God Jul på erHär kommer en melodiradioövergång: Nu är ni säkert lika silltrötta och skinkgästa som jag själv och då längtar man ju efter variation. Variation och motivation är ju som ni vet lärandets moder. Lärande är ju ofta svårt att mäta och därför tänkte jag skriva några rader om nationella prov.
Nationella prov är ju i sig ingen pedagogisk metod i sig, även om man givetvis kan se alla provtillfällen som lärtillfällen. I första hand är de tänkta att ge en nationell bild av hur skolsystemet fungerar. Det kan även ge indikationer kring varje elevs kunskapsnivå men man måste beakta att ett provtillfälle inte kan fungera som en sanningsfyr för alla elever. Mycket kan spela in på det unika tillfällets förutsättningar, bara det att en veckas maginfluensa påverkar ett barns förmåga att fokusera. Därför är det naturligtvis tufft för ett enskilt barn om det misslyckas på det enda nationella provet om det stipulerar känslan av att vara mindre smart fram till nästa nationella prov. Samtidigt är det ett viktigt tillfälle för de elever som lyckas och som får en boost av det. Att lyckas eller misslyckas är viktiga upplevelser som sätter prägling på individen för lång tid. Därför är det viktigt att även ha andra metoder för bedömning av tex betyg eller kunskapsutveckling.
MEN de nationella proven är naturligtvis viktiga utifrån perspektivet en skola för alla. Det man skulle önska är ju att resultatet också avspeglar prestationerna för lärarna. Lärarens arbete präglar elevernas resultat i stor utsträckning och därför borde resultaten på nationella prov i någon mån även vara underlag för bedömning av lärares prestationer i de ämnen där nationella prov finns. För skolors ledningar skulle naturligtvis detta instrument mycket väl kunna fungera som underlag för lärares och skolledares utvecklingssamtal, oavsett om resultaten är goda eller mindra goda.
Debatten kring nationella prov låter anspela på att man med hjälp av givet antal fler nationella prov kan öka lärandet hos barnen och skälet anges vara att elever som halkat efter synliggörs. Men prov är återigen inte i första hand en metod för lärande. Efter att man identifierat dessa efterhalkade måste ju dessa elever ges nya möjligheter att hämta ifatt igen. Detta blir dock svårt om det enbart är lärarens val av arbetsmetoder/lärmetoder som avgörande. Man skulle alltså kunna tänka sig att arbetsmetoden som för den enskilde eleven lätt fram till att de halkat efter är en metod som ej fungerar på just den eleven som då uppenbarligen behöver en annan metod för att nå målen. Så är det tänkt att fungera utifrån läroplanerna, men varje gång man nämner det blir vuxna i skolan uppretade och/eller förvånade.
Utveckla därför nya nationella prov som mäter flera parametrar än elevernas faktakunskaper, varför inte låta eleven i varje nationellt prov utvärdera sin/sina lärare så att vi ser hur lärarna arbetat utifrån elevens perspektiv. Då får vi kanske en mer rätt visande bild av skolans förmåga att prestera och skolorna får tydliga verktyg i sin skolutveckling så att arbetsmetoderna kan utvecklas mot ett högre lärande.
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik
No comments:
Post a Comment