Den skolpolitiska debatten 18/3

Över 180 rektorer, lärare och politiker och förvaltningschefer i både kommunal och fristående skola samlades den 18/3 för att diskutera det upprop som Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet, Hans-Åke Scherp, docent pedagogik vid Karlstads universitet och Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet startade i januari.

Debattledare var Sofia Strömberg som är rektor på Berghs School of Communication och jag själv. Vi försökte få en framåtsiktande diskussion men ändå med förankring i nuet. Inte så lätt alla gånger, och vi hann inte med alla de frågor vi hade som mål men dem spar vi till nästa gång.

Utbildningsutskottet var representerat av Gunilla Tjernberg (KD), Rossana Dinamarca (V), Sofia Larsen (C), Mats Pertoft (MP), Mats Gerdau (M), Christer Nylander (FP) och Marie Granlund (S).

Scherp inledda med att beskriva den forskning som anger vad som utmärker en skola en där djupinlärninbgen står i fokus. Att som pedagog och skolledare finna inre motivation och drivkraft hos eleven är i särklass bästa verktygen enligt den forskning som finns på området. Scherp hänvisade också flera gånger på den svängande debatten i England (se förra blogginlägget här) där 20 års nationella prov nu ifrågasätts av pedagoger, föräldrar och forskare. Man tenderar att lära för provet.

Min egen erfarenhet av Kina visar på detsamma. Kinerserna är världsbäst på att lära enligt förmedlande utbildningsprincip inför proven. Man lär inte för livet utan för provet. Det är detta som skapar ytlärande, snarare än inre insikter och kunskap på syntesnivå. Skolan utvecklas till att pedagogiskt didaktiskt just lära barnen inför tex de nationella provet och inte förbereda dem för vad som krävs i det samhälle de skall leva i. Där givetvis utantillkunskaper också har sin roll. det finns ingen motsats här.

"Det finns en risk med att se de nationella proven som enda sätt att mäta kunskap. Skolan tenderar nämligen då att fokusera på ytinlärning istället för att djupinlärning" uttryckte Scherp med en blinkning åt politiken.

Den efterföljande debatten startade i vilka lärandeperspektiv vi bör inta utifrån ett globalt perspektiv. vad krävs av skolan för att Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig på den globala marknaden. Vilka talanger eftersöks i det framtida samhället/arbetsmarknaden? Förhållandet mellan det hårda kunskaperna som är mätbara och hur vi kanske måste lära oss att värdera den inre djupinlärningen. Vad är en kvalitativ skola, hur vet vi vad vi behöver? Svåra frågor. Ännu svårare blev det när jag ställde frågan jag brukar ställa kring kreativitet och idéskapande, nämligen

"kan utskottets representanter förklara vad en idé består av?".

Inget direkt tydligt svar framkom naturligtvis, utan tvärtom det vanliga trevandet om att man behöver ditten och datten och vilka förutsättningar som krävs för en kreativ miljö. Men inte så mycket kring vad en idé faktiskt är. Och då blir det ju förstås svårt att som politiskt vald skapa politiska förutsättningar för hur dessa talanger utvecklas mer i skolan.

Sammantaget kan man säga att jag ändå förvånades över hur överens partierna ända är över vad som måste göras i skolan på det stora hela, även om de skiljer sig ideologiskt i detalj. Framförallt skiljer de sig kring HUR vägen bör stakas ut. Och det är ju den vägen vi alla söker, med ljus och lykta....är den vägen verklugen svart eller vit?

Det blev i alla fall en bra förmiddag på rektorsakademien tycker jag. Vetenskapen, politiken och professionen mötes för en gångs skull på samma arena. Alla förstod inte varandra på en gång men rollsökningsfasen är inledd. Det borgar för en fortsättning.

:)