Tuesday, January 23, 2007

Ledarskap och grejer som stör

Då kör vi ett varv till på temat "beslagta föremål (grejer) som stör undervisningen".
Det är klart att elever inte skall störa varandras lärande, vare sig med mobiler, mungigor, hopprep, pistoler, knivar eller mp3-spelare. Genom att skapa förståelse hos elever och bry sig om dem genom att tex se dem och lyssna på dem kan man skapa relationer som leder till ett lärande klimat. Frågan är ju bara hur man uppnår detta klimat i skolor som spårat ur i sitt ledarskap?
Genom motivation, förståelse och lärande eller straff och yttre maktmedel? Man måste som lärare och skolledare nämligen välja här. Det kostar mer engagemang och energi att välja motivationsspåret och nästan inget alls att välja de represiva vägen, i alla fall på kort sikt, men på lång sikt kostar det oänligt mycket. De skolor som spårar ur har det gemensamt. Att ge sig alltför långt ut på förbudslinjen är kortsiktigt enkelt men ger ett neggigt och geggigt klimat. Att skapa ett positivt klimat kräver däremot alla vuxnas engagemang, samsyn och en tydligt vision och strategi. Svårt men inte omöjligt.

Den nya lagen som regeringen föreslår framöver har ambitionen att skapa studiero, det är bra. Ingen tvekan om det. Som symbol för detta har man sedan början av 2000 talet retoriskt använt mobiltelefonen då den är stasrkt förknippad med ungdomskultur och därmed störande för äldregenerationen. Men egentligen är det alla grejer som upplevs störande som är i fokus. Faktum är dock att det är överdrivet på det stora hela taget, särskilt om man frågar lärare, elever och skolledare själva. Jag säger inte att det inte förekommer situationer där "topplocket går" med rätta på en del lärare, för det gör det. Oftast handlar det om skolor som inte lyckats skapa det inlärningsklimat som krävs idag. Det är däremot spektakulärt med telefonspåret och i linje med 80-20 strategin, dvs politiskt provakativa förslag som landar positivt hos 80% av befolkningen och retar upp "etablisemanget" som man uttrycker det i Svt:s "dokument inifrån". Men frågar man alltså skolan själv är det mindre problem än debatten indikerar. Det är politik och ett exempel på politisk handlingskraft.

Ringande mobiltelefoner är inget problem i Uppsalaskolorna. Det tycker några rektorer och gymnasieelever som UNT talat med apropå förslaget om att lärarna från och med höstterminen skall få rätt att beslagta störande mobiler.
Uppsala Nya Tidning

Om jag förstått förslaget rätt så får läraren rätt att be eleven lämna ifrån sig grejen och till och med ta den ur elevens hand men inte bruka våld som man uttrycker det. Vem avgör vad som är våld? Läraren eller eleven? Om eleven vägrar lämna sin grej till läraren då läraren upplevt den störande och läraren tvingar, hotar eller kanske drar och sliter så är det ju någon form av våld. Då kan läraren enligt förslaget tillkalla rektor.

På Sveriges Radios hemsida diskuteras detta med bland annat elevorganisationen SVEAs ordförande som inte ser poängen med det hela.

Upplever du att mobiler är störande i klassrummet?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har min mobil på ljudlös, så jag stör inte med min mobil.

Sveriges Radio

Min analys av detta blir att förslaget kan komma att skapa ytterligare stök i undervisningen och inte mindre som det var tänkt. Det hela bottnar i ledarskapet och vilken männskosyn man har, och det har väldigt lite att göra med politik och särskilt partipolitik. Med ett effektivt och ombryende och målstyrt ledarskap (i bemärkelsen målhävdande) kan man skapa studiero, också i ganska tuffa områden. Det handlar återigen om ledarskap och ett målstyrt fokus så att vi kan öka måluppfyllnaden i svensk skola. Annars kommer vi aldrig att kunna möta den globala konkurrensen.

Fler bloggar om:


4 comments:

Lancefestivalen said...

Du har helt rätt. Problemet är väl hur man förmedlar detta till de 80 procenten du nämner...

Anonymous said...

Kanske genom att de professionella i skolan, dvs alla lärare och skolledare, faktiskt ger sig in i den offentliga debatten och försöker förklar hur lärande faktiskt går till och hur verkligheten ser ut i dagens skolor?

Anonymous said...

Fel forum, men jag ville bara meddela att jag dyker upp på nätverksträffen den 12/2. Tror jag att det var.;-)

Anonymous said...

Hej!

Jag vill inleda med att säga att detta snart kommande påhopp ej har något med dej som person att göra. Du råkade faktiskt bara komma upp med din ensamma blogg vi en googlesökning efter något helt annat. Men nu kan jag ej hålla inne mitt hat mot bloggar längre. Alltså helt seriöst, vad fan håller du på med? Det finns ju inte en vettig själ som bryr sig om vad fan du hade för dig förra tordagen, förurtom dina trötta vänner som du förmodligen tvingar läsa denna blogg. Vore det inte enklare att bara skicka ett mejl till dem en gång i veckan där du förklarar vad du gjort den gångna tiden så att alla kan få sitt behov av "ditt liv" tillfredsställt. För du tror väl inte på fullaste allvar att någon läser detta. Varken denna kommentar, eller din blogg. Så vad har vi uppnått med detta? Absolut ingenting. Följaktligen anser jag att både du och jag skall sluta upp med dumheterna och hänge oss åt något med lite relevans och allmännytta istället. Eller vafan, skaffa en dagbok om du vill ha nån stans att vädra åsikter. Jag ville nämligen hitta en söt tjej som jag såg på tunnelbanan häromdagen och gjorde därför en sökning efter henne på google. Och vad får jag upp, jo, 1276230 dumma jävla bloggar, och inget om henne. Så hur vore det om vi rensade internet från dessa stolletyg och levle lite på riktigt i stället? Vad säger du? Jag är öppen för debatt om du känner att detta är något du stör dig på. Vänligen skicka ett mejl där du med några rader kan motivera varför du tyckte att jag skulle behöva läsa denna sörja. Och återigen, kom ihåg att detta vansinnesdåd á la Michael Douglas i "Falling down" ej är personligt riktat mot din blogg. Jag skulle dock bara verkligen vilja veta varför denna cancersvulst ej vill dö, och varför du tycker att jag ska drabbas?

Hoppas att du ej tar illa upp!

Hälsningar/

Bloggupproret 2007!!! Nu räcker det.

(jag har ju nu även kommit på att vi förmodligen är ganska många som känner så här, så jag ska vara snäll. kopiera därför detta inlägg och posta på varenda fucking jävla blogg du stöter på tills dess att vi klubbat ihjäl fenomenet likt en sjuk gråsäl)