Sömnlösa nätter för skolan...

Skolministern ligger sömnlös om nätterna, men inte över att svensk skola håller på att bli ojämlik och att begreppet en likvärdig skola håller på att urholkas. Att det blir mer och mer uppenbart att valet av skola blir allt viktigare. Antingen väljs en skola med förutsättningar för ett modernt lärande med tillgång till världens resurser eller så hamnar ens barn i en skola där tiden står still. Kanske låter jag cynisk här men vi håller faktiskt på att få en skola som är tudelad. Och jag kan erkänna att jag faktiskt legat sömnlös flera nätter på grund av tankar som rör frågan varför vi inte ser till att få en skola som ligger längst fram i utvecklingen. Skolministern ligger också sömnlös om nätterna, men inte över datortäthet i skolan, står det i Svenska Dagbladet. Det är bra att han har svårt att somna på natten. Det vittnar om att han håller fokus på sitt jobb. Det viktigaste jobbet i ett demokratiskt samhälle. Men vad han ligger sömnlös och funderar över är ännu helt dolt i dunkel.

Jag har länge agiterat för och blir allt mer och mer övertygad om två saker:

1. Datorn och internetaccess i skolan är avgörande, från nu och framåt, för ett modernt lärande.
2. Vi är på väg mot ett informations- och kunskapssegregerat samhälle där några har fler och därmed större förutsättningar än andra

- Det är en icke oväsentlig skillnad mellan kommunala och fristående skolor när det gäller vilken utrustning de har tillgänglig, både för elever och lärare. Om man tar frågan om likvärdig skola på allvar så kan man ställa sig frågan vad detta återspeglar, säger Peter Karlberg, Skolverkets expert på IT-frågor.
Svenska Dagbladet 2009-04-17

Göteborg & Piteå

Nästa vecka bär det av dels till Piteå, eller Pite, och sen till Göteborg för föredrag. Pite som är Patrik Larssons hemstad. Hjälten i P3:s program "Mammas nya kille". Har ni inte lyssnat på det programmet så gör det för guds skull. Pite är även älgwokens hemstad...om någon funderat över det. Föredraget går av stapeln på Nolia City onsdag 14.00

Dagen efter bär det av till Göteborg och ett föredrag där kl 15.00 på Arken.

Har ni vägarna förbi så ses vi.

:)


-- Post From Janne B:s iPhone--

Bloggtest från iPhone

Just nu försöker jag hitta en bra form för att blogga från min
iPhone. Ännu finns ingen riktigt bra gratisapp för detta, som jag
hittat, så jag får köra via mailverktyget i Blogger så länge. Men
det går ju bra verkar det som.

Nåväl. I dag var jag på studiebesök på en Engelsk skola som heter
Tanto International School. Det var riktigt intressant. Ska smälta
intrycken och återkomma med mer kring det.

:)

Futuregames Academy

Idag har jag varit och tittat på projektpresentationer på utbildningen
Futuregames Academy. På Futuregames Academy lär unga människor att skapa spel, och det med hjälp av medarbetare från våra främsta spelföretag. Föreläsare från bl. a. Avalanche Studios, DICE, Starbreeze och GRIN guidar kommande spelmakare i strategitänk, berättandeteknik, speldesign och 3D-grafik.

Man blir helt paff när man ser vad dessa talanger kan prestera. Man undrar också var de lärt sig grunderna för att skapa spel, för det är helt klart hög nivå på dessa studenter som är inne i en utbildning på 35 veckor. Det informella lärandet har helt klart spelat huvudroll i dessa ungdomars utveckling från tidig ålder, för jag kan svårligen se att de utvecklat sina talanger i skolan.

Det handlar om innovation

Det är som med nästan all riktig innovation, den skapas av flera människor i kollaboration kring drivkraften som skapas runtgemensamma intressen. För spelindustrin är det avgörande viktigt att utveckla nya spelmagiker som i formell mening kan hitta sin plats i en utbildning eller arbetsplats som präglas av innovationsmekanismer. Och det känns att Futuregames Academy har fångat detta.

Det är ett priveligium att få sitta med i ett så spännande advisory board som det i Futuregames Academy. Det ger mig mycket insikter i ungdomskultur och kreativt tänkande.

Men det finns en sten gömd i salladen...

Ett problem dock som jag kan se är andelen killar och tjejer. De som jobbar i spelindustrin och de som väljer denna typ av utbildningar är i huvudsak killar. Det betyder att spelindustrin har ett potentiellt problem, eller två faktiskt. Dels, det uppenbara, att industrin i sig bli mansdominerad och trist. Men också att spelen de utvecklar riskerar att få en enkönad plattform av grundvärderingar. Jag tror att hela industrin skulle tjäna mycket på att ta ett krafttag i arbetet med att locka unga tjejer till att bli spelutvecklare.

Kanske skulle vi få se andra typer av spel som kompletterar de som killarna nu tänker fram.

Det är inga fel på killarnas värderingar, det inte alls det jag menar, men ju fler olika hjärnor ju bättre lösningar...


