Wednesday, September 20, 2006

Externfinasierade projekt verkningslösa!

Sedan 2002 har jag drivit tesen om att externt finansierade projekt med pengar utanför den egna skolans budget alltid dör efter projektidens slut. Flera artiklar i dagarna beskriver slutsatser dragna av Handelshögskolan i Göteborg som bekräftar detta. Man menar tex att de 1,8 miljarder staten satsade i ITis projektet inte ledde till något alls långsiktigt.

- De stora IT-satsningarna har inte påverkat skolan i någon högre grad. Mötet mellan skola och IT kommer däremot säkert att få genomgripande konsekvenser på lite längre sikt. Men i det perspektivet har de här satsningarna nog ingen betydelse.
Östen Ohlsson, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg.

Omvänt betyder det att om utveckling skall få fäste måste de ske med hjälp av medel befintlig budget. Förmodligen är det så eftersom engagemanget för egna pengar är större än andras. Det var därför vi valde att hitta pengar i vår egen budget då vi utvecklade saker på min gamla skola Broängen. Utveckling tar tid och varje år måste medel avsättas för att utveckling skall kunna fortsätta. Då tar inte möjligheterna slut vid projektets slut...projektet tar helt enkelt inte slut.

Det betyder att en del skolledare och lärare, mot bättre vetenskapligt vetande, måste fundera på hur de skall göra med inställningen de har "att ingen utveckling kan ske utan externt tillförda pengar".

Artikel 1
Artikel 2

Fler bloggar om:

9 comments:

Cecilia said...

Jag blev inte heller helt överraskad när jag läste att projekt som drivs med externa pengar alltid dör ut när projektet är slut. Problemet är vad man gör åt det. På min skola ligger vi 4 miljoner back och har nu efter drygt nio månader in på budgetåret fått inköpsstopp - alltså inte ens en packe skrivböcker får köpas in till eleverna. Det här är otroligt stressande för alla som arbetar på skolan och det sista vi gör nu är att kläcka käcka idéer till utvecklingsprojekt. Just nu handlar det om att hålla näsan över vattnet. Datorer ska vi inte ens prata om: vi har 15 datorer, varav minst tre är trasiga, till våra 700 elever. Vi lärare har två datorer till våra tio medlemmar i arbetslaget. Och det är nog ingen som tror att det finns något större utrymme för löneförhöjningar i nästa års budget.

Vad jag vill säga är: hur ska skolutveckling överhuvudtaget kunna ske, när det ser ut så här i dagens grundskola, om man inte får externa pengar? Var ska mina skolledare spara in pengar till skolutveckling? Hur gjorde du/ni på Broängen?

Mvh Cecilia

Fredrik Jeppesen said...

Lösningen på ekonomiska problem är aldrig köpstopp och skära i kostnader. Möjligen kan det stoppa blödningen en smula, men rent ekonomitekniskt löser det inget. Man blöder och lider. Det skapar ingen livskraft. Det vi gjorde var att dels verkligen se till att skolledning och all personal fick klart för sig hur ekonomi fungerar och att vi gemensamt var tvugna att komma fram till långsiktiga åtgärder som gav oss mer intäkter. Enkelt uttryckt handlar det om att förändra skolans rykte (varumärke) och parallellt med det förändra i kultur, organisation, arbetsmetoder etc. Poängen är att signalera till omvärlden om att skolan verkligen kommer bli bättre på de punkter som givit det dåliga ryktet. Ganska fort återvände eleverna till skolan och med dem intäkterna (elevpengen). På detta sätt hamnade vi en positiv spiral som hela tiden gav oss mer resurser att lägga på kompetensutveckling, pedagogisk utveckling och bland annat IT för kommunikation. Hoppet tändes och livskraften återkom. Saknas det 4 milj som du pratar om är ni i en liknande situation som vi var i och behöver ha in fler elever. Om det beror på att ni tappat elever vet jag ju inte. Kanske kan man åtgärda det på enklare sätt, kanske är ekonomiarbetet och prioriteringarna fel?

Fredrik Jeppesen said...

Skall vara: Lösningen på ekonomiska problem är OFTAST aldrig köpstopp och skära i kostnader.

Bengt said...

Fredrik: Jag har en tanke. Skolutveckling skulle leda en vidareutbildning av lärarna på distans. Där lärarna själva får bli elever och använda datorn som ett verktyg.

Skolutvecklings nuvarande sätt att arbeta är att tro IT i skolan ska pluppa upp av sig själv. Cecilias beskrivning vilken inte är någon ovanlig beskrivning visar tydligt var kommunerna dra in på.

