Monday, January 23, 2012

Two international speakers announced for SETT2012

Press release Jan 23: SETT2012 is Scandinavia’s most interesting exhibition and conference about the modern learning in schools that is arranged for the first time 25-26 April at Kistamässan, north of Stockholm, right in the middle of Kista Science City, one of the world’s leading ICT clusters. The focus of the conference is on the interesting and the innovative within modern learning. We are now pleased to announce two international speakers, Aron Solomon and Dale J. Stephens.

– We are extremely proud of, that we have two of the world’s most interesting and innovative persons when it comes to future and school at SETT2012, says Fredrik Svensson, Heads Academy Development and responsible for the conference.


Aron Solomon (Toronto) is the first international speaker. "educational thought leader and brand builder,currently the Vision Holder at SVbstance.is in Silicon Valley and Entrepreneur-in-Residence at Chicago's i.c.starsl”.



The second international speaker is Dale J. Stephens (San Francisco), "the founder of UnCollege.org, Thiel Fellow, and Penguin author" who has a unique and very exciting perspective of the future for the school, education, talent and innovation.

For more information please contact:
Fredrik Svensson, fredrik@rektorsakademien.se, phone: (+46)73-3404110
SETT2012 will be arranged 25-26 April 2012 at Kistamässan, Stockholm, Sweden.

Sunday, January 22, 2012

Lilla professorn i nya kläder

När jag var liten, för en himla massa år sedan, fick jag en liten teknisk pryl av mina föräldrar som kallades "Den lilla professorn". Den såg ut som en miniräknare men var egentligen ett spel där man kunde tävla med kompisarna i huvudräkning. Vi spelade det där spelet väldigt intensivt en tid, hemma och i skolan, tills det helt enkelt förbjöds i skolan. "Så där räknar vi inte här" var argumenten från en skola som inte alls kunde förstå nyttan med en liten elektronisk plastleksak. Men sanningen var ju den att vi blev nästintill överjävliga på huvudräkning, inte att förväxla med matematik naturligtvis, men att räkna det lärde vi oss i alla fall. Nu har jag sett att "Den lilla professorn" fått en revivel i många förskolor, förskoleklasser m.m. Kanske används den även som redskap för barn i behov av särskilt stöd inom ramen för specialpedagogik. Bra !


När det gäller utvecklingen av detta kan man ju säga att appar för exempelvis iPad eller Android-maskiner är lite av fortsättningen på "Den lilla professorn", fast så mycket bättre på det de är bra på. Lite mer avancerade förstås också. Tittade idag på En grymt fin app med titeln "The King of Maths", som i någon mening startar i samma utgångsläge som "Den lilla professorn" från 1976, men som täcker in mer och stimulerar på helt annat sätt fram lusten. Jag har tidigare skrivit om appar och att vad de gör inte är något annat än vad "lek och lär" spelen gjorde på CD-ROM tiden. Det stämmer så till vida att många av de pedagogiska lösningarna är konstruerade utefter samma modell, nämligen att träna in kunskaper och att lära sig göra rätt. Ni vet, räkna apelsiner eller kokosnötter, som Mats Östling menade i vår intervju i Skolsnack häromveckan.

Men man ska å andra sidan inte bara fastna där i analysen, producenterna av dessa typer av appar är på väg någonstans och jag är rätt säker på att de går i en positiv riktning. En riktning som innebär att man kommer hitta nya smarta inlärningsmässigt fruktsamma appar som breddar lärandet. Till exempel kan man tänka sig att lärandeappar växer ihop med eBöcker och webben överhuvudtaget. Hur det nu är med den saken så tror jag att det är många som undrar om var står app-företagen idag? Och hur tänker de bakom hörnet.

Det vore kul om de tog sig tid och ställde ut på SETT2012 tänker jag. Där kunde bygga relationer med mängder av lärare, ta intryck och samtidigt visa upp sina spännande alster redan nu. Jag tror det skulle gynna alla inblandade om alla möttes.


Thursday, January 19, 2012

Internationell talare på SETT2012

Nu börjar programmet se riktigt fint ut för SETT2012. Vi har många intressanta bokningar och under dagen idag presenterar vi några, ett tiotal, för att sedan presentera en ny ungefär varannan dag under nästkommande veckorna. Den andra internationell talaren träffade jag i USA för ett tag sen, och är riktigt intressant. Han heter Dale Stephens, San Francisco, USA. Han kommer föreläsa dag 2 (26e april) under rubriken:

"Empowering Students to Hack Their Education".

