Lava, Lärarförbundet och kommunaliseringen -91

Sitter på Lava (Kulturhuset i Sthlm) och väntar på ett frukostseminarium som Lärarförbundet bjudit in till. Temat är kommunaliseringen som genomfördes 1991 och det är Ylva Johansson (fd Skolminister) som skall beskriva tankarna hon har idag kring hela den förändringen.
Kopplingen är den stundande debatten om förstatligande om skolan som förmodligen kommer att handla rätt mycket om en likvärdig skola.

(lyssnar)

Ylva påpekar att oppositionens utgångspunkt är att skolan bör lämna sorteringstanken och fokusera mer på lärandefrågan och hon visar sig vara kritisk till vissa delar i kommunaliseringen hon var med om att genomdriva. Tex är hon inte särskilt stolt över att politiken drev fram idén om "lärarlösa lektioner" som en budgetventil i en trängd ekonomi. På det sättet underminierades synen på kunskap och lärande. Att man sedan i kommunerna inte klarade av övergången från den regelstyrda till den målstyrda skolan gör hennes stolthet än mer kantstött. Hon ser i backspegeln att man (staten) missade tex en massiv kompetensutveckling av pedagogerna (som jag tagit upp mängder med gånger på denna blogg).

Ylva tycker vidare att besluten måste komma närmare de enskilda skolornas ledning och dess personal, dvs en förskjutning och förändring av det kommunala uppdraget. Däremot menar hon inte att det löser något att förstatliga skolan i sig. Ylva nämner kunskapsbegreppet minst 50 ggr under den kvart hon samtalar med moderatorn och det är uppenbart att (s) siktar på att ta över begreppet och neutralisera alliansens monopol på dess användning. Om det är möjligt att konkurrera med PR-guden Jan Björklund återstår att se.

Ett litet knep är kanske att bestämma sig för vem som representerar (s) i skolfrågor och som kan mäta sig med Jans förmåga att debattera. Är det Marianne Granlund, Mona Sahlin eller Ylva Johansson? Kraftsamling borde vara en bättre väg en kraftsplittring.

Under den efterföljande debatten ger VD för Kunskapsskolan sin syn på likvärdig skola, som han uppfattar som ett flummigt begrepp som indikerar en vilja att alla skolor skall bedrivas på samma sätt överallt. Lite tröttsamt blir det faktiskt när en inflytelserik person och beslutsfattare faktiskt inte har läst in sig på skolans uppdrag och kommit till insikt med skillnaden mellan begreppen likformig och likvärdig skola. Diskussionsnivån backar ju tyvärr tillbaks till 90-talet och känns en aning pinsam. Kanske pekar det på vår förmåga att ständigt mala om saker vi malt om tidigare och vår oförmåga att se framåt och fokusera på hur vi bryter mönstret och hittar kloka lösningar runt hur vi ökar möjligheterna för lärande? Vidare anser inte VD Kunskapsskolan att de som står närmast verksamheten är de som är bäst skaffade att fatta beslut om verksamheten. Det är huvudmannen som är bäst på det menar han, dvs tjänstemännen i kommunen eller koncernledningen i friskolan. En grundsyn som jag av erfarenhet som rektor och efter kontakter i skolledarkretsar VET inte stämmer alls. Moderaten Mats Gerdau gillade uppenbart inte Ledins idévärld heller utan pekade på nyttan med att dra decentraliceringen fullt ut och inte bara i några få skolor.

Återigen en diskussion om allt annat än hur vi framgent får lärandet lärandet att öka...trist.

Var finns visionerna om Svensk skola?

Men tack Lärarförbundet för ett utmärkt kaffe...

För mig framstår för övrigt skillnaderna mellan Lärarförbundet och LRs uppfattningar om saker och ting som allt tydligare för varje månad nu.

Klarrt o bettart (som patrik säger i radioprogrammet "Mammas nya kille")