Tipsa tjejer i er närhet om Futuregames Academys infokväll den 21 april kl 18.00 på Svev 34 i Stockholm. Eller varför inte Studie och yrkesvägledare som kan guida in fler tjejer till denna spännande industri. Anmäl här!

By the way, jag skulle gärna vilja ha några till svar på min gallup nedan :-)



:-)

Dagens skämt, eller menar de allvar?

Försittning? Ibland undrar man vad som pågår däruppe i toppen av hierarkin egentligen. Jag hoppas att det är, och kan väl heller inte tänka mig att det kan vara något annat heller, än en dimridå för att taktiskt kunna "offra" något i förhandlingarna om nya skollagen. detta i syfte att få igenom andra lika illa valda idéerna om avstängning och polishämtning i grundskolan.

För allvarligt talat, det hade funkat hyfsat som skämt av ståupparna Magnus Betnér eller Järvheden. Men nu när det är ett seriöst förslag från skolministern så är det faktiskt om möjligt ännu roligare. Så ring skolministern Betnér, kanske kan han lära dig mer om humor? Fast det behöver du inte å andra sidan. Du är rolig som du är faktiskt.

Eller var förslaget "försittning" ett aprilskämt på departementet kanske, som kom på villovägar? Jag bara undrar lite stilla här. För det är som ett skämt, jag kommer använda det flitigt i mina föredrag. Provade i morse i Näsbypark, det funkade hur bra som helst.

Hur kan man för det första tro att det skulle hjälpa elever med trasslig bakgrund eller olika neuropsykiatriska hinder att försitta, kvarsitta eller avstängas?

Om det nu är så att vi andra inte förstått det viktiga i detta så visa gärna forskning som pekar på de tydliga vinsterna tack! Jag är inte den som är den. Har jag fel så ändrar jag mig.

Om det skapar lugn, ro, ordning och reda för andra elever så visa gärna tydlig forskning på det också tack så ska jag ompröva även det.

Föresten härstammar försittning från grundordet försitta, vilket har samma synonyma betydelse som "missa". Det gör det hela ändå roligare tycker jag.

Jag fortsätter med gårdagens fråga ett tag till. Ni som inte fyllt i får väldigt gärna svara på frågan nedan, jag behöver minst 50 bloggläsares uppfattning :-)

Dagens fråga

Dagens fråga rör förutsättningar för skolan att följa med i samhällsutvecklingen.



:-)

Läxor, fritid och vuxna

Diskussionen om läxor verka pyra ute i vimlet. I alla fall hos vissa av mina vänner på facebook. Jag satt och följde diskussionen där och kom att fundera över att det är en ganska konstig idé det där med läxa. Vi har inget i lagstiftningen som säger att läxa är en del av skolans uppdrag, utan det är en kulturtradition. Det är också så självklart för föräldrar att barnen skall göra sina läxor.

Vissa ser det som en metod att hinna ikapp det man missat, andra som en pedagogiskt arbetssätt som fyller sin funktion. En del tycker det är självklart att läxor skall finnas och ofta utan att man kan förklara något rimligt skäl till dem. Sen finns det dom som vill ta bort läxor helt eftersom det inkräktar på barnets fritid, som man menar bör vara till för lek, vila, återhämtning och social interaktion.

Men kanske ska man innan man bestämmer sig för om läxa är ett bra sätt att öka lärandet ta reda på lite vad forskningen säger.

Så här säger Jan Olof Hellsten, skolforskare Uppsala Universitet:

"Ansvaret för läxorna måste ligga på kvalificerade lärare, som vet vad de pratar om".
SVD

Ingrid Westlund, forskare Linköpings Universitet:

"Många föräldrar tycker att läxor gör att de får en chans att följa barnens skolarbete, och därför är bra. Men Ingrid Westlund menar att det finns andra sätt. Som att prata med sina barn".
Helsingborgs Dagblad

Jan-Olof Hellsten (igen), Uppsala Universitet

"Samtidigt finns det ingen svensk forskning som pekar på att läxor gör någon nytta, säger Jan-Olof Hellsten som har arbetat som lärare, skolledare och forskare vid Uppsala universitet"
GP

Ja säga vad man vill om föräldrar men att utgå från av de kan sköta det pedagogiska handledandet bättre än skolans professionella har jag svårt att se. Men om det handlar om att stötta sina barn och ge dem ökat självförtroende i skolarbetet så är jag med. Och lärandet sker ju överallt och inte enbart i skolan, så kanske är det skolan som bör ändra sitt perspektiv på lärandet...hmmm...tänk om vi hade en skola som var så spännande och stimulerande att de unga inte vill sluta lära mer av ren nyfikenhet. Och tänk om vi då hade en debatt om hur vi får barnen att ägna mindre tid åt skolarbete...? Ja tänk om vi hade en sån skola...

Däremot undrar jag om läxdebatten inte skulle ändra karaktär om man applicerade resonemanget på arbetslivet istället.

