Ung kille med hjärtat på rätt ställe....

Idag har jag pratat med Charlie Hansson. Charlie är en 26-årig entreprenör med ett stort socialt engagemang. Sociala entreprenörer som drivs av annat än bara pengar är något som kommer komma oss alla till gagn framöver. Givetvis måste företagare på ett eller annat sätt också drivas av dra in pengar men de födda efter 1980 har på många sätt även andra positiva och intressanta drivkrafter, det finns inga motsattsförhållanden här som en del vulgokapitalister från forntiden tycks tro. Det gäller bara att vaket söka efter deras talanger och drivkrafter.

Vi går nu in i en global konkurrensfas där andra kriterier än de vi vant oss vid kommer påverka framgång och motgång både för enskilda företag och faktiskt även för enskilda länder och världsdelar. Kunskap och kompetens är redan nu en handelsvara och snart även kreativitet och idéskapande. Följ gärna bröderna Häréns budskap också.

Här finns en spännande intervju från TV4 med Charlie Hansson.

Jag ska träffa honom på lunch och diskutera samarbete mellan Chas (hans bolag) och oss på Rektorsakademien, det skall bli otroligt intressant. Förhoppningsvis får ni träffa honom på våra nätverksträffar i Stockholm, Göteborg och Helsingborg/Malmö.

Talarforum

Härmed kan jag meddela att jag håller på att byta talarbyrå för mina föredrag, dvs det företag som representerar mig och skaffar mig talaruppdrag. Den talarbyrå jag tidigare var engagerad genom var RealityClub men den gick tyvärr i konkurs. Min nya talarförmedlare blir Talarforum.

I första hand handlar det om att Talarforum skall hjälpa mig att nå ut till fler företag och på sätt öka kunskapen om hur viktig svensk skola är för dem. De flesta ute i näringslivet tror att den bästa skolan är den som de själva gick i, de är sin egen historia närmast. Men som ni alla vet så är det på många sätt ett helt annat samhälle idag än för bara 20 år sedan och rimligen behöver vi en skola som skapar och stimulerar andra talanger, kunskaper/kompetenser och inte enbart de som gällde på 60-talet eller ännu längre tillbaks i tiden.

Det är tankar som dessa som de ska hjälpa mig att föra ut i arbetslivet. Det känns väldigt skönt, för Talarforum är ett riktigt seriöst och kompetent företag.

Den 15 april på morgonen kvart över åtta skall jag hålla ett 45 minuters frukostföredrag hos dem. Ni som jobbar på ett företag med frågor runt kompetensutveckling eller events av olika slag och som skulle vilja ha ett provsmak hos Talarforum kan anmäla ert intresse att bli inbjuden här.

En fråga....

Idag hörde jag Linda Lampenius på TV4 morgon som talade om att hon vuxit upp med hårda krav och inga som helst förlustelser, hon hade till och med aldrig haft sommarlov. Hon talade också om en fiol-lärare som "körde" med henne och drillade henne mycket hårt. Linda är idag en mycket duktig violinist som älskar sitt instrument. Men nu kommer det riktigt intressanta. När hon på frågan om hon skulle kunna tänka sig att köra lika hårt med sina barn så säger hon att hon inte skulle det, för det måste vara roligt (för att man skall må bra och lära sig). Hon menar att man kan bli duktig genom drill och att bli pushad, men man anar också att hon menar att man blir bättre om man mår bra och har roligt. Så hon sa, lite skämtsamt, att hon skulle vara med på barnens lektioner, träningar etc och skälla på den som är elak mot barnen...

Men min tanke blev faktiskt en annan och det handlar mest om detta med kul. Varför är kul ett så laddat ord? Om man pratar med Carolina Klüft skulle hon säkert säga att man blir världens bästa sjukampare om man har kul på träningen. Alla band jag spelat i som ung och som lät bäst var de band där vi hade som roligast när vi spelade. De flesta forskare som lyckats med något stort säger alla att man måste tycka det är roligt för att kunna lyckas. De som trivs med sina arbeten tycker nog allihop att de har kul på jobbet.

Men varför har vi inställningen om skola att det inte behöver vara roligt för att man skall lära sig?

