Socialtjänsten, Minervaskolans rektor och ostron

En del rektorer börjar tydligen se det som legitimt att bryta mot lagen och det kommer därför att bli tuffare för väldigt många elever i riskzonen nu när man snabbt och enkelt stänger av istället för jobbar med deras beteendeproblem. Och återigen blir det NEJ på frågan om jag menar att busarna skall skyddas och/eller försvaras. De skall vändas!

Minervaskolans rektor beredd att bryta mot lagen
De elever som blir trakasserade ska skyddas.
- Det handlar om att välja sida även om det innebär att bryta mot lagen, säger Hans Jansson rektor på Minervaskolan i Umeå, som stängde av en grundskoleelev två dagar före jullovet.

I dag tillåter inte skollagen att elever i grundskolan stängs av.
Det struntar Minervaskolans rektor Hans Jansson. Han anser att han har stöd i den nya borgerliga regeringens förslag, som vill göra det lättare att flytta bråkiga eller mobbande elever till andra skolor och kunna stänga av elever upp till två veckor. Detta för att skydda de andra eleverna.
Sveriges Radios hemsida

Faktum är att istället för att luckra upp, eller skärpa, lagen kring avstägning etc så borde man från politiskt håll skärpa lagstiftningen för socialtjänsten. Grejen är ju den att skolans personal inte har rätt kompetens för att hantera barn och ungdomar med grava beteendestörningar. Däremot har socialtjänsten nätverket runt denna kompetens och mitt förslag är att nuvarande socialtjänst (som arbetar med elever) dels granskas noga och sen skärps upp, dvs i meningen att tiden mellan anmälan och kvalitativ åtgärd minskas till max en dag. Alla elever måste synas och bli sedda direkt, oavsett styrkor och svagheter. Efter att ha jobbat i skolan och tagit aktiv del i strulputtarnas vardag så vet jag att de ofta har sårade själar som på ett sätt måste hanteras lika varsamt som alla andra barn, för de är faktiskt barn. Att vara varsam kan också vara att ställa tydliga krav och att ta de därt samtalen som leder till en förstrolig relation (inte kompisförhållande). Vi människor har en tendens att undvika att bryta överenskommelser med dem vi har en djup relation med. Men som sagt de är barn och bland isoleras debatten till att de skulle vara något annat...

Skolan förväntas hantera de mest svåra fall utan kunskap om hur tex utåtagerande barns beteenden fungerar och om effektiva handlingsplaner. Är det rimligt?

Minervaskolans agerande i artikeln ovan bekräftar att de faktiskt saknar kompetens att hantera situationen och då är det ofrånkomligen mycket enklare att stänga av eleven, trots skolplikt tydligen. Dessutom upplever rektorn för skolan att skolmiisterns PR-budskap numera ÄR lagen och att han därför har stöd att bryta mot den riktiga. Farligt. Han tar även tillfället i akt se sig själv som beskyddare av den enskilde utsatta samtidigt som han tidigare i år stängde av en elev som pga av religiös övertygelse bar slöja.

Hmmmm....det haltar kära vänner :-)

Han får helt enkelt, som många andra, vänta tills att skollagen stödjer honom i dessa beslut.

Gott nytt år :-)

Nu skall ätas ostron....

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Kulramar Skola och Metro

Igår hade tidningen Metro en fantastiskt rolig bild i anslutning till ett porträtt av skolministern. Bilden visade skolministern som håller upp en färgglad kulram framför ansiktet runt en text som handlade om att det mesta var bättre förr och att nya idéer oftast inte är särskilt goda idéer. Kulramen blev en cool inramning av Jans vision och det är lite kul ändå att Jan inte backar för att verkligen driva sin tes till mått av självironi. Vi skall alltså möta globaliseringens konkurrens och det sjunkande värdet på kunskap genom att signalera till svensk skola att kulramens tid ökar värdet på kunskap? Varför inte införa räknestickan också? Räknestickan användes för akuträkning när Apollo 13 skulle räddas i rymden. Så det borde väl funka idag också Jan? Ett nyårstips i all välmening :-)

Man fick också veta att en retrosamling med ABBA hits rullar i bilstereon och att Jan tycker kvarsittning hade varit bra när han själv gick i skolan, han hade ju inte drabbats av det kan man läsa mellan raderna.

Vidare skall man från 1 juli tvångsflytta mobbare utan föräldrars samtycke, trots att det ju inte löser samhällsproblemet med dessa ofta själva kränkta och invärtes sårade personer. Att flytta problemet till någon annan skola där personalen har mindre kunskaper och relationer med mobbaren minskar naturligtvis möjligheterna att i tid bryta beteendemönstret. Att bygga relationer och skapa social kontroll är väldigt viktigt. Som misslyckad med ett svårbrutet beteende öppnas tvärtom nya jaktmarker att ta kontroll över. De som nu tolkar min text som att stryka mobbare medhårs, får inte ut så mycket av det. Det krävs mycket arbete och ibland tuffa samtal för att nå in i bröstet på "stökig elev" som de ofta benämns. Samtidigt måste skolans personal givetvis träna sig att upptäcka, förhindra och med lika stort engagemang ta om hand och stötta de som utsätts för detta kriminella beteende. De är brottsoffer. Och kanske är det här som synen på brottsoffer i samhället kan ändras? Men att flytta barnet till en annan skola utan föräldrars samtycke kräver också att man är medveten om att den mottagande skolan har en svår start då föräldrarna svårligen i de flesta fall kommer att vara "med på tåget".

Vi vill gärna se allt svart och vitt, den enkla politiken och de enkla lösningarna. Med det finns i dessa sammanhang inget sådant. Det kräver enormt av de vuxna i skolan i fråga om engagemang och kompetens.
Metta Fjelkner tycker Jans tydlighet är bra men tror inte heller att mobbarflytt löser detta betydligt djupare problem, och jag får väl för en gång skull hålla med henne.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Lärstilstyper & David Kolb

Detta med lärstilar är ofta debatterat i pedagogiska kretsar och något som jag ofta funderat över är vad det är som bestämmer vilken lärstil som är tex min. Idéteorin med lärstilar innebär kortfattat att det finns olika sätt att lära men att ingen i sig är bättre än andra utan istället starkt kopplat till individen. Men problemet är ju att veta vad som är bästa lärstilen för just mig, är det tex den jag personligen föredrar? Om man förutsätter att det är det sätt som individen föredrar (tycker om mest) så menar många att det är ett vanligt misstag. Moderskeppet (www.moderskeppet.se) heter en site med mycket matnyttigt kring lärande och nya medier och IT. Det är Mattias Karlsson som undervisar vid Högskolan i Jönköping som driver siten. Hans egna lilla bakgård kretsar kring webb, IT i samhället, IT-pedagogik.

Mattias favorit heter David Kolb, professor vid Case Western Reserve University i US och Kolb har utvecklat en teori runt lärstilar som kallas "Kolbs fyra lärstilar".

Han utgår från två olika aspekter: Hur vi tar till oss information och hur vi bearbetar den. Varje aspekt har en skala mellan två ytterligheter:

- Hur vi tar till oss ny information: Från konkreta upplevelser till abstrakt tänkande
- Hur vi bearbetar denna information: Från aktivt experimenterande till reflektion och observation.



Utifrån dessa delar definierar Kolb fyra lärstilstyper:

Typ 1 Idégivaren vill ha en känslomässig koppling till det som ska läras och vill veta varför han/hon ska lära sig just det här. Idégivaren lär genom upplevelse och lär genom att se på när andra arbetar praktiskt. Filmsekvenser kan vara andra sätt. Idégivaren lär sig mest genom diskussioner med andra som har samma lärstil.

Typ 2 Förklararen vill ha teori och fakta, lyssnar på experter, tänker igenom idéer och ställer sig frågan: Vad är viktigt? Förklararen föredrar att läsa manualer framför att pröva sig fram, men har också glädje av lärarledda lektioner och föreläsningar där grundläggande begrepp tas upp.

Typ 3 Sammanställaren tänker först och handlar sedan. Han/hon frågar sig: Hur kan jag använda den här kunskapen? Att först få den teoretiska bakgrunden och sedan få möjlighet att tillämpa kunskapen praktiskt passar Sammanställaren bra. Föreläsningar följt av övningar och skrivet material är goda grunder för lärande.