Borde vi kanske införa arbetsuppgifter i arbetslivet som ligger utanför arbetstid att ägna sig åt på kvällar och helger...låter inte det bra? Viss del av semestern borde också vara arbetsrelaterad, särskilt om man inte hunnit med dem på ordinarie arbetstid. Och även om skälet till att man halkat efter är chefens...

Nu säger ni väl att de flesta faktiskt redan jobbar en del på sin fritid. Att det handlar om att ta ansvar för sitt arbetsresultat och att det ibland kan innebära visst merarbete. Javisst så är det ju. Men arbetsgivaren kan ju inte i juridisk mening lägga ut obetalda arbetsuppgifter på din tid utanför arbetet. Och det är nog bra det, för vi vuxna behöver ju vila mellan arbetspassen och sen har ju vissa av oss familjer att ägna uppmärksamhet också. Tiden efter arbetet anses vara en rättighet i vårt samhälle. Så nej resonemanget håller inte på vuxna i arbetslivet. Vi behöver vår fritid !

Min fråga blir nu:

Gäller inte detta även barn?

:-)

Fredrik





(Delar ur föredraget "Uppdrag Skola" Klicka på bilden)

Föredraget "Uppdrag Skola!"

Nu finns delar ur föredraget "Uppdrag Skola!" på Youtube för den som eventuellt skulle vara intresserad. Det är bara ett axplock av innehållet men det kanske kan ge en bild i alla fall av vad jag är ute efter i budskapsväg.



Håll till godo med det lilla !

:D

Elevitera Mera !

ABC för lärare (inget aprilskämt)

På onsdag nästa vecka, dvs 1 april, så släpper vi Max Entins nya seriebok om skolan med titeln "ABC för lärare". Det är Maxs andra bok som vi ger ut och den som den första ger anledning till mycket igenkänning och gutturala skratt.

Ni som vill komma på releasepartyt kl 18.00 på Sveavägen 34 (Stockholm) och samtidigt få möjligheten att köpa boken signerad till partypris kan anmäla er på denna mailadress:

abc@rektorsakademien.se

Vi bjuder på något att dricka såklart, plus mingelmöjligheter.

Välkomna att anmäla er

Ni som vill beställa den som vår/sommarpresent till personalen kan kontakta oss på Rektorsakademien så lovar vi att ge er ett bra paketpris. Annars är ordinarie pris 120 kr (plus frakt).

=D

Timplanen, en black om foten....

Timplanedelegationen lämnade sitt betänkande till den regeringen 2005. Slutsatsen var att timplanen inte hör hemma i en mål och resultathävdande skola. Den hindrar utveckling av arbetsprocesser och ger mer negativa än positiva effekter. Bakgrunden vara att man givit 900 skolor under 5 år tillåtelse att arbeta utan timplan. Det betydde att skolorna själva kunde anpassa lärandet efter de ungas förutsättningar. Projektet beforskades och man kom fram till följande i den slutgiltiga rapporten:

- Ökad måluppfyllelse, dvs ökat lärande
- Förbättrad arbetstillfredsställelse för lärare och elever
- Ökat korrelation med den målstyrda läroplanen Lpo94
- Föräldrar blev också mer nöjda med skolan

"Försöksverksamheten har följts av ett flertal olika forskare. Resultaten visar att i de skolor som ingår i försöksverksamheten har det utvecklats olika sätt att använda tiden mer flexibelt. Det har skett en ökad målorientering, en konsekventare utvärdering och en positiv utveckling av arbetssätt som lett till ökat elevinflytande. Betygsresultaten har utvecklats mer positivt än i övriga skolor."
Helsingborgs Stads hemsida

Detta betyder att det i och med detta är empiriskt klarlagt att timplanen inte är förenlig med en målstyrd (målhävdande) skola och delegationen gav, med Skolverkets välsignelse, regeringen rådet att avskaffa timplanen eftersom den är ett hinder för skolans möjligheter till utveckling och förbättring. Regeringen vågade dock inte sätta ned foten den gången, man var rädd för konflikter. Regeringen vek sig helt enkelt för enskilda människors tycktande istället för empiriskt belagd kunskap. En trend som sitter i när det gäller nuvarande regering.

Ett hån mot skolans professionella och framförallt ett hån gentemot forskning och skolutveckling.

Min uppfattning är att timplanedelegationen hade helt rätt i att timplanen och målstyrning inte kan fungera tillsammans, och det är enkelt att förklara rent logiskt. Vi vet att individer tar olika lång tid på sig att lära för bestående kunskaper, detta eftersom vi alla har olika förutsättningar och olika erfarenheter. Några har lättare än andra inom vissa områden men svårare inom andra. Det är en del i vår komplexa mångfald. Detta är empiriskt belagt i forskningen om lärandet och inget särskilt kontroversiellt. Att då hävda att alla skall ha exakt lika många timmar, 6665, fördelade på 16 ämnen är direkt okunnigt och världsfrånvänt. I en sådan skola styr strukturen och timmarna mer än vad som sker kring lärandet. Man tar inte förtsta utgångspunkt i lärandet utan timplanen sätter istället gränser för vad man kan och inte kan göra i skolans namn. Inte behoven och förutsättningarna.

