För att du skall kunna förändra något krävs att du hela tiden försöker kringgå gamla tankesätt. Det betyder att du på ett eller annat sätt behöver bryta de mönster andra anpassat sig till. Du måste utmana ”normen”. Normer är å andra sidan nödvändiga och viktiga för oss, men även alltså hinder att ta sig över. Det är en arbetsam och krävande uppgift att passera dessa hinder eftersom många människor känner djup trygghet i det normativa. ”Så kan man inte göra” eller ”det där går inte” är till exempel uttryck för en ovilja att bryta det invanda mönstret, ibland av bekvämlighetsskäl. Men detta till trots är brytandet och ifrågasättandet av gällande normer det som krävs för utveckling.
“Without deviation from the norm, progress is not possible.”
Frank Zappa
(Ur boken Bryt Mönstret eller gå under, Rektorsakademien förlagsverksamhet)
1 comment:
Jo, det blir bra när lärare får utvecklas idémässigt och kunskapsmässigt så att man själv vill ändra sin undervisning.
Men det kan bli ett elände om lärare tvingas att ändra sin undervisning till något som man själv inte tror på!
Minns för länge sedan när vi i Signebyn jobbade med att integrera förskola - skola till att ha en grupp av elever i åldern 5-9 år, dvs 5 åldersgrupper tillsammans. Vi slopade alla fasta läromedel och jobbade Freinetinspirerat. Det fanns ingen timplan heller, bara arbete eller rast. Varje barn fick välja när de ville lära sig läsa och det fanns gott om utrymme för lek. Och vi hade under de 10 år detta pågick inte en enda elev med läs- och skrivsvårigheter!
Under den här tiden hade vi studiebesök varannan dag, vi tvingades begränsa antalet. Många var rektorer som skulle hem och frälsa sina lärare och skörda egna lagrar antar jag på att kunna visa upp skolutveckling på hemmaplan.
Men jag glömmer aldrig när en lärare gråtande ringde oss och berättade att hennes rektor varit hos oss på besök och nu ville att hon skulle göra som vi gjorde. (!)
-Vad är det Ni gör, jag förstår inte riktigt, sa hon
Och det hade nog inte hennes rektor gjort heller. Han glömde bort att vi berättade att vi innan vi startade upp så hade vi läst litteratur tillsammans och pratat och pratat samt gjort studiebesök på andra skolor i ett helt års tid. Och att vi ägnade all tid utanför undervisningen till att utveckla dett under ett par år, innan vi fann formen.
Lärare idag skulle aldrig ha tid att göra en så radikal ändring av arbetssätt som vi gjorde då 1972. Lärare idag är alldeles för uppbokade av arbetsgiveres klåfingriga detaljstyrning av arbetstiden och drivor av meningslöst pappersarbete, ekonomiarbete, sånt som inte alls har med undervisningen att göra.
Ursäkta det blev så långt! Det var inte meningen! Men det var ett ämne som berör.
Post a Comment