Dale J. Stephens har ett unikt och mycket spännande perspektiv på framtiden för skola, utbildning, talang och innovation. Vid 20 års ålder startade Dale UnCollege, en ideell rörelse som gör det möjligt för studenter att skapa sin egen utbildning utanför systemet. Dale är en eftertraktad expert inom framtid och skola som ofta förekommer i de stora nyhetskanalerna i amerikansk TV, exempelvis CNN, ABC, NPR, CBS, Fox och TechCrunch. Hans arbete har också uppmärksammats i New York Times.

Dale´s första bok, "Hacking Your Education", kommer att ges ut i början av 2013 och är en praktisk vägledning för att lära sig färdigheter som skolan inte lär ut men som är nödvändiga i den verkliga världen.



Fler talare, till att börja med ett tiotal, kommer som sagt att läggas upp under dagen i sociala medier och på hemsidan http://www.settdagarna.se/
Därefter kommer ytterligare talare, som är bokade och klara, successivt att presenteras under de nästkommande veckorna.

Tuesday, January 17, 2012

Svensk skolas riktiga IT-pionjär Mats Östling

Mats Östling är en av skolsveriges verkliga pionjärer med sin bakgrund som IT-strateg i Sveriges kommuner och Landsting och Stockholm Stads Utbildningsförvaltning. Vi stötte ihop med honom på BETT i London och passade på att spela in Skolsnack-GarageTV med honom som gäst.

Vår ständiga panelgäst Emma Rosén var förstås också med, med sina sinnrika inlägg och kloka frågor. Bland mycket annat så fick vi berättat för oss om hur IT i skolan tog sina stapplande steg i början av 90-talet, ITiS och om hur man på BETT1996 kunde få internet paketerat med sig hem på CD-ROM. Det blev också en hel del snack om svensk skolas framtida utmaningar och ITs roll i lärandet.

Tack Mats för att du ville vara med. Och tack Videobrigade för proffsig produktion.

Håll till godo:



Nu väntar vi bara på CD-ROMen med Internet på...den ska tydligen landa på redaktionen när Östling letat bland sina "goody-bags" därhemma.

Monday, January 16, 2012

Kampsång inför SETT2012 Josef & Martin

Årstaskolans hjältar i lärandets tecken, Josef Sahlin och Martin Fernström är en av flera bokningar vi är mycket stolta över på SETT2012. Jag tycker de båda mönsterbrytande lärarna från Årstaskolan representerar inget-är-omöjligt-kulturen i skolan. En kultur vi alla behöver mer av eftersom den samtidigt som den skapar nya fungerande idéer och möjligheter för eleverna också sprider värme, humor och glädjefnatt till alla som kommer i dess väg.

När vi bokade dem så kom vi överens om att det vore fint om de kunde spela in en film om vilka de är och att de tänker dyka upp som föreläsare på SETT2012. Sagt och gjort, i sann inget-är-omöjligt-kultur, så slängdes denna specialgjorda SETT-film till egen komponerad musik ihop.

"Det hääääääär ä min kampsång du kan använda till vad du vill".

Jag ger er

Josef & Martin SETT2012




Snart kommer anmälningssystemet komma upp på www.bettdagarna.se


Sunday, January 15, 2012

Sätt spaden i marken och gräv...

I fredags intervjuade vi Joakim Jardenberg i Skolsnack-GarageTV. Joakim som följt utvecklingen kring digital kommunikation och i synnerhet sociala medier sedan länge gav sina tips om hur skolan kan göra för att fler ska komma igång med att utnyttja sociala medier.

Det viktigaste budskapet från Joakim var:

Sätt spaden i marken och börja gräv.

Och jag tror så klart att han har rätt i det, och när tiden är mogen så händer det. Internet verkar vara här för att stanna och för att få smak på det måste man smaka, precis som Jardenbergs surströmmings-metafor i intervjun.

Här är klippet, som producerats av Skolsnack-GarageTV. Bakom produktionen ligger Videobrigade och Rektorsakademien Utveckling.


Saturday, January 14, 2012

eBoken, sociala medier, Jocke Jardenberg och en Apple nyhet...

Det ryktas om att något nytt kommer presenteras från Apple i NYC nästa torsdag (19/1 2012), och med säkerhet rör det sig som någon form av skolrelaterat kopplat till mjukvara. Min inte alltför vågade gissning är att det rör sig om eBöcker för skola (läromedel) eller motsvarande i iTunes, iBooks eller annan plattformslösning.

Fördelar som att ha böckerna i ett iCloud snarare än i skåpet för elever är ju givna såklart och samtidigt ständigt tillgängliga är ju exempelvis uppenbart. Men även att boken genom total transformation blir mer medierik och därmed mer stimulerande efter dagens behov och samhällssituation. Eboken har en given roll framöver, även om den rollen likt andra områden ständigt kommer förändras.

