Jag läste om en kommun där man efter årsskiftet har rotering av rektorerna precis som i volleyboll. Tanken är antagligen att få in nya idéer på respektive skolor. Så efter årsskiftet har alla rektorer en ny skola att basa över.
När jag blev rektor 2002 fann jag arbetslag som saknade arbetslagsledare, istället roterade ett ordförandeskap mellan konferenserna. Skälet var att det skulle vara rättvist och därför skulle alla få vara lagledare både som hade och eventuellt inte hade ledfaregenskaper. Resultatet i kontinuitet kan ni ju räkna ut själva. Självklart infördes lagledare ganska snabbt och dessa fick en 1000-lapp mer mer betalt och ökade befogenheter. Nu har kommunen beslutat sig för att arbetslagledare inte skall ha mer betalt än de övriga och mina arbetslagsledare blir av med 1000-lappen, kanske byter de den mot nedsättning i tid? Skälet till att man tar bort extraersättningen (som ju inte var särskilt stor) var något oklar och jag kan inte förstå idén bakom.
Vi behöver ledare i skolan som vill vara ledare. De måste helt enkelt löna sig att ta mer ansvar.
Om jag var rektor i en kommun där man av någon anledning vid jämna mellanrum skulle vara tvungen att lämna sin organisation och ersättas av grannrektorn för att själv börja om i en annan skola så skulle jag nog sluta faktiskt. Det är ju inte ens säkert att min kompetens passar den nya skolans situation, kultur och sätt att arbeta. Långsiktighet blir också extremt svårt. Ny chef innebär stor risk för ny organisation.
Självklart kan det finnas skäl att rotera och att ledare måste ersättas för att genom det skapa förnyelse men det där med att alla kollektivt skall stuvas omkring har jag svårt att förstå poängen med.
No comments:
Post a Comment