Uppfinnare, innovatörer & att sno (låna) andras idéer...

Uppfinnare och innovatörer finns i alla samhällssektorer. Tyvärr uppmärksammas de oftast bara i företagsvärlden som de hjältar de faktiskt är, men de finns överallt. De finns i skolan, vården, brandförsvaret, idrottsrörelsen. Överallt där vi hittar människor. Skillnaden mellan en uppfinnare och en innovatör sägs vara att uppfinnaren "skapar något" med stor potential medan innovatören gör den tillgänglig för den breda massan. Ibland är uppfinnaren och innovatören samma person, men faktiskt oftare olika personer.

En uppfinning är ju en idé som sätts i verket, det vill säga resultatet av lyckad en kreativ process. Alla uppfinningen blir dock inte omedelbara succéer, tvärt om faktiskt. Det flesta uppfinningarna stannar i uppfinnarens garage, verkstad, skrivkammare eller köksbord. De funkar helt enkelt inte på det sätt man hoppats. Misslyckande? Ja kanske om man skapar uppfinningar för att andra ska tycka att man är ball. Nej om man ser det hela en lärprocess som i grunden är positiv och ökar möjligheterna att göra skillnad längre fram. Jag tror att de som ständigt lär och försöker igen är de som lyckas förändra ordentligt, men då krävs både uppfinnaren och innovatören. I samma person eller i par.

Skillnaden mellan uppfinnaren och innovatören tycks ligga i förmågan att se sammanhang, sikta på en framtid och lyckas med att nå ut med produkten, tjänsten, hjälpen, budskapet eller vad det nu än må vara. Men ofta är skillnaden, tycker jag mig kunna se, att innovatören vågar ta steget och kliva ut och säga

"check this out, it´s amazing".

Många uppfinnare har inte den förmågan, behovet eller kanske intresset överhuvudtaget. Därför tänker jag mig att den perfekta kombinationen är att bara anställa människor med massor bra idéer och sen mitt i detta peta in innovatörer som kan se sammanhang och samband och få saker att hända. Båda rollerna är ju livsviktiga. Samarbetandes.

Och detta med idéer och kreativitet handlar ju om att inspireras och ta andras idéer vidare, jag har tex aldrig kommit på något jag gjort själv. Det tror jag nämligen ingen kan hävda, helt enkelt eftersom det inte är sant. Man måste vara ödmjuk inför det, att idéer är fria för alla att andas och dra nytta av. Precis som luften är fri att andas. I alla fall tills idéerna skyddas av upphovs-, mönster- och varumärkesskydd m.m.

Men det här är också svårt eftersom människor ändå känner att idéer de kommit på är deras, ofta längre än vad som är rimligt. Därför brukar jag anstränga mig att vara så öppen som möjligt med att jag sällan eller aldrig kommer på något själv. Jag brukar också försöka hänvisa till personer som inspirerat mig, jag tänker att då kanske andra hänvisar till mig. Jag har säkert flera gånger glömt bort det, men det har i så fall aldrig varit meningen. Åandra sidan så om man tar någon annans idé och utvecklar den vidare, då blir just den idén att betrakta som "din". Det är ett givande och tagande, de bästa idéerna kommer ut flera olika personers kreativa processer över tid som liksom steg för steg förädlar grundidén till nya höjder.

“I don’t believe I have ever invented a line of thinking. I have always taken one over from someone else”.
Ludwig Wittgenstein

Här är ett exempel på hur en innovatör tänker, Les Paul, snubben som förändrade synen på gitarr helt och hållet. Företaget Gibson köpte hans idé om en en elektrifierad gitarr och initialt var övernöjda, men fick de kalla fötter efter ett tag och ville sälja idén vidare eller lägga den i papperskorgen. Man var rädd att den skulle döda den stora marknaden av (då) traditionella gitarrer. Med Les Paul lyckades till slut påverka dem till att inte göra sig av med den utan se framtiden komma och vara en aktiv del del av den. Här berättar han själv:

=:)

Om att föreläsa för 10-åringar

Nu ska jag berätta något som varenda lärare och rektor redan vet det mesta om. Men kan hända finns det någon som inte lagt märke till det. Vad vet jag? Jag har genom åren haft förmånen att föreläsa ganska mycket. Jag älskar verkligen att föreläsa.

(Det verkar vara en kompetensering för drömmen om att spela i ett riktigt rockband som aldrig slog in....än....)