Men möjligen har Apple en större ambition än så, det skulle jag nog tro. I alla fall tänkte jag så när jag idag läste detta:

According to the invitation sent out by Apple to reporters, it says simply "Join us for an education announcement in the Big Apple'. The event will be held not in Sylicon Vally but at Guggenheim Museum in New York on Jan. 19. Except for what is written in the invitation, further details were not disclosed.
International Business Times 2012-01-13

Att Apple siktar på att förändra mer än hur vi använder datorn, lyssnar på musik, använder en smart mobil m.fl är självklart. På tur står TVn (som går att utläsa av Jobs biografi) men också naturligtvis (läro)boken. Och läroboken är ju på ett sätt ännu mer intressant, då den i all utbildningskultur över hela världen är en stadig metafor för bärare av information som kan leda till kunskap. Tänk dig själv vilken enorm marknad vi talar om? En marknad som finns, och som fram tills idag har ägts av bokförlagen.

Nyligen annonserade Natur & Kultur, enligt källor, att de "exporterar" sitt utbud av läromedel direkt ut mot iPad, i vilken form vet inte jag något om i detalj. Men att bara porta text digitalt rakt av för läsplattor tillför ju inte så särskilt mycket nytt. Å andra sidan är det förmodligen förlagets första drag i en serie kommande satsningar. Natur & Kultur har gott om pengar till utveckling i sin stiftelse, så det förvånar mig inte. Jag hoppas nu bara de vågar ta höjd och gå med utvecklingen istället för att försöka spika fast sig igen.

När det gäller eboken så undrar jag när "standarden" möter behov och möjligheter på riktigt. Att integrera filmklipp och ljudklipp och andra finesser berikar såklart upplevelsen ur ett konsumtionsperspektiv men det är inte alls tillräckligt. Skapandeperspektivet måste också in i diskussionen om eBoken på något sätt framöver. Upphovsrätten är förstås en svår knäckfråga här, det förstår jag, men tänk om man kunde ta en författares text och på något sätt förädla den med nya perspektiv. Det är självklart inte möjligt med dagens juridik och inte heller finns nån given öppning affärsmodellerna heller antar jag.

Men också delningstanken, som ju driver utvecklingen på internet, är hyperintressant. Jag skulle gärna se (och det snabbt) en integrering med sociala medier. Om jag tex läser ett avsnitt som jag vill att mina vänner ska ta del av så borde jag kunna posta det utdraget ur boken direkt från läsplattan på min Facebook-vägg. En post på väggen med en direktlänk till butiken där mina vänner kan köpa boken. Kanske kan jag om jag delar mycket få rabatt på böcker, inte vet jag. Jag vet inte heller varför detta inte skett redan, det är ju inte direkt en ide på kärnfysisk nivå direkt.

En annan intressant utveckling kring detta med eböckerna är ju var användargenereringen tar vägen, eftersom det ju nu är busenkelt att skriva en ebok, rent tekniskt givetvis. Men att hitta ditributionen, givet att man vill få ekonomi i det, kommer naturligtvis även i framtiden vara nyckeln till framgång. Det är där Apple vill kila in sig, man sitter ju på infrastrukturen och har direktkontakt kunden (iPad-användaren). Detta är självklart en stor styrka. Förlagen tänker givetvis å sin sida att den som sitter på content is king....igen...

Men efter att ha lyssnat på Jocke Jardenberg i veckan så kan jag konstatera att han har en stor poäng när han säger "content is not king, conversation is". Jag tänker att förlagen och även andra som vill nå ut med sina idéer allvarligt bör fundera över var värdet skapas? Sker det i huvudet på en läsare som tuggar din text eller sker det i diskussionen mellan hundratals eller tusentals läsare runt din text? Självklart skapas värden i båda, men det råder ingen tvekan om att om man skulle få chansen att fråga John Dewey eller någon annan av de mest inflytelserika pedagogiska teoretikerna så skulle de absolut säga att "conversation" börjar ta mark ordentligt. Det rör sig om den klassiska bokcirkeln i en betydligt större kontext.

Det är nog inom detta Apples nyhet nästa vecka kommer kretsa, på ett eller annat sätt...eller någonstans där omkring.... Who Knows?

Inte jag i alla fall....

Friday, January 13, 2012

Skolsnack-GarageTV, Patrik Glad, lärande och ärtor

Igår spelade vi in Skolsnack-GarageTV i London med Emma Rosèn och Patrik Glad, vi saknade dock den annars ständigt närvarande panelmedlemmen Mattias Odhner Larsson. Samtalet rörde bland annat innehållet på själva BETT-mässan, som Emma svor lite över (ve och fasa), men också nyttan med att nätverka med alla andra som delarv samma intressen. Enligt uppgift reste i år fler än 4000 personer till BETT. Dessutom avslöjar Patrik Glad i programmet att han i en "app" skrivit en bok för iPad med titeln "Stormen Pär".