Är inte detta ett mysterium? Behöver man inte tycka att det är roligt att lära sig avancerad matte och för att bli riktigt kunnig matematiker? Hade Carolina Klüft blivit världens bästa sjukampare om hon tyckt det där med träning var "gööööörtråkigt"? När lär du bäst? När du har ont i magen och blir pressad att göra saker du inte förstår varför du måste göra? Knappast, för du är vuxen. Eller ja kanske, för att du är just vuxen och har gett upp i din bitterhet? hahaha.... Men om du var 14 år och hormonerna är i världskrig då? Då kanske lösningen är att få höra:

"nej men allt kan väl inte vara kul heller? Hur skulle det se ut?"

Ja hur skulle det se ut? Helt fantastiskt skulle jag tro.

Vad tror du?

Rapport om att lärare inte kan kommunicera målen....

Enligt en rapport så har 2 tredjedelar av lärarna i svensk skola brister i sin förmåga att kommunicera lärandemålen för eleverna.

"-Det är en rättighet för föräldrar och elever att både få känna till och förstå vilka målen är och hur de bedöms, säger Mats Rosenkvist på företaget Infomentor, som sammanställt Skolverkets inspektioner."
Sveriges Televisions hemsida 2008-02-21

Grundproblematiken känner alla med insyn i skolan rätt väl till, dvs att vid införande av den målstyrda skolan och lämnandet av den regelstyrda så brydde man sig inte om att från statens sida kompetensutveckla lärarna.

Man struntade helt enkelt i detta med utbildning av lärarna, vilket är ett av de största misstagen genom tiderna i svensk skolpolitik.

Så det vi ser idag är en eftersläpning av illa skött implementering av ett nytt skolsystem i början av 90-talet och en därpå efterföljande skygglappsstrategi. Skolpolitiken underskattade skolkulturens kraft (i väggarna) att hålla sig kvar i den normalfördelade gamla skolan, i det relativa betygsystemet, där betygen fördelades efter normalfördelningskurvan. För i den skolan behövde nämligen eleverna inte vara på det klara med målen. I den skolan skulle nu en viss ju en viss del av eleverna slås ut. Det låg i systemets karaktär att skilja agnarena från vetet så att säga.

Nu är det så att debatten går mot att ändra i målen, dvs styra upp och konkretisera.
Visst kan det vara bra och förenkla och förtydliga men samtidigt så borde debatten också handla om att verkligen ge lärarna det stöd de behöver för att förstå vad en målstyrd skola är och hur det fungerar kopplat till val av arbets- och lärmetoder.

Realtid, kunskap och konkurrens....

För några veckor sedan följde en journalist från nät-tidningen Realtid med på ett av mina föredrag. Här återfinns artikeln:

"Sverige ska inte satsa på kunskap"
Realtid 2008-11-02

Rubriken blev ju uppseendeväckande och kanske inte helt överensstämmande med verkligheten men den manar ju i alla fall till läsning. Kunskap, kreativitet och idéskapande ihop är ju den melodi som jag tror passar framtidens globala konkurrens på arbetsmarknaden. På tal om melodier ja...(s.k radioövergång)....

...så hade vi i lokalen på Sveavägen en skylt med omslaget på "Nu skall vi sjunga"-boken, ni vet den där gamla sångboken som passerat de flesta. Den är gräslig tycker jag och jag berättade för journalisten att vi kanske ska ta och plocka ut den ur lokalerna eftersom den inte signalerar en särskilt helt okey värdegrund. En dag satt våra rektorer på en rast under en utbildning och nynnade roat på en sång ur boken med texten:

I niggerland händer ibland att man ibland får se vid nilens svarta strand herr krokodil, fru krokodil och lilla krokodilen lelle man...solen den skiner på negerlandet ner...gamla negerdoktorn pillerman....

...eller kanske "Kungens lilla piga"....aaaaahhhhhh !!!!

Dessutom hotar man små barn med polisen i en annan av sångerna, kanske något för Janne Björklund att nynna på i utbildningsutskottet. Se Dagens Nyheter.

Hur som helst så känner jag att texter av de slagen som återfinns i just den här sångboken kanske inte speglar de värden vi sätter främst i en modern skola. Och därför kanske den heller inte hör hemma ens som konst i en lokal där man utbildar rektorer. Sen kan boken tillhöra kulturarvet, men det är en helt annan femma. Jag berättade i alla fall detta för journalisten som nån slags ursäktande förklaring och att vi allvarligt funderar på att ta bort tavlan ur lokalen.