Mest har det blivit föreläsningar för vuxna, men inte sällan ställs jag också framför unga människor, riktigt unga. Idag har jag föreläst 40 min om drömmar och idéskapande för 200 st 10-11 åringar.

Att föreläsa för hundratals 10-åringar är något väsensskilt jämfört med att hålla föredrag för vuxna. Det blir tydligt att vi är präglade på helt olika sätt. Medan det är hyfsat bekvämt och relativt enkelt att föreläsa för vuxna så kräver de unga en helt annan approach för att fångas av budskapen. Man märker tydligt att om man pratar om något som inte är superrelevant så stänger de av eller tappar koncentrationen.

Men om de bjuds in i samtalet och får vara delaktiga och blir lyssnade på så blir de omedelbart intresserade. Man måste vara på tårna från första sekund och beredd att hantera oväntade situationer när som helst.

Learning by doing i sin renaste form....

Man måste vara beredd på att byta riktning vilket ögonblick som helst. Det är den absolut bästa skolan för föreläsare att just prova på att föreläsa för några hundra 10-åringar. Säkert blir det ett uppvaknande för de som mest kör på rutin, denna farliga frestelse att vaggas in i och som en del märkligt nog strävar efter. Detta trots att vi vet att rutin idag är något annat än för 50 år sedan.

Föreläs på 10-åringar säger jag bara, först då vet ni om ni står pall för en föränderlig värld.

Detta vet som sagt varenda lärare och rektor, men för varje gång jag möter dessa situationer så lär jag mig mer och mer om lusten som driver oss till att lära och hur man skapar nyfikenhet. Och det är väl i alla fall det allra viktigaste i en värld som kräver allt mer av oss.

Jag lär, alltså lever jag....

Kreativitet, dagdrömmeri, lärande och idébrist

Kreativitet är en av framtidens mest värdefulla tillgångar. I en tid av allt snabbare processer blir förmågan att komma upp med nya lösningar, idéer, produkter eller tjänster som bygger värde bara viktigare och viktigare. Det är en fråga om kreativt lärande, snarare än om repetitivt återgivande av fakta eller beteenden. Den eller de som fastnar i det får redan idag snabbt stora problem.

Vi brukar ofta prata om kreativitet som att det gäller att använda fantasiresursen bättre, att det genom att utnyttja fantasin komma upp med nya fantastiska tankar. Fantasin handlar om kognitiva processer i hjärnan där vi skapar inre bilder fria från sinnen som syn, hörsel eller känsel. Fantasin är oerhört viktig, men kreativitet handlar också om något annat.

”Kreativitet är inte i huvudsak en medfödd genetiskt nedärvd egenskap, det är framförallt en övningsbar färdighet”

Färdighet i bemärkelsen att få saker att gå från fantasi till verklighet, i en bred mening naturligtvis. Det är först när idéerna får praktisk tillämpning som de blir riktigt intressanta för andra människor. Fram till dess kan man om man vill hårdra det "dagdrömmeri". Det är inte så att dagdrömmeri saknar värde, tvärt om. Dagdrömmeri kan vara ytterst verkningsfull om man också har förmågan att skrida till verket och genomföra. Dagdrömmare kan också fungera som inspiration åt andra som kan ta "drömmen" vidare, vilket då också betyder att samarbete, samverkan och kollaboration är avgörande metoder för att allas intellektuella kapital tas tillvara. Givet att man samtidigt försöker bryta ny mark och inte direkt falla alltför djupt in i gamla lösningar och fotspår.

Min egen erfarenhet av detta är att en av de viktigaste parametrarna är att "göra" går före "tänka för länge". Risken är nämligen att när vi tänker och tänker på en idé är att vi snabbt hamnar i problematiseringar som många gånger får stora konsekvenser, inte sällan i att vi av "rädsla för att göra fel" beslutar oss för att inte göra något alls. Idén dör.

Wether you think you can or think you can't you're right....

Henry Ford

Det gamla uttrycket "Det är inte brist på idéer som är problemet, utan brist på genomförare"

är därför mer högaktuellt idag än någonsin tidigare.

Mitt tips är därför att anställa "dagdrömmare". Lyssna på dem och samarbeta med dem, för i kölvattnet av dessa galningar kan riktigt stora värden skapas av bara farten.

=:)

Brev från orolig Framtid...