Programmet visar också tydligt att det där med te är populärt i England inte direkt är en överdrift. Försök räkna antalet tekannor på bordet....

I slutet pratas det dessutom om vad som kännetecknar en riktigt Fish & Chips...för er som undrar...?

Håll till godo...

Thursday, January 12, 2012

Skolsnack-GarageTV porträtterar läraren Sebbe Näslund

Igår intervjuade Skolsnack-teamet Sebbe Näslund, Viktoriaskolan i Örebro, på BETT i London. Sebbe är en av tusentals svenskar som besöker BETT varje år för att hålla sig ajour med vad som händer inom modern skolutveckling. Förutom själva mässan, som visar det mesta inom teknik kopplat till lärande, så finns också hundratals seminarier, workshops och inspirationsföreläsningar runt om i hela London att ta del av. Mycket av BETTs värde ligger i själva nätverkandet, dvs att hitta nya kontakter att byta idéer med.

Sebbe hittade vi på ett föredrag som jag höll igår i samarbete med Digital Inn. Vi frågade om han ville hänga med till Skolsnacks/Videobrigades kvart i Kensington, och modig som svenska lärare i allmänhet är så tackade han ja på uppstuds.

Inslaget är ett i en serie småproduktioner vi gör på BETT i år för att porträttera olika personers tankar kring varför man åker till BETT och vad man gör där. Sebastian, som till vardags är mentor och So-lärare, var på BETT för första gången och här har ni hans tankar om BETT, modernt lärande, kreativitet m.m.



Stay tuned...

Joakim Jardenberg i Skolsnack från BETT i London på fredag

Skolsnack-GarageTV kommer att spela in ett antal "snackisar" i London på mässan BETT. Några gjordes redan igår och under dagen idag och i morgon fortsätter arbetet. Det blir prat med intressanta personer om skola och internet, reportage från mässan och diverse annat spännande.

Bland annat så dyker Jocke Jardenberg upp för att vädra sina tankar om skola, samhällsutveckling och hur internet påverkar det mesta runt människan numera. Intervjun med Jocke spelas in på fredag på Lancaster Hall strax innan hans föredrag hos Digital Inn och sänds samma dag på http://www.facebook.com/Skolsnack

Om Joakim:

"Senior advisor in all things internet and media. Old, new, digital. Some call me a social media therapist. CEO whisperer (with five CEO:s, all from Swedens top-25 largest corporations on my current roster). #4 when Huffington Post picked ”The Most Influential Tech CEOs On Twitter”"

Tuesday, January 10, 2012

Grundskolan mot 100%

Igår var jag i Eskilstuna och mötte lärarna där. Mottot Eskilstuna har satt upp är mycket spännande tycker jag. Grundskolan mot 100% genom "Stolt, Enad och Redo. Det känns himla rätt i dagens tidevarv att kommuner verkligen lägger ribban på vad det hela handlar om. Grundskolan mot 100% handlar om att alla elever ska nå målen, oavsett vem det än är.

Det intressanta är att det faktiskt är det enda rimliga målet man kan ha om man ska uppdraget på allvar. Men som få gör. Att ha som mål att 90% ska nå minst godkänt är att erkänna från början att man inte ska förvänta sig att, eller snarare ska förvänta sig att det "är ok om 10% misslyckas".

Det ligger nåt fint i Eskilstunas satsning på skolan, nämligen att alla kan. Inte bara som en fin tanke, man menar det verkligen. Och jag tror dem på orden. Särskilt som den politiska ledningen är helt bakom satsningen och gör vad de kan för att skapa mer förutsättningar.

Självklart går det !

Bra jobbat Tony Lööw och Jimmy Jansson, även om det naturligtvis är många fler som ligger bakom det hela. Nu gäller det att fullfölja och entusiasmera i varje sekund....

Go Eskilstuna Go

"Studentexamen urholkar lärandet"

Att återinföra studentexamen är inget sätt att höja kunskapsnivån i skolan. Den sortens examination undergräver lärandet och missar dessutom elevernas kunskaper avseende viktiga kompetenser som samarbetsförmåga, analys, syntes och eget tänkande. Det skriver tio forskare och praktiker från skolans område i Sydsvenska Dagbladet 10/1 2012.

