Det är inte bristen på idéer som är utmaningen...

Jag läste ett blogginlägg häromdagen som handlade om innovationsprocesser, eller snarare det faktum att många organisationer påstår att de behöver rekrytera fler medarbetare för att få tillgång till fler och bättre idéer. Man tänker väl att man är alltför idélös i en tid som kräver nytänkande.

Men saken är ju den att det i allmänhet inte är det som är problemet, alltså bristen på idéer. Vi människor får mängder av idéer hela tiden, det är liksom lite det vi har hjärnan till.

Problemet är att vi inte lärt oss känna igen de goda idéer som redan finns

Vi är inte tillräckligt tränade att fånga våra medarbetares innovativa tankar och vår kunskapskultur i kombination med hierarkisk chefskultur motverkar den innovativa drivkraften.

Faktum är att människan är skapt för utmaningar och för problemlösning och människan tycks också vara nyfiken till sin natur, ja de allra flesta av oss i alla fall. Men vi har hamnat i en kontext där andra värdeparametrar är viktigare, tex att det viktigare VEM som fick idén först än hur själva idén kom till.

Jag ska ta ett exempel. Under ganska lång tid har jag iakttagit att det finns en hel del människor som ofta kommenterar andras idéer med "ja det där har jag redan tänkt" eller "precis så som jag tänkt störa själv". Det finns förvisso en bekräftelse inbyggd i det där, men lika ofta blir min känsla att det handlar om egen besvikelse över ens egen bristande förmåga att realisera sina idéer än glädje över andras idéer. Min poäng här är att det viktigaste är att se den goda idén men framförallt att se möjligheterna med den och realisera den. Idéerna finns hos alla, det handlar om att kanalisera dem.

Ett annat exempel är förstås det som den här artikeln tar upp, som bygger på en studie av Wharton’s Jennifer Mueller,  nämligen att osäkerheten som skapas i hierarkiska organisationer skapar beteenden som "kills creativity". Medarbetare och mellanschefer (inte minst) vill inte riskera att misslyckas och därför omedvetet och medvetet stoppar bra idéförslag. Det handlar alltså om att skapa en klimat för att fånga upp och föra fram goda idéer som redan finns.


Att sätta idéer i rörelse, och att GÖRA

Om man har som strategi att rekrytera in fler människor i syfte att få in fler idéer samtidigt som man inte har strukturer och processer att realisera dem känns därför som en dålig idé. Jag skulle dessutom tro att de som rekryteras in i det syftet snabbt upptäcker att klimatet för idéer trots allt inte var så gynnsamt, och då slutar de relativt snabbt. Särskilt om vi talar om unga människor som är rent mer lättrörliga på arbetsmarknaden.

En organisation som värdesätter idéer skapar, genom sitt ledarskap, processer och strukturer som låter de riktigt bra idéerna komma till verklighet. Något vi alla måste öva mer på tror jag.