CD-ROM träsket

Först vill jag säga att jag uppskattar min iPad väldigt mycket. Inget tvivel om den saken. Jag lever med den....dygnet om faktiskt. Läsplattan eller surfplattan, Paddan eller Plattan eller vad nu alla kallar den. Den är verkligen, som tidigare konstaterats, ett bra komplement till datorn. Fyller andra behov och fungerar bättre i vissa situationer.

Och App store är också vidunderligt till sitt väsen.

Men jag tror vi ska komma ihåg att vi just nu bara är i början av utvecklingen av "detta nya" som bland annat iPad står för. Att förundras över hur coolt allting är en vanlig början av alla epoker, om vi nu väljer att se det så, och det är naturligt. Nyhetens behag.

Det som slagit mig är att snart kommer, eller måste, mer värdehöjande aplikationer för iPad och liknande att utvecklas. Annars tar något annat över. Applikationer som ger det "nya lärandet" fler och ytterligare viktiga värden än dagens snubblande nära infantila försök att skapa värde. Jag hoppas att finansiärer och olika typer av riskkapitalister förstår det och investerar i utveckling av mer anpassade apps för skola, universitet och företag när det gäller "lärande". För det kommer behövas.

Det jag nu ser, även om det finns en hel del undantag (hetsa inte upp er), är en direkt återfödelse av de gamla CD-Rom lösningarna kring lärande. Det vill säga repetetiva "lek & lär spel".

Det är inget av det vi behöver om vi vill se detta ur ett skolutvecklings- och lärperspektiv.

Tänk efter ! Är inte de flesta lär-apparna just nu precis det, modern CD-Rom pedagogik fostrad i en syn på lärande som stammar från hedenhös? Förvisso inte utan förmåga att lära barn exempelvis huvudräkning. det är bra, men det räcker inte. Vi måste tänka större. Inte tjusas av Kejsarens nya kläder och stanna och återgå till en annan tid. Det är inte 1997 nu, det är 2010.

iPaden är fantastisk, inte tu tal om det. Men det är vad vi fyller den med som fäller avgörande när det kommer till lärande. Vi som konsumenter (ex lärare och IKT-pedagoger) och inte minst läromedelsproducenterna. Och de flesta läromedelsproducenter är i allmänhet, tyvärr, i grunden snåla aktörer med ett kvartalsrapportstänkande i skallen och närmast helt ovilliga att ta risker. De är som musikförlagen i början av 90-talet. Bevakare av det gamla. Men de kan fortfarande befria sig ur dessa bojor och börja analysera och utveckla vår vår tid.

Vi måste alla tänka nytt och inte låta oss bländas av tekniken ! Det är svårt, jag är själv ett offer. Men ställ krav på läromedelsproducenterna och få dem förstå att det är inte CD-Rom pedagogik vi behöver. Vi behöver växla upp. Ring dem alla minst 1 gång i veckan och säg åt dem vad som behövs. Om 10 000 personer ringer varje vecka så slår det högre än om 10 000 mailar. Jag lovar dig....de kommer tröttna efter ett tag...

Jaha, tänker den kraxande kråkan som läser detta, så att tex läsa böcker på iPad är inte ett steg i rätt riktning för att det inte är fiiiiint nog?

Jodå det kan det absolut vara. För att inte säga jo det är det absolut. Om förlagen tar på sig ansvaret efter användarnas behov producerar böcker som inte enbart distribuerar text, vilket naturligtvis under lång tid framöver fortfarande kommer att ha sina poänger, utan som också integrerar andra former av läsvärde genom teknikens möjligheter.

Men det kan bara hända om vi startar tanken i hur lärandet går till i vår globaliserade värld...och det har inget eller väldigt lite med teknik att göra. Tekniken har sin viktiga funktion, om den bemästras och "utnyttjas" av tex läraren i lärandets namn....

:-D

Föredrag på BETT 2011

Alldeles nyss blev det klart att jag håller ett exklusivt föredrag för Digital Inn kunder under BETT i London. det kommer att ske på Kensington Gardens Hotel torsdagen 13 jan kl 0900.







Jag har bestämt mig för att göra detta för att deras kunder ska få nåt de inte får någon annanstans under BETT. Apple genomför mängder med upplevelser för de över 1000 skolintresserade som åker till BETT. Andra arrangörer gör samtidigt väldigt många spännande saker de också. BETT är Europas största händelse gällande det nya lärandet. Eftersom Digital Inn är Rektorsakademiens samarbetspartner rent generellt har jag kommit fram till att det vore en bra grej att visa vår stora tacksamhet över vårt partnerskap.

Jag kommer ge besökarna ett exklusivt försmakande på det jag kommit fram till hittills på mina resor i både öster- och västerled, även om mycket är kvar av resande och upptäckande.

