Ledarskap och grejer som stör

Då kör vi ett varv till på temat "beslagta föremål (grejer) som stör undervisningen".
Det är klart att elever inte skall störa varandras lärande, vare sig med mobiler, mungigor, hopprep, pistoler, knivar eller mp3-spelare. Genom att skapa förståelse hos elever och bry sig om dem genom att tex se dem och lyssna på dem kan man skapa relationer som leder till ett lärande klimat. Frågan är ju bara hur man uppnår detta klimat i skolor som spårat ur i sitt ledarskap?
Genom motivation, förståelse och lärande eller straff och yttre maktmedel? Man måste som lärare och skolledare nämligen välja här. Det kostar mer engagemang och energi att välja motivationsspåret och nästan inget alls att välja de represiva vägen, i alla fall på kort sikt, men på lång sikt kostar det oänligt mycket. De skolor som spårar ur har det gemensamt. Att ge sig alltför långt ut på förbudslinjen är kortsiktigt enkelt men ger ett neggigt och geggigt klimat. Att skapa ett positivt klimat kräver däremot alla vuxnas engagemang, samsyn och en tydligt vision och strategi. Svårt men inte omöjligt.

Den nya lagen som regeringen föreslår framöver har ambitionen att skapa studiero, det är bra. Ingen tvekan om det. Som symbol för detta har man sedan början av 2000 talet retoriskt använt mobiltelefonen då den är stasrkt förknippad med ungdomskultur och därmed störande för äldregenerationen. Men egentligen är det alla grejer som upplevs störande som är i fokus. Faktum är dock att det är överdrivet på det stora hela taget, särskilt om man frågar lärare, elever och skolledare själva. Jag säger inte att det inte förekommer situationer där "topplocket går" med rätta på en del lärare, för det gör det. Oftast handlar det om skolor som inte lyckats skapa det inlärningsklimat som krävs idag. Det är däremot spektakulärt med telefonspåret och i linje med 80-20 strategin, dvs politiskt provakativa förslag som landar positivt hos 80% av befolkningen och retar upp "etablisemanget" som man uttrycker det i Svt:s "dokument inifrån". Men frågar man alltså skolan själv är det mindre problem än debatten indikerar. Det är politik och ett exempel på politisk handlingskraft.

Ringande mobiltelefoner är inget problem i Uppsalaskolorna. Det tycker några rektorer och gymnasieelever som UNT talat med apropå förslaget om att lärarna från och med höstterminen skall få rätt att beslagta störande mobiler.
Uppsala Nya Tidning

Om jag förstått förslaget rätt så får läraren rätt att be eleven lämna ifrån sig grejen och till och med ta den ur elevens hand men inte bruka våld som man uttrycker det. Vem avgör vad som är våld? Läraren eller eleven? Om eleven vägrar lämna sin grej till läraren då läraren upplevt den störande och läraren tvingar, hotar eller kanske drar och sliter så är det ju någon form av våld. Då kan läraren enligt förslaget tillkalla rektor.

På Sveriges Radios hemsida diskuteras detta med bland annat elevorganisationen SVEAs ordförande som inte ser poängen med det hela.

Upplever du att mobiler är störande i klassrummet?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har min mobil på ljudlös, så jag stör inte med min mobil.
Sveriges Radio

Min analys av detta blir att förslaget kan komma att skapa ytterligare stök i undervisningen och inte mindre som det var tänkt. Det hela bottnar i ledarskapet och vilken männskosyn man har, och det har väldigt lite att göra med politik och särskilt partipolitik. Med ett effektivt och ombryende och målstyrt ledarskap (i bemärkelsen målhävdande) kan man skapa studiero, också i ganska tuffa områden. Det handlar återigen om ledarskap och ett målstyrt fokus så att vi kan öka måluppfyllnaden i svensk skola. Annars kommer vi aldrig att kunna möta den globala konkurrensen.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik