Sommaren, Kina och Nya tag....

Nu har jag varit borta från bloggen osedvanligt länge. Hmmm....kanske har jag stängt av, kanske har jag inte stängt av. Det beror förstås på vad man menar med att "stänga av". Bloggen har varit "av", det vore dumt att påstå nåt annat, men i övrigt har det mesta varit ganska ordentligt "på" faktiskt. Jag har skrivit på en ny bok, som handlar om ett mord som begås i skolans värld. Jag har reflekterat över det gågna utbildningsåret och debattåret. Och jag har givetvis också vilat och tagit igen mig en hel del.


Men jag har framförallt funderat och planerat på ytterligare en bok, en bok om Kinas och Sveriges drivkrafter för sina respektive utbildnings- och skolsystem. Fokus hamnar på lärande, ledarskap, syfte, klimat, kultur, penalism och kränkningar, IT, samhällskoppling. Titeln på boken är inte "fix och färdig" men det kommer att röra sig kring globaliseringen på nåt sätt.

Inför denna bok som påbörjas nu i augusti(september kommer jag att besöka Kina för att träffa, intervjua och försöka förstå Kinas situation för att sedan skriva klart en jämförande bok länderna emellan. Ytterligare en resa genomförs i skutet av januari är det tänkt, för kompletterande research kring sånt man kommer på i efterhand.
Kinas skolsystem är starkt präglat av dess historia, dvs dess sentida historia, men där inne i kultursjälen finns en annan tradition av helt annan karraktär. Det är den traditionen som håller på att vakna till liv tror jag. Innan de senaste 100 åren var Kina världens centrum med en kultur och vetenskapstradition som var överlägsen alla andra delar av världen. Idag ser vi en skola med kadaverdisciplin där individen på sina ställen för plikta med sin självkänsla som exempel på hur man inte får uppföra sig eller uttrycka sig. Vi som såg Kunskapskanalens program för några veckor sedan minns säkert pojken som pillat sönder sitt suddgummi och som straff fick utstå förnedrande behandling och avslutningsvis bära en trasig tröja, som ett tecken på att han inte skött sig. Lite som vår förlegade "dumsstrut" eller "skamvrå". Det gjorde ont att se den lilla pojken gråta inför TV-teamet...

Nåväl. Den kinesiska skoltesen är inte som vår där "en skola för alla" lägger grunden för hur vi planerar, genomför och utvärderar verksamheten utifrån perspektivet "det riktiga kognitiva lärande". Även om man kan kritisera vårt eget sätt att efterleva den idén så är det stor skillnad jämfört med Kina. I Kina behövs nämligen inget sånt som "en skola för alla". Men 1,4 miljarder medborgare så blir utbudet en fördel. Man kan med fördel strunta i en skola för alla eftersom bara några få procents framgång i lärandet skapar en överlägsen konkurrenskraft. Vi som har 9 miljoner invånare behöver varenda persons kreativitet och hjärnkraft för att kunna hävda våra levnadsvillkor i framtiden. Vad händer om Kina lär sig av oss och inte bara får några få procents framgång utan kanske 30-40%. Vad händer om kineserna kommer före oss i kreativitet och andra konkurrenskraftiga egenskaper, som vi allt som oftast trycker undan i våra ofta förseglade timplaner?

Kanske tänker du att detta är att dra det till sin spets? Ja kanske är det så! Men om det nu i alla fall är så eller i alla fall något åt det hållet då? Vad behöver vi då göra med vårt skolsystem för att möta denna konkurrens? Antagligen rätt mycket.

Därför är jag ivrigt intresserad av synpunkter, kontakter och annat som kan vara till hjälp. Just nu samlas det på framförallt konkreta kontakter att besöka i Kina. Det blir skol representanter, universitetspersoner, lärare, rektorer, kinesiska medborgare, företagare, entreprenörer, politiker m.m. Kontakter som redan nu finns men som behöver kompletteras. Kontakta mig här eller per mail: fredrik@rektorsakademien.se

Jag åker den 12 september och blir borta en stund.

Spännande !