i det gamla, helt onödigt. Vi blir snabbt bekväma och luras in i en falsk trygghet. Jag har till exempel, alldeles nyligen, köpt mig en ny LP-skivspelare med argumentet att "det var bättre förr". Och så är det sannerligen inte, en del var bra förr i världen, som tex LP skivorna (för mig alltså, inte för andra kanske). De mesta var faktiskt sämre om vi skulle räkna upp allt som utvecklats sedan 50-talet. Vi slår inte våra barn längre i uppfostringssyfte, pedagogiken är mer proffsig, telefonen går att ha med sig i fickan, internet, färre svälter i världen, de flesta kan resa i stort sett var de vill. Och väldigt mycket mer kommer att bli ännu bättre än nu, så mycket vet vi. Men vad vet vi inte alltid innan. Jag har däremot kommit på att genom att njuta av min lilla vinylsamling hemma på ett för mig spännande sätt och lapa all världens musik på Spotify på bussen så skapar jag mig ett bättre musikliv. Min dotter tittar över datorskärmens kant när jag vänder min LP-skiva och jag hör mig själv säga till henne:

"Lyssna på det här.....det här är verkligen riktigt bra....lyssna på det här solot", precis som på festen i Ljungsbro 1983...beklämmande....

Men konsten i förbättringsarbete är inte att skeppa iväg allt gammalt bara för att det är gammalt. Nä konsten är att kunna (våga) prioritera bort det som inte tillför något nämnvärt oavsett det är nytt eller gammalt och att behålla det som fortfarande verkligen är positivt.

Och aldrig tidigare har jag hört så mycket spännande prat i föredragspauserna som just denna uppstart ute i skolsverige. Det är är helt klart så att det händer saker därute. Mycket rör just nu 1-1 (en dator per elev) i olika tappningar, vilket känns bra med tanke på den oerhört eskalerande kunskapsförändringen (förbättringen) som nu pågår, och som har pågått de senaste 15 åren. Risken är dock att vi i bakvattnet på detta, som tidigare nämnts här och i andra sammanhang, går mot

ökad risk för ett kunskapsklassamhälle.

Detta kunskapsklassamhälle breder ut sig i två nivåer. Den ena i att alla skolor ännu inte har investerat i tillgänglighet (datorer m.m) för alla elever så de kan komma åt informationen på "nätet" för sitt arbete i skolan, och därför gjort resan omöjlig mot modernt lärande. Inte så konstigt, det är svårt att ta in information på nätet utan dator som bekant och det gör det i sin tur omöjligt att processa den till kunskap och förståelse. Men den andra nivån är kanske mer komplicerad, nämligen den att de skolor som skaffar sig tillgänglighet inte så alldeles säkert utvecklar sin pedagogik i riktning med samhällsutvecklingen. Många tycks stannat på idéplanet att bara vi köper datorer så löser sig allt. Mycket löser sig om rörelsen fortsätter, men det löser sig inte av sig själv eller per automatik. Det krävs mycket diskussioner och ställningstaganden kring saker som:

Vilken kunskapssyn har vi på vår skola? Var lär vi nuförtiden? När lär vi nuförtiden? Hur lär de unga nuförtiden? Vad säger forskarna? Vilka kompetenser och förmågor bör vi utveckla hos de unga, vid sidan av de uppenbara angivna i kursplanerna? Vad behöver de unga i ett arbetsliv 2020-2025? Vems ansvar är det att utveckla den skola jag arbetar på? Vilken blir min nya roll som lärare? Vad ska vi sluta med? Vilka arbetssätt skall vi ha i vårt arbetslag? Hur skapar vi läruppgifter eller uppdrag som de unga går igång på? Hur förklarar vi för föräldrar att nu ska vi göra skola på ett annat sätt?

Frågorna blir snabbt många, och kanske skrämmande för en del. Men vi får inte låta oss stoppas av en mindre klicks oro. Bättre då att föra en dialog om hur vi på bästa sätt styr mot den angivna visionen.

Hur gör vi? Vi måste hela tiden utveckla och förbättra (förändra)...

Alternativet är ju än mer skräckinjagande, nämligen att vår skola eller vårt företag förlorar sin bas för existens. Att världen utanför ställer verksamheten mot väggen, antingen konkret eller mer diffust...

