Jag är just nu lite orolig för vart debatten om skolan håller på att ta vägen. I min värld, och i de flesta pedagogers värld, handlar skolan i stor utsträckning om att skapa motivation och engagemang hos eleven för själva lärandet och kunskapsinnehåll. Särskilt gäller detta med att hitta motivation de elever som har det lite tuffare inlärningsmässigt och socialt. Annars riskerar vi att vända dem ryggen och straffar dem som redan "straffats" i sina liv. Jag tänker tex på de ca 17% av de svenska eleverna som lever i familjekonstellationer med inslag av våld ellertotal avsaknad av vuxenrelationer. Detta är viktigt av rent sociala vuxenskäl men inte minst också för att vårt land har behov av alla medborgares kapacitet i den globala konkurrensen. Vi är bara 9 miljoner här i svedala, och det gör oss sårbara. Konkurrensen från låglöneländer gör att risken för varje dag ökar att lågkompetensyrken flyttar till bland annat Kina och Indien, där det idag finns dryga 2 miljarder människor som nus börjar bygga universitet i en rasande fart. En ingenjör kostar 57kr om dagen och en svensk typ 1500 kr/dag. För att stärka vår konkurrens framöver måste vi ta detta med skola på yttersta allvar och särskilt då kanske synen på kunskap, förståelse och förmåga att omsätta detta i praktiken som elev och kommande vuxen. Men det räcker förståss inte. Inte om vi skall kunna konkurrera på allvar och behålla vår välfärd och vårt kompetensförsprång, (om det finns något kvar?). Vi behöver utveckla våra medborgares kreativitet och idéskapande så att vi kan skapa nya bärande idéer i framtiden. Kom ihåg att alla sveriges flaggskepp som Volvo, Ericsson, IKEA etc startades i en annan tid och att det de senaste 30 åren inte startats några riktiga bolag i detta land, i alla fall inte som kan bära ansvaret i konkurrensen. Därför behöver vi kreativitet i skolan som uppmuntrar nytänkande och att "tänka utanför boxen". Inte för syftet att starta ett eller två nya Volvo utan framförallt för att starta 1000 tals mindre och unika konkurrenskraftiga verksamheter. Men också för att finna kreativa människor som kan brinna för att utveckla sjukvård, äldreomsorg och framförallt skolan än mer.
Därför är jag bekymrad över debatten om hårdare tag i skolan och synen på barn och ungdomar. En "hårdare tag" och "bestraffande skola" som vi hade i Sverige för länge sedan skapar inte jordmån för modiga, trygga, kreativa elever. Med auktoritärt ledarskap och bestraffningsmetoder kan man få folk att sitta still och hålla klaffen, det är sant att det fungerar men på bekostnad av vad? Uppfattningen hos de flesta forskare idag är att man INTE skapar ökat lärande, högre måluppfyllelse, modiga och kreativita ungdomar i skola med metoder från 1800 talet som tex kvarsittning, avstängning. Att tro det är ett rent felslut. Konsekvensen kan bli att frestelsen för osäkra skolor och pedagoger att använda makt före dialog kommer stagnera den positiva utveckling svensk skola är mitt uppe i, och som snarare uthålligt behöver stärkas.
Ambitionen att skapa studiero i förslagen är säkert bottnade i en god tanke men medlen alldeles fel och kontraproduktiva. Debatten vittnar om okunskap kring vad det är som orsakar "strulet" och hur man hanterar "struliga tonnisar" och vänder dessa mot positivitet. Kanske är syftet istället att skapa en enkel mätbar och "grund" skola med tysta rädda elever. Hämmade elever som är lättstyrda och som uppför sig och tänker likadant? Som svarar rätt på olika länders floder eller gamla kungar så att vi kan jämföra utbildningsstatistik med Finland? Ja om det är det man vill ha så är det nog rätt väg att gå. Men det rimmar ju lite illa med globaliseringsproblemet, och jobbskaparambitionen.
Utveckla istället skolan mot en konkret, effektiv, respektfull och stimulerande lärmiljö där individens särprägel efterfrågas i alla lägen och där eleverna får ett starkt självförtroende. En skola där lärarens professionalism och kunnande avgör vad som är bäst för elevens lärande. En skola med visioner! Det vinner vi på i längden.
Elevitera mera!
:-)
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare
11 comments:
Som du brukar skriva: yeah! That´s the spirit!
Håller med. Bra skrivet. Go get'em!
Självfallet är det så att skolan måste utvecklas på det sätt du uttryckte det i sista stycket, men för att den ska kunna göra det så krävs det mer ordning och reda i skolan.
Jag har själv en son i fjärde klass i Storvretsskolan i Botkyrka (kommunen där du själv varit rektor) och om det inte blir bättring snart (läs: lärarnas möjligheter att bringa ordning och reda), så kommer jag vara tvungen att byta skola för honom.
Helt enkelt för att jag inte kan låta honom tillhöra någon slags "förlorad generation" som inte får studiero och som därmed inte får möjlighet att ta in kunskap och möjlighet att utveckla sig utifrån sina förutsättningar därför att det finns elever som är stökiga och sabbar för alla, samtidigt som de vuxna ofta inte kan eller får "ta tag" i problemen.
En tänkvärd fråga blir då:
- ska skötsamma elever behöva flytta på sig för att de icke skötsamma tar för stort utrymme?
