New York, skola, Michael Moore & Marilyn Manson...

Jag söker nu Din hjälp! Och du kan faktiskt bidra ganska mycket till vilket innehåll min nästa bok får. Mer än du kanske tror? Om en vecka åker jag till New York för att göra research kring innehållet i nya boken, som planeras komma ut innan sommaren enligt plan.

För att utnyttja tiden så effektivt där och hålla kostnaderna nere så skulle jag behöva hjälp med att hitta spännande situationer och människor. Jag söker alltså:

Skolor
Skolpersonligheter
Företag
Entreprenörer
Författare
Galningar
Ungdomsorganisationer
Trendspanare
>Sociala entreprenörer
Musiker/skådespelare
Kockar/restaurangägare
Politiker
Journalister
m.fl

Har ni några direkta kontakter i era "nätverk"

eller tips på personer som kan ha det, eller om ni har andra tankar, så tipsa mig gärna på:

fredrik@framtidskompetenser.se

New York är USAs största skoldistrikt, med över 1,1 miljoner

unga och ca 135 000 lärare. Det betyder att det är att jämföra med Svensk skolas storlek. Under de senaste åtta har ett både risat och rosat förändringsarbete genomförts i staden. Förändringar iscensatta av Joel I Klein en fd Advokat som tidigare ledde arbetet med "antitrust" affären runt Microsoft, dvs en man som inte alls gillar monopol. Det är den tunnhårige mannen med barnen på bilden härintill. Han lyckades röra om så pass mycket att resultatet, på det sätt de nu mäter kunskaper i USA, ökade med 20% . Oavsett diskussionen om vilken kunskapssyn de har, den är rätt onödig eftersom amerikansk skola ligger ganska långt bakom svensk, så är själva förändringsarbetet ändå intressant. Klein har nämligen visat att de kunde "påverka" en nästan lika stor organisation som svensk skola i sådan utsträckning att resultaten sköt i höjden, och detta på den i skolutvecklingssammanhang "korta" tiden av 8 år. En visserligen rätt hårdför förändring som inneburit att störra problemtyngda "kommunala" skolor (public schools) med lågt resultat och "kaosartade klimat" fått stänga till förmån för mindre och fler s.k "Charter Schools" (kommunala friskolor). Reformerandet innebar även att föräldrar fick större valfrihet att välja skola, faktiskt förhållandevis tvärs över samhällstillhörigheter.

New York är ju en stad smed en befolkning hemmahörande i allt ifrån absolut underklass till dignande överklass, om de begreppen nu tillåts. Det innebär förstås en hel del utmaningar eftersom barnen naturligtvis har olika förutsättningar med sig "hemifrån", precis som hos oss här i finfina Svea. Fast vi slipper ju i och för sig ha vapenkontroller vid skolentréer, ett fenomen som är vanligt i USA idag. Samhället tycks vara byggt på rädsla, som Michael Moore pekat på i bland annat i filmen Bowling in Columbine, om skolskjutningen och rädsla. I klippet nedan intervjuar Moore marilyn Manson som beskylldes förorsaka händelsen i Columbine.

Marilyn Manson om skolskjutningarna i Columbine

Nu vill jag bara inflika att eländesperspektivet av USA och exempelvis New York långt ifrån är den enda bild som finns. Den bilden är nämligen blek i jämförelse med det positiva konstverk som Geoffrey Canada har skapat. Geoffrey har under de mest ogynnsamma förutsättningarna i fattigdom, arbetslöshet, knarkmiljöer och allmänt elände byggt upp en enastående verksamhet i "Harlem Children´s Zone". En helt fantastisk organisation i gränslandet mellan skola och samhällsengagemeng som nyligen också öppnat nya skolor i bland annat Harlem. Deras motto är:

Whatever it takes !

Geoffrey Canada om hur viktig skolan är och nödvändigheten av innovation

Så helt hopplöst är det inte. Man har vaknat i USA och förstått vilka utmaningar står inför. Bland annat har man startat ett nationellt reformprogram med att skapa en nationell läroplan i samtliga delstater. Och jag har tidigare skrivit om Arne Duncan, utbildningsministern.

Vad kan vi då lära av förändringsarbeten som i New York-fallet? Inte för att USA är ett särskilt föredöme bättre än något annat land. Inte alls. Men vi kan behöva ta in fler perspektiv än de vi fastnat i. Det finns faktiskt bra saker överallt att plocka upp och anpassa till våra förutsättningar.

Jag är inte säker på att frågan kring VAD vi kan lära kan få ett enkelt svar... det krävs givetvis forskning för att få tyngd i eventuella slutsatser. Men däremot är det lockande att prata med människor om denna förändring, och lära av verkligheten...

Den som lever får se...

:-D