Jag kommer under föredraget och workshopen att prata om trender jag ser angående lärande och kunskapens vikt i det globala samhället. De besökande kommer också att få ett förmånligt erbjudande på min nästkommande bok med titeln:

Re;____

En bok som djupdyker i vad vi behöver förbereda våra barn och unga för inför livet i det globala och högst kommunikativa samhället vi glider allt längre och längre in i utan att riktigt förstå vad det innebär för oss. I det finns ett givet perspektiv, nämligen 1-1 ( en dator per elev). Men även annat, naturligtvis. Men det gäller att sätta 1-1 i ett helhetsperspektiv för att verkligen förstå drivkrafter och varför vi behöver förändra vår syn på vad kunskap är.

Detta, bland annat, kommer jag beröra i föredraget i London den 13 jan kl 0900 på Kensington Gardens.

Ni som vill vara med kontaktar Daniel på Digital Inn 0735180430 eller lämna en kommentar här i värsta fall med uppgifter hur de kan kontakta er.

:)


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:London

Viktor & hinder för lärande?

I veckan var jag och besökte Sollentuna International School och Djupdalsskolan. Djupdalsskolan är en liten kommunal skola för rörelsehindrade elever i grundskolans år 4 till 9 och Internationella skolan är en kommunal engelskspråkig skola med en spännande global mix av människor från världens alla hörn. 48 språk finns på skolan.

I det dagliga samtalet om skolan skulle dessa två förutsättningar vara föremål för diskussioner om "hinder för lärande". Man kan då undra utifrån vadå? Jo jämfört med hur ett "normalt" "svenkt" barn fungerar och anpassar sig och sitt lärande till kollektivet.

Eftersom många barn här i Sverige inte ser ut som alla andra eller är som alla andra så är det tydligen praktiskt att kalla detta för hinder för lärande.

Vi pratar om så mycket hinder hela tiden att man snart tror att det mesta är hinder i skolan....

Jag skulle vilja ifråga detta detta uttryck eftersom den här typen av begrepp stigmatiserar unga människor som inte är som alla andra och får dem att känna sig annorlunda och i värsta fall naturligtvis mindre värda. Sanningen är ju att det är precis tvärt om. I själva verket är det ju de som är samhällets unika tillgångar, de som inte springer som alla andra i flocken.

Att springa i flocken ökar dessutom risken att snubbla på varandra....

Ett hinder är, det vet vi ju alla som sett en hinderbana i Robinsson, något som en del kan ta sig över men en del inte fixar. Om man ser hinder i sammanhanget lärandets förutsättningar så finns alltså en mental bortre gräns för vad skolsystemet anser vara möjligt. Begreppet är alltså hindrande i sig själv, även om vi använder det i sammanhanget "jobbar med att undanröja hinder för lärande", vilket naturligtvis är långt mycket bättre.

Man kan undra vems hinder vi pratar om här, om vi för ett ögonblick stannar upp och breddar diskussionen till att gälla Svensk skola generellt?

Hinder för lärande eller hinder för lärare att komma vidare i kursplaneringen...

Min erfarenhet är att om man ser något som känns omöjligt att ta sig över, så bör man tänka "hur rundar jag det" eller "hur tar jag mig förbi"? Hur kommer jag runt det så jag kan fortsätta mot målet? det känns något ogenomtänkt, som strategi, att jobba med det omöjliga och där förlora kraft när man kan kliva runt det känns det som.

Det här är Viktor. För två år sedan var han fånge i sin kropp och kunde inte kommunicera med någon. Nu har han fått en supercool dator som han skriver med genom sina ögonrörelser, på så sätt kan han prata, eller skriva. Det är ett sätt att runda hindret istället för att "kämpa med hans fångenskap". Och han är snabb. Förr skrev han en halv mening på en förmiddag typ. Och idag nästan en A4 (i datorn) på ett lärpass. Det är snabbare än de flesta författare, som kan kämpa rätt länge för sina tecken. Viktor är precis hur ball som helst. Och även hans assistent som han har, eller ja inte har egentligen, är intressant. De har jobbat ihop i ett par tre år nu och är riktigt tighta ihop. Assistenten får sitta på lärarrummet tills Viktor smsar honom typ. Då får han rycka ut och hjälpa till med något, sen får han gå tillbaka till kaffet igen. Viktor regerar....och lär !

I alla fall så är synsättet man kämpar med på Internationella Skolan i Sollentuna och Djupdalsskolan en befrielse att möta. Det som är tydligt är att man ligger väldigt långt fram i tänket kring pedagogik och anpassning efter de ungas förutsättningar.

Och nu satsar man också på att utnyttja tekniken som finns i samhället för att ge sina unga ännu bättre förutsättningar. Sollentuna ska vara glada och stolta över den här verksamheten som förstår att utveckla modern pedagogik och för att de brinner så oerhört för sina elever.

Om jag var hövding i Sollentuna så skulle jag skapa ett projekt där kunskapen sprids vidare till "ordinarie skolformer".