Skolan debatteras i en mångfald olika sammanhang, även utanför utbildningsväsendet och den formella pedagogikens arenor. Därför vilar ett stort ansvar på utbildningsminister Jan Björklund (FP) när det gäller att bidra till att den offentliga debatten förankras i vetenskaplig kunskap om elever och lärande så att samtalet inte seglar iväg i otidsenliga diskussioner.

Det senaste förslaget från Björklund går ut på att återinföra en studentexamen som ska bedömas av externa lärare. Detta bland annat för att motverka betygsinflation; den senaste tiden har det rapporterats att skolorna har svårt att sätta likvärdiga betyg.

Vi är en grupp forskare och praktiker från skolans område som finner förslaget oroande. Ett centralt felslut i tankekedjan är dels att det går att centralisera bedömning och betygssättning och dels att återinförandet av en studentexamen skulle vara en progressiv lösning för att göra skolan relevant.


Det är bekymmersamt utbildningsministern söker bakåt i tiden efter lösningar och fastnar för en metod som avskaffades 1968. Björklund hade kunnat vända sig till en rad framstående och kompetenta personer som har som uppgift att studera hur vi fungerar i lärandesituationer och hitta lösningar på problem som rör lärande och utbildning. Redan då skulle vi kunna konstatera att det finns både intressanta och inte minst bättre alternativa former av examination än det gamla provet.

Erfarenheter från länder som länge praktiserat flitigt testande visar att det inte är en framgångsväg mot ökad måluppfyllelse – tvärtom. I länder som USA och Storbritannien omvärderas därför just nu den förda examenspolitiken, eftersom denna typ av standardiserat testande undergräver själva lärandet.

Det kan dessutom konstateras att tester generellt är bäst på att pröva minneskunskaper och att man därför missar elevens kunskaper avseende viktiga kompetenser som samarbetsförmåga, analys, syntes och eget tänkande. Sett i ljuset av denna utveckling framstår inte en återgång till ett examensprov som en framtidens framgångsväg för Sverige.

Svensk och internationell forskning har gett kunskap som vi inte hade 1968, när studentexamen avskaffades. Vi har kommit längre både när det gäller kunskap om människan och när det gäller kunskap om lärande. Vilket i sin tur betyder att vi kan hitta moderna lösningar på problem såsom hur man kan ge alla likvärdig utbildning, hur man kan motivera elever, hur man kan skilja ut vem som får gå vidare till vilken utbildning, etc.

Det är alldeles avgörande för ett utbildningssystem av kvalitet att detta baseras på en modern kunskapssyn, att det famnar demokratibegreppet och att det lyckas relevansgöra sitt innehåll så att den tänkta examen fungerar som en språngbräda mot ett yrkesliv.

Till detta kommer att skolan har två fundamentalt nya förutsättningar när det gäller hur det samhälle ser ut i vilket eleverna skall verka. Den första handlar om en ständigt ökande diversifiering när det gäller människors kvaliteter, egenskaper och resurser. En sådan önskad mångfald motverkas av en standardiserad examination.

Den andra förutsättningen bygger på att vi vill, och förväntas, ta ett allt större ansvar för våra egna liv och våra egna livsval. I skolan kallas detta för entreprenöriellt lärande och det står i diametral motsats till standardiserade och centraliserade kunskapsmål där både innehåll och metod antas vara fastställt.

Sverige vill självklart kunna visa upp en skola i världsklass. Med den tradition av respekt för unga vi har i landet och med de finansiella resurser som står till vårt förfogande är det naturligtvis pinsamt att vi hamnar så långt ner i alla mätningar.

Men det kan aldrig vara en lösning värdig en kunskapsnation att gå bakåt och återanvända metoder som utvecklades för en skola som inte längre är relevant för samhället.


Elza Dunkels
lektor, Umeå universitet

Patrik Hernwall
docent, Stockholms universitet

Fredrik Andersson
rektor, Ängelholms kommun

Troed Troedson
framtidsanalytiker, Paradigmmäklarna

Emma Rosén
gymnasielärare, Nacka kommun

Kristina Björn
kvalitetschef, Tänk om

Johan Nordlander
lektor, Umeå universitet

Daniel Lundqvist
skolledare, Nacka Kommun

Hans Renman
VD, Tänk om

Fredrik Svensson
Rektorsakademien utveckling

Sunday, January 08, 2012

Kommunal skola liknar Svt:s situation i slutet av 80-talet

I morgon träffar jag alla lärare i Eskilstuna för ett kortare anförande på deras Kick-Off inför 2012. Som många kommunala verksamheter står man i Eskilstuna inför utmaningar i denna vår föränderliga värld där annorlunda krav dyker upp.