Timplanen är inte bara kontraproduktiv i en målstyrande skola utan den blir också på många håll en enkel en ursäkt för att inte förändra skolans pedagogiska arbetssätt och grundantaganden. Att förändra kostar initialt kraft och engagemang. Man skyller därför gärna på att man är så styrd av timplanen. Det blir en lätt väg ut ur komplicerade resonemang.


En del skolor i Sverige jobbar trots timplanen ämnesintegrerat och verklighetskopplat i projekt och teman där eleverna med olika förutsättningar kan jobba självständigt eller med mer stöd från läraren. Man utnyttjar det frirum som finns men som få vågar. Det är skolor med tydliga ideer om pedagogik och arbetssätt, också också med starka ledare. Ledare med visioner om den globala framtiden och vad unga behöver. Men de flesta fjättras i de arbetssätt och den kunskapssyn som passar med timplanens instrumentella syn på lärande. Alltså styr gamla strukturer och idéer som inte vilar på forskning och beprövad erfarenhet skolan och hur vi löser de utmaningar som nu tornar upp sig.

Jag förstår inte hur man kan stå upp för den typen av idéer?

Det är nu dax för politiken, forskningen och professionen att samlas runt idéer som ger oss en skola med fokus på lärprocesser.

Först då kan vi skapa en skola som bygger på motivation, lust och engagemang för lärande. Då kommer också det djupa lärandet.

Men framförallt ger det oss en skola som vilar på resultatet av forskning och beprövad erfarenhet istället för trender och enskilda personers tro och tyckanden.

Bad and worse...

Enligt ett flertal analyser, bland annat Lärarförbundets, kommer nu krisen snart att också slå mot skolan. Enligt de förvaltningschefer och politiker jag har kontinuerlig kontakt med så kommer de riktiga effekterna kommer inte för än 2010, då budgetarna på allvar minskar i kommunerna. Självklart måste en ansvarstagande huvudman redan nu vidta åtgärder för att minimera konsekvenserna så långt det går när vågen väl sköljer in. En smart huvudman tänker däremot långsiktigt och passar på att ta initiativet på skolområdet när alla andra intar passiva roller i kylan.

Krisen vi nu befinner oss i är en kris som går genom hela samhällsstrukturen och det krävs att alla och envar inser allvaret i situationen och ser till att bidra med smarta och nytänkande lösningsförslag.

Extra ordinära situationer kräver extra ordinära insatser.

Politiker på alla nivåer har nu en hel del tuffa beslut att fatta och jag kan inte låta bli att citera Barack Obama när han beskriver karaktären på en hel del av de beslut han dagligen har på sitt bord. Han säger:

"It's often a choice between bad and Worse"

De val man nu måste göra handlar om att bygga framtid och för att klara det krävs prioriteringar. Och hur konstigt det än kan låta så skulle jag vilja att man i denna tid inte tar fram osthyvel och bara tänker kostnadsnedskärningar rakt över alla områden utan att man frdar skolans område. Inte bara fredar utan omprioriterar i budgeten och satsar på skolan på aldrig tidigare skådad nivå. det är nämligen nu man måste visa hur man tänker hantera framtida kriser på denna nivå. Alla länder kommer givetvis skära i de offentliga utgifterna så att så få som möjligt drabbas. I de flesta kulturen skär man direkt i vård, omsorg och skola. Men en klok beslutsfattare skär istället bort sådant vi kan avstå ifrån, sådant av karraktären "nice to have" och lägger överskottet i sådant jag kallar "crucial to have". Skolan är ett sådant. Och våra barn och unga behöver en bättre utbildning. Jag skulle vilja se följande:

En ny snabbutredning och sjösättning av en modern lärarutbildning
En ny snabbutredning och sjösättning av ny skolledarutbildning
Investering nationellt i en långsiktig implementering av "en dator till varje elev"
Säkerställning i styrdokumenten att djupinlärning prioriteras framför ytinlärning
Starta nationella projekt för ökat inflytande för unga

Och vad ska man då skära ned på frågar sig den pålästa?
Ja allt som har karaktären "nice to have"....

It's often a choice between bad and worse....

Den skolpolitiska debatten 18/3

Över 180 rektorer, lärare och politiker och förvaltningschefer i både kommunal och fristående skola samlades den 18/3 för att diskutera det upprop som Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet, Hans-Åke Scherp, docent pedagogik vid Karlstads universitet och Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet startade i januari.

Debattledare var Sofia Strömberg som är rektor på Berghs School of Communication och jag själv. Vi försökte få en framåtsiktande diskussion men ändå med förankring i nuet. Inte så lätt alla gånger, och vi hann inte med alla de frågor vi hade som mål men dem spar vi till nästa gång.

