The Race To Nowhere

Under mina samtal här i NYC den senaste veckan så blir det allt tydligare att en våg av motdebattörer håller på att formera sig kring amerikansk skolas inriktning. Många är genuint oroliga över vilken väg lärandet har tagit, eller snarare över att skolsystemet lämnat "lärandets väg" till förmån för en strävan mot "höga testresultat". Reformen, som startades för 8-10 år sedan, har kallats "No Child Left Behind", vilket är en snyggare paketering av vad det egentligen handlar om:

"No Child Left Untested"

En manisk önskan om att barnen skall lära mer på "stoffnivå", på bekostnad av att förstå mer, analysera mer, må bra, utveckla kreativitet, bli stolta och trygga. Tanken måste ha varit att vaska fram de "duktigaste" med bäst förutsättningar, men som vi alla vet så är det inte en given framgångsfaktor att ha höga betyg. Verkligheten låter sig inte inramas i en siffra eller en kombination av bokstäver. Verkligheten kräver fokus på ett väl utvecklat lärande.

Man har i stora delar av amerikanskt skolsystem helt enkelt tappat kontakten med framtidens krav på vägen. I veckan stämde föräldrar NYC för att de anställer en School Chancellor (Skoldirektör) med för låg pedagogisk utbildningsnivå. Det var egentligen ett svepskäl, för föräldern sa i ett TV inslag att det hela handlade om att föräldrar är oroliga för vilken inriktning som den nye School Chancellorn skulle ta. Pappan i inslaget menade att "för mig är lärande mer komplicerat än att få barn att prestera bra på standardiserade tester".

Några sammanfattande konsekvenser:

Hets mot höga poäng på proven
"Utantill kunskaper premieras" (lätt att mäta)
Mindre "analys - syntes och värderingsnivå" (Blooms Tax)

I huvudsak kan man säga att man tyvärr antagit en riktning som står i direkt motsats till de krav som ställs i den globaliserade världen. Den utarmar helt enkelt samhällets kommande möjligheter och lurar barn att tro att de blir väl förberedda.

Det är uppenbart att USA står som inspiration för vår skolpolitik i allt väsentligt, det är också uppenbart att vi nu ser vart den leder. Det känns därför viktigt att vi nu tillsammans sätter upp "Stop-skyltar" vid ingången till:

The Race To Nowhere

Race to nowhere är en film jag av en händelse sprang på igår under ett av mina möten. En film som bekräftar det som många av er förmodligen tänkt en del på under de senaste årens skoldebatt. Tipset kom från Sally Booth, fd Ross School Long Island. Filmen är en genomlysande kritisk granskning av amerikansk skolkultur och den sätter fingret på vad som egentligen måste göras. Se den som ett smakprov på vår kommande diskussion i Sverige, om sisådär ca 5-6 år...



Race to Nowhere Facebook Wall