Man börjar förlora sin relevans....tvingas in i förtvinande....blir ointressant....försvinner...

En smärtsam process för alla inblandade, som går att undvika om man accepterar villkoren...

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke...som Sally Santesson, Bibliotikarie i TV-serien "Sally", så riktigt avslutade sina program med.

Hepp

Norrköping, Kungsgårdsgymnasiet och förbättringar

I måndags var jag i Norrköping och träffade lärare och skolledare på Kungsgårdsgymnasiet. Skolan står just nu inför flera förändrings- och förbättringsåtgärder. Skillnaden mellan förändringsåtgärder och förbättringsåtgärder är förvisso ibland liten men den ligger i ingångsperspektivet.

Förändring leder inte alltid till förbättring men förbättring kräver alltid förändring.

Kanske kan man tycka att det är ordvrängeri men faktum är att om någon eller några, i bästa fall alla, har gjort hemläxan kring nödvändigheten av att justera verksamheten och har en rimlig och genomtänkt plan alla tror på så kan man istället kalla det förbättringsåtgärd. En process där allas energi riktas mot något som de flesta ser som en bättre anpassning till omvärlden än den nuvarande situationen. Misslyckas chefen/ledaren med detta kan man kalla det förändringsåtgärd, dvs en rörelse där alla inte är helt med på tåget och insiktsfulla om var man är på väg. Vist kan det i en del fall vara en förbättringsåtgärd även om inte alla inledningsvis är med, men förr eller senare måste ju organisationens kraftpil riktas mot samma framtid.

Kungsgårdsgymnasiet och de andra gymnasieskolorna i Norrköping befinner sig just nu i en förändringssituation inom ramen för GY11, där alla inte riktigt är med på tåget. Besluten och dialogerna är väldigt nya och människor måste nu vänja sig vid tanken om att det om ett tag inte alls kommer vara som förr, vilket är rimligt med tanke på att alla organisationer måste justera sina verksamheter efter omvärldens rörlighet. Och man kommer, om man jobbar oförtrutet mot att hitta smarta och "möjlighetiserande" ideer, absolut gå från förändringsprocess till förbättringsprocess.

Dessutom finns planer på Kungsgårdsgymnasiet att gå 1-1 fullt ut inom en snar framtid och det om något kommer kräva av alla att i sann förbättringsanda "TÄNKER OM" kring kunskapssyn och lärprocesser. Så jag är trygg i tanken att Kungsgårdsgymnasiet har framtiden för sig, det kunde man tydligt se i medarbetarnas ansikten under mitt föredrag.

PS. Tack för Pizzburg Ds

:-)

Ekonomilärare, vännerna i Hultsfred och skolan GYRO...

Idag tänkte jag faktiskt göra något så ovanligt som att tipsa om ett spännande jobb. Det är vännerna kring Hultsfredsfestivalens RockCity som behöver en ekonomilärare till sin Gymnasieskola GYRO, http://www.gyrorockcity.se

Grejen är den att jag, om jag var ekonomilärare, skulle söka direkt. För en mer spännande skola än denna tror jag är svår till omöjlig att finna. Miljön och kulturen runt omkring RockCity är, för den det passar, helt enkelt fullkomligt möjlighetiserande. Så känner du att du är rätt person för detta så tveka inte att söka, och skulle du få jobbet så kan du se fram emot en kreativ miljö med stort fokus på ungdomar, framtid, musik, underhållning, drömmar och lärande. Känner du någon som du tror skulle passa in på detta så tveka inte att tipsa. Kolla på denna prezi så ser du lite mer om vad jag menar:

Prezi (presentation)

Och att få bostad i Hultsfred är inga problem, hus är billigt och lägenhet ordnas i ett nafs enligt Rektor Mikael Pettersson.