Men journalisten från nät-tidningen Realtid tyckte det var hemskt roligt antagligen och lurade till sig en bild med bokens omslag i bakgrunden. Humor :-) ha ha ha

Programmet Skolfront :-)

Såg precis Skolfront på Svt med nya programledarna Natanael Karlsson och Filip Struwe. Jag vet inte varför men programmet känndes fräschare på nåt sätt. Ska bli intressant att följa programmet framöver. Filip Struwe träffade jag på under andra halvan av 90-talet under Internets framväxande. Som journalist bevakade han på uppdrag av diverse tidningar och TV kanaler nätet och den nya teknikens betydelse för samhällsutvecklingen. Vore skoj om han och redaktionen tog en rejäl titt i det nya lärandets värld.

Titta på Skolfront torsdagar 19.30 på Svt 2.

Plötsligt är det alltså två program om svensk skola per vecka i Svt. Inte illa pinkat...
Kanske skulle också TV4 och TV3 passa på att haka på och lyfta skolan mot högre höjder?

Polis, skolk och hundpratare....

Ungdomar som totalskolkar visar med hela sitt väsen att de inte trivs och inte vill vara med. De pallar inte! Ofta för att de mår riktigt dåligt. Och därför bör de naturligtvis bestraffas med hjälp ett av statens tuffaste tvångsverktyg:

"hämtas av Polis"

(läs mer på Aftonbladet)

I min värld handlar det naturligtvis om helt vanlig populistisk skolpolitik och inte så särskilt mycket om en klok analys av hur man hjälper dessa ungdomar och deras kompisar. Kompisarna som kanske ströskolkar då och då och ju antagligen ska känna pressen att om man är frånvarande så kommer polisen och plockar en. Alla skall tydligen känna att frånvaro är att likna vid grov kriminalitet. Har vi hört det förr?

Är det verkligen detta som svensk skolsystem skall ägna sig åt? Var det inte lärande, motivation, engagemang och så vidare?

Detta ett tydligt exempel på behovet av utbildning i kreativt tänkande hos målgruppen skolpolitiker. Alltså hur man skapar nya idéer som löser knutarna och inte bara flyttar dom längs med snöret....

Det känns helt enkelt som behaviorismen härskar istället för humanismen som står i fokus i läroplanen. Pavlovs hundar har väl aldrig skällt så mycket som just nu. Kan inte killen i TV-programmet "Mannen som talar med hundar" göra en insats här nu en gång för alla....?

Engagemang, första ordet i Strix och Svt:s nya serie om skolan...

Det inledande programmet stärkte mig i min redan innan stora förståelse för ett oerhört viktigt ord i pedagogiska lärsammanhang:

"Engagemang"

Smaka på ordet va? .....engagemang ! ENGAGEMANG!

Viktigt härligt ord...eller hur? Och hur skapar man engagemang som är dubbelriktat? För alla lärare är ju engagerade, eller hur? Men kanske inte alla elever. Så hur gjorde pedagogerna? Dum fråga? Alla initierade, kunniga och på ett eller annat sätt framgångsrika lärare vet ju svaret. Men låt oss enas om att det finns en del lärare som behöver upplysas och kanske ta efter en del av magin som presenteras i programmet.

Grunden i vad som hände i första programmet handlade uteslutande om att bygga relationer. Alla pedagogerna och framförallt eleverna ville verkligen ge det en chans och de hade alla olika strategier för detta.

Både pedagog och tonåring behöver innebörden av engagemang i någon form för att gemensamt hitta stigen mot "lusten för lärande". Den som har ansvaret för att de finner rätt på stigen är pedagogen. Och den viktigaste aktiviteten i detta är relationsbyggandet. Och det första programmet visar att pedagoger och ungdomar verkligen ville bygga relationer. Det gjorde mig glad.

Nu återstår det att se vad som händer? Räcker det, eller kommer något att saknas.