Veckans slutsats: Viktor = En riktig förebild....

Utbildning, infrastruktur & elaka moln

Min resa till New York börjar nu så sakteliga sjunka in, och med börjar också intrycken anta form och bilda olika mönster. Mönster som jag skall pränta i boken senare, men det finns några saker som redan nu kan vara intressanta att fundera över. Ett intryck värt att fundera över är vad pratar utbildningsfolk om på olika platser i världen. I Kina handlar det väldigt mycket om att återta 100 års förlorad kunskap gentemot västvärlden, vilket man är på god väg att lyckas med. I USA pratas det mycket om framtiden för landet som ser världen förändras runt om den. Man kan säga att diskussionerna sammanfattningsvis kretsar kring tre områden:

1. Utbildning och lärande

2. Infrastruktur

3. Säkerhet

Kunskap och lärande är för amerikanerna en självklar nyckel till framtiden, precis som i Kina. Men ur amerikanernas perspektiv handlar det om att möta kunskapskapprustningen nu när "nya länder" på kunskapskartan växer sig starkare. Utbildning är en ödesfråga och därför gör man vad man kan för att stärka skolans roll, lärarnas status och anpassa skolsystemet till de nya informationsstrukturerna. Det betyder att IKT snart kommer få en mycket central roll i USAs lärandetänk, men naturligtvis utifrån den lärandekultur och skolhistoria som råder.

Infrastruktur diskuteras det också mycket om. Man menar att allt från kommunikation, vatten och avlopp, el och energiförsörjning, sjukvårdstillgång m.m och inte minst tillgång till den nya informationstekniken är avgörande faktorer ur ett samhällsperspektiv. Inte någon nyhet, men med allt som rör globaliseringen så blir saker och ting som är viktiga ännu viktigare "ju större världen blir". Vattenfrågan i stora städer är tex ett väldigt stort problem för närvarande. I Sverige är vi väldigt väl förunnade med färskt vatten ur kranen. Så fort vi åker utomlands så undviker vi att dricka vatten ur annat är tappat på flaska pga dålig vattenkvalitet. I vissa delar i USA smakar Coca Cola mer kolsyrad klorin är läsk och man befarar att detta inte löses i handvändning. Likt Sverige har man också insett att det är viktigt med ett väl utbyggt internet, ur ett infrastrukturperspektiv, men att det samtidigt inte betyder att man når alla medborgare med "användning". Vi vet, genom IIS, att över en miljon svenska inte använder Internet som en naturlig del i samhällslivet. Men med mer utökad infrastruktur, riktigt bredband, ökar användandet. Detta är avgörande viktigt utifrån ett demokratiperspektiv.

Den tredje stora frågan man hörde mycket om när man pratade med folk var säkerhet. Förmodligen är det extra på tapeten nu när Wikileaks sprider obekväm information om politi

kers mailkorrespondens eller illdåd i Irak och Afghanistan, men det är en fråga som ständigt kommer upp i samtalen. Någon sa att "vi kanske litar väl mycket på att kommunikationen vi ägnar oss åt på internet är säker för gemene man och att det kanske finns anledning att fundera över det några extra varv".

Jag har sedan länge varit lite frågande kring detta med "molnet-lösningar" eftersom vi så blint litar på att de är säkra. Är de så säkra?

Molnet är enkelt att använda, praktiskt och billigt ja. Men om ett Universitet eller en skola lägger allt i molnet, hur påverkas riskfaktorn då? (Ett exempel på molnet-tjänst finns här). Vad händer om företaget som "äger molnet" beslutar sig för att stänga ned skiten, sälja det, eller går i konkurs? Frågan blir snart aktuell i fallet med Facebook, där en 26 åring i princip äger delar av hundratals miljoner människors "intelektuella kapital" genom sin tjänst och kan kapitalisera på det.

Samtidigt som han går i bräschen för tankar som "sharing is caring", tacka fan för det... :-D

Smart och coolt av honom att ha byggt en så imponerande tjänst tycker jag naturligtvis :-) Men är det så smart att lägga stora delar av ens personliga kontaktnät och annat i händerna på honom eller LinkedIn? Jag bara ställer frågan, utan att för den skull stänga mitt Facebook-konto ;-) Det enda jag eftersöker är en större medvetenhet, saker och ting är aldrig svart eller vitt. Denna medvetenhet är särskilt viktig då vi nu integrerar lärandet med hjälp av datorer i skolan.

Vi vill ju inte ha digitala slavar därute eller ?

Ni som vill ta backup på ert material på Facebook kan använda http://www.mycube.com. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att inse att molnet-tjänster också kan vara en säkerhetsrisk eftersom den som äger molnet enkelt kan kontrollera allt som försiggår, och till och med "benchmarka" på uppdrag av någon annan.