Utbildningsutskottet var representerat av Gunilla Tjernberg (KD), Rossana Dinamarca (V), Sofia Larsen (C), Mats Pertoft (MP), Mats Gerdau (M), Christer Nylander (FP) och Marie Granlund (S).

Scherp inledda med att beskriva den forskning som anger vad som utmärker en skola en där djupinlärninbgen står i fokus. Att som pedagog och skolledare finna inre motivation och drivkraft hos eleven är i särklass bästa verktygen enligt den forskning som finns på området. Scherp hänvisade också flera gånger på den svängande debatten i England (se förra blogginlägget här) där 20 års nationella prov nu ifrågasätts av pedagoger, föräldrar och forskare. Man tenderar att lära för provet.

Min egen erfarenhet av Kina visar på detsamma. Kinerserna är världsbäst på att lära enligt förmedlande utbildningsprincip inför proven. Man lär inte för livet utan för provet. Det är detta som skapar ytlärande, snarare än inre insikter och kunskap på syntesnivå. Skolan utvecklas till att pedagogiskt didaktiskt just lära barnen inför tex de nationella provet och inte förbereda dem för vad som krävs i det samhälle de skall leva i. Där givetvis utantillkunskaper också har sin roll. det finns ingen motsats här.

"Det finns en risk med att se de nationella proven som enda sätt att mäta kunskap. Skolan tenderar nämligen då att fokusera på ytinlärning istället för att djupinlärning" uttryckte Scherp med en blinkning åt politiken.

Den efterföljande debatten startade i vilka lärandeperspektiv vi bör inta utifrån ett globalt perspektiv. vad krävs av skolan för att Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig på den globala marknaden. Vilka talanger eftersöks i det framtida samhället/arbetsmarknaden? Förhållandet mellan det hårda kunskaperna som är mätbara och hur vi kanske måste lära oss att värdera den inre djupinlärningen. Vad är en kvalitativ skola, hur vet vi vad vi behöver? Svåra frågor. Ännu svårare blev det när jag ställde frågan jag brukar ställa kring kreativitet och idéskapande, nämligen

"kan utskottets representanter förklara vad en idé består av?".

Inget direkt tydligt svar framkom naturligtvis, utan tvärtom det vanliga trevandet om att man behöver ditten och datten och vilka förutsättningar som krävs för en kreativ miljö. Men inte så mycket kring vad en idé faktiskt är. Och då blir det ju förstås svårt att som politiskt vald skapa politiska förutsättningar för hur dessa talanger utvecklas mer i skolan.

Sammantaget kan man säga att jag ändå förvånades över hur överens partierna ända är över vad som måste göras i skolan på det stora hela, även om de skiljer sig ideologiskt i detalj. Framförallt skiljer de sig kring HUR vägen bör stakas ut. Och det är ju den vägen vi alla söker, med ljus och lykta....är den vägen verklugen svart eller vit?

Det blev i alla fall en bra förmiddag på rektorsakademien tycker jag. Vetenskapen, politiken och professionen mötes för en gångs skull på samma arena. Alla förstod inte varandra på en gång men rollsökningsfasen är inledd. Det borgar för en fortsättning.

:)

England vänder riktning?

I detta inslag redovisas hur debatten i England verkar få en annan riktning ifråga om nationella prov.

Sveriges Television SvtPlay (Rapport)

Hur går era tankar kring det?

F

Bidra till politisk debatt!

Nu finns det möjlighet för er bloggläsare att bidra med tankar till den allmänna skolpolitiska diskussionen.

Den 18/3 arrangerar vi en debatt på Rektorsakademien med riksdagspartiernas skoltalespersoner. Inledande anförande genomförs av Hans-Åke Scherp där han förklarar mer om sitt nationella upprop med bland annat Mats Ekholm. Inlägget blir startskottet på den efterföljande debatten mellan Mats Pertoft (mp), Marie Granlund (s), Mats Gerdau (m), Christer Nylander (fp), Rosanna Dinamarca (v), Sofia Larsen (c) och Gunilla Tjernberg (kd).

Syftet med att arrangera detta är att vi vill nyansera den offentliga diskussionen runt skolan. För Rektorsakademien som är partipolitiskt neutrala men intresserade av skolpolitik är det viktigt att bidra till en mer nyanserad diskussion.

Debatten kommer att röra framtidens globala arbetsmarknad och skolans roll i den. Säkert kommer en del handla om ledarskapets roll för skolledare och för lärare. Andra intressanta områden är själva lärandet, tex om innehållet, hur vi ökar intresset för lärandet hos unga, vilka talanger vi behöver framöver samt hur vi bäst stimulerar utveckling av dessa.

Själva områdena är ännu inte satta med debattledaren och det finns möjligheter för er att påverka innehållet.

Sveriges framtid behöver dig och dina tankar !

Om ni mailar mig eller kommenterar här på bloggen så bidrar ni till att innehållet blir ännu mer relevant.

:-)

Demokrati & Skola

Demokrati är en grundsten i det svenska samhället och det är för oss svenskar en självklarhet att demokratins principer präglar vårt sätt att förhålla oss till det mesta som rör samhället, särskilt förändringsprocesser. När demokratins principer felutnyttjas eller brister så reagerar de allra flesta med bestörtning. Det är en het potatis, med all rätt.

