Mat i skolan...smaskigt !

Jag har en längre tid funderat över detta med maten i skolan. Skolmat är nämligen ett nedprioriterat område, i alla fall om man ser till diskussionen om hur mycket resurser som läggs på mat. I en vanlig stad i Sverige, som typ Avesta i södra Dalarna, lägger man 5490 kr per år och elev. Det betyder att en måltid kostar ca 6,40 kr att laga och sleva fram. Har du prövat att laga något spännande och inspirerande för sex spänn? För skolmat ska väl också inspirera eller?

Jag brukar inte vara den som anger resurser som huvudorsaken till att kvalitetsarbetet haltar, men trots "argument" som fungerande stordrift så känns dryga 6 spänn som ett skämt om man siktar på en näringsriktig och varierad och spännande kost. För den ska väl också vara spännande?

I många kommuner har det tyvärr blivit norm att skolmat inte ska få kosta, helst inget alls känns det som. På exempelskolan i Avesta menar man på fullaste allvar att man klarar sig på tilldelade resurser på grund av att alla elever inte äter. Annars skulle det inte gå. Jag har hört liknande resonameng i Stockholm, Malmö, Göteborg, Linköping, Halmstad, Kiruna etc. Men att fler resonerar lika illa gör inte sakfrågan mer legitim eller självklar. Tvärt om.

"Hmmm...hur resonerar de egentligen", undrar jag? "Skulle samma resonemang duga för matematik?"

"Vi klarar resurstilldelningen i matteundervisningen på grund av att alla elever inte deltar, som tur är"

Det håller givetvis inte några längre sträckor som försklaringsmodell, istället så skulle det ta hus i helvete i den politiska nämnden och handlingsplaner skulle omdelebart födas. Skolans uppdrag måste nämligen vårdas, kontrolleras och utvecklas.

Men skolan omfattas även ett uppdrag att öka och befästa elevers kunskaper och attityder till hur man tänker och käkar mat på ett någorlunda vettigt sätt. Vi vill ju alla ha fungerande människor som mår bra runt om oss eller? Jodå det vill vi. Vi vill att unga ska må bra och inte bli feta som amerikaner. Fetman har tydligen mer än fördubblats på 25 år, från 15% 1978 till 32% 2003. Det kan ju ha med den allmänna synen på mat att göra menar jag.

Debatten om ungas ätande förläggs dock istället oftast till de mer grumliga vattnen för att den riktiga diskussionen inte skall få nämnvärd fart. Jag menar diskussionen om huruvida vi vuxna faktiskt tar ansvar på riktigt för våra ungas ätande. Enkla diskussioner fungerar alltid bäst i dessa syften, det har ju inte minst Jan Björklund lärt oss de senaste åren. Vi diskuterar tex hellre att förbjuda kexchoklad i caféet än att lyfta elevmaten och skolmatsalsmiljön. Kexchokladdiskussionen duger nämligen alldeles tillräckligt gott som samvetsdödare för de allra flesta vuxna, så de slipper fundera över vad som verklige sker i elevmatsalen eller att maten vi får speglar just precis sex spänn. Vad kostar tex maten för våra fängelsekunder? Eller vad kostar föresten din lunch, du som läser? Ja inte sex ynka kronor i alla fall. Om du inte jobbar i skolan alltså, och då betalar du dessutom 50-60 kronor för den. Snacka om vilka feta fina marginaler skolmatsrestauranger har på sina lärare. Varför inte bygga ut alla skolmatsalarna och sälja lunch till hela samhället? Grym affärsidé....

Om mer energi läggs på en seriös debatt om svensk skolas matuppdrag och vision runt hälsa så skulle vi antagligen få en mer positiv utveckling för ungas mathållning. Och kanske mer välmående barn och ungdomar, inte minst....

Det borde få vara "smaskigt" med mat i skolan !

Ps. Det ska påpekas att det också finns många skolor som lyckas fantastiskt med sitt uppdrag. Detta inlägg spetsar till saker och ting för att peka på orimligheter i hur samhället tänker i en viktig fråga. Syftet är inte att dänga till skolmåltidspersonal i allmänhet. Ds.