Don´t trust the Cloud

Utvecklar du värsta grymma idén för ett nytt företag så kan en "molnetägare" i princip sno hela idén innan du hinner realisera den. Kanske inget problem idag för de flesta, men om man sysslar med innovativa forskningsprocesser kanske man inte skall lägga allt i molnet i framtiden. Kan Wikileaks komma åt 400 000 hemliga dokument via Pentagon så finns kompetens att komma åt det mesta om det vill sig illa.

Slutsatsen bör vara att man absolut inte ska se på detta med molnet som ett hot, absolut inte. Men du bör lyfta diskussionen med dig själv om vem som äger ditt material på internet och medvetandegöra människor om vad man faktiskt gör när man tex publicerar något på en blogg eller på annat sätt är aktiv på nätet.

:-)

Min nya bok kommer att heta...

Min nya bok kommer att få titeln:

Re;_____

En klurig titel men som förmodligen får kapitelrubriker som:

ReThink, ReBuild, ReMake, ReSpect, ReLearn, ReFuzz, ReUse, ReSecure, ReLeave, ReStart, ReFool, ReReed, ReVolve, ReBiz, ReSpeak, ReInvent, ReSound, ReControle, ReFund, ReWrite, ReSeek, RePrize, ReLoad, ReDisciplin, ReLove, ReCare, ReStress, ReMove, ReClimb, RePlay....

Att jag väljer titel och kapitelrubriker på engelska med textinnehållet på svenska kommer självklart provocera eller i alla fall få folk att tycka en massa. Och det är ju bara bra tycker jag. Jag har testat det hela på ett par stycken redan och de hade genast en massa invändningar, eftersom det inte är "så man gör". No offense, men nu gör jag så här i alla fall :-)

Innehållet kommer att ta sin form i och med de resor jag gör i tre världsdelar för att ta reda på vilka är de framtida kompetenserna som vi behöver ha utifrån ett samhällsperspektiv. Bokens skrivs parallellt med projektet www.framtidskompetenser.se men står egentligen helt fristående.

Ni som har tips på bra personer att träffa i London, Norge, Los Angeles, San Francisco, Singapore och Shanghai får gärna tipsa. Det kan vara nytänkande eller bara intressanta journalister, företagare, skådespelare, lärare, rektorer, skolor, konstnärer, underhållare, tjänstemän, filmare, fotografer, musiker, ungdomar, pensionärer.

Boken är under produktion med utgivning våren 2011, på något av våra svenska förlag denna gång. Och i några olika versioner...

:-)

Årets Framtidschef utses på Kompetensgalan 16 mars 2011

Den 16 mars 2011 är det dags för Kompetensgalan på Grand Hotel i Stockholm. Det är tidningen Chef och ett antal företag och föreningar som står bakom galan vars syfte är lyfta fram och premiera framgångsrika chefer i ljuset för och naturligtvis också få dem att sprida sina goda idéer till andra.

I år har det instiftats ett nytt pris som jag fått den stora glädjen att få delta i jurygruppen för. Priset heter

"Årets Framtidschef"

Prisets syfte:
Priset ska gå till en chef som genom lyhördhet och mod att tänka nytt, har lett yngre medarbetare mot goda resultat

Kriterier:
Pristagaren leder en arbetsgrupp eller en verksamhet med huvudsakligen yngre förmågor (upp till 30 år).
Pristagaren har visat på god förmåga att påverka personalen att förstå, instämma och anpassa sig till vad som behöver göras och hur det kan bli gjort effektivt.
Pristagaren har genom sitt arbetssätt hitta nya sätt att underlätta individuella och kollektiva ansträngningar att lösa de gemensamma uppgifterna.
Pristagaren har verksamhetsfokus i sitt ledarskap och kan visa på goda resultat.

Juryn har sammanträtt två gånger och vi hade inför första mötet uppgift att läsa på alla nominerade kandidater och under mötet plockade vi sen ut 7 chefer för djupresearch. Mycket diskussioner blev det förstås, men samtidigt noggrant utfört.

Tidningen Chefs medarbetare har sedan djupintervjuat dessa sju spännande personer och tagit noggranna referenser i deras närhet. Ett riktigt hästjobb faktiskt, de som leder det arbetet är rena proffs om jag får säga det själv.

Så i förra veckan fick juryn en ny bibba underlag som, om möjligt, gjorde det hela ännu mer komplicerat. Av de sju fantastiska chefer vi hade att resonera kring enades vi om att välja ut tre stycken slutkandidater, som alla kommer lyftas fram på Grand Hotel, varav en kommer att vinna det nya priset "Årets Framtidschef".

Jag måste säga att det ligger ett imponerande gediget och givetvis osynligt arbete bakom varje pris på Kompetensgalan och jag är hemskt glad över att ha fått möjlighet att vara med att påverka valet av "Årets Framtidschef".