Den offentliga debatten i traditionella medier är idag den bärande demokratiska arenan och med internet som komplement blir det allt svårare att i framtiden att runda demokratin.

Men när det gäller unga så är det inte lika självklart. I skolan tex är det inte självklart att eleverna finns med i viktiga beslut kring utveckling och förändring. På en del skolor är det demokratiska arbetssättet väl fungerande men på många har jag en känsla av att det inte är utbyggt alls.

Jag undrar tex varför denna punkt i läroplanen inte tycks används som en naturlig del i undervisningen:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.
Lpo94 1 kapitlet

Notera detaljen "dagliga undervisningen".

Jag undrar till exempel vidare över varför det inte är självklart att ta in eleverna i skolans ledningsgrupp? Det går väl alldeles utmärkt att involvera unga människor i viktiga frågor?

"På det sättet man ju tydligt visa unga att de är kompetenta individer som kan ta ansvar"

Ansvar är ju en viktig kugge i demokratins mekanismer. För att vår demokrati skall kunna fungera och för att vår frihetsgrad skall kunna stanna hos oss i vår kultur så krävs att alla medborgare tar ansvar. Ansvar är något fint och möjliggörande, inte något betungande eller få förunnat. Med ansvar kommer naturligtvis också befogenheter, rättigheter och skyldigheter. Vi skall vara stolta över att ha ett så väl utbyggt tänk kring demokratin, och det är dax att också visa på ett ökat ansvarstagande för demokratins hörnstenar. För när ansvarskänslan brister så brister också engagemanget och i värsta fall uppstår allienation och utanförskap. Den realiteten kan nog alla i skolan vittna om, för exemplen finns på de allra fleta skolor.

Därför bör kanske det demokratiska uppdraget i skolan förtydligas ytterligare och lyftas ännu mer i styrdokumenten. Vi bör ha en nationell undersökning som varje år mäter de ungas upplevelser om hur deokratin fungerar för dem på deras skola. Detta skulle ge oss ovärderlig information och kunskap om hur vi utvecklar demokratin och samtidigt aktivt minskar risken för utanförskap hos ungdomar.

Utanförskap är mycket kostsamt för individen och samhället i stort.

:-)

Saab, skola och strukturomvandling

När jag var i Kina nyss pratades det en del i olika läger om Saab och om Kinesiska bilföretag skulle vara intresserade av varumärket SAAB. Det samlade intrycket var att då pengar finns i bilindustrin och landet har en stor kassa (även om Kina nu också kliver rakt in i den globala krisen) så kommer Kineserna sannolikt göra ett försök att köpa bilmärket så billigt man kan. Idag kom fler uppgifter fram om vilka intresserade köpare som VD talade om förra veckan.

"Omkring fem tänkbara köpare har visat intresse för att köpa Saab, uppger källor för Reuters. Däribland de båda kinesiska bilföretagen Geely Automobile och Dongfeng Motor Group."
Svt 2009-02-04

"Flera företag ska ha visat intresse för varumärket Saab och GM kan öppna för budgivning, så snart finansiellt informationsmaterial gjorts tillgängligt åt de intresserade.
Syftena är gissningsvis två, dels att komma åt kompetensen som finns i Saab kirng byggandet av SAAB-bilar men också utvecklingskompetensen, alltså förmågan att i framtiden skapa nya innovativa bilmodeller."
DN 2009-02-04

Och här har nu SAAB en liten chans till att bevara lite av sitt kära bilmärke, genom att i förhandlingar vara benhårda med att innovations- och utvecklarprocessen tillåts ligga kvar i Sverige även om produktionen så småningom sväng om till Kina. kan sen SAAB behålla innovationskompetensen så kan man rädda ett hundratal jobb kvar i landet. Dräneras den är det sannolikt utför med alltihop. Samtidigt kan man givetvis fundera över just den kompetensen då inga verkar vilja köpa SAAB numera, försäljningen sjönk 59 % i Feb. Mycket pga av bolaget nuvarande situation såklart men SAAB har ju nästan aldrig i sin moderna historia varit ett framfgångsrikt bolag. Det ska man komma ihåg.

Detta är ytterligare ett tecken på hur olika kompetens i skilda delar förskjuts i globaliseringens efterdyningar. Och att vi i strukturomvandlingen som nu sker i bilindustrin (tidigare varvs och teko industrin) är igång ordentligt men att vi även i framtiden kan ha roller, om än mindre. I Sverige sitter över 100 otroligt duktiga personer och konstruerar båtar över hela världen, som en rest från den gamla varvsindustrin.

För att ha chans att hålla kvar dessa roller krävs en utveckling och förändring av den svenska skolan så att fler kvaliteter skapas än de som hörde till industrisamhället...