Jag saknar för egen del en koppling mellan skolan och ungdomars kulturbas och kulturyttringar. Det känns redan nu som att metoderna som nyttjas riskeras höra till den mer traditionella sidan av skolans kultur. Vad som kommer härefter återstår att se....
När tex en av lärarna lyssnar på en elevs musik i hörluren och plötsligt säger "häftigt" så känns det inte riktigt trovärdigt. Man ser att hon inte alls gillar musiken som strömmar ut, ändå försöker hon visa upp en bild av det. Vi måste intressera oss för ungdomar på allvar. Man kan inte lura dem. Och kraften som finns i detta är obegränsad.

Jag saknar naturligtvis också "den nya lärandet", var fanns de nya medierna? Var fanns den del som rör ungdomars naturliga kommunicerande? Internet? Varför är inte lärarna i programmet bevandrade i de nya mediernas berättandekraft? Behövs det inte? Varför finns inte en endaste sekvens av det nya lärandet i första avsnittet? För att det inte kommer finnas i de andra heller? För att elever inte behöver guidas eller ens läras att använda de digitala hjälpmedlena på andra sätt än de egna uppfunna? För att de själva skall lära sig källgranska? För att det förhärskande och seriösa i skola och lärande är skriven text? För att film som presentations- och berättarform inte hör hemma i pedagogiska sammanhang trots att film faktiskt är ett minst lika viktigt och naturligt sätt att ta till sig information i ungdomars vardag som just text? Jag saknar hur som helst detta perspektiv hos pedagogerna. Det räcker inte med bara engagemang, det krävs anpassning till det moderna samhället också....

En del av kritiken mot programmet har varit att klassen inte är en av sveriges sämsta klasser. Och visst finns en poäng här, om man väljer att jämföra äpplen med päron och älgar. Men vad jag förstod så hade man använt Skolverkets SALSA som mät- och jämförelseverktyg, dvs det mätvärde på en skola som kompletterar meritvärdet, som ju är det faktiska betygsresultatet omräknat i poäng. Mritvärdet anger vilken skola och kommun som får högst betyg, inte nödvändigtvis vilken skola som efter förutsättningarna gör det bästa jobbet. Men SALSA tar även hänsyn till de socioekonomiska förutsättningarna som demografiskt finns i det område där eleverna bor. Dvs man räknar in bland annat föräldrars utbildningsnivå, ekonomiska nivå, andel invandrare etc. Detta eftersom man vet att social bakgrund spelar roll för lärandet. Så SALSA ger oss alltså en möjlighet att se hur en skolas personal lyckas utifrån förutsättningarna. Tillsammans med meritvärdet ger SALSA en bredare och mer rättvisande bild av situationen i svensk skola än att enbart fokusera på betyg och meritvärde. Lite trixit blir det när man överför det till en enskild klass men man skall se programmets valda skola utifrån ovan förda resonemang. Den sociala omgivningen påverkar elevernas förutsättningar att lära, inte bara lärarna och skolans lokaler. Hur gärna vi än vill att det ska vara så.

Jag skall naturligtvis följa varje program.

:-)

Nätverksträff: Mentorskap, Könsroller och Kanelbullar

Det blev en spännande nätverkträff igår på Berns i Stockholm. 200 besökare kom för att mingla och lyssna till inspirerande talare. Hugo från Mentor Sverige öppnade kort med information om deras projekt med att stötta unga på glid genom att koppla ihop dem med en vuxen mentor. Bra initiativ.

Leena Wikmalm var näste talare och hon ångade på friskt med en övning som kändes mycket bra. Den gick ut på att träna sig i att bli en bättre lyssnare. Hennes ämne var annars inriktat på ledarskapet när det "det blåser på toppen". Och hennes huvudbudskap var väl egentligen att det är bra att som ledare ha en mentorskolega att luta sig mot och bolla ideer och tankar med när det börjar blåsa upp till storm. Hon liknade det vid ett vidskydd. Men jag skulle nog vilja utveckla det en smula och säga som Mao Tse Tung att:

" När förändringens vindar blåser bygger en del vindskydd medan andra bygger väderkvarnar "

Men jag förstår hur Leena Wikmalm tänker. Det är många gånger ensamt och tufft att vara ledare. Jag vet att det är en gammal klyscha och man kan ju alltid välja att sluta, men inte desto mindre riktig. Det är också ensamt ibland att vara medarbetare...

