Att prioritera & 80-20 regeln

Igår var vi och hjälpte Jeanette Hendersson och Lotta Puls med att starta nätverket Rektorsakademien i Uppssala. Det kom över 80 stycken besökare till första träffen för att lyssna till vad RA är, på John Steinberg som ifrågasatte svensk skolas syfte och IPFs Niklas Lundblad. Vi delade även ut priset Heja Rektorn till Ingela Pettersson. Vandringspriset var i form av en gammal parkeringsautomat som pristagarna kan ha på sitt rum som en symbol för att man måste köpa sig tid som chef, ledare pedagog. Att förbättra sig i konsten att prioritera helt enkelt. Ganska kul. Den signalerar också att man inte kan parkera sitt ledarskap alltför länge, utan istället ständigt vara i rörelse.

Heja Rektorn-priset kommer att delas ut i Göteborg, Malmö, Stockholm, Uppsala och även eventuellt i Örebro om det vill sig väl.

Jag läste senare på kvällen i John Steinbergs nya bok (Skolans Syfte) en riktigt bra grej som borde vara en allmän praktika. Det handlade om "80-20 regeln" som är så användarbar i nästan alla sammanhang. Att tex i utvecklingssamtal och medarbetarsamtal alltid fokusera 80% på sådant eleven eller medarbetaren är bra på och 20% på sådant som kan förbättras, och inte tvärt om som vi brukar. Och att helst alltid erbjuda kompetensutveckling inom områden medarbetaren redan visat sig ha stor tallang för. Budskapet är väl kanske inte att man inte behöver annat än det man gillar utan istället att vidareutveckla just det man är bäst på. Sen kan/ska man naturligtvis alltid utvecklas inom andra områden också, annars stagnerar organisationen. Men tänk dig att alltid bara kompetensutveckla dig i saker som saknar intressebotten hos dig själv? Blir man särskilt mycket mer värdefull för sin organisation genom det? Och trivs man då verkligen som bäst? Jag träffade en person en gång i en av våra utbildningar som sa att hon hade arbetat som rektor i 30 år och aldrig tidigare fått gå någon kurs hon hade intresse av eller ansåg sig behöva. Hon tyckte detta med kompetensutveckling var övervärderat och hade tappat intresset för sitt eget lärande. Helt otroligt, men jag tror att det är många som känner lite som hon då och då tyvärr. Och slutsatsen måste väl då vara att vi måste stärka ledarskapet och koppla samman det med kompetensutveckling riktigt riktigt tight.

Och då är 80-20 regeln bra, inte alltid men väldigt ofta. Johns idé är att förstärka det goda för att få mer utväxling och sen hantera det andra. En bra grundtanke tycker jag.

Hans nya bok är föredömligt lättläst och kort, återkommer med mer om den senare. Jag läser inte så fort...