Intervju med Mats Gerdau (m)

Idag fortsätter min serie intervjuer med politiker med fokus på skolan. Mats Gerdau är moderat riksdagsman med stort intresse för skola. En av hans huvudfrågor är moderniseringen av skolan. Men vad har mats mer för tankar? Läs vidare här så får du snart veta.

Fredrik: Hur var du som elev i skolan? Prestationsprins eller glidarkille?

Gerdau: Mer prestationsprins än glidare. Men hade nog kunnat prestera bättre med lite mer utmaningar. Jag fick inte så mycket uppmuntran eller pushning, utan det var eget driv som gällde. Gymnasiet passade mig bättre, och jag gick ut Naturvetenskapsprogrammet med bra betyg, 4,5 tror jag att jag hade.

Fredrik: Hur tycker du pedagogiken bör formas för det 21:a århundradet? Vilka talanger och förmågor vid sidan av grundkunskaper vill vi ge de unga på väg ut i samhället? (För full poäng, resonera kring vikten av mer eller mindre katederundervisning).

Gerdau: Som politiker bör man kanske inte lägga sig i pedagogiken, vi ska hålla på våra roller och vår kompetens. Jag försöker inte kvacka som läkare och tala om vilka behandlingar man ska få för olika åkommor, det ska man inte göra när det gäller pedagogik heller. Dessutom finns det inte en pedagogik som är universalmedel som passar alla. Jag tror att man som förälder själv måste få välja det man tror passar bäst för varje barn. Därför är det så himla viktigt med mångfald och valfrihet för mig.

Framtidskompetenser är däremot viktiga att diskutera mer. Ta-sig-för-samhet vill jag se mer av, det är för lätt att skjuta över ansvar på någon annan i Sverige och den mentaliteten måste vi bli av med. På en arbetsplats måste alla bidra för att utveckla verksamheten, oavsett vad man jobbar med och det perspektivet måste man få med sig från skolan. Påhittighet, mod och förändringsbenägenhet tror jag är viktiga förmågor. För att nå dit tror jag att våra ungdomar behöver en varierad undervisning som utgår från deras verklighet och inte bara är läroboks- eller katederstyrd.

Fredrik: Hur kan det komma sig att det inte självklart att skolans personal och elever har personlig tillgång/möjlighet till internet hela tiden som en viktig del i lärandet på 2000-talet? Borde inte samhället ställa kravet att skolorna använder internet på ett självklart sätt, precis som övriga samhällsdelar?

Gerdau: Bra fråga, den har jag också ställt mig. För mig är det en hjärtefråga och något jag arbetade för när jag var kommunalråd i Nacka också. Skolan måste hänga med i samhällsutvecklingen och då är IT självklart. Inom sjukvården bejakar man ny forskning och ny teknik, men varför gör man inte det på samma sätt i skolan? Jag saknar den inre drivkraften för förnyelse från skolan ibland, även om jag tycker mig se fler initiativ nu. Av något skäl finns inte riktigt det förändringstrycket på skolan, kanske beror det på att man inte uppfattar sådana krav utifrån, vare sig från föräldrar, Skolverk, arbetsliv, kommuner eller staten. Om det är enklare att förklara varför man inte gör något än varför man gör något så kommer inte så mycket att hända.

Jag tror att det finns för många bevarandekrafter och för få som utmanar i skolans värld. Jag har haft en jätteprovocerande debatt med en lärare i Skåne som vill kasta ut datorerna från skolan. Hur tänker han egentligen? Skolan måste ju utgå från ungdomarnas framtid, inte lärarnas barndom.

Fredrik: Är det önskvärt att dina barn eller barnbarn skall gå i en skola baserad på och som ständigt utvecklar ett modern lärande? Varför är det i så fall viktigt/inte viktigt? Hur tänker du se till att det blir som du vill?

