Kanelvaniljbulle och andra nymodigheter...

Under det senaste året har jag lyft en frågeställning på mina föredrag angående temat "hur pass öppna vi är för nya idéer". Jag har märkt att många är öppna för nya idéer, särskilt om det rör sig om ofarliga saker som inte har någon större emotionell koppling till den egna personen. Börjar idéerna påverka större delar av vår vardag blir det plötsligt mer komplicerat så klart. Då måste vi ta ställning på en helt annan nivå, såklart.

Men det finns också en stark inflytelserik grupp bland oss svenskar som verkligen INTE accepterar några som helst nymodigheter, inte ens såna triviala saker som "vaniljkanelbullar".

- Nej det går inte...kanelbulle är kanelbulle och vaniljbulle är vaniljbulle...

Ni som läser här vet ju att kanelbullar är gott och vaniljbullar likaså och när man föreslår en bullsort som är en sammanslagning av dessa två ser man plötsligt mönstret att många trots att de inte smakat denna märkliga bulle "vet" att de inte är alls är goda. Hmmm...hur är detta möjligt?

Vi har en förmåga som människor att generalisera och dra slutsatser mot bakgrund av de egna kunskaperna och erfarenheterna. En förmåga som får oss att uthärda en värld som intrycksmässigt är mycket varierad. Utan denna förmåga skulle vi förmodligen (gissar jag) ha svårt att överhuvudtaget navigera i vardagen pga (grovt uttryckt) att sinnena levererar allt för många intryck samtidigt. Vi måste ha en hanterbar trygg struktur att röra oss inom, annars blir vi negativt stressade. Men denna förmåga verkar alltså också vara ett hinder då vi möter nya för oss ej beprövade fenomen.

Den gör att vi i vissa fall låser oss alldeles tidigt vid uppfattningar och värderingar om och kring nya saker vi möter i dagliga livet. I synnerhet andras framlagda idéer på tex arbetsplatsträffar eller i "fikarummet" etc. Vi visar med hela vår kropp att denna förändring ogillas och långsamt skapar vi tillsammans en kultur på jobbet där nya idéer slutar att dyka upp. Ingen orkar till slut bli bemött av denna negativa attityd.

Men det fina är att i takt med att vi diskuterar denna problematik, lyfter upp den när den begränsar oss och lär oss att känna igen våra egna förutfattade meningar, fördomar eller sånt vi ologiskt bara "fått för oss" så kan vi öka vår öppenhet till både nya sätt att arbeta och tänka. Kanske kommer vi av bara farten också själva bli mer benägna att ta fram egna kreativa idéer och sprida till övriga? Vem vet...

Låt oss pröva...det kan ju i alla fall inte skada...

:-D