.jpg)
Skolan måste ta pedagogiska hänsyn när den klassplacerar, det står i styrdokumenten och ytterst ansvarig är rektor. Inte lärare som debatten låter påskina i morgonsoffan. Det är ett av uppdragen som staten givit direkt till rektor, utan påverkan av tex kommun eller annan. Diskussionen kring att klassindela efter kön utgår antingen ifrån att det är skillnad på könen rent biologiskt ifråga om lärande eller att pojkar generellt av sociala utvecklingsskäl lär på annorlunda sätt än tjejer. Personligen tycker jag att diskussionen om klassindelning är intressant, men inte utifrån allmäna könsförutsättningar. Dels eftersom klassindelning på andra grunder än utifrån just lärandets förutsättningar för individen inte är särskilt smart och sen givetvis eftersom det finns en mängd mål i styrdokumenten som förutsätter könsintegrering.
Idag klassindelar vi efter ålder, trots att vi vet att spannet i mognad hos elever i en åk 7a spänner mellan 9 år och 17 år eller något liknande. Självklart ger de otroligt brokiga förutsättningar för pedagogen att handskas med. Vore det inte sundare att klassindela efter andra kriterier som ligger närmare själva förutsättningarna hos barnen att lära och utvecklas?
Kanske bör man diskutera detta i TV-soffan istället för kön?
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare
7 comments:
Det är förstås inte bara kön som kan vara av intresse när det gäller gruppindelning. Uppenbarligen så har kön något med framgång i skolan att göra - visar bl.a. Mats Björnsson i Kön och skolframgång
Tolkningar och perspektiv - en rapport som man kan hämta på Myndigheten för skolutvecklings webbplats.
Jo visst är det så att tjejer når fler och högre mål, faktiskt i samtliga ämnen, men frågan är ju om det är för könets skull eller för att vi förhåller oss annorlunda inför tjejer i den pedagogiska situationen. En hel del pekar mot det senare. Och är slutsatsen då att separera tjejer och killar från varandra är bästa lösningen? Jag kan förstå resonemanget till en del, men inte riktigt utifrån att det skulle vara positivt att ha pojk och flickgymnasier. För det vore väl det bästa i fall det nu är könet som fäller avgörande?
Det jag undrar lite över är om det finns någon forsknimng om gruppindelning helt efter barnens utvecklingsnivå och förutsättningar för lärande andra icke ålder och könsrelaterade kriterier?
:-)
Min dotter har till viss del fått individanpassade uppgifter i skolan. De började matten i sjuan med att göra ett mattetest och därefter beställde man böcker som exempel. Vi har varit mycket glada över det här, för det har känts som att hon fått utmaningar som matchat hennes nivå. I hennes fall så har hon legat lite före hela tiden. Hon började ett år för tidigt i grundskolan och hon räknade klar nians matte redan när hon gick åttans vårtermin.
Jag misstänker att det här individuella upplägget på hennes skola inte fungerade lika bra för de elever som hade inlärningssvårigheter och det är i så fall mycket tråkigt. Min grundinställning till hur man får barn att växa och trivas är att ge dem lagom stora utmaningar. De måste känna att de har en chans att klara av det, men det får inte vara för lätt. Det är också viktigt att haka på när barn blir nyfikna eller vill prova på något, att kunna ta fram något ur sitt ”kunskaps-skafferi”. Så länge barn lär sig av lust går hela kunskapsresan lätt.
Jag har aldrig någonsin behövt kolla om min dotter gjort sina läxor, hon har skött allting själv. Nu när hon går gymnasiet har några utmaningar blivit så pass krävande att hon efterfrågar våra synpunkter, men det är inte ofta.
Jag tror att mycket av barnens förmåga ligger i föräldrarnas förväntningar. En förälder som inte förväntar sig att barnet uppriktigt vill veta ”varför”, kommer inte heller att ge ett ”näringsrikt” svar. Det blir också fel om man ger svar på frågor innan barnen ens är intresserade av att ställa frågorna. Jag tror att barn rymmer en enorm potential om de bara blir bemötta på det steg de befinner sig på. Därför vore det en stor lättnad för många om man hade flytande skolstart från 5-7 år och sedan fick gå 9-10 år i grundskolan.
Men igen, det barn som är ”moget” just vad gäller de teoretiska skolämnena när de är 5 år, kanske behöver träna med på motorik – så det får aldrig bli fråga om att skolan ska bli någon uppfödning av MVG-broilers.
Fredrik, förstår faktiskt inte varför man också kunde titta på könsfrågan (som ju t.ex. Mats Björnsson gjorde i en rapport Myndigheten gett ut. Vet att det finns en annan rapport som Skolverket gett ut producerad av NCM som handlar just om olika former av gruppindelning i ämnet matte. Båda kan hittas via respektive myndighets webbplatser.
skall vara "varför man inte också kunde" förstås:-)
Peter: Klart man kan titta på det också och att det såklart INTE är ovidkommande, det tror jag du inser att jag är medveten om (?). MEN mitt resonemang bygger på att vi även måste titta på genom perspektiv, normen är ju idag endast ålder...vilket jag tycker är märkligt sett ur ett kognitivt lärande-perspektiv. Jag tror möjligen att jag kanske oroar mig en aning i överkant för en utveckling av den gamla idén om flick och pojkskola...som inte käns särskilt modernt eller samhällsanpassad på 2000-talet. Att gruppera efter pedagogiska förutsättningar är naturligtvis bäst. Låt pedagogen avgöra det! Med allt vad det innebär...
Åsa: jag tror du har rätt. En riktigt bra skola i min värld utgår utifrån det individuella perspektivet och hittar metoder för att tillgodose både de som har inlärningssvårigheter och de som behöver få stimulans för att lyckas nå högre mål. Det är det jag menar med att det inte bara är de som har svårt att lära som har behov av en stimulerande skola. Alla barn är "i behov av särskilt stöd"....för att nå målen...en del behöver stöd för att nå G nivå och andra MVG. Alla har behov !
:-)
Peter: titta genom andra perspektiv....menar jag såklart :-)
Post a Comment