Jag läste med intresse Svenskans ledare idag skriven av Sofia Nerbrand. Den handlade om en bortglömd grupp elever, de elever med större "läshuvud" som hon uttryckte det. Motsatsen till det är människor med "mindre läshuvud". Jag mindes direkt min vän Klas Hallberg berättelse från lågstadiet (boken och föredragen "Hångla mer"). Hans föräldrar var med honom på ett kvartssamtal där det talades ovanför hans huvud om att "ja inte är han nåt läshövve direkt". Sånt sätter spår och visar i grunden vilken syn de vuxna har på kunskap och humanistisk grundsyn.Men Sofia tar ändå upp en viktig fråga, dvs. utsattheten hos dem som har det enklare än andra i skolan. De som känner att de aldrig får vara med för att de inte är som de andra, en plugghäst instansat i pannan. Det är högstatus i en del elevkulturer att inte bry sig om skolan, status som de inte valt själva utan som blivit en konsekvens av deras sociala erfarenheter och kanske familjeförhållanden. De som bryr sig om skolan eller kanske bara klarar det ändå är utifrån gruppens perspektiv inte lojal, vilket innebär uteslutning. Välkänd gruppsykologi och ingår i A-kursen på universitetet. Ofta brukar man under samtal med dem som inte bryr sig om skolan och som inte är ledartyperna säga:
- Ja men du som är en smart snubbe kan väl hänga med dem som delar dina intressen och göra något bra av det.
Det är bara det att det är exakt det de gör. De delar sin tid med dem som de anser har ett gemensamt intresse, eller snarare ointresse. Det är ju också att dela intresse, jag menar ointresse för skolan och samhället. Ni som sett Kenta och Stoffe i filmen "De kallar oss mods" kanske mins scenen där de sitter och dricker mjölk ur tetror på Sergelstorg och sjunger "Små knegarna små knegarna e lustiga att se". Lite åt det hållet alltså. De delar också intressen, eller ointressen. De gäller att förstå de här mekanismerna.
Problemet med detta är att det skapar en kultur där många inte "får" utnyttja sina begåvningar eller tallanger för gruppen (kulturen). Kenta och Stoffe var i grunden mycket begåvade killar, men något gick snett eller hur?
Alla har vi kanske minnen från skoltiden av personen som alltid hade alla rätt på proven, kanske bara något enstaka "fel". Och någon gång tänkte vi kanske att "han/hon ska inte tro att han/hon är något". Jantelagen griper tag i oss utan att vi märker det. Sofia har rätt. Skolans kultur bejakar inte alltid alla elevers förutsättningar, och ibland rör det sig också om de glömda eleverna som är "svaga" i gruppen för att de kan och vill.
Jag läste om en avhandling häromdagen av Johan Hofvendahl om att skolan skapar "felrädda" människor. Det handlade om en studie på "mellanstadielärares" utvecklingssamtal med i detta fallet högpresterande elever och om att de lärarna tyvärr ofta har förhållningssätt som skapar rädsla hos eleven för att göra fel. Det kan tex röra sig en elev som oftast har "alla rätt på provet" ändå får höra att typ "här gjorde du fel och här gjorde du faktiskt också fel". Vid ett samtal under undersökningen frågar läraren hur eleven tycker att hon utvecklats under året och eleven svarar besviket typ "jag gjorde två fel". Om läraren istället hade boostat flickans utveckling genom att inte trycka på felen utan istället på alla de mål hon uppnått hade självförtroendet ökat och rädslan att göra fel försvunnit. Och vi behöver ju faktiskt våga prova okända saker för att utvecklas och då är såklart alla 2,4 miljoner utvecklingssamtal i skolan en del i detta viktiga arbete. Och Hofvendahl bara skärskådat utvecklingssamtalen så kan man lätt tänka sig hur det låter i vissa lärares undervisning på samma tema.
Läs om felrädsla här
Min poäng är att det nödvändigtvis inte behöver betyda att vi skall starta fler "elitskolor", som Sofia manar till i sin ledare, utan att vi istället medvetandegör grupprocesser i skolans ledarskap, tar hänsyn till alla elevers olika sociala bakgrund samt utvecklar pedagogers förmåga att också se och uppmuntra de elever som lyckas mer än andra. I bästa fall glöms de annars bort medan det i sämsta fall är mobbade under hela skoltiden och först "kommer hem" på läkarlinjen som Sofia berättar att hennes kursare i Lund sa.
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Skolpolitik
No comments:
Post a Comment