Typ 4 Prövaren är aktiv och handlingsinriktad. Han/hon vill arbeta praktiskt och hittar ofta nya sätt att tillämpa nyförvärvade kunskaper. Prövaren frågar sig: Vad händer om jag istället gör på det här viset? Prövaren styr själv sin upptäckarlusta, lär sig genom trial and error. Prövaren tycker inte om passiva inlärningsmetoder som föreläsningar.
Hämtat från www.moderskeppet.se

Teorin är mycket intressant och pekar på ett sätt att se på detta med olika sätt att lära. Om vi för ett ögonblick antar att det nu är på det viset som Kolb beskriver så finns det ju all anledning att hålla sig kritisk till mycket i svensk skolkultur. Men så finns det ju som tur är för många olika sett att se på skola. Den nya trenden är ju skolministerns förälskelse i "den enda metoden" bakom katedern, som kallar alla andra idéer för flum från det pedagogiska etablisemanget.

Undrar vilken lärstilsstyp skolministern är? Han kanske har en alldeles egen?

Mer om David Kolb

:-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Nationella prov, silltrötthet och utvärdering av lärare & rektorer

God Jul på er

Här kommer en melodiradioövergång: Nu är ni säkert lika silltrötta och skinkgästa som jag själv och då längtar man ju efter variation. Variation och motivation är ju som ni vet lärandets moder. Lärande är ju ofta svårt att mäta och därför tänkte jag skriva några rader om nationella prov.

Nationella prov är ju i sig ingen pedagogisk metod i sig, även om man givetvis kan se alla provtillfällen som lärtillfällen. I första hand är de tänkta att ge en nationell bild av hur skolsystemet fungerar. Det kan även ge indikationer kring varje elevs kunskapsnivå men man måste beakta att ett provtillfälle inte kan fungera som en sanningsfyr för alla elever. Mycket kan spela in på det unika tillfällets förutsättningar, bara det att en veckas maginfluensa påverkar ett barns förmåga att fokusera. Därför är det naturligtvis tufft för ett enskilt barn om det misslyckas på det enda nationella provet om det stipulerar känslan av att vara mindre smart fram till nästa nationella prov. Samtidigt är det ett viktigt tillfälle för de elever som lyckas och som får en boost av det. Att lyckas eller misslyckas är viktiga upplevelser som sätter prägling på individen för lång tid. Därför är det viktigt att även ha andra metoder för bedömning av tex betyg eller kunskapsutveckling.

MEN de nationella proven är naturligtvis viktiga utifrån perspektivet en skola för alla. Det man skulle önska är ju att resultatet också avspeglar prestationerna för lärarna. Lärarens arbete präglar elevernas resultat i stor utsträckning och därför borde resultaten på nationella prov i någon mån även vara underlag för bedömning av lärares prestationer i de ämnen där nationella prov finns. För skolors ledningar skulle naturligtvis detta instrument mycket väl kunna fungera som underlag för lärares och skolledares utvecklingssamtal, oavsett om resultaten är goda eller mindra goda.

Debatten kring nationella prov låter anspela på att man med hjälp av givet antal fler nationella prov kan öka lärandet hos barnen och skälet anges vara att elever som halkat efter synliggörs. Men prov är återigen inte i första hand en metod för lärande. Efter att man identifierat dessa efterhalkade måste ju dessa elever ges nya möjligheter att hämta ifatt igen. Detta blir dock svårt om det enbart är lärarens val av arbetsmetoder/lärmetoder som avgörande. Man skulle alltså kunna tänka sig att arbetsmetoden som för den enskilde eleven lätt fram till att de halkat efter är en metod som ej fungerar på just den eleven som då uppenbarligen behöver en annan metod för att nå målen. Så är det tänkt att fungera utifrån läroplanerna, men varje gång man nämner det blir vuxna i skolan uppretade och/eller förvånade.

Utveckla därför nya nationella prov som mäter flera parametrar än elevernas faktakunskaper, varför inte låta eleven i varje nationellt prov utvärdera sin/sina lärare så att vi ser hur lärarna arbetat utifrån elevens perspektiv. Då får vi kanske en mer rätt visande bild av skolans förmåga att prestera och skolorna får tydliga verktyg i sin skolutveckling så att arbetsmetoderna kan utvecklas mot ett högre lärande.


