Kunskap och glassbilar

Detta med kunskap och lärande är verkligen spännande. Och kunskap vi fått med oss i unga år har ofta en tendens att sitta kvar rätt länge känns det som. Ja inte allt men en del i alla fall. I dag när vi åt brunch hos en kollega så berättade en brunschgäst (avslöjar inte vilken) en våldsamt rolig historia som vad jag förstod var alldeles sann och handlade om en person i brunschgästens bekantskapskrets.

Det var nämligen så att en sommardag så kom glassbilen med sin säregna och i mina öron rätt irriterande ljudlogotype inkörandes i området där personerna bodde och personer i gänget beslöt sig såklart för att köpa glass. Sagt och gjort, folk började leta efter pengar för att ge sig av till den blå tutande bilen fylld med härlig glass. Plötsligt säger en person i sällskapet, här kallad 30 åringen":

"Nej hörni vänta nu lite...den där ljudsignalen betyder ju att glassen tyvärr är slut, det vet ni väl???"...

Sällskapet stannade upp i sitt pengaletande och bara stirrade lite osäkra på om de hört rätt:

"Va?"

"Ja det lärde mina föräldrar mig för jättelänge sen".

Vad som sedan sades förtäljde inte hsitorien men vi som satt vid brunschbordet i förmiddags satte i alla fall baconet rejält i halsen och kunde knappt sluta skratta åt denna dråplighet på temat "long term learning".

Sensmoralen får ni fundera ut själva...

Fortsatt trevlig söndag....

:-D