Dagens läroplanscitat 63

Dagens läroplanscitat kommer sig av den diskussion som den senaste tiden ägt rum med tanke på nya betygssystem och gymnasieutredningar m.m. I denna debatt har jag ofta saknat kopplingar till läroplanen och vad som reglerar tillämpningen i praktiken. Därför klistrar jag in lite här som det finns anledning att fundera/diskutera på olika sätt. Trevlig läsning för er som aldrig sett det hela nån gång :-D

2.5 BEDÖMNING OCH BETYG
Betyget uttrycker i vad mån den enskilda eleven har uppnått de kunskapsmål som uttrycks i kursplanen för respektive kurs och som definieras i betygskriterier.

Mål att sträva mot
Skolan skall sträva mot att varje elev
• tar ansvar för sitt lärande och sina studieresultat och
• kan bedöma sina studieresultat och utvecklingsbehov i förhållande
till kraven i kursplanerna.

Riktlinjer
Läraren skall
• fortlöpande ge varje elev information om elevens utvecklingsbehov och framgångar i studierna,
• i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan samverka med hemmen och informera om elevernas skolsituation och kunskapsutveckling och
• redovisa för eleverna på vilka grunder betygsättning sker.

Läraren skall vid betygsättningen
• utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till kraven i kursplanen,
• beakta även sådana kunskaper som en elev tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen,
• beakta såväl muntliga som skriftliga bevis på kunskaper och
• göra en allsidig bedömning av kunskaperna och därvid
beakta hela kursen.

Trevlig helg !

:-D

"Elit", talang och fallenhet

Debatten om elitskolor (Svd 24 maj) tar fart igen och denna gång är det konkreta förslag om förändring. Frågan handlar för en del om sortering och just "elitism" och för andra om att vi verkligen verkligen måste ta till vara de talanger vi har här i vårt land. För de allra flesta handlar det framförallt (hoppas jag) om att skolan förstås skall utgå från varje individs förutsättningar och utefter dessa erbjuda och stimulera lärande. Vårt sätt att organisera oss har alltid varit vårt främsta medel för att nå detta, och mycket lite har hänt sen. Vi tror att vi kan organisera fram lärandet för allas behov, och visst kan det spela roll. Men kanske är det viktigare att se på "hur vi lär" snarare än "var vi lär". Inte för att "varet" är oväsentligt utan för att om man lär på fel sätt så spelar det ju ingen roll var det sker. Elitskolor talas det om nu i debatten. Särskilt gruppindelade elever med bäst förutsättningar för ett särskilt sammanhang. Mer fokus=mer resultat i lärandet? Ja i grunden tror jag det är sant men jag tror inte detta är den mest avgörande frågan för svensk skola om det inte sätts i rätt sammanhang utifrån ett holistiskt perspektiv.

Frågan är å ena sidan komplex och svår men å andra sidan också ganska enkel sett utifrån uppdraget. Det blir dock lätt en balansgång där riskerna är stora att man handlar i politiska ideologiska "mindwars" i stället för att utgå från vad som faktiskt är bäst för lärandet och för vårt välfärdssamhälle som nu sätts på stora prov i en globaliserande värld.

The talent landscape has changed. Talent comes from everywhere…talent works everywhere. We live in a smaller, closer, and more competitive world, as Baby Boomers retire in the U.S., India flourishes due to outsourcing and educational development, and China is a strong new economic force that is advancing at lightning speed.t’s no longer enough to have a “work force”: you need a high-impact Talent Force.
Ur "Talent Force"

Självklart skall vi, tycker jag, ta till vara de talanger som finns hos oss och det handlar i sak att man måste fokusera för att bli världsledande oavsett vad man ägnar sig åt. Sverige måste tänka smartare många andra länder eftersom det ju inte är så många som snackar svenska ute i den stora världen. Vårt urval är helt enkelt begränsande eftersom vi är ett litet land. Men låt oss vara överens om en sak i botten på detta:

"Sverige behöver all talang vi kan skaka fram nu när Kineser och Indier dragit om oss...."

Vi behöver modiga uppfinnare, kreativa matematiker, idérika entreprenörer, nytänkande kulturarbetare, utvecklande lärare, journalister, författare, kreatörer, idékläckare, idrottspersoner m.fl. Vi är beroende av dessa vassa begåvningar med särskilda intressen och förmågor i en alltmer konkurrensutsatt värld.

"Elitism....Elitism....Elitism....
hmmm....vad är det för ord?"

Är det en neutralt ord baserat på logiskt resonerande om vårt framtida kunskapsskapande eller ligger det en läskig, otäck eller orättvis laddning i det? Jag skulle säga att det, hos de allra flesta, ligger laddningar av det senare slaget och därför bör vi kanske inte bruka ordet i sammanhanget "allas lärande".

Slår man på elit i SAOL (Svenska akademiens ordlista) hittar man följande:

urval, de(t) bästa, 'grädda(n)', 'blom­ma(n)' (av en grupp människor l., mindre ofta, föremål); ofta i fråga om soldater.
De mest försig­ komna (av lärjungarma), de s. k. 'eliterna.'

"Kanske bör vi istället kalla det för allas rätt till en individuellt anpassad utbildning?"

Frågan är emotionellt laddad, det märks. Och många jag lyfter frågan med blir engagerade och nästan upphetsade men ofta sitter de fast i gamla mönster, vilket oroar.

Men nu till det viktiga i mitt sätt att se på detta. Om vi nu lämnar idén med att inte ha intagningsprov på teoretiska utbildningar och i stället gallra fram de vassaste matematikerna, kemisterna, biologerna, fysikerna, samhällsvetarna eller språkörade vid sidan av musikerna, handbollsspelarna, snowboardåkarna och allt annat så låt oss för guds skull också satsa mer på de som inte har det så lätt i den alldeles vanliga tradtionella skolan.

"Hos varje individ finns talanger, men det är möjligt att du inte upptäckt dem ännu i detta normativa ickeutstickarland du bor i....ännu..."

Jag tror att vi behöver göra mer än bara organisera om oss för att öka attraktionskraften för Sverige långsiktigt i en globaliserande värld.

:-D

Falkenberg och 1-1

Jag är nu nere i Falkenberg för att lyssna på kommunens inledande processer kring 1-1, dvs en dator per elev. Jag kommer att rapportera från seminariet och delge er vilka slutsatser man dragit kring lärandet och skolledarskapet.

Spännande....

___________________________________________________________
___________________________________________________________

Ja det var mycket som gicks igenom denna dag kring Falkenbergs 1-1 satsning. Ett femtiotal ditresta från kommuner med olika intressen i detta med en dator till varje elev dök upp och intresset var förstås stort. Fredrik Höper bitr förvaltningschef drog tillsammans med IT-samordnare på förvaltningen tidigare IT-pedagog Christina Björn bakgrunden till satsningen och lite om planerna framöver.

Falkenberg har ca 6000 elever och 550 av dessa har under 12 månader introducerats för en förändring i sin lärmiljö genom att de försetts med en egen och personlig bärbar dator. Personlig i den meningen att den just blivit deras eget personliga verktyg runt vilken deras lärutveckling kretsat i stora stycken. Det är förstås svårt att här redogöra för alla parametrar kring Falkenbergs 1-1 satsning men jag skall försöka lyfta några iakttagelser jag själv ser som särskilt intressanta.

1. Bakgrunden till varför man gjort denna satsning är för det första, som jag uppfattar det, inte en fråga om IT och teknik som något i sig viktigt. Utgångspunkten är istället vad man i kommunen tänker om lärandebegreppet, vilket perspektiv på kunskap man har, vilka kvalitéer och processer man vill utveckla och stödja sett utifrån elevernas framtida livsbetingelser.

Detta är inget hokus pokus som Fredrik Höper säger….ska vi förbereda våra ungdomar för 2030 så måste vi inse att datorn sett utifrån kommunikationsperspektivet kommer spela roll i alla delar av deras liv. Och varför ska inte skolan förbereda för detta, frågar sig Höper.

Vi har tagit vårt ansvar i Falkenberg dundrar han eldigt och friskt.

Han ondgör sig i nästa andetag över rikspolitikens snedvridning mot gamla idéer snarare än att se framåt. Jag håller inte helt oväntat med honom. På direkt fråga om lärarutbildningen menar Höper, inte helt ensam här heller, att lärarutbildningen naturligtvis är lika konservativ som skolan i övrigt. Jag upplever inte att Höper egentligen hackar på lärarutbildningarna utan mer på en kulturyttring som råder inom svensk skola som i sin konsekvens leder till uppfattningen att utveckling inte är helt igenom av godo. Vad han istället implicit pekar på, utan att säga det rakt ut, är naturligtvis att skolan skulle kunna vara en av sveriges viktigaste samhällsutvecklare, givet att pedagoger och skolledare får besluta om hur de vill utveckla sina sätt att arbeta själva. Detta handlar alltså om lärandet och den lärmiljö man vill skapa för Falkenbergs elever.

2. Lärarna upplever (enligt dem själva i eftermiddagens workshop) att den pedagogiska diskussionen ökat i kollegiet/arbetslaget och att dialogen med eleverna kring deras lärande ökat. Detta är intressant eftersom det pekar på att man lyckts ta sig förbi tekniken och dykt in i den förändrade lärbetingelserna. En viktig slutsats var att skolledarnas förmåga att våga ge sig ut på gungflyt och pröva istället för att förbereda sig i oändlighet är avgörande viktig. Lärarna var mycket intressanta att lyssna på.

3. Eleverna pekar på några viktiga saker utifrån lärandeperspektivet. De upplevde sig som mer effektiva, mer studiemotiverade, lugnare på lektionerna. Att de diskuterat och förstått detta med källkritik på ett helt annat sätt. De upplevde inte att lärarna förändrat sig så mycket utan mer att de fått mer spelutrymme själva. De ser datorns roll som ett självklart verktyg i det dagliga lärandet. Eleverna lyfte att sättet att arbeta på givit bättre möjligheter för de som haft det lite tuffare med sitt lärande i skolan och inte helt hittat sin grej. Det är helt enkelt fler som vill ta ansvar nu än tidigare, de känner sig mer engagerande och att ”det är roligare” att plugga. Eleverna lyfter också en insiktsfull och spännande iaktagelse, nämligen att en maktförskjutning ägt rum mellan lärare och elever (till lärandets fördel) och att en större gemenskap uppstått mellan lärare och elever. Relationer byggs och förstroenden utvecklas mer.
Någon av eleverna vi fick en pratstund med sa avslutningsvis:

Man slipper att bara sitta stila och lyssna och få kramp i handen och ont i huvudet….

Mycket av detta har faktiskt inget alls med teknik att göra, med mer än att man lyckats få eleverna mer engagerade med hjälp av den. Tillgängligheten på digital kommunikation för både elever och pedagoger är naturligtvis en nödvändighet för att vi skall ta klivet "fram i tiden" och jag blev glad av detta besök i Falkenberg. Glad över den framåtanda som Falkenberg visar med sin övertygelse om att det är där ute på gungflyet som man skapar nya idéer...

:-D

"Framtidens väg" - Ingen Fosbury Flop

Publicerat på www.skolporten.se 19 maj 2008

Den nya gymnasieutredningen förändrar inriktningen på hela utbildningssystemet. Det finns några bra saker i den, det kan jag villigt erkänna, men den reser främst frågetecken. Bland annat saknas kraftfulla visioner kring gymnasieskolan och insikter om globaliseringens verkliga påverkan på Sveriges konkurrenskraft. Ingredienser som borde finnas i en modern gymnasieutredning.

Efter att Lars Leijonborg åkte till Kina strax innan valet så ”skrev” han en bok om globaliseringen och dess ökade krav på Sverige i en allt hårdnande global konkurrens. Folkpartiledaren beskrev att han på sin resa 2006 upptäckt att Kineserna vaknat till liv och nu var på väg ”i kapp”. Och när någon är på väg ikapp så brukar vi reagera och vidta åtgärder, eller hur? Vi brukar dock sällan göra särskilt djuplodande analyser utan vi reagerar oftast med reflexmässigt med reptilhjärnan. Det ligger liksom begravt djupt inne i oss sen urminnes tider.

Ta till exempel Anders Gärderud som 1976 tog OS-guld på 3000 meter hinder. När Anders var ute på banan och sprang, ofta i täten, så kastade han ett getöga bakåt för att kontrollera hur konkurrenterna låg till. Om Gärderud såg en Kines börja närma sig, vilken åtgärd vidtog han då? Just det, lite mer av det han alltid gjort. Han la i en extra växel och sprang vidare på samma sätt som alltid.

Lars Leijonborg och Jan Björklund reagerade lika snabbt och precist som Gärderud förmodligen skulle gjort när han såg en Kines närma sig. Man talade snyggt och väl paketerat om saker som att vi måste ”lägga i en extra växel”, ”flit skall löna sig”, ”pluggskolan måste tillbaks” och ”bort med flummet”. Kort sagt ville man göra lite mer av det man redan gjort ganska bra i hundra år och av det man redan känner till. Inte mycket var evidensbaserat eller förankrat i vetenskaplighet och man duckade allt som oftast då man fick frågor på djupet.

Men om det nu är så att Kineserna inte är på väg ifatt då? För det är de inte! Dom håller på att varva oss. De kan redan allt det vi haft kunskapsförsprång på och de kan det mycket bättre.

Är då gymnasieutredningen en ”Framtidens väg”? Nej det är den inte. Den skulle kunna var det, men tyvärr saknas mycket. Det saknas framförallt visioner om framtidens samhälle och framtidens behov i en alltmer konkurrensutsatt global tillvaro. Var finns diskussionen om kreativitet, varför skapar man inte ett nytt kunskapsområde och tydliga mål runt kreativitet och idéskapande. Om vi inte utvecklar de praktiska utbildningarna så att vi kan få utväxling på den inneboende kreativiteten så faller systemet ihop. I en svårutvecklad verksamhet som skolans kultur krävs att man är tydlig från början och pekar ut riktningen.

För inte så länge sedan var livslängden på en produkt/tjänst hela 18 år och idag är densamma död i många branscher och områden på 18 månader. Det betyder att utveckling och innovation måste ske undertiden man producerar idag. Något man insett i Asien. Det betyder i sin tur att vi behöver extremt välutbildade, kreativa och holistiskt tänkande personer även inom det område som gymnasieutredningen lägger fokus på. Men i utredningen lyser resonemang om detta med tydlig frånvaro.

Hade Anders Gärderud insett att han höll på att varvas hade han klivit av kolstybben på löparbanan, gått hem och funderat ut hur han skulle träna upp nya egenskaper som gjorde honom bättre förberedd inför nästa OS. Folkpartiet talar ju gärna om höjdhopp också föresten, om att ”man inte kan lära sig hoppa högre om man tar bort ribban”.

Ok, men låt oss för ett ögonblick likna gymnasieutredningen vid just höjdhopp då.
Minns ni Dick Fosbury? Han som i Mexico-OS 1968 förändrade höjdhoppet i grunden och hoppade med ryggen före? På så sätt kom han högre än konkurrenterna som enligt tradition attackerade ribban med magen först. Fosbury gjorde något nytt, han bröt mönstret och kom högre. De som la in högre växel i träningen med den gamla hoppstilen fick snabbt tillbringa en tynande tillvaro i resultatlistorna. Alla ändrade så småningom stil till ”Fosbury Flop”.

Bryt mönstret och möt globaliseringens krav med en tydligare väg mot framtidens förändrade krav. Först då kan vi tala om ”Framtidens väg”.

Fredrik Svensson,
www.rektorsakademien.se
www.fredrikbloggen.se, fredrik@rektorsakademien.se

Avvikelse från normen

För att du skall kunna förändra något krävs att du hela tiden försöker kringgå gamla tankesätt. Det betyder att du på ett eller annat sätt behöver bryta de mönster andra anpassat sig till. Du måste utmana ”normen”.

Normer är å andra sidan nödvändiga och viktiga för oss, men även alltså hinder att ta sig över. Det är en arbetsam och krävande uppgift att passera dessa hinder eftersom många människor känner djup trygghet i det normativa. ”Så kan man inte göra” eller ”det där går inte” är till exempel uttryck för en ovilja att bryta det invanda mönstret, ibland av bekvämlighetsskäl. Men detta till trots är brytandet och ifrågasättandet av gällande normer det som krävs för utveckling.


“Without deviation from the norm, progress is not possible.”
Frank Zappa

(Ur boken Bryt Mönstret eller gå under, Rektorsakademien förlagsverksamhet)

Lava, Lärarförbundet och kommunaliseringen -91

Sitter på Lava (Kulturhuset i Sthlm) och väntar på ett frukostseminarium som Lärarförbundet bjudit in till. Temat är kommunaliseringen som genomfördes 1991 och det är Ylva Johansson (fd Skolminister) som skall beskriva tankarna hon har idag kring hela den förändringen.
Kopplingen är den stundande debatten om förstatligande om skolan som förmodligen kommer att handla rätt mycket om en likvärdig skola.

(lyssnar)

Ylva påpekar att oppositionens utgångspunkt är att skolan bör lämna sorteringstanken och fokusera mer på lärandefrågan och hon visar sig vara kritisk till vissa delar i kommunaliseringen hon var med om att genomdriva. Tex är hon inte särskilt stolt över att politiken drev fram idén om "lärarlösa lektioner" som en budgetventil i en trängd ekonomi. På det sättet underminierades synen på kunskap och lärande. Att man sedan i kommunerna inte klarade av övergången från den regelstyrda till den målstyrda skolan gör hennes stolthet än mer kantstött. Hon ser i backspegeln att man (staten) missade tex en massiv kompetensutveckling av pedagogerna (som jag tagit upp mängder med gånger på denna blogg).

Ylva tycker vidare att besluten måste komma närmare de enskilda skolornas ledning och dess personal, dvs en förskjutning och förändring av det kommunala uppdraget. Däremot menar hon inte att det löser något att förstatliga skolan i sig. Ylva nämner kunskapsbegreppet minst 50 ggr under den kvart hon samtalar med moderatorn och det är uppenbart att (s) siktar på att ta över begreppet och neutralisera alliansens monopol på dess användning. Om det är möjligt att konkurrera med PR-guden Jan Björklund återstår att se.

Ett litet knep är kanske att bestämma sig för vem som representerar (s) i skolfrågor och som kan mäta sig med Jans förmåga att debattera. Är det Marianne Granlund, Mona Sahlin eller Ylva Johansson? Kraftsamling borde vara en bättre väg en kraftsplittring.

Under den efterföljande debatten ger VD för Kunskapsskolan sin syn på likvärdig skola, som han uppfattar som ett flummigt begrepp som indikerar en vilja att alla skolor skall bedrivas på samma sätt överallt. Lite tröttsamt blir det faktiskt när en inflytelserik person och beslutsfattare faktiskt inte har läst in sig på skolans uppdrag och kommit till insikt med skillnaden mellan begreppen likformig och likvärdig skola. Diskussionsnivån backar ju tyvärr tillbaks till 90-talet och känns en aning pinsam. Kanske pekar det på vår förmåga att ständigt mala om saker vi malt om tidigare och vår oförmåga att se framåt och fokusera på hur vi bryter mönstret och hittar kloka lösningar runt hur vi ökar möjligheterna för lärande? Vidare anser inte VD Kunskapsskolan att de som står närmast verksamheten är de som är bäst skaffade att fatta beslut om verksamheten. Det är huvudmannen som är bäst på det menar han, dvs tjänstemännen i kommunen eller koncernledningen i friskolan. En grundsyn som jag av erfarenhet som rektor och efter kontakter i skolledarkretsar VET inte stämmer alls. Moderaten Mats Gerdau gillade uppenbart inte Ledins idévärld heller utan pekade på nyttan med att dra decentraliceringen fullt ut och inte bara i några få skolor.

Återigen en diskussion om allt annat än hur vi framgent får lärandet lärandet att öka...trist.

Var finns visionerna om Svensk skola?

Men tack Lärarförbundet för ett utmärkt kaffe...

För mig framstår för övrigt skillnaderna mellan Lärarförbundet och LRs uppfattningar om saker och ting som allt tydligare för varje månad nu.

Klarrt o bettart (som patrik säger i radioprogrammet "Mammas nya kille")

Transfer - föreläsare från näringslivet

I kväll ska jag föreläsa på Transfer, som är en organisation som förmedlar föreläsare till skolor som kan lägga in dessa i undervisningen. Man gör det genom att koppla till sig personer från näringslivet som åker ut till skolor och håller lektioner, föreläsningar, worskshops i mer eller mindre omfattning. Syftet är att skapa insikt i yrkeslivet samt att inspirera till egna initiativ och entreprenörskap. En kontakt med arbetslivet helt enkelt.

Hepp

:-D

Oneeighty dundrar framåt !

Projektet OneEighty som syftar till att hitta former för att återföra "hemmasittare" eller "skolvägrare" in i lärandet igen har nu genomfört en pilotverksamhet. En utvecklingspilot på 5 veckor med elever och konceptet börjar nu så sakteliga ta form. Mediepedagogen Åsa Sundelin och livskunskapspedagogen Marit Sahlström har jobbat med några elever på olika sätt och tillsammans har vi nu utvecklat mängder av ny värdefull kunskap och nya insikter om fenomenet med elever som allienerat sig från det vi kallar den "reguljära skolsituationen". Fokus hitills har varit inriktat på uppstart, tillit och kommunikation. Jag är medveten om att jag är extremt kortfattad här men allt är ganska "restriktivt" just nu informationsmässigt eftersom vi har med elever att göra.

Nästa vecka stundar en fokuserad utvärderingen av första piloten och sen kommer vi att arbeta vidare med kartläggning av målgruppen. I höst startar pilot nummer två och den kommer att inrikta sig på målen i läroplanen och utmejsling av konkreta pedagogiska lärmetoder.

Den nya piloten kommer att omfatta fler elever och gärna från flera olika kommuner.

Trevlig helg !

Skolledare & inlärningstyper

I torsdags förra veckan hade vi frukostseminarium med Kaj Runelund. Kaj som är lärare på flera av våra kurser hade ett miniseminarium om kommunikation där 40 besökare fick göra ett test på vilken inlärningsstil de hade efter David Kolbs teori ( konkret upplevelse, reflektion och observation, abstrakt tänkande och aktivt experimenterande.) För att göra en lång historia kort så resulterar testet ut i fyra grupper, nedan redovisade med några karakteristiska drag som präglar dem:

Idégivare
Visioner
Kreativitet
Relationer
Brainstorming
"Det måste kännas rätt"
Inga utpräglade doers
Vill sällan genomföra/testa

Prövare
"Det måste hända nåt"
Det senaste gäller
Action
Utmana
Utveckla
Göra
Nytt
Prova
Testa
Utveckla
Känna efter i magen
Misstag är bra
Gillar inte manualer
Otåliga

Förklarare
Teoretiska
Påverka verkligheten logiskt
Reflekterande
Typisk forskare
Förbättra genom teoretiska modeller
Viktigt att få förklara för andra
Tycker sig "kunna många sanningar"
Bevisa samband
"Aktuell forskning"
Gillar manualer så det blir rätt

Sammanställare
Struktur
Tydliga mål
Dokumentation
Sammanställa
Sammanfatta
Ser sig som motorn

Orden i grupperna var de ord som kom upp efter att de olika grupperna fick tycka till lite om vad som är viktigt för dem i arbete/lärande. Varje individ har sin huvudsakliga tyngdpunkt i en av dessa personligheter men alla har lite av alla inlärningsstilar är viktigt att tillägga.

