Lärande, "early adopters" och vampyrer...

I samma takt som Internet fullständigt exploderat världen över så har också det samhälle som vi lever i totalt sett fått helt nya och annorlunda konturer. Detta är förstås något ni antagligen redan lagt märke till, men jag tycker ändå att det känns angeläget att lägga några rader kring detta "självklara". Risken är nämligen uppenbar att det, just på grund av denna självklarhet, finns stor risk att de riktiga konsekvenserna av Internets intåg i både skola och arbetsliv hamnar i skuggan av det som verkligen och uppenbart farsinerar (fascinerar).

Ni som tror er veta vart jag är på väg redan och tappat intresset en smula: SLUTA LÄS NU... Det blev ett monsterinlägg....Ni som orkar hoppas jag får en massa frågor...

Teknik har alltid fängslat människor, framförallt män. Först fängslas en mer eller mindre liten obskyr och obetydlig krets så kallade "innovators". Dessa följs av "early adopters" (näst längst till vänster i bilden intill). Ofta sätter dessa early adopters tonen för hur de som sen kommer efter förhåller sig till nyttan med tex teknik. Dessa kallas "early majority" och "late majority" och är tveklöst den stora avgörande massan. Det är så att säga de som gör hela grejen på bredd. Sist kommer "Laggards", de som helt enkelt aldrig vill....och som i grunden är djupt fientligt inställda till allt som är nytt. En inte obetydlig grupp storleksmässigt heller har jag märkt. Man skulle kunna säga att en av de de tveklöst viktigaste grupperna är "early adopters", de är ändå de som på ett sätt pekar ut riktningen för de stora flertalet. I moderna skolutvecklingssammanhang är nog den gruppen att definiera som IT-pedagoger av olika slag, skulle jag tro. Dvs lärare som valt IT, och framförallt Internet, som plattformen i sina liv. Internet ja...som förändrat allt...nästan...

"Internet i skolan befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. Tekniken är känd, men den är ännu till stor del en främmande kropp i utbildningssamhället."

I den "gamla skolan" var lärarens roll att fungera som absolut epicentrum för aktiviterna kring hur information blev till kunskap hos eleverna. En roll, som några av er kanske märkt, inte ges upp helt lätt bara så där utan strid. Det är bland annat de som får oss att tro att allt måste få ta tid. Visst får det ta lite tid....det kan jag väl bjuda på...men betyder det att saker och ting ska behöva ta 20 år? Knappast. Det sitter naturligtvis i folks vilja att se det oundvikliga, förhålla sig det och förändra sig i samklang med samhället.

1994 påbörjade jag min uppsats vid Linköpings Univeristet, på pedagogiska institutionen. Min uppsats hade titeln

"Förändrad kunskapsdistribution - från kunskapsmonopolism till individägt lärande".

En titel jag tyckte handlade om hur vi kommer tvingas förändra vår syn kunskap och lärande. En tanke som jag då märkligt nog kunde se uppröra flera personer institutionen, både unga studiekompisar som i mjugg "himlade med ögonen" och gamla dammiga professorer (detta var 1994). Man menade allt som oftast att jag "snöat in på det där med internet" och "att jag var helt fel påt"..."att folk inte kommer ha tid att sitta framför datorn"..."sluta med det där...".

I alla de "papers" jag skrev under den tiden försökte jag koppla kommunikation på Internet till sociologiska och pedagogiska teoretiker av typen Goffman "jaget och maskerna" och Ference marton "hur vi lär", John Dewey "Learning and Democrasy" m.fl. För mig var det självklart att Internet skulle få stor betydelse i samhället, och självklart också i skolan. Jag hade naturligtvis ingen aning om hur, men i alla fall en klar känsla av att något stort var på gång. (Jag har överhuvdtaget ofta känslan av att nåt stort är på gång, och i de allra flesta fall har jag helt fel).

Min sociologiprofessor skrattade lite förlöjligande åt mig från ovan när jag pratade om sociologiska teorier utifrån kommunikationen på internet och han sa bland annat att:

"Det enda kommunikativa framstegen med datorns utveckling var när skärmen gick från svartvit till färg..."

Resonemanget som han hade, och förmodligen hela pedagogiska institutionen med några undantag, byggde naturligtvis på ett fasthållande något man trodde var beständigt. Nämligen just vår syn på kunskap och hur lärande naturligtvis fortsättningsvis kommer ligga tryggt förvar i alla fysiska byggnader. Inte alls att lärande på nåt sätt skulle vandra iväg utom räckhåll för institutionell kontroll.

Jag kan nu bara konstatera att även om jag inte hade rätt så hade jag i alla fall mer rätt än min sociologiprofessor där och då 1994.

Det är inte längre nödvändigt att vallfärda till Universitetet eftersom människorna där inte längre tillhör några få utvalda med nåt slags "monopol på kunskapsprocessen" eller "att veta". Skolan är undantaget eftersom vi har skolplikt, men bara därför... Det är inte längre läraren som är axeln som elevernas lärande kretsar runt. Tillgängligheten till all världens information har vänt upp och ned på precis alltihop. Och det är i tillgängligheten till informationen och i den moderna kommunikationens förlängning allt förändrats, inte i tekniken i sig.

