Staten, Kommunen, skolan och huvudmannaskapet

Läste en debattartikel nyss av de folk­partistiska riksdagsledamöterna Ulf Nilsson och Agneta Berliner. De hävdar att det bästa som kan hända skolan är att staten övertar huvudmannaskapet. På så sätt kan staten öka kontrollen över skolornas aktiviteter, vilket innebär snabbare och enklare att påverka för riksdag och regering. Man hävdar vidare att det är kommunaliseringen på 90-talet som har skulden för skolans minskade resultat etc. Man flörtar också skickligt med facket genom att hävda att det är kommunaliseringen som gjort att lärare och skolledare inte har så stort inflytande över arbetet som innan 1991.

"I dag är det svårt att se vem som egentligen ska bestämma över ­skolan, rektorn eller kommunen. Skolan skulle få större makt att ­bestämma över sin egen vardag om den stod direkt under staten. Syftet med kommunaliseringen av skolan var att öka decentraliseringen, men resultatet har i stället blivit att kommunpolitikers och kommuntjänstemäns inflytande över skolan har ökat."
Svenska Dagbladet 2007-07-14

Stop lite nu här artikelförfattarna... De som skall ha mest inflytande över skolans aktiviteter är väl varken staten eller kommunen? Det är väl elever, personal och föräldrar i samverkan? Staten och Kommunen (i dagens system) skall ange juridiska direktiv och säkerställa kvaliteten. Med staten som ensam kontrollstation och uppdragsställare ökar enligt Ulf och Agneta rektors handlingsfrihet och styra över sina resurser? Ja det tycks ju i alla fall vara deras övertygelse att så är fallet. Men det finns anledning att föra denna diskussion ett steg längre och framförallt ställa ett antal frågor, istället för att påstå sig ha svaren innan frågorna än ställts.

Stämmer det att kommunaliseringen raserat svensk skola? Byggt på vad?
Har utvecklingen i samhället i stort påverkat skolans förutsättningar?
Har utvecklingen av kommunikationen (bl.a internet & mobil kommunikation) förändrat skolans och för den delen hela samhällets när och fjärrmiljö?
Kan man likställa behoven i Botkyrka och Danderyd?
Vem kan bäst göra behovsanalysen ifråga?
Har dagens ungdomskultur förändrats sedan 80-talet, och spelar den någon roll?
Har kraven på annorlunda kompetenser i det globala arbetslivet inverkat?
Har skolan förmåga att möta dessa annorlunda krav på kompetens?
Blir det mer stimulerande som elev i skolan om Staten tar över?
Hur ökar inflytandet hos personal och skolledare lokalt om staten tar över?
Hur ökas inflytandet hos elever och föräldrar lokalt om staten tar över?
Har skolans vetenskapligt bevisade oförmåga till förändring och utveckling påverkat?
Är Staten känd för att vara särskilt bra på utvecklingsarbete på lokal skolnivå?
Har det faktum att hela Skolsverige inte fullt ut står bakom läroplanens grundvärden någon betydelse?
Hur skall staten lyckas övertyga hela Skolsverige om läroplanens förträfflighet (den nya kommande antar jag)?
Har Socialtjänstens brister kopplat till skola någon betydelse?
Ska staten ta över Socialtjänstens lokala skolarbete också?
Hur bli rektors administrativa miljö påverkad av ökade antal inspektioner från staten?
Hur skall staten lyckas med att skapa likformig bedömning?
Det finns fler frågor....såklart...

Staten ger uppdraget till friskolekoncernen som sedan ansvarar gentemot staten, rektor rapporterar i stort sätt enbart till koncernen. Innebär förstatligandet att friskolekoncernerna måste läggas ned? Eller skall de få fribrev? Vore det inte smartare att låta rektorerna få uppdraget helt genom kommunen och kommunen helt ansvarade gentemot staten (som i friskolesektorn). Och att staten granskade kommunerna effektivare? I dag har ju rektor två huvudmän kan man säga, vilket ställer till det lite ganska ofta. Vore det inte fiffigare att ge ytterligare öronmärkta pengar för kommunerna att satsa på kompetensutveckling av sina förvaltningar så att en förändring kan ske? Finns det inte en hel del samordningsvinster att vinna med kommunen som huvudman? Jag tänker på stöd till skolorna kring "Barn i behov av särskilt stöd" etc?

Är det verkligen så att allt hänger på att Staten är huvudman? Bryts mönstret då så oerhört tydligt? Som genom ett trollslag? Nej självklart inte. Vi som arbetat en del i skolan vet ju att den lilla garderingen som artikelförfattarna skriver i förbifarten "resultat på sikt" inte är betydelselös eftersom all förändring skolan tar tid.

Det mesta tyder på, när granskningar av svensk skola görs, att skolan nu börjar utvecklas positivt utifrån de antaganden om lärande, demokrati och värdegrund som genomsyrar såväl skollag som läroplan. Läs till exempel skolverkets granskning av attityder hos lärare och elever i skolan. Införandet av nya skolförordningar måste ges ordentligt med tid och i alla större förändringar så sjunker effekten till en början under den s.k "omställningen". Folk tar tid på sig att ställa om från ett tänkande till ett annat, särskilt i skolan. Frustrerande ja men ledtiden för förändring kan kortas genom ett visionärt och entusiasmerande ledarskap. Skolan har under hela sin kulturhistoria kastats mellan olika reformer och aldrig givits lugn och ro att sätta de reformer som klubbats igenom i regering och riksdag. Ett sätt att styra rektor i detta har varit att skapa en skolledarkultur som inte är så entreprenenöriell och självständiga utan som blint lyder minsta vink.

Jag tror att detta enbart handlar om politikers hunger att direktstyra i skolans sätt att fungera och att centraliseringsivern kommer att skapa en tungarbetad, långsamtrörlig och oflexibel organisationskultur där man inte får göra något som "staten inte uttryckligen bemyndigat", dvs betydande minskat frihets- och handlingsutrymme.

Låt skolan fortsätta utvecklas och gör något åt de brister ni upplever som politiker med fokus på nytta för eleverna och inte som politiska poänger i ert eget politiska maktspel. Ert ansvar är betydligt större än så...

Elevitera mera!

Fler boggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap