Falkenberg och 1-1

Jag är nu nere i Falkenberg för att lyssna på kommunens inledande processer kring 1-1, dvs en dator per elev. Jag kommer att rapportera från seminariet och delge er vilka slutsatser man dragit kring lärandet och skolledarskapet.

Spännande....

___________________________________________________________
___________________________________________________________

Ja det var mycket som gicks igenom denna dag kring Falkenbergs 1-1 satsning. Ett femtiotal ditresta från kommuner med olika intressen i detta med en dator till varje elev dök upp och intresset var förstås stort. Fredrik Höper bitr förvaltningschef drog tillsammans med IT-samordnare på förvaltningen tidigare IT-pedagog Christina Björn bakgrunden till satsningen och lite om planerna framöver.

Falkenberg har ca 6000 elever och 550 av dessa har under 12 månader introducerats för en förändring i sin lärmiljö genom att de försetts med en egen och personlig bärbar dator. Personlig i den meningen att den just blivit deras eget personliga verktyg runt vilken deras lärutveckling kretsat i stora stycken. Det är förstås svårt att här redogöra för alla parametrar kring Falkenbergs 1-1 satsning men jag skall försöka lyfta några iakttagelser jag själv ser som särskilt intressanta.

1. Bakgrunden till varför man gjort denna satsning är för det första, som jag uppfattar det, inte en fråga om IT och teknik som något i sig viktigt. Utgångspunkten är istället vad man i kommunen tänker om lärandebegreppet, vilket perspektiv på kunskap man har, vilka kvalitéer och processer man vill utveckla och stödja sett utifrån elevernas framtida livsbetingelser.

Detta är inget hokus pokus som Fredrik Höper säger….ska vi förbereda våra ungdomar för 2030 så måste vi inse att datorn sett utifrån kommunikationsperspektivet kommer spela roll i alla delar av deras liv. Och varför ska inte skolan förbereda för detta, frågar sig Höper.

Vi har tagit vårt ansvar i Falkenberg dundrar han eldigt och friskt.

Han ondgör sig i nästa andetag över rikspolitikens snedvridning mot gamla idéer snarare än att se framåt. Jag håller inte helt oväntat med honom. På direkt fråga om lärarutbildningen menar Höper, inte helt ensam här heller, att lärarutbildningen naturligtvis är lika konservativ som skolan i övrigt. Jag upplever inte att Höper egentligen hackar på lärarutbildningarna utan mer på en kulturyttring som råder inom svensk skola som i sin konsekvens leder till uppfattningen att utveckling inte är helt igenom av godo. Vad han istället implicit pekar på, utan att säga det rakt ut, är naturligtvis att skolan skulle kunna vara en av sveriges viktigaste samhällsutvecklare, givet att pedagoger och skolledare får besluta om hur de vill utveckla sina sätt att arbeta själva. Detta handlar alltså om lärandet och den lärmiljö man vill skapa för Falkenbergs elever.

2. Lärarna upplever (enligt dem själva i eftermiddagens workshop) att den pedagogiska diskussionen ökat i kollegiet/arbetslaget och att dialogen med eleverna kring deras lärande ökat. Detta är intressant eftersom det pekar på att man lyckts ta sig förbi tekniken och dykt in i den förändrade lärbetingelserna. En viktig slutsats var att skolledarnas förmåga att våga ge sig ut på gungflyt och pröva istället för att förbereda sig i oändlighet är avgörande viktig. Lärarna var mycket intressanta att lyssna på.

3. Eleverna pekar på några viktiga saker utifrån lärandeperspektivet. De upplevde sig som mer effektiva, mer studiemotiverade, lugnare på lektionerna. Att de diskuterat och förstått detta med källkritik på ett helt annat sätt. De upplevde inte att lärarna förändrat sig så mycket utan mer att de fått mer spelutrymme själva. De ser datorns roll som ett självklart verktyg i det dagliga lärandet. Eleverna lyfte att sättet att arbeta på givit bättre möjligheter för de som haft det lite tuffare med sitt lärande i skolan och inte helt hittat sin grej. Det är helt enkelt fler som vill ta ansvar nu än tidigare, de känner sig mer engagerande och att ”det är roligare” att plugga. Eleverna lyfter också en insiktsfull och spännande iaktagelse, nämligen att en maktförskjutning ägt rum mellan lärare och elever (till lärandets fördel) och att en större gemenskap uppstått mellan lärare och elever. Relationer byggs och förstroenden utvecklas mer.
Någon av eleverna vi fick en pratstund med sa avslutningsvis:

Man slipper att bara sitta stila och lyssna och få kramp i handen och ont i huvudet….

Mycket av detta har faktiskt inget alls med teknik att göra, med mer än att man lyckats få eleverna mer engagerade med hjälp av den. Tillgängligheten på digital kommunikation för både elever och pedagoger är naturligtvis en nödvändighet för att vi skall ta klivet "fram i tiden" och jag blev glad av detta besök i Falkenberg. Glad över den framåtanda som Falkenberg visar med sin övertygelse om att det är där ute på gungflyet som man skapar nya idéer...

:-D