Vi har ett skolsystem i Sverige som handlar om att man får resurser efter antalet elever man har i sin skola. Bra ! Det ställer krav på att hålla hög kvalitet. I de allra flesta fall måste man utgå ifrån att kommunen kan räkna och prognostisera hur många barnfamiljer som bor var i kommunen och att de har koll på in och utflytt. Sällan sker så stora omflyttningar så att en enskild skolas upptagningsområde "tappar" så mycket som 35 elever. Förklaringen måste alltså finnas någon annanstans. Förmodligen (utan att veta bestämt) har föräldrar bytt skola till en friskola eller en annan kommunal skola med bättre anseende. Oftast byter föräldrar skola "från något de inte är nöjda med" snarare än "till något som förmodligen är bättre". Vore de nöjda hade de ju ingen anledning att byta.
Nu kräver rektorn i alla fall att hon skall ha mer pengar än sina rektorskollegor i kommunen, eftersom hon har en så speciell situation.
Det hon istället borde göra är att ställa sig frågan "HUR MÅSTE MIN VERKSAMHET FÖRÄNDRAS FÖR ATT FÖRTROENDET SKALL KUNNA ÅTERSKAPAS"?
I de allra flesta fall väljer kunden en leverantör där kvaliteten känns högst, dvs i detta fall den skola som sannolikt skapar bäst förutsättningar för "just deras" barn att nå kunskapsmålen eller trivsel (som självklart har en tendens att hänga samman).
Rektorn behöver alltså få med sig sin personal i arbetet med att leverera bättre undervisning som ger bättre lärande och som i sin tur informationsmässigt når föräldrarna. RESULTAT ! Eller som killinggängets farbror Barbro skulle ha sagt:
"Det inga genvägar till det perfekta ljudet då la".
No comments:
Post a Comment