Hej världen.
Mitt namn är Framtiden och jag skriver till er för att ställa några frågor som jag inte finner svar på. Jag undrar om ett kortare yrkesgymnasium för de som är skoltrötta är så väldigt bra? Jag antar att tanken är att "befria de outvecklingsbara" från teoretiska studier och därmed spara resurser. I så fall är det ju den största satsningen i världen just nu som går ut på att medvetet sänka kunskapsnivån när alla andra länder gör allt för att säkra kunskapsutveckling. Jag läste om det i Dagens Nyheter idag och började fundera på vad förslaget egentligen betyder?

Jag har nämligen hört att kraven på teoretiska kunskaper och tänkande blir allt viktigare inom alla yrkesområden i samhället, att även praktiska yrken behöver människor med teoretisk bas. Om det nu stämmer, hur kan det då komma sig att man tycker det är bra att "oförbereda" en ansenlig mängd ungdomar bara för att de mitt i sin utveckling är lite trötta på skola? Är det då inte klokare att skapa utveckling av skolans arbete så att de får upp motivationen, eller är det för dyrt och jobbigt. Att sänka kunskapskraven verkar ju i nån mening enklare, det kan jag hålla med om.

Men hur smart är det?

Är det så, som det beskrivs i artikeln, att syftet i första hand är att minska avhoppen från gymnasiet och på så sätt snygga till siffrorna i statistiken? Eller är det för att tillfredställa ett stort behov på arbetsmarknaden av underutbildad arbetskraft. I så fall är det ju sensationella nyheter, eftersom det till motsats från andra delar av världen skulle vara en styrka att som individ att inte kunna så mycket just i Sverige.

Om det nu är så bra som ministern säger så är det ju jättebra, för om 10 000 ungdomar per år går ut gymnasiet utan teoretiska kunskaper så blir ju det en jätteresurs för Sverige. På 10 år har vi 100 000 nya lågutbildade personer. Om minsterns tes däremot inte håller så blir det ju å andra sidan en mänsklig katastrof för de inblandade, dvs vi alla.

Om jag får råda, i egenskap av Framtiden, så skulle jag satsa på att få de 10 000 ungdomarna nyfikna och motiverade för att lära och på ett 10-årsspann skapa 100 000 bättre förberedda individer för det samhälle jag just nu står och blickar ut över. För det jag ser är ett ännu mer komplext samhälle, mycket olikt det ni nu jamsar runt i.

Jag undrar om inte Eva-Lis Siren är något på spåret här:

– Man kan inte lura ungdomar att tro att de klarar sig utan svenska, engelska och matematik och att den här korta utbildningen ger dem möjligheter på arbetsmarknaden. Särskilt inte när vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet och dessutom en debatt om höjd pensionsålder, och beredskap för att byta arbete några gånger under yrkeslivet, säger Sirén, DN 10 feb 2012

Tänk efter före du tänker om....

Mvh

Framtiden



Hälsningar Framtiden

USA hårdsatser i den globala kunskapskapprustningen

I November 2010 skrev jag här om USAs kommande satsningar på förnyelse av skolan. Det handlade om "the grand challenge" som ni kanske kommer ihåg. Det var startskottet på en eggresiv förändring för amerikansk skola som man menade tappat kontakt med samtiden. Man såg sig nödgade att skapa en utveckling där lärare lämnar sin "ensamvarg-position" i klassrummet till att samarbeta mer inom och utom klassrum och ämnesgränser, att koppla upp alla skolor mot höghastighetsinternet, att utveckla mätandet av kunskaper utifrån en modern och fräsch utgångspunkt m.m.

I veckan släpptes en stor kampanj av Arne Duncan, utbildningsminister, där man bland annat deklarerade att alla skolor ska lämna de tryckta läromedlen och gå över till digitala, läs mer på Stefan Pålsson utmärka blogg.

Det är tydligt att USA inser att ett modernt lärande, som naturligtvis sträcker sig bortom digitala läromedel, är nödvändigt för att stärka en kunskapsutveckling som rimmar med de krav som det samtida och framtida samhället ställer. Inte minst utifrån vad som händer i den globala:

Kunskapskapprustningen

Sverige ligger långt fram inom det moderna pedagogiska området, faktum är att vi är bäst i världen. Och vi är det utan att staten satsat dramatiskt på att få det att hända.

Det hela har istället startat ute i framsynta kommuner, fristående huvudmän, enskilda aktörer och inte minst hos nyfikna fantastiska lärare.

Tvärtom, vår utbildningsminister visar ständigt prov på att frågan om pedagogisk utveckling i riktningar mot en mer modern skola ligger på nivå som tangerar "en ickefråga".