Nu till en reflektion och vi skall titta på fördelningen i de olika typerna kopplat till förändring och utveckling. Fördelningen av inlärningsstilar bland skolledarna på seminariet var:

Idégivare 15
Prövare 4
Sammanställare 3
Förklarare 9

"En reflektion man kan göra kring detta, även om det inte på något sätt är vetenskapligt, är att det i skolledarsammanhang tycks vara väldigt få "prövare"

Om vi har ledare som inte riktigt är bekväma med att "pröva" så kanske vi har en förklaring till varför utveckling är svårt i svensk skola. Många är däremot idégivare, men utpräglade idégivare har svårt att genomföra och få saker att hända. Förvånande få var också "sammanställarna", som annars är en utbredd bild av skolledaren hos många, alltså att skolledare i huvudsak skulle gilla administration. Många är också "förklarare" som hellre tänker "varför pröva om man kan bevisa något med en skön teori".

Kanske skulle en slutsats vara här att försöka få till en bra mix i en skolas ledningsgrupp där samtliga inlärningsstilar är representerade?

Vi skall köra ett gäng utbildningar på detta tema kopplat till ledarskap för både lärare och skolledare och förhoppningsvis kan vi se tydligare trender framöver kring just detta med vilken inlärningsstil som präglar skolkulturen?

Det är ju onekligen ganska intressant eller? Finns fler möjligheter att lyfta runt detta?

Vi behöver er input, hjälp oss !

Den 12 juni arrangerar Rektorsakademien tillsammans med Rockcity i Hultsfred en konferens som syftar till att lyfta fram skolan ur ett närings- och skolperspektiv utifrån perspektivet hur unga ser sig själva. Intressanta talare och diskussioner följer dagen med ett avslutande besök på Hultsfredsfestivalen.

Konferensen riktar sig till dig som jobbar inom eller med skolfrågor samt inom näringslivet, offentlig som privat.

Hoppas du och dina kollegor kan komma på denna konferens och dela med er av era idéer och erfarenheter samt ta möjligheten att ta del av andras.

Dela gärna med dig av dina erfarenheter av nedan fråga, eller skicka vidare den i ditt nätverk.

Om du fick lämna synpunkter till skola, offentlig och privat näring på nedan frågeställning vad skulle du ta upp då?

Entreprenörskap i all ära: men vad kan skola och näring göra, vad borde man satsa på så att ”vanliga” yrken kan upplevas som bra och attraktiva? Vad skulle du utifrån dina kunskaper och erfarenheter lyfta fram?

Maila: Jytte Rüdiger på jytte@astridlindgrenshembygd.se

För priser och mer information gå gärna in på www.rektorsakademien.se

Hoppas vi ses i Hultsfred den 12 juni!

Igår delade vi ut pris i Göteborg :-)

Rektorsakademien har tilldelat rektor Yvonne Börjesson från Göteborg priset "Heja Rektorn". Priset tilldelas goda ledare i skola/förskola som bryter mönster och uppvisar ett modigt och/eller resultatgivande ledarskap. Syftet med priset är att lyfta fram dem som lyckas i vardagen och göra dem och dess ledare till förebilder för andra.

Priset delades ut på SF-biografen Bergakungen i centrala Göteborg inför skolledare från Västra Götalandsregionen. Förra vinnaren, rektor Annika Malmryd Svartedalsskolan, överlämnade vandringspriset till en stolt vinnare.

Yvonne Börjesson är rektor från Bergsjö Förskoleområde i Göteborgs Stad och har enligt medarbetarna och många andra en förmåga att skapa en stark vi-känsla och att få alla att känna sig "sedda". Yvonne är en mycket omtyckt ledare som dessutom visat goda resultat i den dagliga verksamheten.

Och IT-mamman var där också ! Jätteroligt !

Jätteroligt !

:-D