Ganska ofta tänker jag på Svt i sådana här sammanhang, den statliga TV-kanalen som hade ensamrätt på att sända TV-program tills de kommersiella kanalerna dök upp och helt ställde om förutsättningarna. Till godo för tittarna som plötsligt fick något annat att välja mellan, inte alltid till högre kvalitet men i alla fall något annat. På Svt fick man helt enkelt finna sig i att spelplanen ritades om. När sedan Internet kom och ställde till det ännu mer för Svt:s verksamhet började man så småningom inse att förändringen var där för att stanna. TV-branschen var nu något helt annat än det Svt byggt sin kompetens kring.

Lite så är det ju också för kommunal skola. Vi kan tycka att det är bra det som sker, och många tycker det. Andra tycker att utvecklingen mest är dålig. Men det spelar ingen roll hur vi värderar det.

Men vi måste trots allt förhålla oss till det...

Svt ritade om hela sin strategi och är nu, vill jag påstå, den kanal som tagit störst kliv fram i den nya miljö man verkar i. Många ser nog att public service-kanalen numera leder utvecklingen för hur TV omprövar sin ställning och sina strategier i en högkommunikativ värld där tittarna urskiljningslöst väljer de program de vill se och på det sätt de för tillfället anser passar bäst, genom TV-apparaten, Internet, Pod och till och Twitter och Facebook.

Och här uppstår likheter.

Kommunal skola och Svt har påfallande stora likheter med varandra.

Och kan Svt så kan kommunal skola.

Det tänker jag fokusera en stund på i morgon.

Thursday, January 05, 2012

Aron Solomon talar på SETT

Som ni kanske vet vid det här laget så genomförs mässan/konferensen SETT2012 25-26 april i år i Kistamässans lokaler. Nästa vecka släpper vi namnet på den andre huvudtalaren, som är en ung nytänkande person från San Francisco. Vi har i smyg släppt det första namnet, Aron Solomon, men även några andra skandinaviska namn (se tidigare inlägg) men jag tänkte att det kan vara bra att berätta lite om Aron för de som inte känner till honom.

Jag träffade Aron redan 2009 i San Francisco när jag och Åsa Sundelin var där för att träffa professorer och annat fölk på Stanford University och för att besöka Apples huvudkontor i Cupertino. Och det är underligt hur möten ibland skapar oväntade ringar på vattnet och att de kan utveckla sig till reella projekt. Då under middagen visste vi inte att Sverige skulle bli en del av Think Global School eller att Aron skulle tala på något som kallas SETT, men under den där måltiden smiddas i alla fall planer och utbyttes idéer från allra första sekund. Jag minns att vi tänkte att det var ett på många sätt ovanligt möte, både Åsa och jag.

"Vi träffade hur som helst Aron Solomon förra lördagen och vi fann intressanta kopplingar mellan våra olika projekt. Bland annat drog vi upp en del planer för hur vi kopplar TGS till Sverige. För visst vill vi spela en liten roll här i Sverige i detta helt unika projekt som Aron och hans kumpaner sjösätter. Vi har ju en hel del spännande skolor här i Sverige också som vi tänkte koppla ihop med Aron med och se om det inte händer något spännande."
Ur tidigare blogginlägg 2009

Ja så blev det i alla fall och Aron fick inte bara en plats att husera Think Global School utan även mängder med fina kontakter i Sverige som alla på ett eller annat sätt fått nya bekantskapen med Aron.

Aron Solomon kommer att föreläsa på SETT under rubriken

"A global perspective on Schools, empathy, leadership and learning"

En mer formell beskrivning av Aron i samband med SETT:
Aron är en mycket intressant pedagog och entreprenör som aldrig låtit sig acceptera status quo och som varit aktiv i över ett kvarts sekel inom skolutveckling och innovation. Efter att ha gjort det mesta i skolväg, från att driva skolor, undervisa som lärare, handledning, rekrytering, strategiarbete till att samla in pengar, tilldelades Aron priset Ford Fellowship 2003. Aron var förste rektor i Think Global School, den mest innovativa gymnasieskolan i världen, där eleverna studerar i tre internationella storstäder varje läsår. Aron är en flitig, uppskattad och mycket uppbokad föreläsare i framförallt USA, Asien och Europa. Han har också Sverige som den absoluta förebilden när det kommer till kreativitet.

Läs mer om Aron här på www.aronsolomon.com

Wednesday, January 04, 2012

BETT, SETT och "Skolsnack -GarageTV"

Mellan den 11-14 januari går den årliga BETT-mässan av stapeln, Europas största mässa för skola och IT. Drygt 3000 svenskar beger sig då till London för att finna inspiration och knyta kontakter. Lärare, rektorer och politiker knyter då värdefulla kontakter.Förutom mässan som äger rum i konferenscentret Olympia så genomförs hundratals andra arrangemang runt om hela London.