De som vinner i varje priskategori kan vara övertygade om att deras arbete och ledarskap vridits både ut och in....ett par varv... åt varje håll....

Vi kommer se många värdiga finalister och vinnare den 16 mars !

:-)

Quincy Jones, Puff Daddy, MTV och skola...

Sitter just nu på Newarks flygplats innan flight CO28 ska ta mig hemåt igen via London.

Jag hade igår mitt sista möte i New York, och det var sannerligen ett möte som satte veckans pricken över i:et. Med råge. Det slog till och med Ozzy i onsdags. Om jag säger så här att om kompetenserna bakom MTV, Quincy Jones och Puff Daddy skulle starta en rörelse kring framtidens lärande, vad säger du då? Ja antagligen säger du "oseriöst" eftersom de "inte vet något om lärande".



Jag säger då "vidga dina vyer" och inse att vi lever i en ny tid nu, där tunnelbanan precis lämnar stationen. På väg mot en tid där gamla perspektiv tydligt ruckas, ett efter ett, i takt med samhällsförändringen.

Mitt möte igår är förmodligen starten på något riktigt intressant. Någonting säger mig det...

Jag skrev en artikel för 12 år sen i tidningen "Vision" som tog upp ämnet att "dramaturgerna på Strix television förmodligen är bättre på pedagoger än lärare i skolan". Och att om vi inte passar oss så kommer skolan att tappa i intresse hos eleverna. De nya medierna är bättre på paketering, ingen tvekan om det. Vi pratade om detta igår, jag och Jon C ( vi kan säga att han heter så, jag vet inte om han vill att jag fläker ut honom). Det som nu händer är i alla fall att paketeringen håller på att bli en del av pedagogik och didaktik. Det handlar ju faktiskt dessutom om samma sak!? Marknadsföring och pedagogik stammar häpnadsväckande nog från exakt samma teorier. Pedagogik betyder faktiskt "Att påverka". Och nu håller kunskaper från TV-medier och kompetens därikring att på allvar hitta in i skolans kultur. Men inte på ett burdust sätt, men idéerna är ändå väldigt tydliga.

Nice !

Jag påpekade där under middagen att det är väldigt intressant, och säkert genant för många utbildningsmänniskor, att när det mest innovativa utbildningsupplägget med globalt online-fokus dyker upp så kommer det just från en gammal "MTV-Guy" och inte från någon briljerande "innovativ lärare" från skolan...Tidstypiskt... Min gamla ilskna artikel fick plötsligt nytt liv igen där, 32 våningar upp på Manhattan, i en miljö som får en svensk att känna sig en aning ödmjuk och väldigt, och jag menar mycket väldigt, vilsen.

Berättar mer sen om vad som händer kring detta, men jag kan stolt titulera mig "gästföreläsare" på ett av världens coolaste utbildningar.
Fick ett erbjudande alldeles nyss :)

Jag sa ja...

:)


-- Post From My iPad

The Race To Nowhere

Under mina samtal här i NYC den senaste veckan så blir det allt tydligare att en våg av motdebattörer håller på att formera sig kring amerikansk skolas inriktning. Många är genuint oroliga över vilken väg lärandet har tagit, eller snarare över att skolsystemet lämnat "lärandets väg" till förmån för en strävan mot "höga testresultat". Reformen, som startades för 8-10 år sedan, har kallats "No Child Left Behind", vilket är en snyggare paketering av vad det egentligen handlar om:

"No Child Left Untested"

En manisk önskan om att barnen skall lära mer på "stoffnivå", på bekostnad av att förstå mer, analysera mer, må bra, utveckla kreativitet, bli stolta och trygga. Tanken måste ha varit att vaska fram de "duktigaste" med bäst förutsättningar, men som vi alla vet så är det inte en given framgångsfaktor att ha höga betyg. Verkligheten låter sig inte inramas i en siffra eller en kombination av bokstäver. Verkligheten kräver fokus på ett väl utvecklat lärande.

Man har i stora delar av amerikanskt skolsystem helt enkelt tappat kontakten med framtidens krav på vägen. I veckan stämde föräldrar NYC för att de anställer en School Chancellor (Skoldirektör) med för låg pedagogisk utbildningsnivå. Det var egentligen ett svepskäl, för föräldern sa i ett TV inslag att det hela handlade om att föräldrar är oroliga för vilken inriktning som den nye School Chancellorn skulle ta. Pappan i inslaget menade att "för mig är lärande mer komplicerat än att få barn att prestera bra på standardiserade tester".

Några sammanfattande konsekvenser:

Hets mot höga poäng på proven
"Utantill kunskaper premieras" (lätt att mäta)
Mindre "analys - syntes och värderingsnivå" (Blooms Tax)

I huvudsak kan man säga att man tyvärr antagit en riktning som står i direkt motsats till de krav som ställs i den globaliserade världen. Den utarmar helt enkelt samhällets kommande möjligheter och lurar barn att tro att de blir väl förberedda.

