Timplanen, en black om foten....

Timplanedelegationen lämnade sitt betänkande till den regeringen 2005. Slutsatsen var att timplanen inte hör hemma i en mål och resultathävdande skola. Den hindrar utveckling av arbetsprocesser och ger mer negativa än positiva effekter. Bakgrunden vara att man givit 900 skolor under 5 år tillåtelse att arbeta utan timplan. Det betydde att skolorna själva kunde anpassa lärandet efter de ungas förutsättningar. Projektet beforskades och man kom fram till följande i den slutgiltiga rapporten:

- Ökad måluppfyllelse, dvs ökat lärande
- Förbättrad arbetstillfredsställelse för lärare och elever
- Ökat korrelation med den målstyrda läroplanen Lpo94
- Föräldrar blev också mer nöjda med skolan

"Försöksverksamheten har följts av ett flertal olika forskare. Resultaten visar att i de skolor som ingår i försöksverksamheten har det utvecklats olika sätt att använda tiden mer flexibelt. Det har skett en ökad målorientering, en konsekventare utvärdering och en positiv utveckling av arbetssätt som lett till ökat elevinflytande. Betygsresultaten har utvecklats mer positivt än i övriga skolor."
Helsingborgs Stads hemsida

Detta betyder att det i och med detta är empiriskt klarlagt att timplanen inte är förenlig med en målstyrd (målhävdande) skola och delegationen gav, med Skolverkets välsignelse, regeringen rådet att avskaffa timplanen eftersom den är ett hinder för skolans möjligheter till utveckling och förbättring. Regeringen vågade dock inte sätta ned foten den gången, man var rädd för konflikter. Regeringen vek sig helt enkelt för enskilda människors tycktande istället för empiriskt belagd kunskap. En trend som sitter i när det gäller nuvarande regering.

Ett hån mot skolans professionella och framförallt ett hån gentemot forskning och skolutveckling.

Min uppfattning är att timplanedelegationen hade helt rätt i att timplanen och målstyrning inte kan fungera tillsammans, och det är enkelt att förklara rent logiskt. Vi vet att individer tar olika lång tid på sig att lära för bestående kunskaper, detta eftersom vi alla har olika förutsättningar och olika erfarenheter. Några har lättare än andra inom vissa områden men svårare inom andra. Det är en del i vår komplexa mångfald. Detta är empiriskt belagt i forskningen om lärandet och inget särskilt kontroversiellt. Att då hävda att alla skall ha exakt lika många timmar, 6665, fördelade på 16 ämnen är direkt okunnigt och världsfrånvänt. I en sådan skola styr strukturen och timmarna mer än vad som sker kring lärandet. Man tar inte förtsta utgångspunkt i lärandet utan timplanen sätter istället gränser för vad man kan och inte kan göra i skolans namn. Inte behoven och förutsättningarna.

Timplanen är inte bara kontraproduktiv i en målstyrande skola utan den blir också på många håll en enkel en ursäkt för att inte förändra skolans pedagogiska arbetssätt och grundantaganden. Att förändra kostar initialt kraft och engagemang. Man skyller därför gärna på att man är så styrd av timplanen. Det blir en lätt väg ut ur komplicerade resonemang.


En del skolor i Sverige jobbar trots timplanen ämnesintegrerat och verklighetskopplat i projekt och teman där eleverna med olika förutsättningar kan jobba självständigt eller med mer stöd från läraren. Man utnyttjar det frirum som finns men som få vågar. Det är skolor med tydliga ideer om pedagogik och arbetssätt, också också med starka ledare. Ledare med visioner om den globala framtiden och vad unga behöver. Men de flesta fjättras i de arbetssätt och den kunskapssyn som passar med timplanens instrumentella syn på lärande. Alltså styr gamla strukturer och idéer som inte vilar på forskning och beprövad erfarenhet skolan och hur vi löser de utmaningar som nu tornar upp sig.

Jag förstår inte hur man kan stå upp för den typen av idéer?

Det är nu dax för politiken, forskningen och professionen att samlas runt idéer som ger oss en skola med fokus på lärprocesser.

Först då kan vi skapa en skola som bygger på motivation, lust och engagemang för lärande. Då kommer också det djupa lärandet.

Men framförallt ger det oss en skola som vilar på resultatet av forskning och beprövad erfarenhet istället för trender och enskilda personers tro och tyckanden.