Fler företag kommer nämligen att passera denna strukturomvandlig framöver, inte bara i Sverige utan även i världen. Inte bara i tung industri, utan även inom vissa delar av inom delar av IT och mobilbranschen. Och då måste vi ha en samlad innovativ, kunskapskonkurrenskrafig och ständigt förnyande lärandebas i hela landet. Annars kan vi inte möta framtiden.

Här krävs nu ett starkt ledarskap i skola, bland politiker och i företag.

Att luta oss tillbaka nu gör oss inte mer förberedda. Vi kan lösa detta om vi agerar nu. Det är när det blåser upp till storm som vissa bygger vindskydd och andra väderkvarnar som kineserna (Mao) säger....

Obama och skolan...

I torsdags talade president Obama till nationen igen och denna gång handlade det om hur USA skall återta initiativet igen internationellt genom att bygga upp landet inifrån. Skolan fick en intressant position igen, jag bloggade om det redan vid valutgången och han verkar återkomma till detta med skolan i en alltmer globaliserad värld:

Och ”våra barn” tävlar om jobb i en global ekonomi, men ”alltför många av våra skolor” förbereder dem inte för detta.
Sydsvenskan 26/2 2009

För detta vill han nu ha rejäla satsningar så att man kan bygga ut infrastruktur, bredband, och reparera och modernisera skolan i grunden. Hur det nu blir med detta vet ingen men det är ändå intressant att frågan "skola" ständigt sätts i ljuset av hur landet skall återhämta sig.

Det är mer än man kan säga här hemma, där denna typ av resonemang lyser med sin frånvaro i skuggan av annat.

Synd tycker jag....

:-/

Bye Bye Beijing....

Dax att åka hem till gamla Svedala igen efter två mycket lärorika veckor i Kinas huvudstad Beijing. Dessa två veckor har givit ännu fler kvalitativa möten än förra årets resa. Jag har lyssnat till normativa och mönsterbrytande studenter smarta affärsmän, professorer, utvecklare inom mobilindustrin, pensionärer, datortillverkare, och vanliga Beijingbor som alla vittnat om betydelsen av utbildning för ett lands utveckling i globaliseringens tidevarv.

Arbetsmarknaden kommer successivt förändras ännu mer än vi hittills sett och den arbetskrävande industrin kommer aldrig tillbaka i den omfattning som varit. Dax att inse nu vad det betyder. Att vi tex behöver ställa om vårt lärande så att vi kan hitta nischer vi kan bli bäst inom, vid sidan av de arbeten som naturligtvis alltid kommer behöva i vårt land, som snickare, rörmokare, taxichaufförer, m.fl. Yrken som krävs för att ett land skall fungera. Det vi behöver ar riktiga entreprenörer med uppfinningar, idéer och smarta lösningar vi kan sälja till omvärlden. Kreativitet, idéskapande och tänkande blir nyckelfunktioner på samhällsnivåer. Även de "vanliga" yrkena kommer sannolikt att kräva mer och annorlunda kunskaper och färdigheter än idag. Därför bör vi noga fundera över hur vi tänker oss en framtida förskola, grundskola, gymnasie, universitets och inte minst vuxenutbildning.

Aldrig har väl lärande varit viktigare än nu, det känns tydligt efter denna resa. Men också att vi måste börja fokusera på att förändra vårt sätt att tänka kring lärande, och allra helst från politiskt och tjänstemannahåll. För utan att tydliga direktiv pekas ut mot ett modernt lärande för det 20:e århundradet så kommer vi inte att kunna utveckla de kvaliteter vi behöver då strukturomvandlingen i världen pockar på ordentligt. Och detta är knepigt, ballansen mellan toppstyrning och gräsrotsdrivkrafter är hårfin och svår att hantera.

Vi behöver en nationell samling bland de som leder oss politiskt, från näringslivshåll, från forskningshåll och professionella pedagoger, barn & ungdomar och skolledare. Utan denna samordning blir det alldeles hiskeligt svårt.

Bye Bye Beijing

:D

Teknik, Kina och Skola

Nu väntar den sista delen i min lilla research som handlar om IT och lärande i Kina. För att förstå denna utveckling som ännu ligger i startgroparna implementeringsmässigt här i Mittens Rike så kändes det från början angeläget att först fördjupa förståelsen för landets utbildningstradition och skolkultur. Risken är annars att slutsatserna blir alltför grunda. Det gäller för övrigt allt som rör det som händer här nere, förstår man inte utvecklingen utifrån Kinas kulturella glasögon är det lätt att antingen helt missförstå det man möter eller dra felaktiga slutsatser.

När det gäller teknik så finns i stort sett allt det vi har i väst tillgängligt på en armslängds avstånd, i alla fall i Beijing. Värre är det förstås ute i provinserna på landet där köpkraften är lägre och där även infrastrukturen inte är lika väl utbyggd.