Är det då klokt att staten tar täten i en sån här omfattande kunskaps- och samhällsförändring vi befinner oss i? Både ja och nej skulle jag säga.

Staten har aldrig varit särskilt bra på innovation, regelverk och politiska agendor står ofta i vägen för nyfikenhet och prova på mentalitet. Så ur det perspektivet ställer jag mig tveksam till att staten skulle klara av att driva igenom stora utvecklingsförändringar. Inte omöjligt så klart, inget är omöjligt i min bok. Men just nu tror jag förutsättningarna för det är, låt säga det diplomatiskt, inte direkt optimala.

Vår utbildningsminsiter skriver förvisso inte längre sina nyhetsbrev på skrivmaskin, utan med dator, deklarerande han i ett försök att minska effekten av ett oerhört plumpt uttalande om läsplattor. Men hans inställning i grunden tycks vara solklar, våra skolor behöver inte anpassa sig till Internets närvaro. Skola är skola, helst för evigt. Med den ingången så tycker jag nog att en nationell strategi vore ännu mer förödande.

Däremot tror jag att det behövs en nationell samling runt behovet av att förbättra skolan så den rimmar mer med samtiden och framtiden. Och det finns starka rörelser ute i kommuner och fristående huvudmän. Fantastiska lärare bryter varje dag ny mark för pedagogisk och didaktisk utveckling. Otroligt omvärldsmedvetna rektorer och förvaltningschefer finns också därute. Även skolpolitiker som uppvisar stort mod i att satsa på att modernisera skolan.

Men jag eftersöker en ännu större nationell samling.

Den nationella samlingen bör grundas i att partnerna, arbetsgivare och fack, till att börja med samlar sig runt frågan, vad vill vi att skolan ska vara? Hur ska den se ut? Vad behöver samhället för att tillgodose sina behov i samhällskroppen? Hur ser lärarprofilen ut framöver, vad behöver de ha med sig? Vad behöver individen i samhället för att klara sig? Vilket lärande backar upp detta?

Jag imponeras av Arne Duncan, som vågar utmana det pedagogiska etablissemanget och sok dessutom lyckas samla parterna mot ett nytt lärande.

Nu startar Rektorspanelen

Nu startas en ny viktig instans för skolutveckling i Sverige. Tankarna är hämtade från olika håll, men går sammanfattningsvis ut på att erbjuda ett antal särskilt utvalda rektorer (150-200) att ingå i en "panel" där vi kontinuerligt stämmer av olika frågor runt tex skolutveckling, lärande, ledarskap, samhällsutveckling, ungdomar. Syftet är att låta rektorer få delta aktivt i utvecklandet av frågor för opinionsbildning eller andra aktiviteter som för svensk skola framåt.

Mer information om detta kommer så småningom upp på www.rautveckling.se

Med hjälp av "Rektorspanelen" kan vi tillsammans bygga direkt-kunskap om hur svensk skolas viktigaste chefer, rektorerna, tänker i olika frågor, och genom det påverka olika delar i samhällskroppen att ta ett mer aktivt ställningstagande i frågan om svensk skolas framtid.

Vi kan också låta rektorerna stämma av viktiga frågor med sina lärare och på så sätt få med hela skolans personal som indikator på var skolor står i olika frågor.

Rektorspanelen kommer att bestå av ett par hundra aktiva rektorer (gr, gy), förskolechefer och skolchefer med geografisk spridning över landet och som representerar skilda en spridning inom det socioekonomiska spridnigsfältet. Det är viktigt eftersom vi vill ha så stor representation för svensk skola som möjligt.

Vi söker nu intresserade rektorer för en "första grupp". Maila fredrik@rektorsakademien.se

Work in progress...

BibMeet 2012

På SETT2012 kommer vi erbjuda alla som är intresserade av skolbibliotekens roll i det moderna lärandet en särskild aktivitet. det är ett samarbete med nätverket BibMeet. Skolbibliotekarier och passionerade skolbiblioteksanvändare berättar i snabbt tempo om; litteratursamtal med twitter, omistliga databaser, bibliotekskunskap med geocaching, QR-koder, källkritik och mycket mer... Allt filmas, taggas och streamas.

Alla som deltar i konferensen är varmt välkommen att dela med dig av ideer och erfarenheter eller bara lyssna. Uppge i din anmälan till SETT om du vill delta aktivt på BibMeet. Skriv gärna ämnesområde. Efter BibMeet är det mingel!
BibMeet arrangeras av Medioteket, elisabeth.soder@stockholm.se och Skolbibliotek.se, cbengtsson2@gmail.com i samarbete med SETT2012.