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

För många är julen mest ångest och oro

Många barn mår dåligt inför jullovet och julhelgen. Det finns en rädsla för bråk och missbruk i familjen. Inför jullovet har flera elever undrat om skolan har öppet under jullovet. Det möter Charlotte Sundkvist rektor vid Sjöparksskolan i Gällivare.
Sveriges Radio 2006-12-23


Detta är något väldigt många vuxna i skolan känner igen. Elever som som uttrycker att de helst skulle se att skolan var öppen så att de kunde ha chansen att slippa eländet hemma och det skulle urarta.

Ca 300 000 barn växer upp i familjeförhållanden med antingen missbruk av alkohol, tabletter eller droger eller med fysiskt och psykiskt våld inom familjen. För dessa barn är långledigheter som jul inte alls förknippad med semester, vila och lugn och ro.

God Jul


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

Rebecka Hemse Skola och Aftonbladet som folkbildare

Jag läser både Aftonbladet och Expressen i stort sett varje dag, och ett av skälen är att den moderna folkbildningen tydligen flyttat in i dessa redaktioners domäner. Det är i alla fall vad många säger. detta till trots säger de flesta svenskar tvärtemot på frågan om det man läser i kvällspressen är särskilt viktigt. Men trots det är det så att kvällspressens räckvidd och dramaturgi på något sätt ändå tagit rollen som dagens folkbildningskanal, alla fall i någon mening. Tänk dig tex om Aftonbladet skulle ha, som är lite av min högsta önskan, ett temanummer varje vår och höst om skolans läroplan. Ett temanummer som förklarar skolans uppdrag och vad som faktiskt gäller när vi dagligdags debatterar skolan. Jag menar vore det inte på sin plats med lite modern läroplanskunskap hemma i kökssofforna :-)

Aftonbladet hade i dag en helt otroligt bra artikel om en av våra mest folkkära skådisar Rebecka Hemse. Ni vet hon som spelar den hetsiga dottern till kommissarie Beck. Hon verkar ha precis alla hemma och hur cool som helst. Hon vågar säga sånt som nästan alla någonsin har tänkt:

"Skolan är en idiotisk uppfinning. Vem kom på att barn skall sitta stilla när de är sju år".

De flesta tänker nog omedelbart att Rebecka hamnat väldigt fel i sin uppfattning om skolans uppdrag, hon verkar inte särskilt påläst. Men hon säger trots allt något som är viktigt och som till och med många av oss som jobbar i skolan någon gång också tänkt. "Vem har kommit på detta"? Att sitta still och lyssna passar många men inte alla. Särskilt inte Rebecka, hon var tydligen just av det skälet sällan där av döma av artikelns innehåll. Hon är väl antagligen en av de barn och ungdomar som har tallanger och begåvningar som kanske inte alltid uppskattas i skolan. Hon är bevisligen också en fantastisk skådis.

Men tillbaks till huvudfrågan. Hon lyfter en fråga som ingen tar vidare. En fråga som inte i alla perspektiv är rätt men som ändå håller stort mått av insikt. Hon lyfter en fråga som i synnerhet journalister sällan tar in i sina artiklar. Det jag avser uppfattningar om skolan utifrån andra perspektiv än politikers och olika ordföranden i fackliga organisationer, som trots allt dominerar agendan efter deras lilla smala agenda.

Det var roligt att läsa i alla fall och jag satte faktiskt den indiska grytan i halsen när jag såg henne säga det där som ingen annan säger....

Tack Rebecka Hemse, och tack Aftonbladet !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare teater href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

BETT SHOW & Headteacher Academy

Välkommen till BETT Show 2007!

10 till 14e januari 2007 genomförs en av världens största mässor, tror faktiskt den är den största, inom området lärande och IT. Närmare 30 000 personer besöker mässan och fför varje är ökar antalet internatyionella besök. BETT SHOW är helt enkelt mötesplatsen där det allra senaste kring den nya lärandet. Ett måste om du jobbar i skolan som lärare eller skolledare. Så mycket ny energi och goda ideer som finns där hittar man ingen annan stans, det kan jag försäkra.
Du hittar mer info om BETT här:
www.bettshow.com
En film från BETT 2006 här:
Se filmen

