Bara svenska får talas inom skolans område? Det är lite pinsamt att läsa om historier som denna tycker jag. Att vi inte kommit längre i debatten om skolan än att förbjuda andra språk, istället för att utnyttja språkmångfalden till styrkor. Skälet till förbudet skall vara att undvika att elever kränker varandra på språk inte alla förstår. Ok...jag förstår var ambitionen startar, men inte dess utfall. Landskronaskolan har som en del andra skolor stora problem med sitt ledarskap, det råder ingen som helst tvekan om det.Dagens Nyheter
Aftonbladet
På flera bloggar, bl.a (Le petit Heydee), har jag läst kommentarer där skribenter typ undrat om de hörselskadade kunde få dispans eller vara "tysta" tills de fyller 17 år. Eller kompisar med utbredd norrländska eller djup härlig gottländska, de kan ju säkert också anses vara utländska.
Att prata andra språk än svenska är alltså en disciplinfråga på denna skola och som alla disciplinära frågor skall de naturligtvis hanteras strikt efter skollagens tre tydliga åtgärder. Alla andra straffande aktiviteter är enligt lag förbjudet.
- Förpassas från undervisningslokalen resterande del av lektionen
- Kontakta föräldrarna och upplysa dem om att deras barn har ett olämpligt uppträdande (i detta fall talar sitt modersmål)
- Kvarhålla eleven under högst en timma efter skoldagens slut
Jag förstår allvarligt talat inte hur detta skall kunna fungera. Att tala ett annat språk blir, enligt DNs reporter, ytterst att man kallas till elevvårdskonferens, s.k EVK. EVK är ett skollagsreglerat beslutsorgan där det krävs att flera av skolans funktioner och föräldrar skall delta. Där beslutar man formellt om frågor som tex delegationsmässigt bara rektor kan avgöra , exempevis anpassad studiegång, hemsundervisning m.m. Och allt skall naturligtvis dokumenteras. Det blir alltså många EVK-protokoll på dessa skolor.
Det jag inte riktigt förstår är hur man kan komma på idén att disciplinkoppla talande av ett annat språk. Får inte denna utveckling burläska proportioner?
Flera frågor reser sig i alla fall i mitt huvud. Är det en korrekt slutsats att alla andra talade språk än svenska är potentiella mobbingverktyg? Ute på stan också i förlängningen? Skall inte skolan förbereda för ett liv i samhället? Känns det juste att alla skall tänka "nu mobbar hon" så fort hon säger något till sin väninna på "kurdiska". Riskerar man inte att utveckla en kultur i denna skola som helt enkelt präglar synen på andra språk, dvs att andra språk är av ondo och att betrakta som kränkande, och ytterst då mot tex svenskar? Hur kränkande är inte denna regel också för de elever som inte kränker, mobbar eller obstruerar? En annan fundering jag fick är om elever får träna på tyska, spanska och franska i korridorerna mellan lektioner, eller har man undantag för just de språken. Får eleverna öva sig i sin hemspråksundervisning på raster och i omklädningsrummet innan och efter idrotten? Nej inte om man skall hålla sig till reglerna.
Känns det inte mer rätt att istället vässa ledarskapet och gå till botten med klimatet, värdegrunden och organisationskulturen i skolor som dessa? Jag vill påstå att alla i det här landet vill ha skolor med hög grad av studiero och motiverade elever. Finns det någon som inte vill de? Det känns lite som att de vuxna abdikerar i Landskronaskolan. Och helt ärligt: Vilken människosyn representerar denna idé? Och vilket ledarskap har utvecklat sig ur den i så fall?
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik
No comments:
Post a Comment