Tuesday, December 05, 2006

Gymnasieskolans kultur

Inger Olsson och Anette Forsten Seiser berätta igår (4/12) på Rektorsakademiens nätverksträff (på Berns i Stockholm) inför 170 besökare om deras forskningsprojekt där de kartlagt gymnasieskolans kultur. Inger och Anett är bland annat verksamma på Karlstads Universitet och är i övrigt också kopplade till Hagfors kommun. Att förändringsarbete och/eller förbättringsarbete inte är självklara fenomen i skolan vet vi ju alla men Inger och Anetts forskning gav oss ändå en ganska tydlig bild om varför det är så.

Bland annat beror det på kombinationen "lärarkultur" och typ av skolledare. Om kulturen i lärarkollegiet är mestadels ämnesstyrt och om lärarna själva bestämmer allt som rör undervisning och skolledaren samtidigt är en ren administratör som endast fattar beslut om saker utanför undervisningen kan allt verka fint på ytan, men någon utveckling eller förbättring sker inte alls. Och ett viktigt skäl är att individualistiskt tänkande i dessa kulturer står före samarbete. Detta trots att i stort sätt all forskning pekar på att samarbete skapar bättre resultat eftersom alla strävar åt samma "håll". Om man som förvaltningschef sätter in en handlingskraftig skolledare i en sådan kultur som raskt börjar ta allt fler beslut rörande undervisning och som dessutom uppmuntrar till samarbeten över ämnesgränserna så kan kollegiet plötsligt förskjuta skolledningen med full kraft. Om lärarkulturen istället är samarbetsinriktad, förändringsbenägen och förbättringsinriktad i kombination med att skolledaren i huvudsak är "administrativ" riskerar skolledaren också att förskjutas. Inger och Anett pekar på att frågan är komplicerad eftersom det krävs både ett viss typ av ledarskap och en viss typ av lärarkultur för att skolor skall kunna förbättra sig och utvecklas. Hönan eller ägget alltså.

Själv känner jag igen detta som Inger och Anett beskriver från min egen tid som rektor, men samtidigt är det så att det går att utveckla både ledarskapet och kulturen samtidigt. Det går sällan att "organisera" bort kulturyttringar. Det är inne i huvudet på medarbetarna och skolledningen som den stora förändringspotantialen sitter. Och det gäller som de också påpekade att som förändringsinriktad i skolan, skolledare som lärare, ha enormt tålamod och en riktigt stark vilja.

Så jag skulle vilja säga att om vi alla hjälptes åt ordentligt och samarbetade mer så kan vi absolut vända "no way" till "THAT WAY"...om inte annat så för våra barn och ungdomars skull.

Jag är hoppfull ! Jag tror på lärare !

Fler bloggar om:

2 comments:

Mattias Wirf said...

Jag känner inte alls igen mig i det där, men det beror nog på att jag jobbar för två annorlunda skolor som är relativt nya och i framkanten för distansutbildning - man kanske tvingas utveckla och förbättra eftersom formen är ny.

Fredrik Jeppesen said...

Antagligen är det så, men tydligen är det ca 85% av gymnasieskolorna som ligger inom denna beskrivning. Fenomenet finns även i lägre åldrar, men tydligen inte lika omfattande.