Gerdau: Absolut! Något annat finns väl inte?! Jag är övertygad om att skolan måste ta till sig forskning och modern teknik för att uppfattas som relevant av ungdomarna och för att de ska nå bättre resultat. Om de inser att skolan hjälper dem att klara sig bättre i framtiden och ger större möjligheter att lyckas i livet så kommer både de och Sverige att bli världens vinnare. Hur når vi dit, då? Som politiker har man ordets makt – det måste vi bli bättre på att utnyttja. Tala om att det är viktigt och att vi förväntar oss en kontinuerlig förnyelse av skolan. Se till att det finns pengar till forskning och utveckling. Att det finns en modern lärarutbildning som bidrar till att lärarna hela tiden är nyfikna och vill lära nytt. Att Skolinspektionen följer upp sådana här aspekter också. Sen måste drivet till utveckling komma inifrån skolan också, inte bara från politiken.

Fredrik: Finns det en risk att vi är på väg in i ett kunskapsklassamhälle? Dvs ett samhälle där en del har mer och större förmåga att lära nytt snabbt och del till och med saknar den förmågan helt? Vad skulle det i så fall hypotetiskt kunna betyda ur ett samhällsperspektiv?

Gerdau: Ja, den risken finns och det är något som jag kan oroas av. Vi vill ju ha en rättvis och likvärdig skola, men det får inte blandas ihop med en skola som är likadan för alla. Det går absolut inte. Däremot vill vi att skolan ska göra skillnad och kompensera för social bakgrund, annars får vi en segregation som klyver samhället fast på ett nytt sätt. Tidigare har vi sett att barn som inte har studievana med sig hemifrån klarat sig allt sämre rent kunskapsmässigt och det tror jag beror på att skolan inte riktigt prioriterat kunskapsuppdraget och då blir det de med starka föräldrar som lyckas bäst. Det försöker vi åtgärda nu. Kanske behöver vi bli bättre på att mäta också sådana här faktorer i skolan. Min tro är att det som mäts också blir gjort.

Fredrik: Är förstatligande av skolan en lösning på kvalitetsfrågan i skolan? Dvs är staten som huvudman bättre än kommunen?

Gerdau: Nej, jag tycker att det är en grovt förenklad lösning som bara bygger på nostalgi. Skolan var inte mer likvärdig eller bättre på 80-talet. Då hade jag som elev lärarlösa lektioner i gymnasiet, dvs vi skulle sitta i ett klassrum och ha lektion utan lärare. Och så fanns ett betygssystem där elever rangordnades och vissa betyg ”tog slut”. Skolan blir inte bättre av att en kvarts miljon lärare byter arbetsgivare, det är inte där problemen finns. Det handlar snarare om vilken politik som förs och vilket fokus man har. Jag är rädd för att ett förstatligande endast skulle leda till en mer likformig skola där vardagsbesluten dessutom flyttas bort från skolan till en statlig myndighet någonstans. Försäkringskassan eller polisen, eller för den delen de statliga högskolorna, brukar ju tyvärr inte lyftas fram som ypperliga föredömen i likvärdighet i landet eller exceptionellt hög kvalitet i verksamheten. Ett annat exempel är att de statliga skolorna deltar i mycket lägre grad i Lärarlyftet än vad de kommunala skolorna gör. Så inte hänger det på huvudmannaskapet…

Däremot tror jag att staten måste ta sitt ansvar på ett bättre sätt än man gjort. Det handlar bl a om att skapa tydliga mål och sedan utvärdera om man når dem eller inte. Det är en mycket mer effektiv och modern form av styrning tror jag, där människor ges utrymme att växa och vara delaktiga.

Fredrik: Spelar du något instrument? Vilket i så fall och mycket övade du när du övade som allra mest?

Gerdau: Tyvärr inte. Försökte med gitarr och piano när jag var liten, men det blev inget. Båda mina barn har spelat fiol och cello, jag tror att det är bra för koncentrationen.

I morgon fortsätter utfrågningen av mats och vi får såklart svaret på det här med hur man förhindrar en Bearnaisesås att skära sig och hur man minskar mobbingen i skolan.