Men även om tillgängligheten på modern teknik, prylar och gadgets är stor så är den för den vanlige Kinesen i storstaden nästan oåtkomligt dyr. Och inte är det särskilt billigt med västerländska mått mätt heller. Visst kan man pruta en del även inom teknikområdet men priserna inte galet låga på tex Nokia, SonyEricsson etc. Nån hundralapp billigare kanske, om man har tur. Är man inte insatt kan det till och med bli dyrare. Det är affärsmän vi talar om här nere, inte ordermottagare i svenska kedjor. Så passar man sig inte blir det dyrt. Om man inte vill köpa kopior förstås, då är det en annan femma. Jag köpte själv på kul en iPhone-kopia förra vecka. En SciPhone som den heter. På baksidan står med liten skrift:

"Designed by Apple in California and assembled in China"

På bakplattan sitter en oskickligt ditsatt klisterlapp med Apples logo. Den känns plastig, men å andra sidan väldigt lätt. Men vid en hastig blick ser den ut som helt äkta första generation iPhone och fyller därför sitt syfte som statussymbol för den medvetne Kinesen på sin resa in i medelklassen. Slår man på apparaten så hälsas man välkommen av en gräslig melodi som får alla att vända sig om medan man med all kraft försöker gömma den för att dämpa ljudnivån. Givetvis så är mjukvaran i telefonen en helt annan än Apples smarta gränssnitt. Det är krångligare och bökigare att få saker gjort även om det går. Kan vara ett gränssnitt som Kineser är mer bekväma med, jag vet inte. En bra grej är FM radio. Nåja, en kul pryl som på något sätt accentuerar Kinas kopieringstradition. Det återstår att se om den funkar i Sverige. Priset då? Jo du kan få en iPhone-kopia för under en femhundring med lite pruterfarenhet.

Idag ska jag träffa ytterligare personer som har stora kunskaper om IKT i Skolan i Asien, dvs IT i lärandet. Man inte kommit särskilt långt med IT i lärandet i praktisk mening, däremot har man i läroplaner och i teoretiska termer förberett för den nya tidens lärande. Datorer finns på skolorna men det är ont om exempel där alla lärare och elever har varsin dator med internetaccess. Visst finns det experiment och goda exempel på kollaborativt lärande där datorer ingår, som jag beskrev igår. Men några egentliga 1-1 installationer finns ännu inte, alltså projekt där man utrustat varje elev med en dator. Men det ska vara på gång påstås det och de flesta datortillverkare är hemlighetsfulla med hur långt man kommit. Viljan finns hos lärare och rektorer, men det finns en rad komplicerande omständigheter i Kina som gör det krångligare än i väst att sjösätta denna typ av projekt. Bland annat bestämmelser från staten.

To be continued...

Pensionerade lärare...

Idag har jag träffat två pensionerade lärare i Beijing (Peking). Herr och fru Fang och jag diskuterade utbildning, lärande och framtid i deras soffa drickandes grönt te. De båda lärarna bjöd öppet på 80 års samlade erfarenheter av undervisning vid det omtalade "Peking University", det kanske mest statusfyllda universitet i hela Kina. Beroende på hur man räknar och vem som räknar så hamnar Peking University bland de kanske 20 bästa universiteten i världen. Inte illa för ett föredetta helt slutet land. Hur man värderar universitet tänker jag inte ge mig in i här, det får andra sköta. Informationen är hämtad från Wikipedia.

Samtalet pågick flera timmar och eftersom en av dem inte förstod engelska så översattes allt som sas fram och tillbaka. Inte så ovanligt här i Kina eftersom engelska inte är särskilt utbrett, i synnerhet inte bland de äldre. Men fru Fang var som tur var lärare i just engelska så här gick det som smort. Efteråt var jag alldeles matt av alla intryck och allt diskuterande så i taxin tillbaka kändes det nästa som om huvudet snurrade av axlarna.

Jag fick många nya insikter i och kring det Kinesiska lärandet, familjens betydelse och baksidorna av en alltför hårt konkurrensbaserad skola. Jag tänker utveckla det mer vid ett senare tillfälle. Mycket av sådant jag tidigare snappat upp fick jag också mer bekräftelse på, vilket känns skönt. Bland annat att det finns en rörelse kring nya moderna sätt att undervisa i det Kinesiska utbildningssystemet. Inte helt utvecklade ännu men det känns helt klart att det finns de som knäckt koden för tex kollaborativt lärande. På Peking University och andra ställen experimenterar man fokuserat inom gruppinriktat lärande och man har till och med, som jag uppfattat det, satt ett eget namn på det hela, nämligen

"Team Spirit Learning".

Spännande val av perspektiv. Själva grundtanken är helt enkelt att skapa nära relationer till studenterna och omforma lärarens roll från att vara "lecturer" to "helper" eller typ "learning guide". Lärarna kallar sig TeamSpirits och är själva smörjmedlet och stimulansmekanismen för studenrnas lärprocesser.

Känns det igen? Sannolikt ja...

Även om det tar lång tid för det Kinesiska skolsystemet helt transformeras från "testkultur" till "lärandekultur" så har den resan i alla fall påbörjats. Ännu sin linda, men i den lindan har vi ju alla varit. Eller hur?