PIM, http://www.pim.skolutveckling.se/, är en utmärkt tjänst men TOTALT verkningslöst om ingen använder den.

Jag tror precis som du att utveckling måste ske ur budgeten. Korta projekt är värdelösa om de inte har en förlängning. Jag tror inte på projekt för att föra in IT i skolan.

Anonymous said...

Wow!

Dessa slutsatser bekräftar det vi påtalar i alla möten med svenska skolor. Det är ingen slump av samtliga skolor vi har som kunder som satsar på en dator till varje elev finansierar satsningen med skolpengen/driftbudgeten och inte ser pengarna som går till datorer som teknikinvesteringar.

Dessutom behöver det ju inte bli så dyrt. 300 kr per elev och månad för en bärbar dator inkl programvaror, support, försäkringar etc är ju vad det handlar om idag (givet att man väljer 'rätt' plattform). :-)

Hoppas att Östen Ohlssons slutsatser kommer nå ut i media/forum för skolledare på bred front.

Ove Lidström, Apple

Peter Karlberg said...

Nu är väl underlaget för Östens slutsatser lite svagt men jag tror ändå han har rätt. När Bengt adresserar Skolutveckling antar jag att det är oss på MSU (myndigheten för skolutveckling) han avser. Hos oss tror ingen att saker och ting bara ploppar upp. Våra aktiviteter bygger hela tiden på att kunna ge stöd till de som efterfrågar det. PIM är nog ett rätt bra exempel. Det är ett erbjudande - i första hand riktat till kommunen - om att kunna erbjuda fortbildning till sina lärare- Hela upplägget förutsätter ett stort lokalt engagemang och de resurser vi tillför begränsas i princip just till att tillhandahålla själva innehållet i fortbildningen. Varje skola/kommun kan alltså själva driva detta.

Utgående från Östens resonemang torde ju vårt nuvarande sätt att arbeta vara helt riktigt. Vi ger inga pengar till lokala projekt som kan utgöra alibi för att man inte lokalt bedriver verklig skolutveckling. Däremot finns det utöver PIM en mängd resurser på t.ex. skoldatanätet att använda i sin utveckling. Därutöver arbetar vi mer långsiktigt med att stödja användandet av standarder - öppna internationella sådana - inom utbildningssektorn vilket kommer att göra en mer resurser tillgängliga för skolan.

Fredrik Jeppesen said...

Jag kopplar inte resonemanget som kritik av MSU, inte ett ögonblick. MSU behövs ännu mer för att stimulera utveckling.

Bengt said...

Peter: Jag formulerade nog fel. Det är inte ni på Skolutveckling som anser det utan snarare politikerna. Jag har själv hört Baylan säga att han inte förstår varför goda exempel inte smittar av sig. Det är de som verkar tro att IT i skolan ska ploppa upp av sig själv.

Håller med om att MSU gör ett bra arbete precis som jag gav exempel på i PIM, men det verkar inte göra någon verkan eftersom undersökningar visar att IT inte används i skolan. Trots era goda intentioner och utmärkta verktyg så är det verkningslöst i skolorna.

Det handlar nog mycket om att lärarna inte har tillräcklig kunskap om hur de ska använda IT i undervisningen. Varför inte erbjuda fortbildningskurser på distans? Då får lärarna själva få erfarenhet av att använda IT som ett verktyg...

Fredrik: Det var inte meningen att kritisera MSU. Jag formulerade mig litet fel.

Åsa Mitt i Världen said...

Hej! Jag hittade just den här bloggen som verkar mycket spännande. Jag jobbar inte med skola, men hamnar en del i landsbygdutveckling på Gotland. Jag ser massor av projekt startas runt omkring mig och har också själv varit både projektcoach och projektledare.

Min slutsats är också att det inte fungerar med externa bidrag. I de fall jag sett därför att bidragsgivarna ställer konstiga och ofta dubbelriktade, motstridiga krav. Ofta pratar man om att de bara ska bevilja pengar till projekt som har ekonomisk bärighet efter projekttiden – men när jag väl sydde ihop ett projekt som hade verkligt bra förutsättningar att fungera så, ja då drog man öronen åt sig och blev rädda att projektet kunde gynna ett visst företag. Det företaget som alltså hade den övergripande och sammanhållande funktionen.

Jag kommer i fortsättningen att hålla mig långt borta från bidragsfinansierade projekt. Däremot tror jag mycket på projekt där man är ett par intressenter som går in och satsar lika av tid och pengar. Intressenter som båda har något att vinna på ett bra resultat.