Det är uppenbart att USA står som inspiration för vår skolpolitik i allt väsentligt, det är också uppenbart att vi nu ser vart den leder. Det känns därför viktigt att vi nu tillsammans sätter upp "Stop-skyltar" vid ingången till:

The Race To Nowhere

Race to nowhere är en film jag av en händelse sprang på igår under ett av mina möten. En film som bekräftar det som många av er förmodligen tänkt en del på under de senaste årens skoldebatt. Tipset kom från Sally Booth, fd Ross School Long Island. Filmen är en genomlysande kritisk granskning av amerikansk skolkultur och den sätter fingret på vad som egentligen måste göras. Se den som ett smakprov på vår kommande diskussion i Sverige, om sisådär ca 5-6 år...



Race to Nowhere Facebook Wall

iPad, skola, 1-1 och ?

Befinner mig fortfarande i New York och jag lär mig nytt mest hela tiden. Idag tänkte jag fokusera lite kring iPad och 1-1.

iPad i skolan i USA ligger 12 månader före oss och man kan säga att det har hänt en del. Fick en del tips häromdagen när jag träffade en kille som jobbar med just tankar kring nya medier för bland annat skolor. Men mycket handlar förstås om en förlegad pedagogik här i USA, förlegad i den meningen att den i huvudsak fokuserar på att ersätta gamla arbetssätt och genom det uppnå en del positiva saker. Det finns undantag men generellt sett är metoderna i skorna här, inom vissa områden, efter oss. Inom andra områden lite före oss. Ett bekräftande exempel på hur teknik kortsiktigt kan fungera som intresseväckare genom sin "dragningskraft" är insikten att iPads engagerar studenter och får dem mer intresserade. Samtidigt får elever i 1-1 sammanhang en möjlighet att göra sin esnkilda stämma hörd i "klassrummet".

He’s taking aim at the “20-80 Rule”—the belief among educators that 20 percent of students dominate classroom time. “With the device I have available, I can ensure participation from across the board,” Shepherd said. “I know there’s always going to be free riders, there’s always going to be someone there who had a bad night. What I’m hoping to do with the tools is flip that to an 80-20.”
Dr. Ian Shepherd, Abilene Christian U

En bra tanke men förändrar den lärandet till ett modernt sådant?

Nej naturligtvis gör det inte det, det är en alltför tunn idé om den står för sig själv för att driva själva lärandet vidare.

Nu när iPad har lanserats i Sverige är det viktigt för skolor, och förskolor, att se möjligheterna som tornar upp sig, men också att ta sig en grundlig funderare över vad vår skolas pedagogiska inriktning kräver? Dator? iPad? Mobil? "Det är väl sak samma", kanske den ytligt insatte tänker, "det handlar väl om att sätta teknik i händerna på barnen och se vad som händer?" En rätt vanlig kommentar tycker jag mig märka. Men helt ogenomtänkt.

iPad sägs vara något mitt emellan en Mac och en iPhone, och det är ju på sitt sätt helt korrekt. Men samtidigt är idag allt trots allt att sammanfatta under begreppet "dator". Datorer med olika kraft, styrkor, svagheter, möjligheter, mobiltet och prislägen för olika målgrupper. Detta kräver att lärare, rektorer och förvaltningar sätter sig in i vad verksamheten (skolan) verkligen behöver för att kunna genomföra den pedagogiska omriktningen. Det vill säga vad ska vi ha för skola i ett 5-10 års perspektiv. Kanske blandas datorer med pekplattor som iPads, kanske beroende på verksamhetens art och hur man utvecklar sina lärsituationer. Kanske har man bara iPads? Det intressanta här är att lärandets behov måste styra. Och lärandet tar nu helt nya riktningar.

Om man går 1-1, en dator per elev, så förändrar det hela grundfundamentet som skolan vilar på. Det betyder att gamla invanda metoder för lärande i skolan måste bort till förmån för mer utvecklade arbetssätt.

Lärarens roll 1900-talet var att utgöra garanten för att den relevanta och riktiga informationen nådde eleverna och att de gavs möjlighet att ta den till sig. Uppdraget läraren hade var alltså att förmedla informationen genom envägskommunikation på ett effektivt sätt, precis som i en fabrik.

I bästa fall lärde man sig nått i andra änden också.

