Individuell lönesättning efter prestation är ganska väl förankrat i arbetsgivar och fackkretsar och inget kontroversiellt. Jag har själv använt systemet i skolan och på det hela taget är det ett mycket klokt system till sin idé. Däremot skulle jag velat se större möjligheter att skapa större skillnader mellan de som gjort sig förtjänta av en större klapp på axeln än andra. Skillnaden mellan en fantastiskt engagerad och initiativrik lärare med fina resultat och en oengagerad trött och till och med olämplig lärare kan i praktiken bli 200 kr i lönerspåslag. Oftast bestämmer arbetsgivare och fack centralt i kommunen en procentsumma som kallas pott, låt oss säga 3%. Potten utgör då 3% av den totala löneskostnaden skolan har. Denna pott kan sedan fördelas på personalen men i många kommuner har man nollningsförbud, dvs alla skall minst få 200 kr. Jag anser att skolans ledning själva står kapabla att sätta vilka löner de vill och tex ge den engagerade läraren en 2000-lapp i löneökning efter ett exceptionellt väl förättat verk ett år och samtidigt naturligtvis hålla en mer modest lönenivå (nolla) på de som inte bidrar alls utan till och med lanske motarbetar. De som gör ett bra jobb skall ha mer än de som inte håller måttet, de skall ha mer resurser i kompetensutveckling istället så att de kan utveckla sig själva och därpå tillföra mer. På detta sätt används skattepengarna på ett mer ekonomiskt sätt eftersom de då stimulerar utveckling så att undervisningen blir bättre och fler barn når målen.
No comments:
Post a Comment