Så här lyder annonsen:
Lärare med brinnande musikintresse sökes till en av landets mest spännande arbetsplatser! Till start av läsåret 2010/11 söker vi innovativa, kreativa och utåtriktade lärare i ekonomiämnen för heltidsanställning. Om du har erfarenhet från musik och/eller mediebranschen väger det tungt vid behandling av din ansökan. Gymnasium Rockcity är en friskola i Hultsfred som startades 2006, och beräknas till kommande läsår ha ca 100 elever. Inriktningen på skolans båda program är musik och media, och de yrkestillfällen som skapas runt denna bransch. Ett holistiskt angreppssätt kring kunskapsförmedling och kunskapsinhämtning ligger som grund för vår verksamhet, och vi ser mycket positivt på möjligheter att samarbeta med aktörer utanför skolans väggar. T.ex. samarbetar vi med MTV, Universal och Spotify, arrangörer som Rockparty, Siesta! och liknande.

För dig som vill utvecklas som lärare, ta chansen nu.
Vi söker nu en Ekonomilärare 100%
Skicka CV och ansökan med referenser till:

mikael.pettersson@gyrockcity.se

Tina Acketoft (fp) om timplan, matglädje och om att bli mobbad...

Intervjun med Tina Acketoft fortsätter med tips kring hur man hanterar timplanens begränsande ytterligheter, bearnaissås och varför det behövs ett "rektorslyft" likaväl som "lärarlyft".

Fredrik: När utredningen baserad på 900 skolor som arbetade "timplanefritt" visade att det är bättre för arbetsbelastning, trivsel, elevers måluppfyllelse och utveckling att slopa timplanen så valde dåvarande regering att ändå behålla ett sämre system. Hur kan man välja något som uppenbarligen är sämre för elevers förutsättningar att utvecklas och lära?

Tina: Samma utredning visade också att vissa ämnen riskerar att i bästa fall bara prioriteras ner, i värsta att helt försvinna med ett helt timplanfritt system - det tycker jag är ett allvarligt problem. Allt är inte svart eller vitt, jag tror varken det ena eller det andra är att konsekvent föredra. Därför är det bra att vi behåller timplanen, men ökar friheten att balansera utifrån elevens, gruppens och skolans behov. Mina tre barn går t ex i en montessoriinspirerad skola där man delvis läser i projekt, block och timmar vilket fungerar utmärkt eftersom det är ett flexibelt system som ändå har en kontrollfunktion inlagd genom timplanerna.

Fredrik: Blev du någon gång mobbad, dvs kränkt fysiskt eller psykiskt vid upprepade tillfällen, i skolan? Eller var du nära någon som blev det? Vilket är enligt dig det viktigaste som skolan bör utveckla för att få bort mobbingen i skolan? Försök vara konkret.

Tina: Ja. Jag både blev mobbad under en period, och såg andra bli det. Speciellt under mellan- och högstadieperioden som ju är en period som ofta är stökig för barn och ungdomar. Det händer så mycket i och runt en själv att vissa tar alla chanser att markera sin egen storhet genom att förminska och kränka andra. Vuxna har ett ansvar här som aldrig kan avtalas bort. Man är som vuxen skyldig att titta efter och verkligen se på elevernas beteende. Aldrig tveka, aldrig backa, aldrig bortförklara - att se och agera genast och konsekvent trior jag är enda sättet att förhindra att mobbing slår rot någonstans. Sedan finns det goda möjligheter att arbeta förebyggande med olika konflikthanteringsmetoder som gör att man bygger självkänsla både hos individer och gemenskap hos gruppen.

Fredrik: Gör en analys av ledarskapsstandarden i grova drag när det gäller skola jämfört med exempelvis företag i arbetslivet eller annan samhällsfunktion. Hur skulle du vilja se utvecklingen framåt? Se ledarskapet som att det krävs hos både lärare och skolledare

Tina: Eftersom jag kommer från näringslivet gör jag ofta jämförelser mellan det och politiskt styrda verksamheter - och oftast kan jag konstatera att också skolan ofta brister i ledarskapet. Att vara lärare är redan det att vara ledare, men att vara skolledare/rektor är det i än högre grad så klart. Det är få förunnat att vara födda till perfekta ledare, det är något man måste lära sig och träna. Därför är rektorsutbildade rektorer ett krav för att en organisation överhuvudtaget ska ha en chans att fungera och utvecklas. Jag vill se samma kunskapslyft inom rektorskåren som vi nu ser inom lärarkåren. Och att vidareutbildningen sker kontinuerligt. "Det livslånga lärandet" är ett av de vackraste uttryck jag vet. Både som politiker för att det betyder att samhället konstant utvecklas, men också personligen för att jag verkligen älskar att lära nytt och hoppas få göra det hela livet.