I samband med denna mässa genomför vi tillsammans med Stockholms Handelskammare i London, Apple och NetSmart en nätverksträff med spännande talare och nyttosamt mingel med gäster från 6 länder. England, Sverige, Norge, Danmark, Holland och Frankrike. Syftet är att koppla samman förändringsbenägna skolledare med andra likasinnade från andra länder. På så sätt kan vi etablera ett kunskapsutbyte mellan länderna och så småningom ha nätverksträffar i flera länder. Mer information finns på:
www.headteacheracademy.com

Nätverksträffen genomförs i Apple HQ i London intill Regent Street den 12 jan kl 1700 och programmet är på väg att bli digert:

Program (med res för ändringar)

1700 Introduction, Fredrik Jeppesen founder Headteacher Academy & John Couch vice president Education Apple Inc
1715 Head of Education municipality of Falkenberg, Sweden
1730 Carol Chapman, Talking Heads Team
1800 Mingle and official toast
1830 Mr. David Lapides, Director of Education Smartboard
1845 Jean Johnson, NotSchool
1915 Free Buffé and mingle

Vill du delta så maila seher@rektorsakademien.se

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare IT apple

Fjelkner, Pascalidou, Rinkebyskolan & Ryggradslösa djur

Igår talar ordföranden i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner ut i Expressen i en debattartikel med rubriken "Skolpengen gör rektorer till ryggradslösa ledare". Metta menar att skolledare generellt sätt håller på att bli ryggradslösa och huvudlösa av vårt skolsystem. Våra 15 000 skolledare är alltså enligt Metta på väg att tappa ryggraden, inte rent biologiskt får man hoppas, utan hon menar antagligen att de snart allihop kommer att strunta i båda lagar och etik. Och vist finns det skolledare som fattar felaktiga beslut, precis som det finns lärare och elever som gör det. Senast idag läste jag om en lärare som dröjde en dag med att anmäla ett mobingfall till sin skolledning, och när eleverna anmälde en misshandel så gav pedagogen svaret "kom inte här och skvallra" och fortsatte lektionen. Och Rinkebyskolans hantering av fallet Pascalidou har mycket mer att önska. I botten handlar det ju om vilket ledarskap som gäller på de skolor där man ofta fattar felaktiga beslut. Men att kalla en hel yrkesgrupp för att vara på väg att bli huvudlösa och sakna ryggrad känns mer som spektakulär PR-kupp än seriös debatt.

Mettas oro för att en del skolledare vill sopa problem under mattan för att inte få dåligt rykte måste kompletteras med en del kunskap, som hon förmodligen inte fick på sin lärarutbildning. När det gäller "varumärken" så är det så att en skola, till exempel, inte kan sopa saker under mattan i dagens öppna samhälle utan att varumärket varje gång förlorar värde. Med eller utan skolpeng så kommer de skolor där skolledare och lärare inte har ett sunt ledarskap tillsammans att bli utan elever. Och det är väl i sak inte mer än rätt? För vem vill ha sitt barn i en skola där ledarskapet är osunt? Osunt ledarskap ger ingen bra jordmån för pedagogisk utveckling och/eller lärande. Så därför måste Mettas slutsats rimligen vara en annan, nämligen att skolledarna och lärare måste kompetensutvecklas och ges möjlighet att anpassa sin organisation, förhållningssätt, ledarskap och arbetsmetoder efter intentionerna i lagstiftningen. Inte att skolpengen och föräldrars rätt att välja skola är boven i dramat och därför skall bort så att alla vuxna i skolan kan återgå till "som det var förr".

Bilden ovan är det ryggradslösa djuret skorpion...

LITE OM RYGGRADSLÖSA DJUR
De första djuren på vår planet var de ryggradslösa. Till denna grupp hittas bland annat kräftdjur, bläckfiskar och sniglar.

De utvecklades under fyra tidsperioder i jordens historia -Prekambrium (2500-600 miljoner år sedan) Kambrium (600-500 miljoner år sedan), Ordovicium (500-450 miljoner år sedan) och Silur (450-400 miljoner år sedan).

Under Silur hade de fått konkurrens av fiskarna och var för de mesta deras bytesdjur. Många ryggradslösa djur har inte utvecklats särskilt mycket sedan dessa tider.
www.ungafakta.se

:-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Marianne Lundgren, Elever i riskzonen & Ledarskap

I en artikel i Lärarnas Tidning redogörs idag för Marianne Lundgrens studie om hur skolan betraktar de som inte håller sig "innanför boxen" som avvikare och som med diciplinära metoder antingen forceras in i normen eller förskjuts in i facket "problem". Hon har helt enkelt ur ett vetenskapligt perspektiv tittat på skolans förhållningssätt till normbrytning och beskriver i sin studie vägen från barn till elev i riskzonen. Marianne Lundgren är pedagog vid Växjö Universitet.