Idag glider lärarens roll mer mot att motivera och ställa de relevanta frågorna som engagerar eleverna till att vilja lära sig att lära sig. Med funktionella pedagogiska teorier i botten och didaktiska angreppssätt in i lärsituationen så kan eleverna med hjälp av världen runt om börja lära på ett relevant sätt. Det handlar alltså till stor del om

"hur och med vilka syften formulerar jag uppdraget till eleverna"

Som man frågar får man svar heter det ju, och det stämmer väldigt väl in här. Om frågeställningen rör att räkna upp antal riksvägar, floder, sjöar, kungar, län etc så får man förmodligen listor på fakta att bocka av som "rätt" eller "fel". Men bara genom att ställa en "lite vidare fråga" som tex hur kommer det sig att det vägnät vi har ser ut som det gör, så får vi en annan ingång i lärandet. (Inget nytt för en hel del pedagoger detta). Eleverna förväntas istället för att memorera riksvägarna börja fundera och ställa egna frågor för att hitta svaret på den ganska intressanta frågan? Om jag nu har rätt så börjar kanske du som läsare också att fundera över en rad frågor rörande varför det ser ut som det gör i Sveriges vägnät. Din nyfikenhet kanske väcks? Lärarens roll här kanske blir att hjälpa eleverna att styra in lärandet i lämpliga riktningar, istället för som tidigare "förmedla informationen" på svarta tavlan. Genom att lägga uppgifter som aktiverar eleverna lära sig lära sig utifrån den verklighet som nu finns runt om oss så har vi förändrat skolans fundamentala ingång till vad lärande går ut på.

Allvarligt talat. Om du ska lära dig något viktigt runt ditt arbete idag, hur gör du då? Ja din första tanke blir antagligen inte att leta efter en kurs att gå. Nej du väntar med det ganska länge och ser istället efter i ditt nätverk om någon kan ge dig råd om var du hittar information om aktuellt område. De flesta tipsen du får rör säkert källor på internet. När du har allt samlat så försöker du sen kanske förstå och processa det hela ur ett sammanhang, en verklighet, och sen sätta kunskapen i verket. Ofta sker detta kanske tillsammans med andra över nätet?

Och det är här valet av arbetsredskap eventuellt kan komma in i bilden.

Vill man inte förändra lärandet i sin skola kan man välja vad skit som helst, det spelar ingen roll. Ta det absolut billigaste du hittar och dela ut det bara. Du kommer snart märka att din strategi delvis höll, att inget särskilt hände i det pedagogiska arbetet. Men lite kommer dock förändras trots allt. En del goda saker flyter säkert upp adhoc men också en hel del mindre roliga överraskningar du inte alls tänkt på. Saker som strular till det för dig, för att du inte tänkte till innan.

Men vill man istället förändra lärandet utifrån framtidens krav på eleverna så bör man fundera igenom vilken skola man vill ha om 10 år? Hur lär vi i samhället då? Hur arbetar mina kollegor då? Inte så lätt att veta naturligtvis, även om vi kan ana vartåt vi är på väg. Däremot så vet vi följande ganska säkert:

a) Elever och lärare kommer inte vilja köa till en dator eller pekplatta
b) Elever och lärare kommer inte vilja ha långsammare datorer eller pekplattor
c) Elever och lärare kommer inte vilja ha långsammare internet
c) Elever och lärare kommer inte vilja filtrerad access till nätet
d) Elever och lärare kommer inte vilja ha svåradministrerade datorer eller pekplattor
e) Elever och lärare kommer inte vilja ha krångliga datorer eller pekplattor
f) Elever och lärare kommer inte vilja ha 10 virusprogram i sin dator eller pekplatta
g) Elever och lärare kommer inte vilja ha särskilt dyra program
h) Elever och lärare kommer inte vilja lämna sin dator eller pekplatta på jobbet/skolan

Skälet är att lärande idag är beroende av information och kommunikation på ett helt annorlunda sätt än tidigare. Och människor förväntar sig "förbättringar" numera. Därför gäller det att vara smart från början och ta investeringen utifrån de reella behoven och inte låta andra bevekelsegrunder än just det pedagogiska arbetet styra valet av vad mina kollegor och våra elever ska arbeta med.

Att investera i 1-1 idag är att investera i lärprocesser, ingenting annat. Se till att parallellt med diskussioner om datorer och pekplattor som iPads etc också grundligt diskutera den pedagogiska omställning det innebär att ge elever och lärare full access till internet.

Satsa på en genomtänkt kompetensutveckling kring det pedagogiska tänket. Se till att få ut det bästa av den tid som nu stundar. Dessa val kommer att avgöra om din skola blir en skola som utvecklas eller blir en skola som i huvudsak iklär sig "Kejserliga kläder" och jobbar på som vanligt, med sina väldigt dyra skrivmaskiner.

Blue School + Blue Man Group = Nytänkande skola

Besöket på Blue School var en verklig "hit"! Brad Choyt, som är rektor (Head of School) för skolan gav mig en grundlig rundtur och efteråt hade vi ett långt samtal om drivkrafterna för lärande i världen. Det blir allt tydligare att vi måste ta nya mått och steg för att kunna möte den komplexa och osäkra framtid vi har att vänta. En värld vi inte vet vartåt den utvecklas, vilka jobb som finns etc. En värld som kräver särskilda kompetenser och talanger, och som är annorlunda än hos dem som ska skapa förutsättningar för en sådan skolutveckling. Ett spännande samtal.