Sara Damber klev sen upp och var fantastiskt rolig att lyssna på. Provocerade bra och hade en personlig inlevelse och ingång, klyfteändes helt igenom äkta. Hon gasade på med egenupplevda exempel alla kände igen och som lyfte frågan om hur det är att vara ung kvinna och ledare i en mansdominerad värld. Tål att tänkas på, verkligen! Hennes ämne om att vara just ung kvinnlig ledare upprör förmodligen en del som tröttnat på den feministiska debatten men det spelar ingen roll. Vi måste alla öka vår medvetenhet om att stereotypa könsrollsstrukturer faktiskt existerar och spelar roll både i och utanför skolan och det är viktigt att vi lyfter frågan. SMS frågorna dånglade in och det var uppenbart att Sara berörde. Bra Sara ! Och Tack för ett lysande anförande.

John var som vanligt bra tycker jag, inlevelse och med hög cred ! Han fick inledningsvis frågan om "kanelbullens dag" som han vill förbjuda eftersom den inte hör hemma i skolan. Om vi ska bli bra på hockey, kan vi inte träna fotboll menar han. Roligt och fyndigt. Han menar förståss att vi måste fundera på VAD vi gör i skolan och vi vill öka lärandet. Han menar inte att vi inte skall ha en miljö där barn och vuxna trivs och mår bra. John pratade även en hel del om konsten att prioritera utan att få dåligt samvete, en svår sak för många i både skola och näringsliv. Oavsett position. Sen gav han skolpolitiken en känga också för sin inskränkthet och vistelse i behaviorismen snarare än i humanismen. Också fyndigt och roligt. Tack Dr. John !

Angelica och jag skötte oss bra som programledare tycker jag för att vara första gången och vi bestämde att om det känns ok så gör vi ett nytt försök nästa gång. Vi ska försöka ta hjälp från nån TV-kunnig som kompetensutveckling. För att tighta upp det och få lite gångbara konkreta tips.

Sammantaget en bra träff !

Rektorsakademien på Berns ikväll :-)

Just nu förbereder vi (Rektorsakademien) nätverksträff på Berns för lärare, rektorer och näringslivsledare. Temat är "Ledarskapets olika ansikten".

Inledningsvis delar vi ut priset "Heja Rektorn" till en skolledare "som vågar".

Leena Wikmalm kommer sedan att prata om ledarskapets ena ansikte, dvs när det blåser på toppen.

Sara Damber (bilden), grundaren av Friends och numera ansvarig för AMS projektet "Avstamp" berättar om hur det är att vara ung kvinna och chef/ledare i en struktur dominerad av män.

Avslutar gör John Steinberg på temat "att prioritera utan att få dåligt samvete".

Återkommer med mer info ;-)

Flitens lampa lyser...

"Det skall löna sig att vara flitig i skolan, sa han" (skolministern)
Aftonbladet 2008-02-07

Hmmm....den som är flitig skall premieras. När jag var ute och höll ett föredrag för ett tag sen hörde jag följande konversation:

- Jo jag tyckte att Lina och Anna skulle få det högre betyget trots att de inte riktigt nått kunskapsmålen fullt ut. De har ju arbetat så hårt och varit så himla flitiga.

Jag tror inte de som förde samtalet ovan (som jag tjuvlyssnade på) representerar hela lärarkåren men det verkar som att skolministern i alla fall har några som verkligen anammat hans ideer om att flit det skall skall löna sig.

Den andra reflektionen jag gör kring betygsdebatten är att jag verkligen undrar vad 6 betygssteg istället för 3 från och med åk 6 skulle göra för verklig skillnad för elevernas lärande? Särskilt som det redan på en del håll i praktikan finns 11 steg: IG, IG+, G-,G+,G,VG-,VG+,VG, MVG-,MVG+ och MVG. De som är insatta vet att det juridiskt bara finns 3 men jag talar här om var verkligheten på många håll befinner sig. Kan det vara så att det inte är 6 steg i Jan Björklunds idé? Utan i själva verket ser han istället 18 steg (F, F-, F+, E, E-,E+, D, D-, D+, C, C+, C-, B, B-,B+, A, A-, A+).

Det blir hemla massa fina steg att bli motiverad av som 11-12 åring.

Nej som ni vet, och som jag är osäker på om skolministern känner till helt och fullt, så handlar lärande om helt andra gerejer. Ska vi öka lärandet och få elever rustade för det nuvarande och det framtida samhället krävs faktiskt att vi börjar fokusera på utveckling av lärandeprocesser där förutom kunskapsbegreppet också kreativitet och idéskapande har sin plats och som omhuldas av social utveckling och digital kompetens.