...enl. samma princip som i dagens skola där den som blir mobbad får flytta istället för att man flyttar på mobbaren.??
Way to go Fredrik! Det känns mer som att man fokuserar på symptomen snarare än orsaken till att de uppstår!
Jiba: Nej inget av det där är något som jag står för. Ingen skall med tvång från ena eller andra håll behöva flytta eller flyttas. Det finns tillräckliga möjligheter redan i dagens regelverk för att hantera denna fråga. Det jag efterlyser är ett ledarskap och en kompetens som utnyttjar befintligt regelverk så att skolan fungerar. Det finns också en annan viktig fråga när det gäller tyngre områden, en fråga som handlar om samhällets totala funktioner. Ibland och tyvärr ganska ofta finns inget eller bristande samarbete mellan socialtjänst, skola och andra samhällsfunktioner. Istället tvingas skolan improvisera inom kompetensområden den inte känner till eller har utbildning för. Kolla på Rinkebyskolans utmärkta sätt att arbeta med att integrera skola, socialtjänst och polis! De klarar det, i ett liknande område som ditt barns skolas, så det handlar tydligen mer om en kompetensfråga och vilket engagemang som finns hos samhällets olika funktioner än att öka befogenheter som det redan nu finns tillräckligt av. Sen har jag naturligtvis alldeles för lite insyn i ditt barns skola för att kunna uttala mig.
Generellt håller jag med dig, men erfarenheterna från min egen skolgång säger mig att piskan är ett minst lika nödvändigt inbstrument som moroten för att skapa engagemant hos eleverna. Jag skulle personligen ha behövt mer disciplin i mina skolor.
Fredrik! Du har också fel ibland. Frågan om hårdare tag eller samtal är ingen huvudfråga t ex. Större samarbet mellan skola, polis och socialtjänst är inte heller nödvändigtvis en framgångsväg. Det kan lika gärna vara tvärt om. Det har jag erfarit.
Huvudrågan är att hålla sammman skolan och inte låta den flyta isär i olika intresseskolor av friskoletyp. Nästa grundfråga är att samal den egna skolans lärare (och all personal) runt skolans pedagogiska program. Alla vuxna måste signalera samma sak. Då har man chans att lyckas. Drar man på en skola åt olika håll kantrar alltsamans.
Knut Lindelöf (avhoppad skolrektor)
www.lindelof.nu
Lars: :-) Det kanske beror på vad man lägger in begreppet piska? Om du menar krav och tydlighet håller jag med dig, rent generellt alltså :-)
Knut: Att jag ofta har fel precis som alla andra utgår jag ifrån :-) Det vore oerhört märkligt annars...
Hmmm...samarbete mellan skola och samhälle är givetvis endast bra i de fall det fungerar på ett bra sätt. Mirakelmedicener är det ont om. Berätta gärna mer om dina erfarenheter :-)
Att hålla samman skola och dess personal kring en gemensam idé är som jag ser det viktigt, oavsett driftsform. Dvs det spelar mindre roll om den drivs i kommunal eller fristående regi.
Jag menar både krav och tydlighet men även ett visst mått av skräck och bävan. Det var de skräckinjagande lärarna (som jag avskydde då) som fick mig att prestera bäst - inte de snälla kompistyperna som var populärast bland oss elever.
Generellt sett. =)
ja Lars :-)
Nu är du ju fullt medveten om att vi har en skola som har till uppgift att utgå från individen och sett utifrån det verkar du ju trivas mycket väl i hot och skräckvälde :-) Men saken är den att vi alla är olika och alla har kanske inte har den inre styrka som krävs för att leva i just skräck och bävan varje dag. Men vist förstår jag vad du menar.
=)
Hej.
Vill bara säga att jag är en "ny" besökare till bloggen och tycker generellt sett att bloggen är bra och är en inspirationskälla för mig då jag f.n. är fritidspolitiker (barn- och ungdomsnämnd).
När jag menar ordning och reda i klassrummet så menar jag att personalens roll i skolan måste stärkas jämfört med vad vi har på allt för många håll idag. Många människor i skolans värld upplever att de känner sig maktlösa och det är något vi måste ta på allvar. Skolan är en arbetsplats och de som jobbar där måste ha drägliga arbetsförhållanden. Och eleverna måste få förutsättningar att ta in kunskap och utveckla sig.
En komponent som kan bidra till det är att lyfta upp personalens status och faktiskt bli än tydligare om vem det faktiskt är som bestämmer i klassrummet. Om läraren blir mer trygg i sin roll med vetskapen att läraren "har" möjlighet att agera i olika situationer så kommer han/hon inte alltid utnyttja det, utan jag tror att han/hon kommer känna en trygghet i sin yrkesroll och därmed skapa en bättre tillvaro både för sig själv och då även för sina elever. Eleverna kommer märka att läraren faktiskt "kan" ta mobilen eller förvisa eleven ut från klassrummet. Det är bra för de skötsamma eleverna och den som blir av med sin mobil för en vecka eller så, kanske lär sig en liten läxa och gör förhoppningsvis inte om det.
Man kan skriva hur mycket som helst om detta, men jag tackar för att jag fått möjlighet att skriva några kommentarer och att jag fått svar. Och tack för en bra blogg!
Jimmy Baker (m) Botkyrka
Post a Comment