Blue School är en "Private School" och står därför utanför NYC School system. Skolan tillhör samma verksamhet som "Blue Man Group" och det är därför kreativitet och kopplingen till bland annat skapandet och det levande lärandet är så naturlig. Grundarna ville se någonting nytt växa fram, och det har de verkligen lyckats med.


Blue School visar nyttan med att sammanföra skola med kultursektor

The concept of a Lab School is embedded in the progressive education work of philosophers John Dewey and Francis Parker. The original Lab School strove to bring together experiential and research-based learning, integrating academics with creative problem-solving. Innovation, teacher training, cultural development, and collaboration with families and the larger community are hallmarks of Lab School settings.



Alla aktiviteter utgår från den unge och grundar sig i de ungas intressen, dvs man har ett "inifrån och ut perspektiv". Det relevanta lärandet startar i de ungas intresse och det är de vuxnas jobb att se till att skapa situationer där de unga motiveras. Blue School har också en egen modell för hur kunskaper och andra kompetenser utvecklas. En modell där de unga intar sin position i förhållande till lärandet utifrån olika perspektiv.

"Group member - Scientist - Hero - Trickster - Artist - Innocent"

Man menar att världen är så komplex att man tidigt måste vänja de unga att se saker ur många perspektiv och genom kontinuerlig reflektion kring lärandet med barnet är avgörande för kunskapsbedömningen. Eftersom man använder en annan form av ingång i lärandet så är de mycket noga med dokumentationen av varje elev, så att måluppfyllelsen kan styrkas. Ett krävande men samtidigt uppskattat arbete bland både barn och föräldrar.

Man slås av det genomtänkta upplägget, den kreativa miljön och det totala lugnet när eleverna tex har "fri läsning". Lärarna som passerar ser verkligen ut att trivas, och man måste givetvis ha en passande kunskapssyn för att kunna jobba på Blue School. Traditionellt tänkande göra sig icke besvär. Det är också en stor utmaning för Brad, dessa lärare är inte så lätta att hitta i en konservativ skolkultur.

Det känns ända in i själen att här fungerar det verkligen.

Det är spännande att se fungerande skolor fullt ut i sin prakt. Blue School är en skola som mycket väl skulle kunna vara lokaliserad i Sverige. Våra styrdokument har ett friutrymme för det nytänkande som krävs. Men det som ställer till det för oss är vår skolkultur och vår faktiska praktik.

I går fick jag höra ytterligare nyheter om förändringen i Amerikansk skola, men det tar vi i morgon.

Nu väntar dagens utmaningar.

New York, Skola och lite George Bush...

Jag befinner mig just nu i New York och har ägnat de senaste dagarna åt att försöka "lyssna in debatten" om skola och framförallt diskussionen bland människor om läraryrkets betydelse, status kopplat till vår nya tidsepok etc.

Det vill säga märkligheten i att det verkar som att skolyrken sjunker i status världen över medan det aldrig varit så viktigt att lära sig att lära.

I en sådan värld borde faktiskt läraryrket snarare öka i status tänker jag. I vår debatt hemma är lösningen mer lön, och det är kanske en kugge i det stora statussystemet. Men det handlar nog också om att skolan stått och trampat länge i samma hjulspår. Och att en bra idé är att låta skolan som profession följa med parallellt med samhällets utveckling, och förändra sin syn på lärandet så som det ser ut i dag. Min känsla är att det finns skolor där föräldrar och elever avgudar sina lärare och ser dem som viktiga i det moderna samhället. Samtidigt finns det ju en annan sida, där föräldrar och elever inte riktigt är på samma våglängd som sin skolas personal.

Jag pratade med en New York-kvinna häromdagen, Patty Bloom, en före detta lärare, som sa att det amerikanske utbildningssystemet har misshandlats av politiken de senaste 10 åren. Hon menade att Bush som hade pengar satsade allt på att öka vikten av prov i skolan, vilket gjorde att skolan inriktats på att göra rätt på prov snarare än hitta ett levande lärande. Obama har, som hon sa, stora visioner och en ärlighet om att förändra skolans lärandeperspektiv så den passar den globaliserade världen, men han saknar tyvärr medel.

Det känns så orättvis, som hon sa.

Jag känner igen diskussionen från Sverige också, där vi nu är inne i en tid av "rättning" i ledet, fler prov och fler betygssteg. Men vad vet vi egentligen om hur dessa åtgärder påverkar lärandet? Som jag förstått det ingenting. Det vi dock vet är att vi verkar följa den amerikanske trenden, som alltid med en viss tidsförskjutning. Det skulle innebära att vi får en ny bred diskussion om ca 10 år, med fokus på lärandet....

I dag ska jag besöka Blue School och se vad det här med annorlunda "skoltänk" faktiskt kan innebära.

Återkommer....