Det har under många år diskuterats om bokens eller tidningens död på grund av den digitala revolutionen. 1997 propagerade jag själv för bokdöden och det papperslösa samhället. Men ack så fel jag hade, så tröstlöst fel. Böcker finns inte bara kvar utan det läses mer än någonsin. Värdet i en bok är såklart det uppenbara, ett fulländat gränssnitt och en mobil paketering utan motstycke. Likaså dagstidningen. Och det papperslösa samhället...det skrivs ut som aldrig förr på vårt kontors skrivare....formatet lockar...Den som säger papperslöst en gång till kommer få mig att somna....
ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ......
Vi konsumerar allt mer information för varje år och det påverkar också utbudet av böcker och tydligen skrivarpapper. Det enda som möjligen fortsätter vara ett problembarn är väl möjligen dagstidningarna i pappersform vars svikande annonsintäkter och allt färre prenumeranter skapar stora hål i det publicistiska skrovet.
Men mitt i allt detta har en annan företeelse utvecklats. E-boken. Denna märkliga sammanslagning av det digitala fördelarna och boken som formgivningsmässig metafor. Inte någon särskillt ny idé, utan ett eko från 90-talet. En idé som vägrade att ge upp. Trots att den skåpats ut många gånger.
I The Wall Street Journal kan man dock läsa Steven Johnson beskriva Googles nya produkt inom området, The Kindle. Som han beskriver mötet med Kindle som en riktig aha-upplevelse.
I still have vivid memories of many such moments: clicking on my first Web hyperlink in 1994 and instantly transporting to a page hosted on a server in Australia; using Google Earth to zoom in from space directly to the satellite image of my house; watching my 14-month-old master the page-flipping gesture on the iPhone's touch interface. The latest such moment came courtesy of the Kindle, Amazon.com Inc.'s e-book reader.
Wall Street Journal 20 april 2009
E-boken kanske har fått en revival trots allt? Inte som ersättare av den inbundna bläckdoftande pappersboken utan som ett annat sätt (kompletterande) att läsa, köpa, bära omkring och lagra böcker. Inte heller särskilt snygg just nu, men med lite formgivningsgudar på utvecklingsavdelningen så kanske den kan bli något tjusigt att också se på från utsidan. Kanske behövs det å andra sidan inte nåt tjusigt skal med en insida fylld av läsmöjligheter.
Tänk er skolan där alla elever har en E-Book, eller en bärbar dator för den delen, med samtlig relevant litteratur i världen inlagd eller nedladdningsbar, alltid tillgänglig när den behövs.
- Ja men inget går upp mot en riktig bok, säger någon nu....
Nej det är nog helt riktigt, efter vad jag nu har förstått. Det är något med den där boken trots allt. Något som attraherar på det där alldeles särskilda och unika sättet. Men den har i sammanhanget också en brist. Den är något annat! Den har ett fåtal hundra sidor och många böcker tillsammans väger påtagligt för mycket. Brister eller svagheter som å andra sidan försvinner i vissa sammanhang.
Se möjligheterna i de båda världarna så kan vi kanske komma vidare....
Allt är inte svart eller vitt.
4 comments:
*ding* där slog du huvudet på spiken. Det är dags att börja se båda världarna på en gång, inte som konkurrenter utan komplementer. Tänk så långt vi skulle komma redan i morgon om fler tänkte så!
Precis min tanke :-) Tack för responsen :-)
Instämmer! Bokälskare som jag är vill jag också ha den andra världen!
De där små "maskinerna" du skev om som eleverna hade i Kina, med ordböcker i, vet du om de finns på den svenska marknaden också? Och skiljde de sig åt från ordböcker på nätet? Jag som aldrig orkar slå i en ordbok när jag läser andra språk, jag använder nätet, men även det har sina begränsningar, så jag är nyfiken på hur en så'n där behändig datoriserad ordbok fungerar! (jag minns väl inte fel, visst har du skrivit om något sådant?)
Janis
Det var små gadgets att bära med sig. Eftersom datortillgängligheten (laptops) är låg för de flesta Kinesiska studenter så finns en stor marknad för dessa prylar där. Det fanns olika varianter men alla hade samma funktion, en översättare. Några helt textbaserade medan andra hade filmklipp och ljudlösningar för uttal. Studenterna uppskattade dem. Lärarna däremot hade synpunkter...de var inga riktiga ordböcker menade de...fast ofta hade en egen liten gadget ändå. Det praktiska verkade ta överhanden...
:-)
Post a Comment