Marianne Lundgren har följt det pedagogiska arbetet på en skola under ett år och analyserat hur det går till när ett barn förvandlas till en ”elev i riskzon”. Hon har sett att det parallellt med talet om ”den goda skolan” finns klara uppfattningar om hur elever ska vara för att passa in i ”gällande norm”.
– De ska vara ansvarstagande och självgående eftersom vårt samhälle efterfrågar den sortens medborgare. Den som inte motsvarar kraven blir betraktad som avvikare och problemet förläggs till honom eller henne.
– Elever som inte stämmer med mallen – inte lyssnar, inte hinner det de ska, inte kan arbeta självständigt – anses vara besvärliga och måste på något sätt tillrättavisas.
Skolans funktion i samhället är bland annat att kontrollera, disciplinera och inordna i systemet, framhåller Marianne Lundgren. Ser man det så, blir det logiskt att kategorisera elever. Men det innebär också att eleverna riskerar att ”fångas in och låsas fast” i de föreställningar som finns om dem.
– Lärare talar alldeles för lite om det här, och om den stigmatisering som äger rum i skolan. Det är så självklart att diskutera elever i termer av till exempel begåvad och obegåvad att man inte upplever det som ett bekymmer.
– Barnen blir objekt i stället för subjekt. Jag menar att pedagogerna måste problematisera sina egna föreställningar om normalitet, i stället för att bara titta kritiskt på barn och föräldrar.
Lärarnas Tidning

Detta handlar ju väldigt mycket om ledarskapet, dvs att klimatet och förhållningssättet naturligtvis grundläggs där. Det handlar om skolledares och lärares förmåga att ta vara på samtliga elevers och pedagogers samlade tillgångar i syfte att få elever och lärare att utvecklas och nå så många mål som möjligt.

Så vilken skola skall/vill vi ha?


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Pascalidou Knutbyskolan & Avtal

När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande. Har man väl löneförhandlat och kommit överens och tar i hand och ser varandra i ögonen och säger något i stil med "välkommen ombord" så är det klart. Sen återstår i min smak att underteckna själva pappret, anställningsavtalet.

Just nu stormar det kring en artikelserie i Metro som Alexandra Pascalidou skrivit angående förhållandena i en åk 1 klass i Rinkeby, eller närmare bestämt Knutbyskolan som är en enhet inom Rinkebyskolans rektorsområde. Innehållet i artiklarna har upprört föräldrar och personal ganska mycket, man menar att olika personers integritet har kränkts. Alexandra har alltså utmanat genom att gå på den tunna linjen för vad som är lämpligt och så långt är allt i sin ordning. Journalisten skriver granskande och de granskade (skolan) har all rätt att reagera och kräva utrymme att förklara eller dementera i media.
Metro-artikel

Nu föll det sig tydligen så att Alexandras syster Dimitra Pascalidou just innan hade löneförhandlat och skakat tass med biträdande rektor Hellström, som öppet visade förnöjsamhet över en lyckad rekrytering av den engagerade och nyexade Dimitra Pascalidou.

Efter syster Alexandras artiklar stormade det internt bland personal och föräldrar och av obegriplig anledning riktades massornas vrede mot Dimitra, Alexandras syster. Biträdande rektor ringde upp Dimitra och förklarade att alla var så arga på alexandra att Dimitra nu inte längre var välkommen att arbeta på skolan.
Expressen v 50

Man kan naturligtvis aldrig veta vad som exakt sagts i detta eller hur ledningsgruppen i Rinkebyskolan resonerade för att komma fram till att ett ingåget avtal och överenskommelse rivs upp för att en av parternas släktingar skriver artiklar i tidningen. Men man skulle gärna velat vara den där flugan på väggen som ingen märkte, då skulle man fått veta.