I april (25-26) slår sedan den första Skandinaviska mässan/konferensen SETT upp portarna i Kistamässan för första gången. Bakom SETT står Kistamässan, Stockholm Stads Utbildningsförvaltning och Rektorsakademien Utveckling. Innehållet i konferensen, som kommer att kosta 995 kr/person för två dagar, håller på att ta form och det ser riktigt spännande ut. Om några dagar presenterar vi innehållet mer i detalj och det kommer då gå att anmäla sig också på hemsidan.

Men innan dess har vi alltså BETT att se fram emot.

Digital Inn arrangerar ett eget program i London även i år. Jag har pratat med Jonas Hammargren och frågat lite vad han ser som den stora nyttan för lärare och skolledare med arrangemang som BETT och SETT står för.



Men det är fler än Digital Inn som åker, bland andra TÄNK OM, Videobrigade, Learnit24, Microsoft och LinEducation.

Under BETT i år så kommer även "SkolSnack-GarageTV" att finnas på plats och göra reportage och nischade mini-talshows. Så håll lite kolla på det om ni vill följa vad som händer i London i år.


Monday, January 02, 2012

5 myter om kreativitet

Kreativitet är en färdighet, eller förmåga, som vi har all anledning att fundera över i Sverige. Inte minst därför att Sverige inte bara anses ligga långt fram inom detta område utan det land vars invånare sammantaget är världsbäst på kreativitet.

Förklaringarna är många, men bla så är svenskar inte så auktoritetsstyrda som till exempel tyskar. Vi stimuleras tidigt att förstå allas lika värde, vi sätter tidigt värde på att få människor att ta egna initiativ, vi är vana vid att samarbeta i grupp och vi är ofta tidigt ute med att ta till oss nya kommunikationsverktyg. Samarbete och delaktighet är några viktiga basvärden för oss svenskar. Vi är det land i världen som står bäst rustade i det globala samhället, i alla fall när det gäller förutsättningar för kreativitet.

Det första man kan konstatera är att vi naturligtvis fått den positionen på grund av många olika orsaker, men mycket är självklart skolans förtjänst. Vi har faktiskt till stor del den svenska skolan att tacka för vår starka position. Men vilken skola är det då vi talar om? Jo den skola som i media "kölhalas" som flummig av diverse populistiska aktörer med egna, ofta politiska, agendor. Men om man tänker att 70-80-90-talets skola fört oss fram till främsta position när det gäller att tänka nytt så har vi fått ut väldigt mycket gott av de gamla skolreformerna. Med detta i bakhuvudet måste vi då ställa oss frågan varåt svensk skola är på väg nu? Ja det värsta med att vara i ledning är att man bara har två potentiella framtidsscenarier.

1. Behålla ledningen
2. Tappa ledningen

Att backa bandet tillbaks till 50-talet, som en del vurmar för, känns väldigt okonstruktivt, särskilt mot bakgrund av att samhällsutvecklingen pekar framåt och skapar en allt mer komplex miljö för våra unga att växa upp och verka i. Vi måste vara mer kreativa än vi någonsin varit om vi ska behålla vår tätposition och unikitet. ALLA länder ser kreativitet som viktigt och vårt försprång må vara stort, men INTE i evighet. Och evighet, det är i dagens tidevarv kortare än förr.

En stor utmaning blir 2012 att stärka debatten kring kreativitetens betydelse för små länder som Sverige och med det dess förankring i skolans inre arbete. Kreativitet är förmågan att sätta saker i nya kombinationer och sammanhang och att genom det skapa något nytt som tillför ett högre värde (create). Det betyder att kunskap är en viktig faktor, där kunskaper och helhetsförståelse hör ihop. Utan förståelse för sammanhang ingen kreativitet och utan grundläggande kunskaper att finna nya kombinationer ur minskar dramatiskt möjlig kreativ förmåga, i alla fall sett ur vårt rådande samhälleliga värderesonemang.

Den allmänna debatten om skolan har mellan raderna satt kreativitet i olyckligt fack, det anses som lek och/eller flum. I alla fall inte riktigt så fint som traditionell "kunskap".

Här är några myter som jag tror många känner igen.