Jag tror i grunden på att barn och ungdomar måste stärkas i sina självförtroenden, ges kärlek och bli sedda, ges tydliga gränser, samt utrymme att utvecklas individuellt inom. För att klara av att ge dem detta måste vi till att börja med anstränga oss att förstå dem och hur de fungerar, hur deras kultur ser ut, hur de lever, vilka värdesystem de lever i och hur man når dem och vinner deras förtroende. Det är nämligen genom detta som vi finner "lusten för lärande" och hittar vi den så är halva slaget vunnit...då kommer verkliga metoder för lärande att växa fram. Metoder som leder mot högre måluppfyllnad....

Nytt betygssystem löser inte ett jota....

Hur har vi det med klimatet i arbetslivet och skolan....?

Läste i DN om att lärare går till jobbet när de är sjuka. Det är Lärarnas tidning som gjort en uppringning på 500 slumpvisa lärare och kunnat konstatera att 86% går till jobbet sjuka lite då och då. Man kan ju undra vad detta betyder om man tittar på hela arbetsmarknaden, dvs om det finns fler än lärare som går till jobbet lite krassliga nu för tiden? Jag skulle gissa det. Tror faktiskt inte att jag känner någon som alltid är hemma när han eller hon känner sig lite sjuk. För detta handlar väl om förkyld eller nåt sånt, inte om maginfluensa eller annat mer arbetsnedsättande?

Jag kommer att tänka på en historia, berättad av KDS:are Malte Lindeman son till Valfrid Lindeman (Hasse & Tage). Skall läsas med en sur, kort och besservisserattityd:

- Folk går omkring och tror att dom är så sjuka nuförtiden. Jag träffade en bekant häromdan och jag frågade hur han mådde. Han mådde bra sa han. Min bekant har en bror också, en Filip. Jag frågade hur Filip mådde. Han sa att Filip var sjuk. Han bara tror han är sjuk, sa jag. Han tror han är sjuk...han borde lära sig veta hut !

Så träffade jag min bekant häromdan. Jag frågade hur han mådde. Han mådde bra sa han. Och hur mår Filip då? Usch! Filip, sa han....Filip han tror han är dö...

Det finns såklart ingen koppling mellan denna historia och lärare som är sjuka på jobbet men det är ändå lite kul.

När jag var rektor så hade dåvarande regering ett noggrant arbete med att försöka sänka sjuktalen i landet. Det formligen rann ut pengar på hög sjukfrånvaro och man hade bestämt sig för att göra något åt det hela. På min skola arbetade vi också med sjuktalen och vi hade satt upp ett mål som handlade om att "höja sjuktalen".....

....ja höja...

När jag håller föredrag brukar det ta en stund innan auditoriet reagerar och säger "sänka menar du väl"...Men nej, vi var tvugna att höja sjukfrånvaron eftersom vi inte hade hög "sjukfrånvaro" utan istället hög "sjuknärvaro". I praktiken hade vi sjukt låg sjukfrånvaro, folk var knappt sjuka. I alla fall på pappret. Och skälet till att man inte var hemma när man var sjuk var att man helt enkelt inte vågade eller inte tyckte att det var okej att vara hemma. Mest visade det sig handla om att man inte ville belasta sina arbetskamrater, men även om just omtanke om eleverna. Folk slängde antagligen illasinnade kommentarer om någon var sjuk, som ledde till skuldbeläggning och rättning i ledet. Det var helt enkelt ett sånt ledarskapsklimat på skolan när jag tillträdde.

Efter ett tags resonerande och ändrande av ledarskapet och framförallt av klimatet i organisationen lyckades vi vända det där så att det faktiskt blev ok att vara hemma när man var lite krasslig. Sjuktalen gick upp och vi fick sedan hålla i dem lite så att det inte spårade ur.

Kontentan av detta var naturligtvis att det är naturligt för människor att då och då bli lite sjuka. Med ett gott klimat och förhållningssätt så minskar långtidssjukskrivningarna och folk blir allmänt sett friskare och gladare. Men man får aldrig glömma att alla blir sjuka då och då. En del blir kanske aldrig sjuka, och det är okej det med.