Det vittnar hursomhelst om ett synsätt i organisationen som rättfärdigar att strunta i ingågna avtal och i och med det handlar det om en väsentlig del ledarskapet. Genom att bryta avtalet med Dimitra har ledningsgruppen kanske sett sig visa handlingskraft och att de minsan kan bestraffa "släkten" som "befläckat" skolan. Och hur det skulle rimma med svensk skolas värdegrund kan jag inte se.

Om man vill återfå den naggade respekten i detta ärende så borde man ringa Dimitra och säga "Förlåt men vi förivrade oss. Det är naturligtvis inte ditt fel att Alexandra skrivit. Välkommen tillbaka så reder vi ut det som hänt".

När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Spelkultur, Svt och äldre spelare

I morse var det spelrecensioner i morgonsoffan och det är en THOMAS ARNROTH som betygsätter och berättar om ett antal spel varje vecka. Det händer naturligtvis mycket på spelfronten och inlslaget varje vecka är viktigt för många vuxna, även om de inte vet om det. Det är också roligt att se en "icke stereotyp av spelintressrad". Det är nämligen många som spelar i vårt avlånga land och långt ifrån alla är högkonsumerande tonåringar i riskzonen som vi läser om i medierna. En stor spelgrupp är +35 åringar, det tänker man inte så ofta på.

Idag recenserade han i alla fall bland annat ett spel som tar rollen som "familjesällskapsspel vid bordet", dvs ett spel som fyller en stark social funktion av att umgås. Ett Playstation 2 spel med 4 medföljande minihandkontroller med färgade tryckknappar som är så enkla att hantera att man kan börja spela redan efter 30 sek. I studion började tex programledaren, recensenten själv och nyhetsuppläsaren att tävla om vem som vågade ha huvudet längst i ett lejons gap. Tyvärr kommer jag inte ihåg spelets namn, ber att få återkomma.

Min tanke är att ett sådant spel är mycket bra att spela tillsammans med sina barn och gärna tidigt i åldrarna (enligt åldersgräns givetvis) och på så sätt få inblick och tillgång till barns och ungdomars spelkultur. Även om man inte kan kanske kan bli en del av den så i alla fall mer tillgång än inte alls. Kanske blir det en bra ingång till att kunna börja prata om spel med sina barn på ett halvnaturligt sätt.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Spel

Skolverket skall rätta prov enligt nya idéer...

Även när det gäller kvalitetssäkringen är ändringar på gång. Att all provrättning görs av de undervisande lärarna är ingen bra ordning om likvärdigheten ska garanteras.
- Skolverket kan inte rätta alla prov men man kan tänka sig att de tar hand om en viss andel från varje skola för att se till att bedömningarna görs på rätt nivå, säger Jan Björklund.
Skolvärlden 2006-12-06

I tidningen Skolvärlden beskriver regeringen nu sina tankar om hur läs och skrivförmågan skall kartläggas tidigt, som naturligtvis i grunden är en bra idé. Man ändrar nu lite ton också när man säger att proven som införs i åk tre i sig inte ger några garantier för att elever med svårigheter får det extra stöd de behöver. Tidigare lät det som en ren självklarhet. Nu menar man att om en klass har stora svårigheter så skall resultaten vara guider till mer resurser och resurserna skall hämtas från det individuella programmet tycker man. Iden är att plocka resurser från dem som skolan redan misslyckats med att ge den start i livet den har uppgiften att ge och föra över dem till elever i de lägre årskurserna. För att komma åt kvaliten så skall man också lyfta av lärarna vist ansvar för betygsbedömning och rättning av proven och låta skolverket ta över den rollen. Staten skall alltså rätta prov åt lärare som tydligen inte längre kan anförtros uppgiften. Ambitionen man har i sina idéer är goda, ingen tvekan om saken men man väljer fel stig i skogen.

Det är ibland precis som om man missar att själva lärandet och hur det faktiskt sker måste in i debatten. De flesta vet ju vid det här laget att pengar inte är hela lösningen. det mesta av lösningen sitter hos pedagogen. Givetvis spelar resurser roll för förutsättningarna i undervisningssituationen men var finns diskussionen om att det faktiskt också handlar om att ställa högre resultatkrav på pedagogerna i de skolor som har hög andel elever med låg måluppfyllelse. I pedagogiska magasinet finns mycket bra men var finns detta i samhällsdiskussionen? Min poäng är att om diskussionerna kring skolan hela tiden kretsar runt att odågorna till eleverna är si och så och resurserna är för små och felriktade så exkluderar man lärarnas/pedagogernas professionella värde. Kanske är det just därför som statusen för lärare sjunker. De lyfts ju sällan fram som de hjältar och superstars de är. Istället trycker man fram krav på mer resurser, fler stödpersoner i organisationen, prov som skolverket nu till och med skall rätta åt lärarna. Nej det krävs en omläggning av fokus här tycker jag. Ett fokus som lyser varmt på pedagogerna...våra superstars...