Så nu är vi där.....Informationen finns där i överflöd på armslängds avstånd och alla är glada över twittrandet, bloggandet, molnandet, delandet, webläserieandet, uppdaterandet och iPaddandet...

Och det är inget konstigt med det...ELLER?

Jo det pratas visserligen en hel del "IT i skolan" därute, framförallt i det elitistiska ankdamsforumena. Om antal datorer, operativsystem, smartphones, servrar, IT-projekt, gränssnitt, "uppkopplad", bambuser, appar. Mycket bra...på det sättet lyfts frågan och erfareheter sprids. Bloody Well done Chef... :-)

Men det som främst för evigt förändrar elevernas lärande och lärares roll är inte tekniken. Ändå kretsar det mesta pratet om teknik. Varför det pratas förhållandevis lite om lärandemetoder, uppgifternas eller uppdragens konstruktion i förhållande till lärandet, bedömning och progession är en bra fråga? Och om vad det i praktiken innebär att lära som elev idag? Hur de pedagogiska arbetssätten och förhållningssätten måste förändras när en helt ny tidsålder plötsligt trillat ned mitt i samhället, skolan inräknad...? Min tes är att det möjligen finns två förklaringar till varför det pratas mer teknik och teknikmöjligheter än själva lärandet.

1. De som är inne i IKT-svängen, där det är livsviktigt att dela med sig eftersom internet är fritt, låtsas dela med sig av sånt som alla egentligen kan surfa sig till själva. Anledningen är att de vill ge bilden av sig själva att de är "a sharing person"....men det som rör den pedagogiska processen och gör dem till snillrika och unika pedagoger, det håller de för sig själva....Hycklare med andra ord...

2. "Early adopters" gömmer sig bakom teknikfascination för att slippa gå på djupet kring hur den moderna pedagogens arbetsmetoder (med elevernas lärande) och den egna kunskapssynen måste omdefinieras? Man är helt enkelt osäker själv på hur lärarens roll ska se ut numera...

Jag har sedan en längre tid tillbaka funderat ganska mycket över vilket alternativ som bäst speglar sanningen i detta. Jag har kommit fram till att varken alt 1 eller alt 2 har någon som helst bärighet alls, det finns ingen sanning kring det hela. Det enda jag ser är att frågan kvarstår kring varför vi nästan bara pratar teknik...vilket per deffinition gör att frågan hålls kvar i mig...bra !

Länge leve frågan...svaret är ändå icke beständigt i vår nya värld !

Mina tankar kring vad som kommer hända framöver går så här. Ska försöka koka ned det sen, och det kan möjligen i denna form verka något virrigt. Men jag gör ett försök. Det kan hända att det är helt fel på alla sätt och vis. Och det är frivilligt att läsa, så sluta gärna...inte mig emot...det är er tid. Inte min...

De pedagoger som utvecklar sin syn på lärandets funktion och form idag och framöver, utvecklar sin grundläggande kunskapssyn och sin förmåga att bemästra de nödvändiga verktyg som krävs för informationstillgänglighet och kommunikation är vinnarna. Det är helt enkelt de lärare som "totalt ställer om" snabbast som kommer att klara sig bäst. Och på grund av sin unikitet att förstå det nya lärandet så får de sina elever och sig själva att utvecklas med sin samtid. Dessa lärare kommer bli högattraktiva på skolarbetsmarknaden, få mer betalt och kommer att trivas allra bäst med sin arbetssituation.

De som inte alls "ställer om" kommer tvingas möta onödigt omöjliga sammanhang, känna mindre tillfredsställelse med sina arbeten och betraktas som mindre spännande att anställa på grund av sina bristande resultat. Det hela är ganska enkelt egentligen.

De skolor som inte ställer om till ett lärande som samspelar med samhällets förändrade krav och förutsättningar kommer att få huvudvärk. Jag vill bara påminna om företaget Facit...de höll fast i mekaniska räknemaskiner, som visserligen räknade himla bra och höll i evigheter. Bästa kvaliteten på det sätt de själva mätte den. Tyvärr tog inte de Japanska företagen som tillverkade "miniräknare" särskilt stor hänsyn till dem. Bra !

Att förändra sin syn på lärandet och behärska verktygen för Internet är avgörande.

Samtidigt riskerar dock många framöver att tjusas av tekniken i allt större grad nu är 1994. För nu har tekniken en mycket vackrare skrud, mer spännande ingångar, intressanta diskussionsytor än någonsin. Tekniken charmar som vampyrer i True Blood....och till liten nytta om vi inte förändrar lärsituationerna.

Kanske kommer till och med många att medvetet "fastna i gamla metoder och föråldrat tänk" genom val av teknik som just hjälper dem att konservera gamla ideer. Där datorn förvandlas till svindyra skrivmaskiner för inlämningsuppgifter utskrivna på papper och sparade i en pärm....

Därför är "early adopters" mer viktiga än de anar. De kan nämligen påverka "early majority" i att tänka nytt kring lärandet. De har ju ett försprång. Det gäller bara att utnyttja det nu på rätt sätt.

Men passar vi oss inte så hamnar vi i det läget att inget väsentligt hände, trots att vi ju investerade i en dator per elev.

Fast det gäller ju inte dig....eller mig....bara dom andra...

:-D