Fredrik: Kan du slänga ihop en riktig bearnaisesås? Alltså inte pulverbea. Vilket är i så fall ditt tips om hur man får den att inte skära sig? Var lärde du dig det?

Tina: Japp. Ha jämn temperatur på alla ingredienser, vispa konstant och ta det lugnt med oljan! Hemma tror jag. Jag kommer från en matglad familj och har en egen matglad familj som både älskar att laga och äta mat. Sedan lärde jag mig otroligt mycket på mitt första jobb som servitris/alltiallo. Då hängde jag i köket så mycket som möjligt och frågade ut kockarna.

Fredrik: Nu när kompetensen i samhället tenderar att vara mer flyktig och viktiga varumärken (verksamheter) flyttar till länder som Kina, hur resonerar du i det sammanhanget kring begrepp som kreativitet och nytänkande i skolan?

Tina: Det är livsviktigt för vår vidare utveckling som välfärdsstaten Sverige. Därför är det skönt att entreprenörskapet som pedagogisk idé nu skrivs in och stärks i den nya skollagen.

Tack ska du ha Tina !

Att lära på nya eller fastna i beprövade sätt, det är frågan....

Frågan som nu snart kommer upp på bordet ordentligt är såklart huruvida iPad slår sig in på skolmarknaden. Min tanke här är att eftersom den i princip kan köras både i Mac och Windowsmiljö + att (om) de svenska förlagen börjar paketera om sina skolböcker för e-boksläsaren så är det högst troligt. Amerikanska förlag har redan påbörjat sin omvandling sedan länge, och det brukar ju betyda att vi snart även ser det här.

"Several major textbook publishers have begun collaborating with software companies to bring educational content onto the iPad, according to a Wall Street Journal report. Companies working on schoolroom-focused projects include McGraw-Hill, Houghton Mifflin Harcourt K-12, Pearson Education, and Kaplan, among others."
macnn.com

Här är även ett par andra användningsområden för iPad i skola, det är hämtat från Edutechnophobia, som alla redovisas:

The iPad as Lab Equipment
The iPad as a Virtual Laboratory
The iPad as a Simulator
The iPad as a Research Device
The iPad as a Communication Device
The iPad as a Field Trip

Här är också 15 redan klara Apps för utbildningsmarknaden.

Om dessa tankar leder till nya sätt att lära eller om de förstärker gamla beprövade lärprocesser återstår att se, förmodligen det senare i ett första skede. Vad vi därför måste fundera över är hur datorn eller andra "divices" kan leda oss mot nya typer av sätt att tänka kring lärande, sätt som utvecklar en bredare palett av kunskaper, förmågor och talanger än dagens skolas kunskaps- och lärandesyn.

Tina Acketoft (fp) om kommunalisering och tillgång till information

I min intervjuserie med politiker i utbildningsutskottet möter vi idag Tina Acketoft. Acketoft, föddes 19 mars 1966 i Karleby, Finland. Hon är riksdagspolitiker och representerar Folkpartiet i Riksdagen sedan 2002. Tinas arbetsområden politiskt har tidigare varit bland annat jämställdhet och arbetsmarknad. Nu är hon ledamot i utbildningsutskottet och dessutom ledamot kommunfullmäktiga i Höganäs.


Fredrik: Hur var du som elev i skolan? Prestationsprinsessa eller glidartjej?

Tina: Både och tror jag. Jag kunde glida och ändå prestera upp ganska högt genom skolan. Sedan blev det en liten chock att jag skulle behöva "plugga" i gymnasiet för att klara mig. Men generellt är jag en prestationsmänniska som noga synar vad jag åstadkommit var natt innan jag somnar. Och jag hatar att underprestera.

Fredrik: Hur tycker du pedagogiken bör formas för det 21:a århundradet? Vilka talanger och förmågor vid sidan av grundkunskaper vill vi ge de unga på väg ut i samhället? (För full poäng, resonera kring vikten av mer eller mindre katederundervisning).