Kunskap är viktigare än kreativitet
Det finns inget motsattsförhållande, båda är lika viktiga för varande ur ett utvecklingsperspektiv Trots det kan man höra hur fallangen "kunskapstalibaner" framhärdar iden om att bara man lär sig en massa så kommer kreativiteten av sig själv när man lämnar skolan. Argumentet leder till att man helt enkelt prioriterar bort övning och träning av färdigheten att sätta saker i nya praktiska situationer för att komma upp med nydanande idéer. Kunskap är en nödvändig bottenplatta för att vi i Blooms nivåer 4-6 (Blooms taxonomi) ska kunna göra analys, syntes och utvärdering av det nya vi skapar. Denna myt ger oss dessutom en uppsjö av mediala underhållningsfenomen som minneskunskapsTV i olika former som Vem vet mest, Smartare än en femteklassare, På spåret, Slaget om Sverige som cementerar bilden av vad som är viktigt att kunna, dvs att fakta är viktigare än något annat. Detta trots att all fakta går att googla fram på mindre än en sekund.

Kreativitet är mest lek och ploj
Egentligen är denna myt "myten" om att lek inte är konstruktivt. Men det är precis vad det är. Det lilla barnet har ett lekande och prövande förhållningssätt till den obegripliga värld den ramlat in i. Det är barnets enda sätt att förhålla sig till verkligheten. I takt med att vi blir äldre måste vi anpassa oss till den komplexa och konforma värld vi ska verka i och där förlorar leken sitt värde, skolans roll har varit att döda leken för att få folk att foga sig till systemet. På universitetet leks det väldigt lite, möjligtvis vid sidan av studierna. På universitetet låtsas vi tänka kritiskt och kreativt, istället bankas sanningarna in genom 10 000-tals sidor text med färdiga mallar för hur man ska tänka i vår "fria värld". Men är den så fri och öppen för nytänkande? Utbildningssystemet skulle må bra av att leka och experimentera mera, givetvis utifrån vetenskaplighet och empirisk bas. Om det nu är möjligt?

Alla är inte kreativa
Den kanske farligaste myten av alla, eftersom den ger människan alibi att inte ägna tid åt att träna sin kreativa förmåga. Alla människor är kreativa, det är en del av det som skiljer oss från aporna. Det som skiljer ossmänniskor åt på den här punkten är om vi får leka, experimentera och utveckla vår kreativa förmåga till vardags. Men eftersom det inte är "seriöst" att få vara lite "galen" och tänka utanför boxen på tex många arbetsplatser så leder denna myt till att vi istället utvecklar våra icke-kreativa förmågor och samtidigt stadfäster myten i sig själv.

Om alla är kreativa blir det kaos
En inte helt ovanlig myt som drar omkring. En del menar att kreativitet vist är viktigt, men att de flesta av oss måste genomföra verksamheten enligt färdiga planer. I annat fall utbryter kaos och anarki, produkter missar marknaden eller kvaliteten brister. Myten får näring av människor som inte är så kreativa och som därför ser kreativa personer som ett hot mot dem själva och sin egna trygga miljö.

Kreativa människor är svåra
Nej, men riktigt kreativa människor är komplexa och annorlunda utifrån normen. De är nämligen ofta sina egna motsatser. De är ganska intensiva, men också lugna när det behövs. De kan ofta verka smarta och logiska, men de kan oftare vara ganska naiva eftersom de inte riktigt ser de begränsningar och hinder många andra binder sina liv runt. De är inte sällan väldigt uppgiftsorienterade och fokuserade men samtidigt lekfulla och kan i många situationer verka omåttligt okoncentrerade. De använder sin fantasi alltsomoftast, men kopplar det samtidigt till realistiska sammanhang. (Motsatsen är dagdrömmare utan förmåga att sätta saker i sitt verkningsfulla sammanhang). Kreativa människor uppfattas ofta periodvis som introverta, men lika ofta extremt extroverta.Inte sällan uppfattas kreativa människor (beroende av position) som oberäkneliga, vilket beror på att de ständigt ser nya möjligheter och inte har något som helst problem med att plötsligt "omdefiniera" sammanhanget till ett helt annat. Vet man inte om detta får man svårt att hantera kreativa människor, och man "fackar" istället in dem som svåra eller konstiga. De stör ju ordningen. Vi har en tendens att skapa stereotyper av hur människor ska vara för att "passa in" och vi fortfarande industrisamhällets sätt att se på "arbetaren" som en del i kollektivet med en given begränsad uppgift, trots att den moderna kommunikativa världen lämnat det för längesen. Det vi behöver göra är att acceptera allas olikheter och dra nytta av dem.

Skulle vi döda de här myterna och plocka in ett bredare tänkande i skolans sätt att förhålla sig till "lärande" och "unga" så skulle vi en enorm utväxling på allas potential. Och vi skulle ha stora möjligheter att behålla vårposition som världens mest kreativa länder.

Tips om fördjupning: Mihaly Csikszentmihalyi