Idag hade vi en utbildning kring entreprenörskap där läraren sjukanmälde sig. Hemskt ! Kursen kostar ju deltagarna pengar och eftersom det handlar om entreprenörskap så bestämde vi oss för att absolut inte ställa in. Vi ringde vi upp de i vår bekanstskapskrets som vi kunde tänka oss skulle kunna hoppa in och bidra med kunskaper kring entreprenörskap. Dels för att vi ville genomföra kursen trots att läraren sjukanmälde sig men också för att vi ville ta tillfället att skilja agnarna från vetet. Vi ville helt enkelt se vilka som kallar sig entreprenör men som ändå inte kan vara så flexibel att kunna ändra i sin agenda för en god sak. Vi ringde och ringde och ringde...De flesta visade ingen förmåga till entreprenörens ofta flexibilitet. Två figurer fick vi tag i, båda urtypen av entreprenör. Den ena fick vi tag genom en entreprenör som precis landat efter typ 20 timmar i flyg (Johan Stael von Holstein) och kanske inte var helt fräsch om man säger så. Klockan blev 1300 och det visade sig att vi hade två entreprenörer och båda från verksamma i IT-eran i slutet av 90-talet. Christer Sturmark och Ola Ahlvarsson. Normalt sett gör de inte sånna här grejer men eftersom vi utbildar rektorer i entreprenörskap så tyckte de väl ändå att det var just en god sak. Det handlar ju ytterst om våra barn... Min poäng är att en riktig entreprenör i stort sett säger ja och hanterar åtagandet genom att styra om i sin agenda. En icke entreprenör säger "nej det är för kort varsel" eller efter stund "nej jag lyckades inte styra om i kallendern".
Vi behöver helt enkelt fler riktiga entreprenörer, inte fler "nej det är för kort varsel entreprenörer".
No comments:
Post a Comment