Tina: "Talangerna" trygghet, nyfikenhet och "jävlar-anamma" är principer jag försöker förmedla till mina egna barn och något som jag önskar alla elever. Och det får man genom att man är trygg i vad man kan, och att man kan. Skolans och pedagogikens del i det hela sker genom att vi har väl utbildade och motiverade lärare. En ämnes-, och pedagogiskt trygg lärare växlar mellan kateder och andra platser, beroende på ämne, klass, situation.

Fredrik: Hur kan det komma sig att det inte självklart att skolans personal och elever har personlig tillgång/möjlighet till internet hela tiden som en viktig del i lärandet på 2000-talet? Borde inte samhället ställa kravet att skolorna använder internet på ett självklart sätt, precis som övriga samhällsdelar?

Tina: Absolut. Men skolan är ju som bekant kommunaliserad sedan 1991, vilket bland annat innebär att man har väldigt olika syn på detta beroende på i vilken kommun man befinner sig (eller vilken huvudman skolan har). Vissa skolor satsar på en integrerad undervisning där IT är en naturlig del både för lärare och elever - andra satsar mindre. Ett försök att styra upp detta från statens sida är ju nu i den nya skollagen som snart ska debatteras och beslutas om, där vi förtydligar kravet på moderna läromedel.

Fredrik: Är staten en bättre huvudman än kommunen? Vad bygger det resonemanget på?

Tina: Ja, jag tror faktiskt den skulle vara det. Skolan ska vara kompensatorisk och jämlik oavsett var du bor i landet. Men så är det ju inte. Vissa kommuner satsar och prioriterar skolan, andra gör det inte. Jag tycker det är ett problem ur medborgarperspektiv att det ska spela roll vilken sida kommungränsen jag bor och vilken kvalité mina barns utbildning då kan hålla. Att helt gå tillbaka till hur det var innan Göran Persson kommunaliserade skolan är kanske inte en modern lösning, men jag vill att vi ska se över hur man bättre kan styra upp det från staten och vilka delar som bäst ligger kvar på kommunerna.

Fredrik: Finns det någon risk att vi är på väg in i ett kunskapsklassamhälle? Dvs ett samhälle där en del har mer förmåga att lära nytt snabbt och en del till och med saknar den förmågan helt? Vad skulle det i så fall hypotetiskt kunna betyda ur ett samhällsperspektiv?

Tina: För mig innebär inte ett "kunskapsklasssamhälle" ett samhälle som skiktas beroende på förmåga att lära, utan möjligheten att få lära på ett sätt som gör att varje individ utvecklas optimalt. Det kräver ibland olika tid och olika metoder eftersom vi är olika som individer. En skola med lärare som förmår identifiera vad varje elev behöver, och som sedan har verktygen som behövs för just den eleven är en del av lösningen för ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Jag har ingen önskan att skapa ett samhälle där alla är lika - men att alla måste få så lika möjligheter så att man kan göra egna val är fundamentalt för mig som liberal. Och en bra utbildning för alla är sättet att bygga över alla klassklyftor - kunskaps så väl som inkomsts och "statusklyftor".

Fredrik: Är det önskvärt att dina barn eller barnbarn får gå i en skola baserad på och som ständigt utvecklar modern pedagogik? Varför är det i så fall viktigt/inte viktigt? Hur kan du se till att pedagogisk utveckling stimuleras i svensk skola?

Tina: Det är viktigt att mina barn, och alla andras, får gå i en skola där lärare fortbildas och där man knyter an till nya kunskaper både om lärandet, men också om ämnesfakta.

Regeringens "Lärarlyft" har varit ett viktigt steg för att utveckla lärarnas kunskap och möjligheten att kunna utvecklas i sin lärarroll. Att anställa lektorer på skolenheterna är ännu ett sätt att locka, mana, skapa möjligheter till utveckling av både individer och hela skolenheter.

Fredrik: Spelade du något instrument eller fritidssysslade du med något annat under dina ungdomsår? Vilket/vad i så fall och hur mycket övade du när du övade som allra mest?

Tina: Sång och teater var huvudintresse, men jag höll på mycket med olika sporter som segelflyg, skidor, allmän konditionsträning och kampsporter också. Svårt att räkna i timmar, men var dag hade jag någon aktivitet.

To be continued.....Del 2 i morgon....i en dator eller mobil nära dig....

;-)