10 000 timmars teorin & Little Wing

Sen jag var tio år har jag drömt om att spela låten "Little Wing", om inte så vackert som Stevie Ray Vaughan nedan i filmklippet, så i alla fall med tillräcklig värdighet. Det skulle göra mig stolt. Tänk att kunna spela som Vaughan, Hendrix, Zappa eller Steve Vai. Vi har alla drömmar, inte sant? Och det är väl just det förebilder är till för, nämligen att visa oss att inget är omöjligt. Att allt går.

Och min dröm har alltid funnits där genom åren, ständigt "alive". En riktigt tuff dröm. Den handlar inte bara hitta harmonierna eller samma sound, utan att spela själva låten så det återspeglar grundidén som Jimmi Hendrix en gång skapade. Kanske är det därför jag aldrig försökt på riktigt. Insikten om att det inte går...vad ska jag göra om jag misslyckas? Jag kommer framstå som ett fån...

"visst har jag väl talang, men räcker det?"

Förebildens antites...som gör att många visserligen hittar drömmen men aldrig riktigt sätter den i verket...tragiskt...

Så för nåt år sen eller så läste jag om 10 000 timmars teorin. Teorin handlar om att talang är mindre relevant än hårt övande. För att lyckas bli expert menade Malcolm Gladwell med stöd från psykologiforskaren Anders Ericssons forskning om hur man blir världsledande inom ett ämne, att det hela handlar om hur mycket man faktiskt tränar medvetet. vad är mindre relevant, gissningsvis något som i alla fall intresserar en gissar jag. 10 000 timmar med dötrist aktivitet är ju ingen hit direkt, det vittnar väl många skolungdomar om. Gå i skola gör man för övrigt 6665 timmar, på tok för lite enligt Gladwells idévärld. Läs mer om 10 000 timmars regeln här på Psykologifabriken.

Det finns naturligtvis kritik mot Gladwells ideer som menar att frågan kring framgång är mer komplex än så. Den forskningen menar att det till exempel är mer avgörande var man växer upp. Det har visat sig att fler sportstjärnor växer upp i mindre orter än i storstäder.

While approximately 52 percent of the United States population resides in metropolitan areas with more than 500,000 people, such cities only produce 13% of the players in the NHL, 29% of the players in the NBA, 15% of the players in MLB, and 13% of players in the PGA.*
Wired 21 aug 2010

Tankarna går i riktningen att det sociala sammanhanget i de mindre orterna är mer stöttande, att i mindre orter finns färre "gangs" och narkotika, kriminalitet som stör utvecklingen. Eller att individen är mer anonym och icke sedd i den stora betongstaden.

Hur det nu är med det där har jag svårt att avgöra faktiskt. Jag hamnar i tankevurpor hela tiden.

MEN jag tänkte i alla fall försöka mig på att testa 10 000 timmars teorin på mig själv, inte direkt vetenskapligt givetvis. Men ändå...

Jag ska fan lära mig att spela Jimi Hendrix "Little Wing", på ett trovärdigt och respektfullt sätt.

Jag har räknat ut att jag redan övat mig på att spela elgitarr nånstans mellan 8000 - 9000 timmar genom åren. 75% ungefär i mina tonår då jag bodde i Ljungsbro utanför Linköping och den andra halvan då jag bott i vad vi i Sverige kallar "storstad". Det gör att jag har nånstans runt 1 500 timmar kvar till 10 000 om man räknar nånstans mittemellan. Det är 8 månader kvar till augusti 2011. Och då tänkte jag vara klar.

Det betyder att jag måste lägga i snitt 5 timmar per dag med min gitarr för att lyckas. Omöjligt tänker jag. Njae....inte om jag övar mer på helgen. 10 timmar per dag på helgen minskar veckodagarnas till 3,5. Om jag lägger semestern på att spela som en galning kan jag kanske pressa ned dagsbehovet till 2 timmar per veckodag. Helt ok.... Shit det handlar tydligen om att fokusera riktigt ordentligt här.

Bäst jag börjar redan nu....rapporterar efter hand....

Tänkte också på en liten pojke jag såg på Svt debatt härom kvällen vars farsa lät pojken hårdträna tennis från han var 4 år och och körde styrketräning från 6 år eller nåt sånt. Målet var att pojken, och hans bror, skulle bli tennisproffs. Vad pojkarna tyckte om detta framgick inte av klippet.... Den farsan har nog snöat in lite väl i 10 000 timmars teorin...