Registrering till konferensen http://www.settdagarna.se

I regeistreringen kan du också ange om du vill bidra aktivt som "talare" och bidra till innehållet.

Följ SETT2012 på Facebook: http://www.facebook.com/SETT2012

Följs SETT2012 på Twitter: @SETT2012

Den Nya Rektorsutbildningen

Nu startar vi tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting en ny rektorsutbildning med namnet Den Nya Rektorsutbildningen. Innehållet har tagits fram i ett lärdesignarbete mellan Rektorsakademien Utveckling och Hyper Island, Sveriges absolut mest intressanta ledarutvecklare med verksamheter i Sverige, England och USA.

Anmäl dig här: www.rautveckling.se

Det som präglar Hyper Island och Rektorsakademien Utvecklings gemensamma intresse- och kompetensområde är lärande, ledarskap och modern kommunikation utifrån ett globalt och lokalt (glokalt) perspektiv på samhällsutveckling. Det har gjort att vi med våra respektive spetsinriktningar lyckats sätta samman en riktigt relevant rektorsutbildning där systematisk verksamhetsutveckling står i fokus, med skolutvecklings-rötterna rakt ned i det konkreta som rektorer har att omfamna varje dag.

SKL kommer att ansvara för dels kvalitetsarbetet och input i det vidare utvecklingsarbetet, det vill säga säkerställa kvaliteten.

Utbildningen som omfattar teorier och modeller inom ledarskap, lärande, kommunikation och förändringsarbete vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen är 2 terminer lång och startar 21 mars, i Stockholm i närheten av Telefonplan. Fler starter kan komma i fråga om stort intresse finns, eventuellt redan i augusti 2012.

Se Filmen:

Den Nya Rektorsutbildningen from Hyper Island on Vimeo.

Pressmeddelande från Sveriges kommuner och Landsting

Ny rektorsutbildning med fokus på ledarskap

Rektorsakademien Utveckling och SKL startar tillsammans Den Nya Rektorsutbildningen. Programmet ska stärka rektorers ledarskap för att kunna möta den svenska skolans förändrade krav.

– Behovet av en mer konkret rektorsutbildning som kompletterar den statliga är stort. Samhällets förändringar i en allt mer global och digital värld ställer helt nya krav på skolan och inte minst skolans ledarskap, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

Rektorer och förskolechefer behöver rätt förutsättningar och rätt kompetens för att lösa sitt uppdrag. SKL och Rektorsakademien har lyssnat på cheferna i svensk skola och vad de anser krävs för att de ska kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt. Resultat är en ny fortbildning med fokus på det dagliga ledarskapet.

Utbildningen startar i Stockholm den 21 mars och vänder sig till rektorer och förskolechefer, såväl i kommunal verksamhet som med fristående huvudmän. Ett krav är att man har genomgått den statliga utbildningen.

– Den Nya Rektorsutbildningen är unik i sitt slag. Utbildningen anpassas utifrån skolans nya villkor och håller den höga kvalitetsnivå som krävs. Det visade den tre dagar långa pilotutbildningen med 13 rektorer och förskolechefer som genomfördes innan jul, säger Fredrik Svensson, Rektorsakademien Utveckling.

Utbildningen sker i form av föreläsningar varvat med workshops. Deltagarna får utveckla sitt ledarskap och sin förmåga att reflektera, ge och ta feedback samtidigt som de arbetar med sin egen verksamhet. Praktikfall och möten med framgångsrika chefer och ledare i och utanför skolan är andra viktiga inslag.

Utbildningen har tagits fram i samarbete med och leds av bland annat processledare från utbildningsföretaget Hyper Island.

Fakta:
De teorier och modeller som Den Nya Rektorsutbildningen utgår från vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen har ett vardagsnära perspektiv så att deltagarna kan koppla teorier, metoder och verktyg till sin egen verksamhet. Områden är bland andra:
• Ledarskap
• Kommunikation, retorik, svåra samtal och förhandlingsteknik
• Grupputvecklingsprocesser och grupphandledning

Utbildningen består av 13 heldagar under två terminer. Den Nya Rektorsutbildningen planerar att genomföras på fler orter i Sverige. Det kommer också att vara möjligt att skräddarsy utbildningar för kommuner och fristående huvudmäns unika lokala behov.

Den Nya Rektorsutbildningen skall inte förväxlas med Skolverkets Rektorslyftet eller Rektorsprogram.