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Tom Hagman

I måndags fick Kunskapsgymnasiet i Kistas skolchef (rektor) pris "Heja Rektorn" på Rektorsakademiens nätverksträff. Tom Hagman är en otroligt meriterad skolledare och har arbetat i både kommunal regi och privat, för närvarande i friskolekoncernen Kunskapsskolan. Det unika med Tom är hans fantastiska förhållningssätt till både sin personal och sina elever. Utöver detta så skapar han ständigt utveckling och goda resultat. För mig betyder det att han hanterar verktyget ledarskap på ett sätt som många borde ta efter, oavsett man är lärare eller skolledare.

Besök honom på hans skola. Korta studiebesök är underskattat som idé. Ta ledigt en eftermiddag och åk dit och titta och låt känselspröten fladdra runt. Inte bara på Toms skola, det skadar inte att bilda sig en uppfattning om andra skolor än sin egen. Det blir lätt så annars att man blir hemmablind och inskränkt i sina analyser av sin egen skolas verksamhet. man måste ha något att jämföra med.

Men börja med Tom Hagman, och ni kommer att känna saker som ni bergsäkert kommer att ha nytta av.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Gymnasieskolans kultur

Inger Olsson och Anette Forsten Seiser berätta igår (4/12) på Rektorsakademiens nätverksträff (på Berns i Stockholm) inför 170 besökare om deras forskningsprojekt där de kartlagt gymnasieskolans kultur. Inger och Anett är bland annat verksamma på Karlstads Universitet och är i övrigt också kopplade till Hagfors kommun. Att förändringsarbete och/eller förbättringsarbete inte är självklara fenomen i skolan vet vi ju alla men Inger och Anetts forskning gav oss ändå en ganska tydlig bild om varför det är så.

Bland annat beror det på kombinationen "lärarkultur" och typ av skolledare. Om kulturen i lärarkollegiet är mestadels ämnesstyrt och om lärarna själva bestämmer allt som rör undervisning och skolledaren samtidigt är en ren administratör som endast fattar beslut om saker utanför undervisningen kan allt verka fint på ytan, men någon utveckling eller förbättring sker inte alls. Och ett viktigt skäl är att individualistiskt tänkande i dessa kulturer står före samarbete. Detta trots att i stort sätt all forskning pekar på att samarbete skapar bättre resultat eftersom alla strävar åt samma "håll". Om man som förvaltningschef sätter in en handlingskraftig skolledare i en sådan kultur som raskt börjar ta allt fler beslut rörande undervisning och som dessutom uppmuntrar till samarbeten över ämnesgränserna så kan kollegiet plötsligt förskjuta skolledningen med full kraft. Om lärarkulturen istället är samarbetsinriktad, förändringsbenägen och förbättringsinriktad i kombination med att skolledaren i huvudsak är "administrativ" riskerar skolledaren också att förskjutas. Inger och Anett pekar på att frågan är komplicerad eftersom det krävs både ett viss typ av ledarskap och en viss typ av lärarkultur för att skolor skall kunna förbättra sig och utvecklas. Hönan eller ägget alltså.

Själv känner jag igen detta som Inger och Anett beskriver från min egen tid som rektor, men samtidigt är det så att det går att utveckla både ledarskapet och kulturen samtidigt. Det går sällan att "organisera" bort kulturyttringar. Det är inne i huvudet på medarbetarna och skolledningen som den stora förändringspotantialen sitter. Och det gäller som de också påpekade att som förändringsinriktad i skolan, skolledare som lärare, ha enormt tålamod och en riktigt stark vilja.

Så jag skulle vilja säga att om vi alla hjälptes åt ordentligt och samarbetade mer så kan vi absolut vända "no way" till "THAT WAY"...om inte annat så för våra barn och ungdomars skull.

Jag är hoppfull ! Jag tror på lärare !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik